Ett litet ord kan göra så mycket

5 Mar

…och nu pratar jag inte om ”tack” eller ”förlåt”, utan om hen – och inte heller i vilket sammanhang som helst, utan i en elevtext:

image

Tänk va, efter två timmars intensivt rättande av nationella prov; mina ögon blödde, min hjärna kändes helt hopskrynklad och mina ben hade börjat spritta åt alla håll – då såg jag det lilla ordet och fick genast en ny gnista. Det inger så himla mycket hopp när jag inser att utvecklingen går framåt, att språk och uppfattningar om saker och ting (ja, könets betydelse, eller obetydelse, till exempel) förändras. Den här eleven använder ”hen” på ett lika självklart sätt som ”han” eller ”hon”. Det fanns ingen anledning att ange kön i det här fallet – och tänk, då gjorde inte eleven det.

Fortfarande är det i verkligheten, i mötet med andra, viktigt med kön för de allra flesta i den här åldern, det har vi inte kommit ifrån än. Men med språket händer det något, och jag tror att det är en bra början.

Många vuxna, ofta heterosexuella cispersoner, ser rött när de hör eller läser pronomenet ”hen”, som om de tror att någon ska komma och ta ifrån dem deras könsidentitet, deras rätt att vara en hane eller en hona, men ser ni, det behöver ingen vara rädd för – för var och en har nämligen full rätt att definiera sig själv.

Att det finns andra, som inte är du själv, som hellre blir omtalade som ”hen” – det behöver ju inte du bekymra dig så mycket om, för det rör inte din identitet. Och talar du om någon som du inte vet könet på eller om människor i största allmänhet (som i elevtexten ovan) – då är väl ”hen” ett alldeles ypperligt pronomen att använda.

Dessutom helt ofarligt, jag lovar.

Advertisements

25 svar to “Ett litet ord kan göra så mycket”

  1. Emelie mars 5, 2013 den 6:09 e m #

    Min bror har däremot fått för sig att det uttalas heeen, inte hänn. Vilket gör att det absolut låter jättekonstigt, å inte alls faller sig naturligt att säga. Han är 42. Jag tror att det är fler i hans ålder och uppåt som krånglar till det, inte bara med vad ordet betyder utan även uttalet. Doubletrouble. Så då skiter man i det helt. Tyvärr.

    • SannaM mars 5, 2013 den 6:16 e m #

      Haha ja, man säger ju inte hoooon eller haaan liksom. Det går att börja i liten skala, använda det i text någon gång. Man behöver ju inte krysta fram det heller, utan helt enkelt använda när det behövs bara!

  2. Terése Bouvier mars 5, 2013 den 8:35 e m #

    Vad härligt att se att det används av skolelever, det bådar gott inför framtiden 🙂

    Vet inte om du har läst detta ”lilla” blogginlägg, en ordentlig sammanställning angående hur ordet används. http://pasvenska.se/100-bloggade-hen/

    • SannaM mars 5, 2013 den 8:56 e m #

      Visst gör det!

      Tack för länken, intressant läsning för en genusmedveten svensklärare/grammatiknörd som jag 🙂

  3. astrid mars 5, 2013 den 9:04 e m #

    Måste bara kommentera på Emelies kommentar: flera av mina klasskamrater lider också av den där missuppfattningen med Heeeeen. Så det förekommer bland folk i 20-årsåldern också 😉

  4. Pyspunka mars 5, 2013 den 10:39 e m #

    Vad fint! Jag själv använder dock inte ordet (än). Skriver oftast h*n, av gammal vana. Men jag tror och hoppas att jag kommer att använda det så småningom. Det tar bara ett tag för mig att vänja mig. Tycker att det är kanon att de yngre tar till sig ordet.

    • SannaM mars 6, 2013 den 2:02 e m #

      Jag använder det inte heller så jätteofta, jag avkönar på andra sätt i texter och samtal. Men när det behövs, så!

  5. Maax mars 6, 2013 den 9:37 f m #

    Jag sa ju det! Att de små sakerna förändrar världen! Ha! Din elev har just dragit en liten liten del mot vägen till världfred! Woho!

    • SannaM mars 6, 2013 den 2:03 e m #

      Haha – absolut!

  6. susitar mars 6, 2013 den 6:19 e m #

    Som finne blir jag rätt så road av svenskar som tror att ordet ”hen” kommer att leda till ett helt könsavkodat samhälle. I finskan (och för den delen, en del andra språk) så finns inga könade pronomen. Snoppen kommer inte trilla av för att några väljer att använda det ordet istället för att skriva ”han/hon/det” och liknande. Och ingen kommer tvinga folk att använda ordet ”hen” heller, så varför oroar sig folk så mycket?

    • SannaM mars 6, 2013 den 9:01 e m #

      Ja det undrar jag med! Brukar ta finskan som exempel, ja det har väl många gjort, men det inte riktigt in i rädda svenska hjärnor 😉

  7. Helena mars 7, 2013 den 8:51 f m #

    Ett så praktiskt litet ord som blivit så utskällt och missförstått! Man vill nästan ta hand om det och krama det lite 🙂 Jag ser verkligen fram emot den dag då det är etablerat och jag kan använda det även när jag skriver texter för jobbet, i stället för att använda ”han eller hon” eller sitta och knåpa med omformuleringar till förbannelse.

    • SannaM mars 7, 2013 den 1:10 e m #

      Ja eller hur! Vad jobbar du med? Tycker det känns roligt att det t.ex. användes på Guldbaggegalan när hedersbaggen skulle delas ut, och att det dyker upp i tidningar då och då – ordet håller definitivt på att hitta sin plats i vårt språk. Nästa steg blir att folk ska förstå att det även GÅR att benämna enskilda individer som hen…

      • Helena mars 7, 2013 den 2:21 e m #

        Jag jobbar som översättare, så när engelskan slänger sig med praktiska ”they” sitter jag där och funderar ”ska jag välja ”han eller hon”, kanske ”användaren” eller ska jag formulera om hela klabbet?”. Ett litet ”hen” skulle sitta som en smäck.

      • SannaM mars 7, 2013 den 9:23 e m #

        Åh jag förstår, där är det förstås inte okej än att slänga sig med vilka nymodigeter som helst 😉 Jag ska prata pronomen med eleverna på måndag, då blir det hen!

      • Helena mars 8, 2013 den 11:00 f m #

        Nä, då får man hålla sig lite 🙂 Fast jag såg för ett tag sedan att översättaren av Big Bang Theory hade fått in ett perfekt använt ”hen” och gjorde nästan vågen hemma i soffan.

  8. Jennifer mars 20, 2013 den 9:45 e m #

    När jag gick i nian (förra läsåret) så läste vi en kort novell om en person som åkte tåg och mötte upp en man på perrongen och kastade sig i hans armar när de möttes upp – något sånt. Varken namn eller könstillhörighet nämndes på den tågåkande personen, men när vi diskuterade texten så visade det sig att hela klassen hade uppfattat personen som en tjej, och jag fick därmed otroligt många konstiga blickar när jag benämnde den tågåkande personen som hen.

    Innan diskussionen fick vi skriva ner våra tankar på ett papper också och även där benämnde jag den tågåkande personen som hen. När jag fick tillbaka texten från läraren hade hen dragit ett streck över ”hen” och skrivit dit ”han eller hon”. Jag blev besviken på läraren och lite förvånad då hen trots allt är ganska nymodig annars. Längtar tills ordet blir ordentligt etablerat och folk förstår att det faktiskt bara är ett ORD och inte en konstig sekt, utsuddande av biologiska kön eller ett farligt vapen.

    • SannaM mars 21, 2013 den 6:53 f m #

      Det låter ju fullkomligt otroligt! Hur motiverade läraren detta? Eller det gjorde hen inte förmodar jag. Hen finns i svenska akademins ordlista och det låter ju som att den där läraren medvetet vill osynliggöra alla personer bortom de stereotypa könsnormerna. Verkligen inte okej!

      Frågar mig också vad som var meningen med att läsa denna novell om inte för att diskutera och ifrågasätta våra inpräntade uppfattningar om kön…?

      Tack för detta exempel, det tar jag med mig!

      • Jennifer mars 21, 2013 den 11:59 e m #

        Ja eller hur, jag tyckte det var helt knäppt. Jag glömde helt av att fråga läraren dock varför hen hade rättat det ordet. En tycker ju att en lärare i Svenska borde uppmuntra eleverna att skaffa större ordförråd och inte tvärtom.

        Tack för en bra blogg förresten!

      • SannaM mars 24, 2013 den 4:56 e m #

        Det borde hen definitivt! Mycket märkligt… Och tack! Roligt att du gillar den 🙂

  9. presens mars 29, 2013 den 11:24 f m #

    Blev du inte lite osäker på hur du skulle hantera det? Hade det varit jag hade min första reaktion varit att ge eleven massor av positiv feedback, men sen hade jag tänkt att det nog hade förfelat sitt syfte. Att ignorera det är att göra det självklart, på något vis. Båda känns fel. Men du hittade säkert ett bra sätt att uppmärksamma att du hade läst det utan att göra vågen.

    • SannaM mars 29, 2013 den 11:41 f m #

      Detta var i de nationella proven, och där får eleverna inte se sina texter efteråt, de får bara betyget, så jag hanterade det inte alls, kan man säga (förutom att glatt blogga om det!). Men när vi går igenom ordklasser har jag tagit med ”hen” i tredje person singular, och jag använder det själv då och då, så jag antar att jag på det sättet visar mitt ”gillande”, eller vad man ska säga.

Trackbacks/Pingbacks

  1. Två månader – då kör vi en snabbrepris | mina Sanna ord - mars 28, 2013

    […] Ett litet ord kan göra så mycket Att köna leder inte direkt till någon förändring Vem har tolkningsföreträde i debatten? […]

  2. Hen, hen, hen! | mina Sanna ord - april 10, 2013

    […] och här har ”hen” börjat slå igenom på riktigt. Tidigare har jag skrivit om när jag för första gången hittade ordet ”hen” i en elevtext, och nu, kära ni, har detta lilla ord börjat både synas och höras när man allra minst anar […]

  3. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Det är inte okej att vägra ”hen”! | mina Sanna ord - juli 24, 2013

    […] …samt två andra tidigare inlägg om ”hen” som tydligt visar att ordet är här för att stanna, hur mycket alla bakåtsträvande cispersoner än kämpar emot: Hen, hen, hen! Ett litet ord kan göra så mycket […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: