Kläder och utseende är väl ingen stor grej – bara du ser till att följa normen

26 Feb

Jag visste ju på förhand att frågan om könsstereotypa vs. könsneutrala barnkläder skulle väcka stor uppmärksamhet, för folk tycks aldrig tröttna på att försvara sina döttrars rätt att bära klänning och sina söners rätt att inte göra det (trist bara att debatten alltid fastnar där – i den rosa klänningen…).

Men trots att detta debatterats i all oändlighet, så är det intressant att iaktta hur argumentationen förs, i synnerhet hos de så kallade genusmotståndarna, eller stereotypfrämjarna/könsnormsförsvararna om man så vill – de är nämligen riktiga hejare på att göra egna tolkningar av vad ”genuspedagogik” och ”normkritik” är för något, och har inte heller någon som helst lust att få svar på vad det egentligen innebär:

fl5

Liknande resonemang har förts om feminism i kommentarsfälten till de större och mer inflytelserika bloggarna den senaste tiden, först i samband med att kändisar som Mia Skäringer och Maria Lundqvist tog avstånd från feminismen på bästa sändningstid och sedan efter att superinne bloggerskan Foki skrev ett anti-feministiskt, eller snarare ett ”jag har missförstått vad feminism är för nåt”-inlägg häromdagen. Just det tänker jag inte fördjupa mig i just nu, för det har andra gjort så bra (t.ex. Moralfjant, flat-feministen Fanny och Katta Kvack), men jag nämner det, eftersom tendenserna liknar varandra och allt hänger ihop:

Människor är otroligt beroende av kategoriseringar, vi mår bra av det, och vi tycker att det känns mycket obehagligt om någon kommer och försöker ändra i våra allra mest grundläggande uppfattningar – t.ex. rörande kön. Kön är nämligen den absolut viktigaste, mest fundamentala kategorin för de flesta av oss: Vet vi inte vilket kön en person har, blir vi osäkra på hur vi ska bemöta personen, och kommer en person emot oss, som vi tolkar tillhöra ”det ena” könet, men som bär kläder eller visar sig ha en röst som överensstämmer med ”det andra” könet, ja, då blir vi förvirrade – och vissa även äcklade eller förbannade.

Eftersom de allra flesta väljer, medvetet eller omedvetet, att följa könsnormerna, så ses normbrott av många som avvikelser, ”statements” eller onödiga och rentav obehagliga överraskningar. Och i dessa två diskussioner, om barn/genus och feminism, är det framför allt följande som människor upprörs/förfasar sig över:
1. föräldrar som använder sina barn som ”statements” eller vapen i en jämställdhetsdebatt (att de själva gör ”statements” när de väljer att följa könsnormerna är det ingen som tänker på)
2. pojkar (och män för den delen) i klänning
3. kvinnor som inte rakar sig under armarna/inte sminkar sig

fl1

fl1

Några har frågat mig varför ”vi genusfanatiker” envisas med att blanda in barnuppfostran, bemötande, förväntningar och frågan om jämställdhet i diskussionen om barnkläder, och en person gjorde också tydligt att visst, jämställdhetsdebatten är viktig – men just det här med kläder känns inte som den viktigaste frågan:

fl3

Absolut, jag håller med. Men rent uppenbart, utifrån det jag skrivit ovan samt utifrån mina iakttagelser både av barnklädersdiskussionerna på familjeliv.se och alla anti-feministers ilska mot kvinnor som inte följer skönhetsidealen – så är kläder och utseende något som har betydelse OCH något som starkt kan kopplas samman med bemötande, förväntningar och jämställdhet.

Varför skulle annars detta behov av att försvara prinsessklänningar och rakade armhålor vara så oerhört starkt?

***

Tidigare inlägg på samma tema/med samma utgångspunkt:
Om jag bestämmer nu – hur ska han kunna bestämma sen?
Att vara genusmedveten handlar inte om att förbjuda

Annonser

6 svar to “Kläder och utseende är väl ingen stor grej – bara du ser till att följa normen”

  1. Jolene februari 26, 2013 den 2:35 e m #

    Bra skrivet!
    Med mina vänner sliter jag ömsom mitt hår ömsom njuter av förståndet. Jag försöker låta bli diskussioner på nätet. FL tex. Phew. Men hemma diskuterar vi detta friskt. Dels då med de som tycker samma men även med de, få halleluja, som inte alls greppar grejen. ”Vadå hen? Vi har ju redan ord för pojkar o töser? Man vet ju om det är en han eller hon?” Som om könet trillar av om man använder hen?
    ”Mina barn väljer själva vad de vill ha på sig o vad de leker med. Han väljer själv de här tuffa Carströjorna och hon sina hello Kitty leksaker. Jag lägger inga värderingar i det eller propsar på något.” Men alltså oj. Förväntningar? Uppmuntran? Beröm? Reflektionerna kring ens eget beteende som förälder är oerhört ickexisterande när man resonerar såhär. Bubbeltänk.

    En vän till mig jobbar i garnaffär. Alla de gammelmödrar som kommer in o ska sticka något plagg till bebisen som bakas väljer ”neutrala” färger. Beige, vitt eller grått. Varför inte ge barnet regnbågen från födseln? Vad är de rädda för? Att någon ska. Säga”fel” om det lilla barnet i sjalen? Vad händer då? Exploderar ungen?

    Varför är det så laddat? ÄR det verkligen i hela världen om lille Kalle blir tjej i en mening? Trillar Kalles snopp av i felsägandets stund? Blir han traumatiserad? Blir människan som säger ”fel” det?

    Funderingarna är så många. Argumenten oftast så jävla korkade att det är mer givande o tala till en vägg.
    Mobbning: handlar om självförtroende. Sänks Kims självförtroende om hen har fått vara sig själv i livet? I rosa klänningar och Batmantröjor i salig blandning?

    Jaja. Det blev en roman.

    • SannaMac februari 26, 2013 den 2:59 e m #

      Du ställer verkligen väldigt bra frågor! Skulle vilja ställa varenda fråga, eye to eye, till alla ”genusskeptiker”, för ja, uppenbarligen tror de att snoppen ramlar av/snippan växer ut om de råkar klä barnet i fel färg eller uppmuntrar fel intresse. Och, samtidigt kläcker de gärna ur sig: ”Men ÅH vad ni genusmuppar ska lägga stor vikt vid kläder!” Vem gjorde vad, sa du…?

  2. mojjelisa februari 26, 2013 den 2:41 e m #

    Härligt!
    Är glad att jag hittade din blogg via familjeliv!

    Ha en fin dag/ Mojjelisa

    • SannaMac februari 26, 2013 den 2:56 e m #

      Tack, vad roligt att höra! Välkommen hit!

Trackbacks/Pingbacks

  1. ”Vi är det mest jämställda landet i världen – sluta klaga!!!” | mina Sanna ord - februari 28, 2013

    […] ur barnklädersdebatten igen. Märk väl: barnkläder! Jag minns inte exakt hur diskussionen landade här, förmodligen […]

  2. Men hörni, ska vi inte säga ifrån då? | mina Sanna ord - april 23, 2013

    […] samt i trådarna som jag i vintras startade på familjeliv.se om könade barnkläder (skrev om det här till exempel). Många vittnar om hur deras barn inte alls passar in i den där märkliga mallen […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: