Att vara obekväm är rätt obekvämt – även om man har rätt

1 Feb

image

Idag på morgonen beställde jag ett gäng böcker på nätet för att ge till förskolan. ”Pinsamt värre, Krille!”, ”Värsta prutten, Lolly!” och ”Dojo på skattjakt”. Alla tre från superbra Olika förlag. Bokbeståndet på nya förskolan är nämligen både pyttelitet, slitet och rätt traditionellt. Och eftersom det i entrén hänger ett ex av ”Ge ditt barn 100 möjligheter istället för två” borde det ju vara en välkommen present?

Självklart måste flera olika familjekonstellationer finnas representerade i de böcker som presenteras för barnen. Självklart måste Adrian få läsa om en familj som han senare själv kan identifiera sig med. Självklart måste det finnas böcker som utmanar de traditionella könsrollerna – det står ju uttryckligen i läroplanen.

Men ändå känns det obekvämt.

Hur kommer personalen reagera? Är det inte rätt typiskt att vi, som är det lesbiska paret och som klär vår son i rosa, kommer med de här böckerna? Och att jag, som själv är pedagog, tar mig friheten att lägga mig i verksamheten? Om en heterosexuell man skulle komma med ett sådant bokpaket skulle han ses som en medmänsklig hjälte, men om vi gör det kan det uppfattas som rätt typiskt eller rentav irriterande.

Eller är jag fördomsfull nu?

Tänker på när jag och min gaystudentkollega föreläste för lärarstudenter på det forna Lärarhögskolan i Stockholm. Det var tacksamt att bjuda in oss, eftersom högskolan själva inte hade så mycket hbt-kompetens att bidra med. (och så var det rätt tacksamt att vi trots vår läggning kom till föreläsningen och såg så vanliga ut, särskilt tur var det att O, som representerade bögsidan, såg ut som en rätt vanlig kille och ”inte kom in i en rosa plyschhatt eller liknande”). Vi tog hur som helst upp litteratur som ett enkelt sätt att jobba mer inkluderande, och då hände det vid ett par tillfällen att diskussionen blossade upp:
”Men det är inte säkert att vi bara sådär kan börja läsa såna böcker för barnen! Det kan finnas föräldrar som tar illa upp – och då får vi ta skiten för det! Det är inte helt lätt!”

Nä. Såklart det inte är. Att vara obekväm är inte så bekvämt. Och det är självklart att det på vissa skolor, i vissa områden är särskilt svårt – kanske finns det nog med problematik att ta hand om som det är. Vi, som bor söder om Söder och lämnar vårt medelklassbarn på en förskola med en massa andra medelklassbarn, har det rätt förspänt ändå.

Så jag kanske inte ska skämmas. Jag kan faktiskt begära ett och annat från den här förskolan, till exempel att mitt barn i en bok av femtio ska kunna läsa om en familj med ett barn och två mammor som åker på charterresa.

Det är ju för tusan så nära hetero- och kärnfamiljsnormen som man kan komma…

Annonser

Ett svar to “Att vara obekväm är rätt obekvämt – även om man har rätt”

Trackbacks/Pingbacks

  1. Att vara obekväm behöver inte alls vara obekvämt | mina Sanna ord - april 22, 2013

    […] som har varit med mig sedan tidernas begynnelse läste kanske det här inlägget som jag skrev under Adrians inskolning på förskolan, om att vi hade köpt normkritiska […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: