Jämställdhet är en självklarhet – det är heteronormen som är problemet

22 Mar

För att fortsätta på gårdagens påbörjade funderingar.

Problemet är ju förstås inte att det finns en jämställdhetslag eller att vi alla gemensamt måste eftersträva jämställdhet mellan män och kvinnor, problemet är heteronormen som gång på gång fastslås som det självklara, naturliga utgångsläget:

Att alla identifierar sig som män eller kvinnor.
Att alla är heterosexuella.
Att allas yttersta mål är att leva tvåsamt och skaffa barn inom denna konstellation.

Vi vet (i alla fall många av oss…) att världen inte är så endimensionell – men ändå hamnar jämställdhetsdebatten enbart här och dessutom smittar synsättet bakom detta jämställdhetstänk av sig på en massa andra sammanhang, utan att diskussionen och perspektiven vidgas. Vi fastnar i att tala om jämställdhet mellan enbart män och kvinnor och glömmer bort av det även finns ett lagligt ansvar att se till att ingen diskrimineras utifrån sin könsidentitet eller sitt könsuttryck, det vill säga: vi måste inkludera personer som inte identifierar sig som män eller kvinnor eller som på andra sätt frångår könsnormerna, samt även förstås personer som inte är heterosexuella. Ja, nu tänker jag förstås på arbetslivet, inte på den enskilda individens ansvar. Hur arbetar till exempel skolor med jämställdhet? Hur talas det om detta? Utifrån min erfarenhet handlar ”jämställdhet” ofta om ett lika många-tänk. Att ha lika många flickor som pojkar representerade i elevrådet, att placera lika många flickor som pojkar vid varje bord, att så långt det är möjligt rekrytera lika många manliga som kvinnliga medarbetare, att välja litteratur och anpassa undervisningen så att vi i lika stor utsträckning tillgodoser både flickors och pojkars behov.

…och detta i sin tur utgår, som alltid, ifrån ett motsats– och kompletterande-tänk, det vill säga: det handlar inte bara om rättvisa, utan om att hitta balans mellan det ”manliga” och det ”kvinnliga”. Och i vissa sammanhang, där män och kvinnor – eller flickor och pojkar – inte anses kunna prata med varandra, där det blir känsligt eller pinsamt, där ses det istället som självklart att inte blanda könen så att det blir lika många. Då är det ”jämställdhet” att dela upp helt plötsligt, och då kanske det rentav och ytterst felaktigt kallas för ”genusmedvetenhet”, trots att denna uppdelning i själva verket riskerar leda till att befästa könsroller istället för tvärtom.

Rörde jag till det ytterligare nu? Min poäng är egentligen bara att vi måste spana in normen, vilket jag alltid tjatar om. Vi ska fortsätta arbeta för jämställdhet, men vi måste se upp så att vi inte glömmer bort någon på vägen OCH att vi inte fortsätter reproducera precis det som vi (väl?) vill motverka.

Fortsättningen på mina tankegångar handlar om familjen igen, där jag började igår. Men det här inlägget skulle bli så jäkla långt om jag körde hela rasket på en gång, så det kommer senare… Nu ska jag riva av en arbetsdag.

Advertisements

6 svar to “Jämställdhet är en självklarhet – det är heteronormen som är problemet”

  1. Sara mars 22, 2013 den 9:50 f m #

    Kloka ord Sanna!!! Läser just nu en bok som heter ”Skola i normer”. Den borde ALLA lärare läsa. Får helt plötsligt en annan klarhet i hur jag vill arbeta med dessa frågor. För som vi vet så kan det bli så fel. Trots att man har så goda intentioner!

    • SannaM mars 22, 2013 den 10:38 f m #

      Tack! Undrar om inte jag har läst den boken en gång för länge sedan… Finns så mycket bra man borde läsa om – men när sjutton ska man hinna?

  2. Hanna mars 23, 2013 den 9:01 e m #

    Intressant och bra skrivet! Jag vill läsa fortsättningen!

    • SannaM mars 24, 2013 den 7:54 f m #

      Tack! Fortsättning kommer, men har så många teman på gång i huvudet för tillfällen, så får se när jag får till det 😉

Trackbacks/Pingbacks

  1. Det är ok att inte alltid vara nöjd | Stökboet - mars 22, 2013

    […] och det ständiga könandet som pågår hela tiden i alla sammanhang. Läs henne kloka inlägg här om hur jämställdhetsdebatten alltid utgår från […]

  2. Jämställdhet och heteronorm – funderingarna fortsätter… | mina Sanna ord - april 6, 2013

    […] har ju tidigare skrivit om jämställdhet och heteronormen, och sedan dess har jag av och till tänkt så det knakat på hur jag ska föra mitt resonemang […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: