”Va? Blev han årets HOMO? Vad taskigt!”

10 Feb

Jag satt uppe ett tag och tittade på QX Gaygala igår, men la ner projektet rätt fort när nyheterna kom emellan. Det är ju lite märkligt egentligen, gaygalan, att några ska premieras och tituleras med sin sexuella identitet (eller, homo innebär väl bi och trans också va? I fallet ”gaygalan”, menar jag). Märkligt, men samtidigt på flera sätt förståeligt och fint att den sänds på tv. Eller? Nej, jag vet inte riktigt vad jag tycker.

Det känns ändå lite beklämmande att Anja Pärson står där och med lite skämmig framtoning säger hur glad hon är att hon får vara där tillsammans med sin fästmö. Och ännu mer beklämmande att det trots allt dröjde så länge innan hon vågade komma ut med det. Inte att hon är beklämmande, utan hela grejen att… Ja, ni fattar.

För min del känns hela komma ut-grejen så himla passé och på en skala: hur spännande är den lesbiska mammavardagen? Idag ville Adrian, efter att han legat mellan oss och sparkats hela natten, stiga upp klockan 05.08. Min fru fixade välling och jag låg kvar i sängen, grät lite och ville dö av trötthet. Strax innan halv sju gick hon till jobbet och lämnade mig med tokstollen.
Inte tänkte jag på att jag är lesbisk inte.

Men jag har det väl bara jäkligt bra. Tur, eller vad man ska säga. Jag vet ju att långt ifrån alla har det så.

En av mina elever utbrast i fredags, under en diskussion om En komikers uppväxt: ”Va? Blev han årets HOMO?” när han fick höra att Jonas Gardell fått titeln. Och även om jag tror väl om människor så har jag rätt mycket fördomar om dem, så jag tolkade hans uttalande som att han var förvånad eller rentav äcklad av att Jonas Gardell är homosexuell. Efter en stund insåg jag dock att han var förvånad och oförstående inför att han fått ett pris med det namnet. ”Vad taskigt!” höll någon annan med, så jag förklarade bakgrunden, och berättade att det även finns ett heteropris.

Jag tror att de förstod ungefär, men de tyckte nog ändå att det var lite konstigt. Varför göra en så stor grej av något som är så naturligt, typ.

Och det gjorde mig hoppfull. Det är ju de som är framtiden! Det är ju de som ska förändra och göra allt så mycket bättre! (klichévarning) I deras tonåriga värld har det alltid funnits öppet homosexuella kändisar, gaygalan har alltid visats på tv, och mina elever har ju till och med en öppet lesbisk lärare. Så det är väl klart att det har påverkat dem. På något sätt.

Det finns fortfarande väldigt få ungdomar som vågar och kan komma ut i skolan. Det finns fortfarande vuxna som inte vågar komma ut på sin arbetsplats. Hot om våld, våld, en massa allmänt skit som får h, b och framför allt t-personer att gömma sig och må dåligt.

Men ibland är det fint att se framstegen också. Mitt i den lesbiska svenssonmamma-vardagen (som jag förstås ändå bör vara rätt tacksam för), med en unge som är galet rastlös redan klockan sju på morgonen, som målar med kritor på tv-skärmen, bajsar i saccosäcken och klättrar upp på borden hela förbaskade tiden – då är positiva insikter med hopp om framtiden rätt trevliga att tänka på.

Annonser

7 svar to “”Va? Blev han årets HOMO? Vad taskigt!””

  1. HannaA februari 10, 2013 den 2:05 e m #

    Min sexåring kollade lite på gaygalan efter mello men förstod inte alls poängen. Va? Men vad tävlar de om? Varför då? Man alltså är det bara en fest? Och när jag försökte förklara skämtet kring att Nicklas Strömstedts första fru gift sig med en tjej sedan och att de skojade om det hörde jag själv hur töntigt det lät. Sonen var totalt oförstående. Men var han kär i henne fortfarande? Han har ju också en ny fru? Vuxna brukar väl bli kära i en ny om de skiljer sig? Varför skojar de om det? Varför är det kul?

    Ja, det kan man fråga sig…

    • SannaMac februari 10, 2013 den 2:30 e m #

      Roligt att läsa! Visst inger det hopp på något sätt också – att de som växer upp nu ser världen på att annat sätt. Det skämtet du berättar om är ju kul på så sätt att de som var inblandade ”när det begav sig” vet hur världen såg ut då, och det har återkommit under flera gaygalor att Niklas varit där och spelat bitter. Jag skrattar själv åt det, men det bygger ju på att det finns en stooor skillnad mellan könen och att det är en jättegrej att någon som var hetero blir homo – vilket barn nu för tiden kanske inte tycker är så himla konstigt?

      • HannaA februari 10, 2013 den 8:33 e m #

        Jo, jag tyckte också att skämtet var kul egentligen. Jag insåg först när jag skulle förklara hur mycket fördomar det bygger på bara. Och att förklara dem blev nästan det samma som att plantera dem på något sätt… Men ungen tyckte ju som tur var att hela grejen var töntig bara. Han var mest sur att inte Yohio uppträdde eftersom han tyckte det skulle passat bra.

  2. Pyspunka februari 10, 2013 den 9:30 e m #

    Det är fint att människor rycker på axlarna och tycker att det ”normalt” med homosar. Men det går ju tyvär inte att komma ifrån att det, fortfarande, är alltför många som anser att det är något avvikande/onaturligt/äckligt och konstigt. År 2013 finns det ju fortfarande människor i Sverige som anser att homosexualitet är någonting som kan botas. För att inte tala om andra länder…

    Men nu är vi i Sverige. Visst. Och ja, det är kanske lite tramsigt att ha en e g e n gala för personer med en sexuell läggning. Samtidigt är det ju fint att den finns. Att de här som anser att det är något konstigt får se att homosar är som vilka andra som helst. Som gråter av trötthet när barnet vaknar tidigt, och som är stolt över sin partner och glad över sin son som väntar på hotellet (Anja Pärsson).

    Jag ser det mest som en kul grej. Det som stör mig med galan är att det fokuseras så mycket på killarna. Det är de som syns och hörs. Men jag ska inte missunna någon egentligen. Jag är glad att gayvärlden går revanch, i form av att fler kommer ut, att kronprinsessan är där och delar ut pris och att Jonas gjorde en så fin triologi.

    • SannaMac februari 11, 2013 den 5:23 f m #

      Visst är det hela dubbelt – precis som jag skriver i inlägget så tycker jag att det är bra att galan numera sänds på tv, och jag tycker det är skitbra att fler och fler kända personer kommer ut. Det är så himla ledsamt bara ATT en person som tex Anja behövde vänta innan hon tog steget – och då blir jag glad över när jag upptäcker att ungdomar, som här mina elever, faktiskt verkar ha påverkats av allt som hänt de sista åren – i positiv riktning.

      Överlag gillar jag inte att se för optimistiskt på samhället, då finns risken att man slutar kämpa och tror att allt är bra (som i inlägget jag skrev om att likabehandling är något som måste göras – dvs inte något som bara händer av sig självt). Men samtidigt är det viktigt att se de pyttesmå förändringarna som sker, det ger lite näring…

  3. Mamaizon - The One and Only februari 13, 2013 den 12:55 e m #

    Tusen tack för en rolig läsning! Keep p the good work! //Mamaizon

    • SannaMac februari 13, 2013 den 2:44 e m #

      Tack!! Kul att någon läser det jag skriver 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: