Ett engagemang mindre – ostrukturerade söndagsreflektioner

17 Mar

I fredags skrev jag om framtidsdrömmar. Om engagemang, saker jag skulle vilja jobba med eller bara ägna mer tid åt – skrivande, till exempel. Jag fick en hel del uppmuntrande respons på det inlägget, så nu känner jag faktiskt att jo, jäklar, jag ska nog försöka få igång ett romanskrivande. Det kan ju inte bli värre än ännu ett skrivbordslådeprojekt, liksom. Måste bara skaffa mig en ordentlig telefon först så att jag inte är låst till min gamla dator, eller ännu hellre: en iPad. Trodde aldrig att jag, teknikmotståndaren nummer ett, skulle säga något sådant (eller, teknikmotståndare var väl att ta i, men lite skeptisch måste jag erkänna att jag brukar vara… Penna och papper, liksom, det fungerade väl alldeles utmärkt förr i tiden?).

Men det är ju inte bara skrivande jag skulle vilja syssla med.

Igår hade Rfsl Stockholm årsmöte, och jag avtackades efter ett år som styrelseledamot. Rfsl-engagemanget har varit mitt dåliga samvete de senaste månaderna, eftersom jag helt enkelt inte har haft tid att engagera mig ordentligt. Kombinationen småbarn, heltidsjobb, pendling och föreningsliv var tydligen ingen höjdare – det blev helt enkelt omöjligt mot slutet, mitt i stressigt omdömesskrivande, betygsättning, inskolning på förskola och den ena kräksjukan efter den andra. Icke desto mindre irriterande och frustrerande, dock. Jag vill så gärna engagera mig, och det kändes jävligt vemodigt att avgå igår, och att till råga på allt inte ens ha möjlighet att stanna hela mötet.

Men vad gör man? Vad måste prioriteras? Familjen, hälsan, jobbet. I den ordningen. Eller jobbet före hälsan? Kanske? Jag har dessutom ett bra jobb, ett jobb med möjligheter att påverka och arbeta med de frågor och ämnen jag brinner för – skrivande, språk, normkritik, likabehandling – men det är inte bara det som jobbet består av direkt. 160 nationella prov har jag alldeles nyss rättat klart, och jag har ytterligare ett hundratal andra inlämningsuppgifter och prov att bedöma. Bedömning kan förstås vara roligt också, eller: det är roligt – om man har nog med tid till det, vilket vi lärare sällan har. Och jag tänker inte än en gång rada upp alla de övriga måsten jag för tillfället har på min att göra-lista. Inser att det inte är hälsosamt – varken för mig själv eller för dig som läser.

Nåväl. Hur kan jag då kombinera alla mina intressen, drömmar och måsten på bästa sätt? Hur gör alla andra? 

Rfsl-engagemanget gick åt skogen för den här gången, det måste man väl nästan säga, men själva engagemanget för frågorna i sig består ju. Jag tänker mig att den här bloggen är ett sätt att engagera sig – är det inte? Jag tycker nog att jag oftast skriver rätt vettiga och viktiga inlägg. Så det så. Nästa projekt blir, som sagt, att försöka skriva en roman. Åtminstone en liten roman. Mina tankar och idéer där inne i skallen måste bara brottas färdigt först.

Egentligen borde jag följa det råd som jag brukar ge elever med ständig skrivkramp: Skriv bara! Tänk inte så mycket!
Svårare än så är det kanske inte?

Eller var just det där sista bara ett halvhjärtat försök att avsluta detta spretiga inlägg på ett söndagsoptimistiskt, hurtigt litet vis. Jag är en sådan som gillar ordentliga avslut. Och i synnerhet lyckliga avslut.

Passar även på att bjussa på en liten trevlig bild av den utsikt som jag för tillfället njuter av: 

image

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: