Potentiell konversation med så kallad genusmotståndare

1 Apr

Skriftliga diskussioner om kön, genus och normkritik är så vansinnigt frustrerande, eftersom de väldigt ofta slutar med att motståndaren ändå inte orkar läsa ens konstruktiva och högst pedagogiska svar. Det blir liksom bara såhär:

imageOch just såhär i ”hen-debattstider” där genus ska diskuteras både här och där och framför allt av folk som inte har en aning så tycker jag det vore bra med en vettig och saklig diskussion för en gångs skull. Därför kommer här en högst möjlig och verklighetstrogen konversation mellan mig (eller någon annan genusmedveten normkritiker) och en genusmotståndare (kanske någon random familjelivsdebattör eller rentav Blondinbella). Likheter med verkliga händelser kan definitivt förekomma.

Genusmotståndaren – Jag tycker det är egoistiskt och korkat att använda sina barn som statements i en jämställdhetsdebatt. Snacka om att de får svårt att hitta sin identitet sen, när de inte får veta vilket kön de har som små.

Jag – Men du gör ju lika mycket ett statement när du klär ditt barn enligt en social norm och samtidigt lär barnet att kön är något enormt viktigt och att det bara finns ett sätt att uttrycka ett visst kön på. Förstår du inte att det synsättet ligger bakom all press på tjejer att se typiskt feminina ut, att vara snygga, smala och behagande medan killar förväntas vara starka, muskulösa och ta plats? I längden leder detta till ojämställdhet och ojämlikhet, och de som faller utanför normen kommer bestraffas genom att de klassas som avvikare.

Genusmotståndaren – Bara för att vi ska bli jämställda ska vi inte göra alla könlösa. Män måste få vara män och kvinnor måste få vara kvinnor och båda ska få samma ställning – det är det vi måste kämpa för.

Jag – Men vad menar du med att män ska vara män och kvinnor vara kvinnor? Hur är de då?

Genusmotståndaren – Jo, men typiskt manliga och kvinnliga, så som vi är skapade biologiskt. Det finns biologiska skillnader mellan män och kvinnor, men ändå ses det ju nästan som förbjudet nu för tiden att uttrycka sitt kön! Och det är där vi måste lägga fokus, att båda könen ska ses som lika viktiga och att det ska vara positivt att vi är olika och kompletterar varandra – det fyller en funktion i samhället!

Jag – Men alla män är ju inte lika varandra och inte alla kvinnor heller. Det är som att säga att alla svenskar är lika varandra, att alla judar är det eller alla pensionärer. Ska vi verkligen främja att en viss typ av mannen respektive kvinnan ses som den rätta och den normala? Vad händer då med alla som faller utanför den normen? Och de personer som inte identifierar sig som kvinnor eller män – vad händer med dem? Ska vi tycka synd om dem då, se dem som onormala?

Genusmotståndaren – Men nu krånglar du till det. Vadå inte identifiera sig som kvinna eller man, menar du bögar och så då? Det är väl klart vi ska acceptera homosexuella, annars är det ju diskriminering. Alla är lika mycket värda! Det är du som vill förbjuda kvinnor att vara kvinnor! Du tycker att kön är fel och vill att dina barn ska leva i villfarelsen att kön inte finns!

Jag – Nej, jag vill inte förbjuda något alls. Det är du som vill förbjuda människor att uttrycka sin personlighet oberoende av juridiskt kön, och du förnekar att det finns transpersoner och andra som mer eller mindre avviker från den norm som du är så mån om att upprätthålla.

Genusmotståndaren – Nu blandar du ihop olika saker. Transpersoner? Hur vanligt är det? Men visst,  det är klart att de också ska ha rättigheter, precis som bögar och lesbiska. Alla ska accepteras, men det blir väl inte bättre av att vi tvingar alla att kallas för ”hen” och klä sig könsneutralt. Hur ska det bli jämställt då, om vi inte kan dela upp och ha koll? Jag vill lära mina barn att vara stolta flickor och pojkar och att respektera och uppskatta varandras olikheter, inte förvirra dem genom att kalla dem för ”hen”.

Jag – Fast det är ju du som tycker att ”hen” är förvirrande. Barn vet ingenting när de föds, men beroende på vad du lär dem kommer de att anpassa sig efter det och om de sedan inte klarar av att leva upp till de förväntningar och krav som du och stora delar av samhället har på dem, kommer de att må dåligt och med stor sannolikhet känna – och kanske även få höra – att de inte duger, att de är för manhaftiga, för fjolliga, för fula eller bara fel. Vi måste väl vara överens om att ingen ska behöva må dåligt eller bli utsatt på grund av hur hen ser ut, vilken kroppsstorlek hen har, hur blyg eller framåt hen är, hur lätt eller svårt hen har det i skolan eller vilken frisyr eller vilka kläder hen bär? Och vi är väl överens om att alla människor ska vara lika mycket värda och ha samma rättigheter och möjligheter oberoende av det jag nyss sa?

Genusmotståndaren – Ja, men det är väl inte det vi pratar om…?

Jag – Jo, för det är precis det genustänk handlar om. Att stärka sina barn och varandra som individer, att inte tvinga någon in i en specifik könsroll utan att istället erbjuda variation och bredd! Stereotypt kvinnliga egenskaper, som mjukhet, empati, ordningssinne och att kunna prata om känslor (eller vad du nu klassar som kvinnligt) ska absolut uppskattas och ses som viktiga egenskaper – men de ska inte behöva knytas enbart till personer med snippa, på samma sätt som stereotypt kvinnliga attribut – långt hår, kjolar, smink, you name it – inte ska behöva vara ett måste för att ses som ”riktig” kvinna, och självklart måste även personer med snopp, om de så önskar, få tillgång till dessa attribut utan att per automatik klassas som fjollor, äckliga eller onormala.

Genusmotståndaren – Nej, men sluta nu, jag vill väl få uttrycka min kvinnlighet om jag vill! Och jag vill inte att min man ska gå runt i klänning – fy sjutton vad löjligt!

Jag – Kära du, du får fortsätta uttrycka kvinnlighet på precis det sätt du önskar, och din man också (fast, ja, sin manlighet då). Men alla är inte som ni, och om vi reducerar jämställdhetsdebatten till att prata om enbart män och kvinnor som två fasta, endimensionella kategorier kommer vi utesluta en massa människor – vilket är precis det som generellt sker i samhället just precis nu. Om alla människor hade uppfyllt normerna för vad som är manligt och kvinnligt, om det inte hade funnits några transpersoner eller andra könsnormsöverskridare – då hade vi kanske kunnat prata jämställdhet på precis det sätt du önskar, men världen ser inte ut så! Om du aktivt fostrar dina barn in i snäva könsroller gör du varken dem eller samhället en tjänst, bidra istället till att vidga synen på vad som är okej för en flicka respektive en pojke. Låt dem finna sin egen könsidentitet, sin egen personlighet.

Genusmotståndaren – …genom att klä dem i beige säckväv och skriva hen i pannan på dem?

Jag – Suck. Genom att klä dem i flera olika färger, genom att uppmuntra olika leksaker och aktiviteter, genom att förvänta dig att både din pojke och din flicka kommer kunna klara sig bra i skolan med rätt förutsättningar, genom att bejaka de egenskaper och intressen som de visar sig ha – oavsett om dessa uppfyller eller frångår normen för det könsorgan de råkar ha. Stärk dem, lär dem att tänka kritiskt, uppfostra dem att behandla människor med respekt, att våga ta plats, men också att ta ett steg tillbaka ibland för att någon annan ska få synas. Hur svårt kan det vara?

...och så vidare. Jag orkar inte längre. Fasen vad jobbigt det var att diskutera med sig själv – och hela dagen har det pågått (jag har nämligen ett liv utanför bloggen också, ni vet). Men vad tror ni, lyckades jag övertyga den där genusmotståndaren? Kanske pyttelite?

Framför allt var det skönt att få tala till punkt för en gångs skull.

Advertisements

15 svar to “Potentiell konversation med så kallad genusmotståndare”

  1. Sara april 1, 2013 den 6:46 e m #

    Applåder!!! 😉 så himla bra och pedagogiskt sagt… Låt alla människor få vara dem de är utan att känna sig utanför eller sämre på grund av olika uteslutande normer!!!

    • SannaM april 2, 2013 den 1:30 e m #

      Tack för det 🙂 Frågan är om någon eventuell genusmotståndare skulle hålla med…!

  2. Sandra april 1, 2013 den 7:09 e m #

    Haha Heja Sanna! Jag tycker att du borde ha övertalat även den mest inbitna genusmotståndaren med dina kloka tankar och argument 🙂 //Sandra

    • SannaM april 2, 2013 den 1:32 e m #

      Frågan är dock om de hittar hit, dessa genusmotståndare, och om de i så fall orkar läsa… Tveksamt va? 😉

  3. Helena april 1, 2013 den 7:30 e m #

    Heja heja! Jag hoppas att jag kan vara lika pedagogisk och bra om/när jag hamnar i en sådan diskussion i verkligheten. Jag tycker det kan vara svårt nog att få till argumenten när man skriver och har tid att tänka efter, i ett samtal blir det ju så enormt mycket svårare. För att inte tala om att det kompliceras av att man blir så frustrerad och irriterad…

    • SannaM april 2, 2013 den 1:36 e m #

      Ja gud ja, muntlig diskussion blir definitivt en helt annan sak, men det kan också ha fördelar att orden inte har satts på pränt, det går att omformulera sig och förtydliga i oändlighet. Men det gäller förstås motparten också 😉

  4. Dopping april 1, 2013 den 11:20 e m #

    Har du lust att översätta texten till engelska och kanske andra språk om du har möjlighet? På så sätt kan de som inte är så bra på svenska också ta del av det du skrivit.

    • SannaM april 2, 2013 den 9:24 f m #

      Hej! Oj, om jag hade varit en fena på engelska så kanske, men det är jag tyvärr inte, så texten finns dessvärre bara på svenska! Tyska behärskar jag bättre, men översättning tar tid som jag inte har…

  5. Emelie april 5, 2013 den 10:33 f m #

    Väldigt pedagogiskt även för människor som inte är genusmotståndare, men genusdebattsförvirrade.

    • SannaM april 5, 2013 den 12:03 e m #

      Perfekt, roligt att du tycker det! Och de genusdebattsförvirrade är kanske lite lättare att nå också än motståndarna…

  6. medelia maj 2, 2013 den 7:54 e m #

    Åh så skönt det vore om jag alltid kunde få diskutera genus och uppfostring av min lilla kille med någon som du istället för ‘genusmotståndaren’ som jag så ofta stöter på också. Du har i mitt tycke väldigt vettiga åsikter och uttrycker dessa pedagogiskt och sansat. Även om motståndaren bara inte VILL upplysas kan vi i vilket fall försöka tills vi når fram. Applåder för detta inlägg!

    • SannaM maj 3, 2013 den 8:54 f m #

      Tack så mycket för det!! Och visst ska vi fortsätta försöka och tjata, någon lyckas man alltid få med sig varje gång, det är jag övertygad om! 🙂

Trackbacks/Pingbacks

  1. Tremånadersjubileum! | mina Sanna ord - april 28, 2013

    […] Mest lästa senaste månaden Nej, Blondinbella är ingen normbrytare (Lady Dahmer länkade detta inlägg på facebook, därav anstormning… Tack för det!) Potentiell konversation med så kallad genusmotståndare […]

  2. En tillbakablick | mina Sanna ord - juli 29, 2013

    […] Potentiell konversation med så kallad genusmotståndare […]

  3. Tack för mig på ett tag! | mina Sanna ord - december 2, 2013

    […] 1. Biologiska könsskillnader rättfärdigar inte barnkläder som dessa 2. Snälla Stockholm Pride, är det inte dags att vidga perspektiven nu? 3. Att klä sina barn enligt normen är också ett statement 4. Tycker du att jag ska vara tacksam för att samhället ”accepterar” mig? 5. Just nu är jag extra glad att jag är lesbisk 6. Nu slutar vi dalta med manligheten! 7. Hur vet jag vad som är en dum fråga? 8. Potentiell konversation med så kallad genusmotståndare […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: