Plugglängtan

24 Mar

I mitt huvud trängs just nu massor av texter som vill bli skrivna; det handlar om att önska kön på sitt barn, det handlar om det här med jämställdhet och heteronormen, det handlar om självkänsla och storhetsvansinne, om grävgalan (har roat mig med att lyssna på panelsamtalet med Sveland, Josefsson o. co.) och om mina fantastiska elevers texter utifrån ”En komiker uppväxt”.

Men så bara står jag här i strålande solsken vid Stockholms Universitet, med en sovande unge i vagnen (trött efter att ha beskådat mänsklighetens historia på Naturhistoriska Riksmuseet) och i väntan på min hurtiga fru som springer Premiärmilen, och jag bara: JAG VILL PLUGGA!!! Jag vill SKRIVA! DISKUTERA! GRÄVA NER MIG I INTRESSANTA ÄMNEN!! (och så slår jag samtidigt versalrekord i bloggen, yey!)

Det kan ju inte vara möjligt att studentlivets glada dagar för alltid är över? Att jag aldrig mer ska få ägna mig åt text? Att jag inte ska få sprida klokhet i större utsträckning än jag gör nu? Puh. Den kittlande, pockande, lätta frustration (i hyfsat positiv bemärkelse) jag känner just nu måste väl ändå kunna leda någon vart? Tids nog…

image

Såhär lite småfinurligt kittlande glad blir jag när jag fantiserar om att få plugga igen…

image

…och det är denna fantastiska vy som triggar igång tanken…

image

…medan världens finaste unge bara sover.

Det måste vara vår i luften.
Vad annars?

Annonser

11 svar to “Plugglängtan”

  1. Maax mars 24, 2013 den 3:55 e m #

    Vi kan byta. Eller kanske inte byta, men du skulle med glädje kunna få skriva min hemtenta i kyrkohistoria..

    • SannaM mars 24, 2013 den 4:42 e m #

      Haha, jag vet inte riktigt om det är mitt ämne 😉 Men faktiskt så tror jag att jag skulle uppskatta att få plugga ännu mer nu än jag gjorde då – nu inser man ju att det är rena lyxlivet i jämförelse med att hetsa med heltidsjobb och knappt hinna läsa tidningen…

      • Maax mars 25, 2013 den 9:36 f m #

        Förstår nog vad du menar, men med ungefär fem år av studier framför mig känns det som en hel evighet tills det ”riktiga” livet ska börja. Sedan hoppas jag ju på ett jobb där jag kommer få möjlighet att skriva, diskutera, tala, osv. Förutsatt att jag blir godkänd och antagen av biskop, stift och sådant.

      • SannaM mars 25, 2013 den 3:19 e m #

        Jag förstår det!! Problemet är väl att man (jag) inte är nöjd än. Jag vill kunna ägna mer tid åt det som känns viktigt – och någon gång kanske jag lyckas kombinera jobb med deltidsplugg åtminstone för att få lite nytt till livs.

        Fem år… Ja, det var så länge jag pluggade, drygt. Det kommer gå fort! Och vissa kurser/perioder blir säkert intressantare än andra!

  2. Hannah - Id est mars 24, 2013 den 10:15 e m #

    Jag förstår hur du tänker/känner för efter att ha ”hoppat runt” på olika kurser läser jag just nu historia vilket verkligen är min grej, skitkul och kändes som att ”hitta hem”. 🙂

    Men å andra sidan känner jag också igen mig i din beskrivning av ett ”heltidsarbetesliv” för precis så är det för mig nu fast jag pluggar. 🙂 (Dock kan det ha att göra med mina funktionsnedsättningar som gör att jag måste plugga typ dubbelt så mycket/länge för att hinna med)

    • SannaM mars 25, 2013 den 3:12 e m #

      När jag pluggade så var det inte alltid lattjolajban, det ska erkännas, och stressigt som sjutton var det också av och till (även för mig som har turen att tex läsa fort som blixten…) så visst, jag romantiserar nog bilden lite i huvudet. Men samtidigt – nu när jag aldrig har tid att läsa längre, när skrivandet får klämmas in i små små luckor av ”ledighet” och allt övrigt bara handlar om att överleva… Då saknar jag verkligen lyxen att bara få gräva ner mig i intressanta ämnen. Så även om du tycker det är tufft av och till – njut av att få syssla med ditt intresse på heltid 🙂

  3. Sara Brännholm mars 25, 2013 den 7:44 f m #

    Du kan mer än gärna få ta mina studier just nu *lovar*

    • SannaM mars 25, 2013 den 3:20 e m #

      Tar du mina tidiga morgnar och långa restider då? 😀

  4. Helena mars 25, 2013 den 8:21 f m #

    Åh, blå husen! Där har man tillbringat många timmar. Jag känner ingen längtan just nu efter att plugga, men jag älskar stämningen på universitetet. Dock har jag lite ångest för att jag bara är en d-uppsats ifrån en magisterexamen, som jag misstänker aldrig kommer bli av. Nu är det så länge sedan jag pluggade att jag inte tror att jag skulle kunna få ihop en lingvistisk uppsats på engelska och ju längre tiden går desto svårare blir det. Men vem vet, plötsligt kanske det händer.

    (Jag tar igen hela helgens läsande och kommenterande så här på måndagsmorgonen, det kanske märks? 😉 )

    • SannaM mars 25, 2013 den 3:25 e m #

      Maratonkommentarer = helt okej! Jag skulle också vilja ha en magisterexamen – fast i tyska. Men samtidigt, vad ska jag med det till? Alltså på sikt? Då känns det vettigare att satsa på något inom pedagogik, genus, normkritik… Fast helst vill jag nog bara få skriva och diskutera. Håller med om att stämningen på Universitetet är något visst. Jag blev så nostalgisk igår, och till och med de sunkiga toaletterna i A-huset fick mig att rysa lite av välbehag, haha.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: