Nej, vi är inte systrar – vi är gifta

5 Feb

Igår var det min frus tur att ta över stafettpinnen till inskolningen på förskolan. Även om vi, vilket jag tidigare skrivit, är rätt övertygade om att alla vill oss väl och tycker det här med två mammor är heeelt okej, så vet vi också att det där slentrianmässiga pratet om ”mamma och pappa” finns närvarande hela tiden, och vi vet också att det för många välvilliga medmänniskor ändå är närmare till hands att se oss som två systrar.

(Eller rentav som samma person, något som nyligen hände mig på öppna förskolan, när en pappa efter en stunds förvirring konstaterade att du måste ha klippt dig! när jag för första gången var där istället för min fru. Och en gång har vi till och med tagits för tvillingar faktiskt. Kära nån, lika är vi faktiskt inte… men det är klart, det finns ju tvåäggstvillingar… och de kanske till och med får gifta sig?!)

Hur som helst. Min fru tog nu en gång för alla upp ämnet med förskolläraren, för att slippa framtida missförstånd. Att vi kallar oss ”mamma” båda två, att Adrian har en donator, ingen pappa osv. Och så passade hon även på att fråga lite om likabehandlingsarbetet och den normkritiska kompetensen på förskolan. Jo, den var förstås alla tiders! Så pass alla tiders att det knappt fanns något att prata om faktiskt – för självklart är allas lika värde och respekten för alla människor m.m. m.m. något alldeles självklart. 

När ska människor, eller ja, åtminstone pedagoger, förstå att likabehandlingsarbete, och i synnerhet normkritiskt arbete, är något som man faktiskt måste fundera lite kring – att det inte är något som bara händer av sig självt, bara det finns en likabehandlingsplan och en god vilja?

I fallet ”vår nya förskola” blev det dessutom rätt tydligt att det inte riktigt räcker ända fram: En av de viktiga blanketterna min fru fick att fylla i direkt efter samtalet, hade en ruta för ”moderns namn” och en för ”faderns”. Och när hon och Adrian sedan skulle bege sig hemåt för dagen mötte de en förälder i hallen som undrade om hon, min fru, var – just precis – min syster!

Annonser

15 svar to “Nej, vi är inte systrar – vi är gifta”

  1. Caroline Lenk februari 5, 2013 den 4:30 e m #

    Sanna! Du har så kloka tankar.. Två spännande saker hände idag. Jag har varit och umgåtts med en go vän till mig som har en son som är fem år gammal. Han älskar färgen rosa och har precis fått ett par nya skidor som är just rosa! Superfina. Idag skulle de åkas skidor på hans förskola och gissa hur stolt han var när han kom inspatserande på förskola med sina rosa pjäxor på! Första kommentaren ifrån jämngamla kompisar: varför har du tjej-skidor på? Det där är en tjejfärg! Min kompis blev såklart förbannad på snorungarna när hennes son blev lite nedstämd. En av ungarna sa: detdäär en av tjejerna här som har sådana skidor. Annelie väste: tänk om det är hon som har koll-skidor

    • Caroline Lenk februari 5, 2013 den 4:40 e m #

      Killskidor!! Man undrar vvarför världen inte blir bättre när 4 åringar inte ens har koll på jämlikt och könsneutrala värderingar. Varför får man inte bara vara barn/ människa och tycka om vad man vill??
      Senare åkte vi och tittade på en tomt som hon och hennes sambo är sugna på. Hennes 2 åriga dotter var med och när vi stannat behövde hon låna en toalett. Vi ringde på ett hus och kvinnan som bodde där var mycket hjälpsam. När Annelie frågade om området och grannar, skolor osv så var denne kvinnas svar riktad till oss båda och gon refererade hela tiden till NI som om det var visdom skulle köpa tomt ihop! Ingen av oss sa något och efteråt förundrades vi över hur bra det var och hur naturligt hon hade antagit att det var två kvinnor med barn som skulle flytta in. Det gav oss mer hopp om framtiden! För visst är set så att vi måste prata om ämnet, ävenmed de små! De är ju vår framtid ❤ jag tycker att ni ska tipsa förskolan om att arbeta med genus i olika teman! Heja heja!

    • SannaMac februari 5, 2013 den 9:27 e m #

      Det galnaste är ju att så små barn redan har koll på vad som är tjej- och killfärger och att det är FEL att en kille har tjejfärger… Usch, jag blir både irriterad och ledsen. Undrar hur länge han kommer gilla rosa om det fortsätter sådär, liksom.

  2. annika sandberg februari 5, 2013 den 10:00 e m #

    En manlig kollega klädde sig i rosa tröja då pojkarna pratat om tjejfärger.

    • Caroline Lenk februari 6, 2013 den 10:59 f m #

      Gud vad bra! Tyvärr brukar det vara ont im män på förskolan idag..

  3. Ulven mars 29, 2013 den 11:35 f m #

    Hej! Blev jätteglad när jag hittade din blogg, för ibland känner jag mig verkligen som den enda personen i hela lärarrummet som inte är heterosexuell. Jag skulle rastvakta och gick via förskolebarnens dörr ut på gården där det hängde en skylt i kapprummet. Det stod ”Skriv upp telefonnummer så att ni kan få tag i andra föräldrar om barnen vill leka med varandra” ungefär. Och sen tre staplar. Barn: Mammas nr: Pappas nr: ….

    Morr!!!

    • SannaM mars 29, 2013 den 11:46 f m #

      Vad roligt att du hittat hit! Jo, jag är den enda öppna icke-hetero personen på skolan vad jag vet. Det är rätt intressant, för vi är ändå 125 i personalen på mitt jobb – så rent statistiskt borde jag ju inte vara den enda.

      Sådana skyltar/blanketter och liknande tror man ju gärna är passé, men icke… Mina elever har just gjort en mobbningsenkät, och där var det otroligt VIKTIGT att de klickade i rätt kön innan enkäten satte igång. Två alternativ: tjej och kille. Ska faktiskt rapportera det och be dem ändra. Även om de allra flesta (kanske alla) kommer välja tjej eller kille, så är det en markering att skolan faktiskt erkänner att det finns fler alternativ.

  4. Kliar och sticks juli 2, 2013 den 12:46 e m #

    Jag kan dock förstå att ni tas för systrar. Just hur väldigt lika ni är, var min första tanke när jag såg era fina bröllopsbilder.

    • Fast det intressanta är ju att det finns väldigt många heteropar som också är lika, som har enormt äktenskapstycke eller rentav är syskonlika – men de tas ändå i första hand som par om de kommer tillsammans och verkar ha en nära relation, inte som syskon. Heteronormen i ett nötskal! Personer av samma kön = vänner eller syskon, personer av olika kön = kärlekspar.

      • Kliar och sticks juli 4, 2013 den 6:05 f m #

        Det har du så rätt i.( Dessutom, är man inte lik sin partner så blir man det lätt med åren!)

Trackbacks/Pingbacks

  1. Likabehandling behöver inte ta tid – men det måste göras | mina Sanna ord - februari 6, 2013

    […] det här inlägget fick en hel del respons så blev jag inspirerad att fortsätta lite på samma linje; […]

  2. Likabehandling behöver inte ta tid – men det måste göras « mina Sanna ord - februari 21, 2013

    […] det här inlägget fick en hel del respons så blev jag inspirerad att fortsätta lite på samma linje; […]

  3. Jag borde kanske skriva en bok istället | mina Sanna ord - februari 22, 2013

    […] det här inlägget, som handlar om att vara två mammor, heteronormen, bemötande. Vill inte kalla det […]

  4. Två månader – då kör vi en snabbrepris | mina Sanna ord - mars 28, 2013

    […] barn är inget utställningsobjekt Nej, vi är inte systrar – vi är gifta På tal om det här med […]

  5. Hur vet jag vad som är en dum fråga? | mina Sanna ord - oktober 30, 2013

    […] måste jag även lägga till en sak: Jag och min fru har ju ofta tagits för syskon, tvillingar, ja till och med samma person och fått nyfikna kommentarer och frågor kring det – medan heterosexuella par som är lika […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: