Från en livs levande transperson

Jag skriver gärna om trans. Bäst i hela världen på detta område kan jag inte säga att jag är, och jag har inga personliga erfarenheter av att vara transperson heller. Men att belysa något som annars ständigt och jämt osynliggörs tycker jag känns viktigt och jag har ändå rätt så god koll, åtminstone för att vara ”en stackars (privilegierad) cisperson”. Framför allt är jag övertygad om att allt genusmedvetet arbete, allt normkritiskt tänkande och handlande leder till att alla får det bättre, oavsett biologiskt, juridiskt, socialt eller självupplevt kön (och oavsett om dessa överensstämmer med varandra eller inte).

Nu är det fredagskväll och jag vet inte, kanske är det lite töntigt av mig att blogga just en fredag en timme innan Let’s Dance. Men se, det struntar jag i, för här i vabbarland står tiden stilla, och jag tänkte egentligen bara passa på att länka till Immanuel Brändemos (även känd som Trollhare) öppna brev till Blondinbella om hur det faktiskt kan vara att leva som transperson i Sverige idag. Starkt, tydligt och viktigt.

…och jag länkar även till hans FAQ om att jobba med transfrågor i media, för jag tycker att alla värdefulla tips och begreppsförklaringar går att utgå ifrån även på andra sammanhang – vi som arbetar med människor borde definitivt fördjupa oss i detta. Kanske inte just nu, men på måndag?