Läraryrket när det är som bäst

7 Mar

Jag hade en fantastisk svensklektion idag. Och det var inte bara en svensklektion, utan en grammatiklektion.

De allra flesta får rysningar när de hör ordet grammatik, eller inte ens det – de blir bara totalt uttråkade, suckar djupt och stänger av öronen. Den enda gången jag möts av högljudda ”neeeeeeej!!!” i början av lektioner, det är just när jag yttrar ordet ”grammatik”. Inte särskilt peppande, varken för mig eller för eleverna. Men sedan, när eleverna väl börjar förstå tjusningen, när poletten trillat ner och de plötsligt, utan att de själva ens fattar hur det gick till, sitter och för ivriga diskussioner om det där verkligen är ett adverb medan de engagerat plockar ut ordklasser ur några andra elevers text – då får jag riktiga lyckorusningar i magen.

Det är då jag känner att jag trots allt har valt rätt yrke. Något som är lätt att glömma ibland, när man dränks i administrativt arbete och andra måsten (som jag bl.a. skrev om här och här). Det gäller att dels lära sig prioritera, men även att stanna upp  ibland och iaktta alla de bra saker som arbetet innebär. Lyckade lektioner, till exempel. Fantastiska möten med människor, med barn och ungdomar, som helt plötsligt förstår vad ordklasser är och varför det är så himla bra att känna till hur de används. Det är häftigt.

När jag gick i högstadiet ville jag bli högstadielärare. Jag tyckte att det fanns så mycket viktigt att ta tag i bland elever i just den åldern, och eftersom jag var en sådan som ”flöt lite ovanpå”, som inte riktigt hittade min plats som ”högstadieelev”, utan som redan (tyckte i alla fall jag) befann mig bortom det där tonårstjafset med att vilja passa in och göra sig till – så iakttog jag mycket hur arbetet fungerade, studerade lektionsupplägg och funderade på hur jag skulle bemöta de där tonåringarna (inklusive en sådan som jag).

Jag hade en otroligt bra språklärare i högstadiet och tack vare henne lärde jag mig väldigt mycket tyska. Svenska hade jag redan ett stort intresse för, skriva började jag göra som femåring, men i högstadiet väcktes mitt språkintresse på allvar (och för en grammatiknörd är tyska rena guldgruvan…). Sedan bör väl tilläggas att jag dessutom var djupt förälskad i min språklärare, vilket förstås bidrog en del. Såhär i efterhand kan jag dock se att det var en blandning mellan förälskelse och att jag såg upp till att hon var så himla duktig – både på språket och att lära ut det. 

Jag hade lätt för att lära mig, och jag kände mig alltid sedd och utmanad att ta mig vidare till nästa nivå, både av min språklärare och av flera andra lärare i högstadiet. Och det är något jag har tagit med mig och funderar mycket på nu – hur jag ska bekräfta och utmana de elever som har väldigt lätt för att uttrycka sig både muntligt och skriftligt, som tycker att språk är roligt och som befinner sig på en högre nivå. Att ge mycket tid till elever som inte riktigt hänger med, som tycker det är svårt att skriva eller läsa och som lätt tappar fokus, det är en självklarhet och ett måste, men det får inte bli så att de högpresterande eleverna lämnas åt sitt öde och förväntas klara sig själva.

Det är onekligen en av läraryrkets stora utmaningar: Individanpassningen, att räcka till för varenda individ varje sekund.

…men det är ju även där de finaste och roligaste stunderna finns – de gånger det händer att man har alla med sig på tåget, åtminstone i någorlunda stor utsträckning. Och det var just det som hände idag, när de gruppvis först genom att lägga till adjektiv och adverb fick utveckla tråkiga, platta texter utifrån olika genrer eller teman, och de sedan satt och hjälptes åt med att stryka under alla ordklasser i kompisarnas texter med olika färger. Det var ett engagemang och ett fokus som hette duga, de diskuterade med varandra och ställde tusen frågor – allt för att verkligen förstå hur texterna, språket och dess beståndsdelar fungerar och hänger ihop: Ordklasser – grammatik – är inte bara ett nödvändigt ont eller meningslös skolkunskap, det handlar om språklig medvetenhet och att kunna uttrycka sig på nya sätt som fångar mottagaren.

Som jag har sagt förut: Att vara lärare innebär att jobba skiten ur sig själv varje dag, och många av de måsten vi har på vårt bord känns varken inspirerande eller nödvändiga för vår egen eller elevernas utveckling. Tyvärr. Men om vi prioriterar och fokuserar på de två saker som jag identifierade redan som högstadieelev, nämligen mötet med och möjligheten att påverka människor, i kombination med ständig fördjupning i vårt ämne – det som är vårt stora intresse – då är läraryrket rätt fantastiskt.

***

Det var bloggaren Hanapee som kontaktade mig häromdagen och tyckte att jag skulle skriva (ännu) ett inlägg om att vara lärare. Hon jobbar med kampanjen För det vidare, som går ut på att informera om och inspirera andra att välja läraryrket. Jag är glad att jag fick det där mailet, för det fick mig att göra precis det jag behövde såhär mitt i hektiska nationella prov-tider – stanna upp, tänka till och iaktta allt bra jag sysslar med hela dagarna. Klyschigt, men sant.

Annonser

9 svar to “Läraryrket när det är som bäst”

  1. pelle mars 8, 2013 den 11:01 f m #

    Naw, så kul att just HP fick fick dig att inse vikten av ditt jobb.

    Och också: nu kräver vi lite grammatikhjälp här på bloggen. 😉 Börja med adverb, för bara där var jag lost.

    • SannaM mars 8, 2013 den 3:07 e m #

      Eh ja jo, det är ju så att jag rätt bra själv inser då och då vilket viktigt jobb jag har – men i stressiga tider som dessa är det bra att någon uppmanar en till lite eftertanke och ”för det vidare”-inspiration så att säga!

      Och åhå! Grammatiksugen? Jag får fundera på om jag ska klämma in en random ordklasslektion mellan de normkritiska klokheterna – lite malplacerat känns det. Men häng kvar – när du minst anar det…

    • SannaM mars 8, 2013 den 3:11 e m #

      (men okej – en snabbis: ett adverb beskriver HUR något görs. Till exempel: Jag skriver BRA eller Jag skriver ALDRIG. Alles klar?)

  2. Helena mars 8, 2013 den 11:06 f m #

    Jag tycker det låter som om du gör ett superjobb med dina elever! Fast det är kanske inte så konstigt om du haft sedan högstadiet på dig att fundera 😉 Och det är alltid roligt att höra om en fellow språknörd som gillar grammatik och som dessutom lyckas förmedla det till sina elever.

    • SannaM mars 8, 2013 den 3:17 e m #

      Ja visst är grammatik kul! Idag körde jag samma sak med en annan grupp och när jag bad dem packa ihop så vi kunde avsluta ropade en av grupperna ”neeej!” Bästa responsen – de ville inte gå henne… Och äsch, jag är väl som lärare är mest – men visst ska man lyfta sig själv lite när man verkligen lyckas med något 🙂

Trackbacks/Pingbacks

  1. Ja, men då skäller vi lite på skolan – igen | mina Sanna ord - mars 26, 2013

    […] jag tog mig friheten att avverka. Lite tid för eftertanke, kan man säga. Och JA, yrket har även sina goda stunder, det får vi inte […]

  2. Dags att väcka jobbhjärnan igen | mina Sanna ord - april 8, 2013

    […] som sjutton till nästa (inarbetade) lov och mer tid för mig själv, med min fru, med mitt barn. Läraryrket är fint på många sätt, men efter att ha suttit hela morgonen och sett över elever med underkänt betyg, diskuterat […]

  3. Svar på några av era frågor | mina Sanna ord - juni 22, 2013

    […] och slapp allt stök och bök som tillkommer framför allt med sexor och sjuor… I inlägget Läraryrket när det är som bäst har jag skrivit lite mer om varför jag ville bli (högstadie-)lärare och om mina egna […]

  4. Jag är inte bara bloggare… | mina Sanna ord - augusti 12, 2013

    […] att inte tråka ut er med nonsens länkar jag till ett av vårens peppigaste inlägg om läraryrket när det är som bäst (och precis den känslan ska bannemej infinna sig inom kort igen!) och så försöker jag glädjas […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: