Jag har det för bra, helt enkelt

12 Feb

Min plan var att publicera ett inlägg om att kräksjukan är lös på Adrians förskola. Om min totala panik inför det, om att jag hellre skulle dö än att bli kräksjuk för andra gången i vinter, om att jag skulle säga nej, tack till ännu ett barn om jag händelsevis fick veta på förhand att ungen skulle få många barnsjukdomar. Ett bittert, dråpligt, ironiskt inlägg.

Men så bara föll poletten ner i min självcentrerade, självömkande och, tydligen, normativa skalle: Jag har det ju så jäkla bra.

Min unge är fullt frisk, han har alla kroppsdelar som behövs för att kunna ta sig fram och fungera i det här samhället, han har alltid ätit bra, gått upp i vikt som han ska, haft väldigt få barnsjukdomar (vattkoppor, check!) och han är en kavat, självständig, charmig unge som klarar sig utmärkt på förskolan efter bara en knapp vecka som officiellt dagisbarn.

Det hade ju kunnat vara så otroligt mycket värre. Innan han föddes var jag rätt övertygad om att barnet i magen skulle ha någon typ av defekt, för det har de flesta i min familj, och jag såg ingen poäng med att göra några KUB-tester eller fostervattensprov – för strunt samma, detta skulle ju bli vår unge no matter what.

Och så tänker jag fortfarande.

Men man påverkas ju ändå av hur man har det. Den egna verkligheten blir den enda verkligheten och ens eget helvete blir det enda helvetet. Så klart det inte fullt ut fungerar att ”tänka på barnen i Afrika” eller att ”jag kunde ha haft en kroniskt sjuk unge, med livslångt beroende av medicin och assistans” när man befinner sig mitt i sitt eget helvete och hela familjen ligger och spyr på badrumsgolvet. Vi är inte mer än människor, för att använda en klyscha.

Däremot är det väldigt nyttigt att försöka få bara lite perspektiv på sin egen tillvaro ibland, både för sin egen överlevnads skull och för att inte förpesta tillvaron för dem som faktiskt har det snäppet värre, eller åtminstone, som inte har det precis som jag. Och jag är otroligt glad att jag kom på det innan jag publicerade det där egoinlägget.

Idag består mitt ”helvete” i att lämna en lite småynklig Adrian på förskolan och att spendera resten av dagen på facklig kurs med Lärarnas Riksförbund. I huvudet molar den där ångesten för en eventuell kräksjuka, jag erkänner, men jag får väl helt enkelt försöka tänka positivt, hålla tummarna och tårna – och spara den riktiga, rejäla självömkan tills det verkligen händer.

Urk…

Annonser

2 svar to “Jag har det för bra, helt enkelt”

  1. Sara februari 12, 2013 den 8:58 f m #

    Det kanske är den som ni redan haft som härjar? På vår förskola går det också kräksjuka men jag väljer att tro att det är den som vi hade i början av December för att inte bli för hypokondrisk…

    • SannaMac februari 12, 2013 den 7:21 e m #

      Nja, jag är väl dessvärre inte så positiv att jag tror man är immun bara för att man haft det en gång. Blää, vill helst sanera hela ungen när han kommer hem. Men jag försöker andas djupt och tänka: vi överlever…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: