Ja, men då skäller vi lite på skolan – igen

26 Mar

Nu blev jag sådär trött igen. Trött, lite frustrerad och lätt uppgiven. Och inte som människa den här gången, utan som lärare. Detta mötte mig på förstasidan av DN i morse:

image

Dags igen alltså, skolan ska granskas och människor helt utan inblick i skolans vardag ska tycka till. Eller okej, den första artikeln i serien belyser problemet med ökad segregation som en stor bov i dramat ”lägre kunskapsnivå” – och det köper jag rakt av. Men samtidigt nämns faktorer som lärartäthet, fler specialpedagoger och mer pengar i största allmänhet som relativt obetydliga i sammanhanget, och här blir jag lite fundersam. Hänger inte allt ihop? Siffrorna visar en sak – statistiken återigen – men vi måste även syna vardagen, verkligheten för att kunna göra en korrekt analys.

Jag tänkte bjussa på lite insyn i min lärarvardag, och jag väljer helt enkelt ut mina onsdagar som är en av mina tre mest hektiska dagar i veckan.

Min onsdag börjar klockan 8.00 med svenska i år 6. Lektionen har jag i ett klassrum på plan 0, det vill säga entréplanet. 8.50 är lektionen slut och då har jag ett litet hål fram till 9.45, vilket går åt till att förflytta mig två våningar upp till mitt arbetsrum på plan 2, dumpa grejer, kanske gå på toaletten, utbyta några ord med en kollega, eventuellt kopiera något, skicka ett par mail och sedan förbereda prylar till nästa lektion innan jag 9.37 måste börja förflyttningen till klassrummet på plan 0 igen. Inga stordåd uträttas med andra ord under dessa 55 minuter.

9.45 till 10.35 har jag lektion i svenska med åttorna, och därefter är det snabba ryck att på fem minuter packa ihop och springa trappan upp till plan 1, där nästa lektion – tyska med sexorna – börjar klockan 10.40. Mellan klockan 11.25 och 12.30 har jag sedan lunch och lite egen tid igen, och den där lektionstomma halvtimmen fylls, liksom på morgonen, rätt lätt med lite mailskrivande, föra in frånvaro, prata med någon kollega och börja förbereda och förflytta mig till nästa lektion, svenska med mina andra sexor, som börjar klockan 12.30 på plan 0.

13.20 till 14.00 har jag sedan en lucka igen, och då är jag schemalagd rastvakt i 20 minuter, vilket betyder att jag egentligen inte har så mycket egen tid alls. Och efter rastvaktandet är det dags för den andra åttan att ha svenska, mellan klockan 14.00 och 15.00. Därefter (och ni får ursäkta att det börjar bli förbannat tjatigt) förflyttar jag mig återigen upp till plan 2 och mitt arbetsrum för att andas i tjugo minuter, föra in den sista frånvaron och pricka av något annat måste på att göra-listan innan konferensen börjar klockan 15.30.

Klockan 16.30 är sedan denna arbetsdag slut och jag packar ihop och tar mig hemåt, fullständigt tom i huvudet och utan att egentligen ha uträttat någonting annat än en massa lektioner på löpande band. Någon enstaka elevinteraktion utöver lektionerna, ett par välbehövliga (men definitivt inga djuplodande) samtal med kollegor, ett par mail eller eventuellt ett kort telefonsamtal till föräldrar, men i övrigt som sagt bara lektioner.

När jag sedan kommer hem, i mitt fall framåt klockan 18, så är har jag två timmars förtroendetid kvar att avverka. Tid som ska fyllas med alltifrån rättning och bedömning av elevarbeten och planering av lektioner till egen fortbildning. Det där sistnämnda kan jag dock på studs säga att, nej, till det har jag definitivt ingen tid (eller ork!) till. Planering, rättning och bedömning upptar med råge min förtroendetid, och jag tror inte jag behöver säga att jag dessutom – efter att ha undervisat ganska exakt 100 elever på en och samma dag samt sprungit upp och ner i trappor med tungt material i famnen – är rätt jävla slut både i huvud och kropp = arbetet går kanske inte lika snabbt och effektivt som det borde där hemma för, tro det eller ej: Jag är ingen maskin.

Och så återgår vi då till DN och deras nya artikelserie. Elevresultaten blir allt sämre. Mer och mer pengar pumpas in i skolan – men ingenting blir bättre för det. Idag nämns ökad segregation som boven i dramat, och jag är spänd på att se vad nästa drag blir – men själv så ser jag ju redan ett problem rätt klart för mig: Vi lärare har för lite tid för det pedagogiska arbetet. Lektioner, jo, det har vi gott om. Men riktigt bra och väl genomtänkta lektioner, som når fram till precis alla elever – oavsett socioekonomisk bakgrund och liknande, det kräver ännu mer eftertanke, planering, utvärdering och samarbete kollegor emellan. Utöver det behövs även mer tid till enskilda elever, kanske möjlighet att då och då kunna plocka ut en eller par elever för enskild handledning eller liknande. Sambedömning av elevarbeten är ytterligare ett önskemål, och att kunna stanna upp och iaktta vad man själv håller på med ibland samt både tid, möjlighet och ork till individuell fortbildning, där man kan förkovra sig i den senaste forskningen, nya läromedel och gå på inspirerande föreläsningar. Men sådant har vi mycket sällan möjlighet till.

…tillkommer gör dessutom att elevernas scheman ser lika fullspäckade och stressiga ut som våra. Och har du redan sämre förutsättningar på grund av lite eller inget stöd alls hemifrån så blir resultatet naturligtvis ännu sämre.

Det här börjar bli långt, som vanligt, så jag sätter punkt här, men till detta (som till så mycket annat) kommer jag med största sannolikhet återkomma igen. Och om någon undrade så skrev jag detta inlägg på vägen till jobbet, på tunnelbanan och färdigställde det under en tio minuter lång rast som jag tog mig friheten att avverka. Lite tid för eftertanke, kan man säga. Och JA, yrket har även sina goda stunder, det får vi inte glömma.

Annonser

12 svar to “Ja, men då skäller vi lite på skolan – igen”

  1. presens mars 26, 2013 den 12:13 e m #

    Fortbildning, är det inte delvis det du sysslar med här? Jag raljerar inte, jag menar att du använder din blogg delvis till att reflektera över din yrkesroll, hur du väljer att agera och reagera, samt att vända och vrida på ståndpunkter. Visst, du kanske inte diskuterar Oxfordkommats vara eller icke vara, men det är väl viktiga beståndsdelar i en lärarroll?

    • SannaM mars 26, 2013 den 12:25 e m #

      Tack, vad glad jag blir att du säger det – för jag får ofta dåligt samvete när jag använder ledig tid (potentiell förtroendetid) till bloggskrivande. Men faktiskt, det är ju i hög grad reflektioner kring mitt yrke och annat som hör därtill. Ska tänka mer på det sättet och därmed skälla mindre på mig själv 🙂

  2. esterii mars 26, 2013 den 5:33 e m #

    Lärare är ialla fall underbetalda tycker jag, min man är lärare:)

    • SannaM mars 26, 2013 den 7:20 e m #

      Det håller jag definitivt med om 😉 (förstås)

  3. ellengrrr mars 26, 2013 den 8:42 e m #

    De gör nedskärningar i offentlig sektor och avskedar lärare på löpande band, så att de som är kvar får 1000 gånger mer att göra och ingen fritid alls. Sen vägrar man gå med på höjda skatter – pga ”frihetskämpe”. Jag blir så ledsen.

    • SannaM mars 27, 2013 den 6:09 f m #

      Jag blir också förbannat ledsen. Och idag kom nästa artikel i artikelserien, vilken kommer få folk att ytterligare tappa förtroendet för lärarna – även för oss som faktiskt valde yrket för att vi vet hur viktigt det är OCH som gått ut både skola och universitet med toppbetyg.

  4. Helena mars 27, 2013 den 8:27 f m #

    Det är ju så himla enkelt att lägga skulden på lärarna och det är så tråkigt. Visst finns det säkert lärare som inte är utbildade och inte lägger ner sin själ i arbetet, men jag tror faktiskt att de flesta är mycket måna om att göra ett bra jobb. Det var ju därför ni blev lärare. Jag har en kompis som är mellanstadielärare och hon har berättat att förut kunde hon lägga tid på att bygga upp modeller och grejer för att demonstrera olika saker, men nu finns ingen tid alls till sådant och det är så synd. Och lägg skulden där den hör hemma: på de som beslutat om nedskärningar och ökad administration.

  5. L.H. mars 31, 2013 den 6:31 e m #

    Bra att du skriver om verkligheten i skolan…
    Vill som komplement till berättelsen om din arbetsdag berätta om en av mina dagar, varje måndag ser ut så här:
    7.45 – 8.05 möte med kollegor, informationsutbyte
    8.10 – 09.30 lektion
    9.30 – 9.50 rastvakt
    9.50 – 11.15 lektion
    11.15 – 11.45 vakta/äta i matsalen med elever (hinner alltså i princip inte gå på toa under fm)
    11.45 – 12.15 egen rast
    12.15 – 13.30 lektion
    13.45 – 15.00 ”avlösning” på fritids när fritidspedagogerna har planering
    15.15 ramarbetstiden slutar, två timmar förtroendetid kvar, gör oftast dessa på skolan eftersom jag inte hunnit för-eller efterarbeta några lektioner under den späckade dagen. Samtidigt är jag så trött, så trött att allt tar lång tid. Det blir så när man inte har möjlighet till en kort paus då och då under arbetsdagen. Övriga veckodagar är något bättre men inte mycket…

    • SannaM april 1, 2013 den 9:35 f m #

      Puh. Hur någon på allvar kan tro att vi ska kunna vara på topp, kreativa, flexibla, individanpassade osv. med dessa förutsättningar är en gåta. Strunt samma om vi hade 0,2 eller 2,0 på högskoleprovet.

  6. Snart utarbetad april 23, 2013 den 5:05 e m #

    S vitt jag vet ska förtroendearbetstiden INTE användas till rättning och planering. Det ska rymmas inom de 35. Att det sedan inte gör det är en annan sak, men den tiden ska användas till annat, t ex romanläsning för mig som är svensklärare.

    • SannaM april 23, 2013 den 5:43 e m #

      Jag har också hört det från vissa håll, men det är luddigt skrivet… Lärarnas Riksförbund har en broschyr som heter ”Lärares arbetstid” men det används en del uttryck som ”till viss del”, ”viss föräldrakontakt” osv. Upp till arbetsgivaren att tolka? Planering ska ju egentligen självklart rymmas inom de 35 – att planera hemma där allt material inte ens finns är rätt omöjligt, plus att vi ju nu för tiden även ska samarbeta, både i ämneslag och ämnesövergripande. HUR detta ska hinnas, det är frågan…

Trackbacks/Pingbacks

  1. Hur kan statusen höjas om vi fortsätter klanka ner på lärarna? | mina Sanna ord - mars 27, 2013

    […] så fortsätter det, det som jag skrev om igår. Läraryrket, lärarutbildningen och skolan synas i sömmarna – men syftet verkar för DN:s […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: