På tal om det här med kön…

18 Feb

Häromdagen låg följande debattartikel på min kollegas skrivbord:

Psykologen: Sluta försöka göra barn könsneutrala.
”Vi måste behandla flickor och pojkar olika, för att ge dem samma chans i livet.”

Jag fick såklart gåshud bara jag såg rubriken och frustrationen började bubbla inom mig. Att ”Psykologen” var en småländsk man på närmre 70 bast, det gjorde tyvärr inte saken bättre. Å ena sidan mer förståeligt kanske, men å andra sidan: varför ska du ens uttala dig, Alf?? (förlåt, var jag ålders- och könsdiskriminerande nu?)

Såhär stod det bland annat:
”Många genusfundamentalister säger nu att om vi bara försöker skapa könsneutrala barn genom att behandla pojkar och flickor exakt lika så löser vi problemet. Vi ska ge dem könsneutrala namn och leksaker, börja använda ordet ”hen”, förbjuda flickor från att klä sig i rosa och välja genuscertifierade förskolor. Förskollärarna ska agera könspoliser, slänga ut dockvrån och avstyra alla typiska kill- och tjejlekar.”

Och here we go again. Vem har sagt att genuspedagogik innebär att alla barn ska behandlas exakt lika? Är alla barn exakt lika? Nej, det är de inte. Barn är väldigt olika, men som det ser ut NU i vårt samhälle så är problemet att trots att barn är olika, så tenderar de behandlas exakt likadant som andra med samma könstillhörighet. Att vara genusmedveten handlar därför om att, för att citera Kristina Henkel, ge barn 100 möjligheter istället för 2 – inte tvärtom, vilket Alf och hans fans tycks tro. ”Nu får pojkar vara precis som de vill – men när genuspedagogen har sagt sitt – då kommer pojkarna bara få vara på ett sätt” – nä, då har man missförstått ett och annat.

”Förbjuda flickor från att klä sig i rosa”, ”slänga ut dockvrån”, ”avstyra alla typiska kill- och tjejlekar”… vad ska man säga? Egentligen är det så dumt att jag inte ens borde citera det här. Egentligen. Men 1. den här debattartikeln fick på allvar publiceras på Aftonbladets hemsida, det var inget skämt, 2. massor av människor ropade ”heja heja” i kommentarsfältet under artikeln och 3. den låg faktiskt som ett diskussionsunderlag på min kollegas bord. Det finns alltså folk som ser detta som ett seriöst inlägg i debatten. Som på allvar tror att genusmedvetenhet handlar om att alla ska stöpas i exakt samma form, att vi ska motverka mångfald, att ingen längre ska vara olik någon annan.

Okej, en gång för alla (och förmodligen kommer detta behöva sägas fler gånger): Så är det INTE.

Det kanske är så att mäns och kvinnors kroppar, hjärnor, genuppsättningar på ett generellt plan är olika varandra, och att de flesta flickor, oberoende av sociala faktorer, skulle lyckas bättre i skolan, vara lugnare och mindre våldsbenägna. Kanske, på ett generellt plan. Men ser vi oss om i vår bekantskapskrets, i våra klassrum, på vår arbetsplats, så ser vi ju också att flickor och kvinnor är olika varandra, att det finns flickor som har svårt att sitta still, som inte lyckas i skolan och som ofta hamnar i konflikter.

Dessa flickor ses dock som undantag, hela tiden undantag. Och den flicka som kanske är den enda av flickorna i klassen att inte lyckas nå högsta betyg i något ämne, hon mår extremt dåligt av detta – för hon vet att som flicka ska man vara duktig i skolan (inte som elev, utan som flicka). Precis som de pojkar i klassen som är skitdåliga på fotboll, handboll, ja alla sporter, känner sig totalt misslyckade – för de vet att killar ska vara bra på sport. Visst, med lite stöd, övning och ett jävlar anamma så kanske den där flickan kommer nå högsta betyg i alla fall ett ämne till slut, och kanske vågar sig de där pojkarna ge sig ut på fotbollsplanen efter att ha fått höra vilka mesar de är tillräckligt många gånger… Har vi lyckats då?

Och det omvända? Att många flickor faktiskt tillåts stå vid sidan om under gympalektionerna, för sport är inte någon tjejgrej – och att föräldrar till pojkar nöjer sig med att deras söner når ett medelbra betyg i svenska, för svenska är ju ingen killgrej. Är det okej?

Jag ställde frågan i ett annat inlägg häromdagen, och jag ställer den igen: Varför detta ständiga fokus på kön av alla möjliga kategorier? Varför är vi så fixerade vid vilket kön människor runt omkring oss har, att vi inte ens kan bemöta dem om vi inte vet om det är en ”hon” eller ”han”? Jag säger inte att jag är annorlunda; det första jag funderade över när jag fick namnet på min nya mentorskollega var ”hmm, är detta en mans- eller kvinnonamn?” För vi är alla påverkade av det samhälle vi växer upp i och visst utgår jag i många sammanhang ifrån att jag har mer gemensamt med andra kvinnor än med män. Tyvärr.

Om vi bara blir medvetna om det så kan vi dock göra något åt det. Och det handlar inte om att förbjuda en kille att gilla hockey eller en tjej att vilja bli florist, det handlar om att alla ska få utvecklas till egna individer utifrån sina egna förutsättningar och intressen.

Om ditt barn gillar hockey, låt det spela hockey. Om barnet gillar att dansa, låt det dansa. Om ditt barn tycker att klänningar är fint, låt det bära klänning. Uppmana ditt barn att läsa mycket böcker, lär det ta ansvar för sina läxor och utgå ifrån att det med rätt inställning och stöttning kan lyckas väl i skolan. Strunt samma vilket könsorgan barnet råkar ha.

Undvik att omnämna och tilltala andra människor, både barn och vuxna, med deras antagna könstillhörighet, för dels leder sådant indirekt till onödiga generaliseringar och dels känner du kanske inte till deras egen könsidentitet. Och kalla för guds skull inte aktiva flickor för ”pojkflickor” eller den lite mjukare pojken för ”flickig”, låt dem bara vara.

Om detta i slutändan ändå leder till att de eventuella generella skillnaderna mellan män och kvinnor finns kvar, tja, vad spelar det för roll? Så länge ingen tvingas in i en roll den inte är bekväm med, så länge ingen behandlas illa på grund av att den bryter mot normen för hur en ”man” eller ”kvinna” ska vara, så länge alla individer tror på att de kan nå precis dit de vill i livet, får klä sig och ha de intressen som passar dem, ja, då är jag rätt nöjd.

Förmodligen menade psykolog-Alf bara väl med den där debattartikeln, för det gör folk oftast. Han skriver att han vill motverka könsstereotyper och att målet är att flickor och pojkar ska få samma möjligheter, och hans iakttagelser om hur det ser ut i samhället just nu är korrekta. Dock går han helt fel väg när han totalt förkastar genuspedagogiken – särskilt när han själv helt uppenbart har noll koll på vad genuspedagogik innebär. Det enda som hans retorik leder till är att alla med uppfattningen om att ”flickor är flickor och pojkar är pojkar” kommer att fortsätta generalisera och reproducera stereotyper – och på fritids även fortsättningsvis låta flickorna pyssla medan pojkarna får spela bowling.

Advertisements

11 svar to “På tal om det här med kön…”

  1. Helena Fjellman februari 19, 2013 den 9:29 f m #

    Fantastiskt bra och välformerat! Äntligen ett vettigt inlägg i debatten. Jag blev faktiskt rörd…

    • SannaMac februari 19, 2013 den 9:49 f m #

      Tack! Vad glad jag blir!

    • Lena Ruud juni 21, 2015 den 11:44 f m #

      ”Varför detta ständiga fokus på kön av alla möjliga kategorier? Varför är vi så fixerade vid vilket kön människor runt omkring oss har, att vi inte ens kan bemöta dem om vi inte vet om det är en ”hon” eller ”han”?

      Nej inte fokus på det, MEN vi har olika kön o vi har olika kemiska sammansättningar i hjärna o kropp. Många av oss, och bara för att mamman vill en sak har hon ingen rätt att pracka på sitt barn, sin uppfattning. Det tror jag kan vara skadligt. Dessutom verkar det ha gått mode i att tycka på ett visst sätt o man blir faktiskt påhoppad när man har en annan åsikt. Vi vill alla tillhöra flocken, inte stå utanför, det har vi ifrån urminnes tider, för att skydda oss från hot utifrån.

  2. Johan Åström juni 9, 2015 den 9:00 e m #

    Både ”mansnormen” och ”kvinnonormen” är helt enkelt vad män och kvinnor tycker är attraktivt hos det motsatta könet. Därav pressen för heterosexuella att leva upp till dem. Feminister upplever den här pressen (dvs mäns preferenser) som patriarkalt förtryck men verkar inte begripa att män känner samma press från kvinnor fast på ett annat sätt. För män handlar pressen mer om prestation/attityd än utseende.

    Förmodligen också anledningen till varför homosexuella har så mycket lättare att bryta mot de här normerna, homosexuella män tex har inget intresse av att göra sig attraktiva för kvinnor och kan kosta på sig att bryta mot normerna på ett helt annat sätt, är du man och heterosexuell så är du däremot körd om du beter dig fjolligt.

    ”Mest avslöjande kommentaren är ju Andrea Edwards i Fittstim när hon kommenterar den feministiska mansgruppen med mjukismän med ”vad gulliga dom är men dom skulle man ju aldrig vilja ligga med”. Det är helt ofattbart att hon inte förmår lägga ihop ett och ett. Dom flesta män är heterosexuella, heterosexuella män vill ligga med kvinnor, alltså kommer heterosexuella män försöka bete sig på ett sätt som gör att kvinnor vill ligga med dom. Svårare än så är det faktiskt inte.”

  3. Elin juni 18, 2015 den 8:04 f m #

    Hej! Håller med dig. I allt. Utom en grej: ”Att ”Psykologen” var en småländsk man på närmre 70 bast, det gjorde tyvärr inte saken bättre.” Du frågar om du är åldersdiskriminerande – nej det tycker jag inte. En 70-åring har en annan analys än en 30-åring, det är relevant. Du frågar om du könsdiskriminerande – nej det tycker jag inte. En man har en annan tolkningsgrund än en kvinna. Det är relevant. Du frågar inte om du är ”glesbygdsdiskriminerande”, men det tycker jag tyvärr att du är… Är det relevant att han är småländsk? Varför gör det saken sämre att han är småländsk? Är det för att han är en hopplös lantis utan koll på läget? Får man bara uttala sig om sådana här frågor om man bor i någon av de fyra storstadsregionerna?

    • Jag är själv smålänning och det var därför mest skämtsamt skrivet utifrån mina egna erfarenheter av inskränkthet i småstaden. Hade kunnat vara tydligare med det!

      • Elin juni 18, 2015 den 9:19 f m #

        Okej, jag förstår! Ja, en liten vink till det hade gjorde det tydligare. Men de som läser dig mer regelbundet vet väl redan om det. Jag läste detta taget ur sitt sammanhang. I övrigt mkt viktigt inlägg, tack!

Trackbacks/Pingbacks

  1. Jag borde kanske skriva en bok istället | mina Sanna ord - februari 22, 2013

    […] För att inte tala om min uppmaning till lärare att jobba med likabehandling, eller diverse inlägg som handlar om kön och genus, som detta. […]

  2. Nej, det går inte att skylla på normkritiken | mina Sanna ord - februari 27, 2013

    […] Mer om detta med statistik kontra enskilda individer: Att köna leder inte direkt till någon förändring. På tal om det här med kön… […]

  3. Två månader – då kör vi en snabbrepris | mina Sanna ord - mars 28, 2013

    […] Mitt barn är inget utställningsobjekt Nej, vi är inte systrar – vi är gifta På tal om det här med kön… […]

  4. Snälla, bara sluta missförstå vad genusmedvetenhet handlar om… | mina Sanna ord - juni 17, 2014

    […] om att ”göra” barn ”könsneutrala” IS BACK! (Har tidigare skrivit om den här.) Och jag bara pallar inte mer. När ska detta fanskap till text och framför allt fanskap till […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: