Likabehandling behöver inte ta tid – men det måste göras

6 Feb

Eftersom det här inlägget fick en hel del respons så blev jag inspirerad att fortsätta lite på samma linje; nämligen faran i att så otroligt många inom skolans värld (och förstås även andra, men nu fokuserar jag på skolan) faktiskt tror att öppenhet och respekt – och även tolerans, detta otäcka ord – räcker när det kommer till likabehandlingsarbete. Många använder ”normkritik” som begrepp, men talar i samma mening om att ”vi måste se till att prata om homo- och bisexuella ibland” – och tänker då inte alls på att de faktiskt glömde bort de stackars heterosexuella (eller varför de glömde bort dem). Och i nästa steg glöms det ofta bort att alls prata om de där homo- och bisexuella ändå.

Vårt svenska samhälle är ju så himla långt framskridet när det kommer till hbt-personers rättigheter och möjligheter; lesbiska par får insemineras, homopar får prövas för adoption, gifta sig i kyrkan och alla älskade ju Jonas Gardells ”Torka aldrig tårar utan handskar”. Så det är väl klart att alla få vara precis den de är, accepteras och respekteras för det? Hur mycket mer jobb behöver vi lägga ner egentligen?

En hel del, förstås.

För samtidigt sker i skolan det ständiga osynliggörandet av alla identiteter och kärleksrelationer som frångår den heterosexuella monogama tvåkönsnormen. Så är det faktiskt, tro det eller ej. Det krävs att någon, en skolledare eller en pedagog med normkritiskt specialintresse och ett jävlar anamma, ser till att detta lyfts upp på agendan någon gång ibland – och man får kämpa för att göra sin röst hörd. Ja, så är det faktiskt. 

Och detta handlar inte om att gnälla över småsaker, det handlar om att massor av ungdomar i skolan blir trakasserade, ignorerade eller mår skitdåligt över att de inte kan vara den de är (om de inte själva har en jäkligt stark självkänsla från början, som gör att de vågar sticka ut – mot alla odds) och i ett vidare perspektiv handlar det om att massor av länder runt om i världen just nu går i motsatt riktning vad gäller hbt-personers rättigheter, och skapar lagar som alltmer inskränker dessa människors möjligheter att leva sina liv. Sådan är verkligheten, och vi bidrar, direkt och indirekt, till att detta kan fortgå genom att tro att vi jobbar likabehandlande, inkluderande, normmedvetet utan att faktiskt göra det.

Jag kan inte säga att jag är någon stjärna heller, såklart inte, som lärare har man dessutom en väldigt massa att göra och tänka på precis hela tiden – men jag är åtminstone medveten om det. Och när jag, som igår, fick frågan av en kollega om hennes arbetslag kunde få lite tips av mig på hur de kan jobba normkritiskt med temat kärlek, då blir jag skitglad, för då har jag faktiskt nått fram med vad jag står för och vad jag kan bidra med.

Och helt hopplöst är det uppenbarligen inte, även om det känns så ibland.

Men det kanske viktigaste av alltihop: Likabehandlingsarbete behöver inte ta massor av tid. Det som möjligen tar tid är att man måste se, och inse, var problemen ligger och hur man i det lilla kan bidra till att förändra situationen:

– Vilken litteratur läser vi, och finns det något i den litteratur vi läser som särskilt mycket reproducerar en norm som kanske borde belysas och problematiseras?
– Kan vi byta ut eller lägga till någon ny litteratur för att undvika att det blir för hetero, för vitt, för könsstereotypt – om det är det?
– Kan vi undvika att slentrianmässigt dela in eleverna i tjej- och killgrupper och sluta utgå ifrån att personer som (vi antar) har liknande könsorgan ska trivas så bra tillsammans och ha massor gemensamt?
– Kan vi helt enkelt bara ha i bakhuvudet när vi går in i klassrummet att vi där inne kommer att möta ungdomar med alla möjliga könsidentiteter och sexuella identiteter, med olika ursprung, religion, funktionsförmåga osv. osv. och helt enkelt tala, handla och bemöta utifrån det?
– Kan vi se till att försöka prata om normen ibland, och inte bara om det som är mindre vanligt, annorlunda, avvikande?

Ja.

Så mycket om det.

Och du som orkade läsa ända hit: Fler tankar, idéer, invändningar som borde lyftas när vi ändå är igång?

Annonser

8 svar to “Likabehandling behöver inte ta tid – men det måste göras”

  1. Sofie februari 6, 2013 den 10:18 e m #

    Oj, jag känner mig så träffad av det du skriver.

    Jag läser också ”Förföljaren” med mina elever och jag reagerade inte heller – i likhet med dina elever – över de scener som du nämnde. Och jag vill verkligen! Jag tycker att jag försöker, så sent som idag när vi skulle jobba med genitiv på spanska så pratade vi om Peters mammor och Peters pappor, men det blir helt uppenbart att jag nog ändå inte försöker tillräckligt. Så dela gärna med dig om du har fler tips på hur man kan tänka för fast jag vill vara öppen och normkritisk blev det tydligt att jag inte är så kritisk just.

    • SannaMac februari 7, 2013 den 8:56 e m #

      Tack för kommentaren 🙂 Jag kan absolut komma med fler tips så småningom. Finns ju massa bra böcker också man kan få tips ifrån, tex BRYT-materialet från Rfsl-ungdom. Och nästa gång du läser Förföljaren kommer du definitivt tänka på’t!

Trackbacks/Pingbacks

  1. Jag borde kanske skriva en bok istället | mina Sanna ord - februari 22, 2013

    […] att inte tala om min uppmaning till lärare att jobba med likabehandling, eller diverse inlägg som handlar om kön och genus, som […]

  2. Inspiration från intressegruppen “Likabehandling och normkritik” | Hld-pedagog - mars 20, 2013

    […] – Om att likabehandling måste göras – det sker inte av sig självt https://minasannaord.wordpress.com/2013/02/06/likabehandling-behover-inte-ta-tid-men-det-maste-goras/ […]

  3. Normkritik och likabehandling för hela slanten – länktips | mina Sanna ord - mars 20, 2013

    […] – Om att likabehandling måste göras – det sker inte av sig självt https://minasannaord.wordpress.com/2013/02/06/likabehandling-behover-inte-ta-tid-men-det-maste-goras/ […]

  4. Att vara obekväm behöver inte alls vara obekvämt | mina Sanna ord - april 22, 2013

    […] en i personalen som råkar ha detta som specialintresse. Som jag har skrivit tidigare så behöver likabehandlingsarbete inte ta tid, det är egentligen rätt enkelt – men det gäller ju att någon vet vad som behöver göras […]

  5. Fler hbtq-föräldrar behöver synas i det offentliga rummet | mina Sanna ord - juli 7, 2013

    […] öppet förhållningssätt” räcker inte, vilket jag har skrivit om flera gånger tidigare (här och här bland annat) för du kan fortfarande bidra till osynliggörande – särskilt om du […]

  6. En tillbakablick | mina Sanna ord - juli 29, 2013

    […] Likabehandling behöver inte ta tid – men det måste göras […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: