Genus är till för att erkänna och tillåta de skillnader som faktiskt finns

4 Apr

Jag vet inte om ni som läste mitt inlägg igår håller med, men själv känner jag att jag var lite övertydlig och otydlig på samma gång, på något vis, och det skaver en aning… Ska försöka förtydliga lite vad jag ville få fram.

Alltså: Det finns som bekant normer för hur man ska vara som man och kvinna (samt att man ska vara man eller kvinna) och normerna ses som eftersträvansvärda för de allra flesta, ja de är till och med biologiska, menar vissa. Därför uppfostrar folk överlag sina barn att leva upp till normerna (vem vill medvetet uppfostra en liten könsnormsöverskridare eller ett litet homo liksom??). Vissa människor platsar alldeles utmärkt inom normens snäva ramar, andra inte lika bra, men de är duktiga på att anpassa sig och några kan inte anpassa sig, faller därmed ohjälpligt utanför normen och blir en avvikare. Detta händer liksom hela tiden, vare sig vi vill eller inte.
Summa summarum: Vi människor är olika, ja, ”av naturen” om man så vill. Men normen tillåter inte detta.

Så vad jag ville säga igår är att ”normkritik”, ”genus” och ”hen-debatten” (eller vad tusan man ska kalla det) verkligen inte är något hitte-på, några icke-frågor eller något löjligt tjafs som kom till för att skapa skillnader eller jämna ut skillnader ”bara för att det är så himla kul”. Dessa företeelser kom till för att tillåta och erkänna de skillnader som redan finns mellan människor (men som inte alltid tillåts synas, och därför i vissa fall göms väldigt väl), för att ifrågasätta och jämna ut den maktobalans som på grund av normerna skapas mellan människor, grupper och kategorier och till sist för att ge fler människor tillgång till olika attribut, olika sätt att uttrycka sin personlighet och olika positioner i samhället.

Att uppfostra sina barn genusmedvetet och normkritiskt handlar därför om att inse (och anse) att jag inte nu kan veta vem mitt barn är, och därför vill jag inte aktivt klistra på honom en könsroll, där jag bestämmer vilka kläder och frisyrer han ska trivas i, vilka leksaker han ska leka med, vilken personlighet och vilka egenskaper han ska ha, vilket yrke han förmodligen kommer att välja eller vilka han kommer bli kär i. Fokus ligger istället på att uppfostra en trevlig, social och respektfull liten individ, som förhoppningsvis kommer utveckla en egen trygg identitet och en god självkänsla.

Så – var jag tydligare nu? Frågor på det?

Mitt nästa inlägg kommer för övrigt handla om något helt annat, typ läraryrket eller bara liiiivet. För nu behöver jag en normkritisk paus innan ”hen” börjar förfölja mig om nätterna… Blogga ska vara en avkopplande aktivitet, eller hur var det nu?!

image

Annonser

6 svar to “Genus är till för att erkänna och tillåta de skillnader som faktiskt finns”

  1. Sara april 4, 2013 den 1:41 e m #

    Jag tror att en av anledningarna till att så många tycker att detta är ”icke-frågor” osv är för att de aldrig riktigt att gått emot en norm. De är ju nämligen så att alla som passar in i normen sällan märker av den eller i alla fall så är den inget problem utan snarare något som ses som naturligt. Den bara finns där och inte för ens man INTE passar in så märker man vilket problem som normen kan vara. Därför tror jag att det är ganska svårt att verkligen förstå vilket stort problem detta är om man aldrig själv varit avvikare från någon norm. Ta tex handikappade, hur många gånger får inte de ”upptyckt” i ansiktet att de ”inte är som alla andra” varje dag? (självklart beroende på vilket handikapp som de har). Svårigheten är alltså att försöka få människor att sätta sig in i hur det är att vara normavvikare tror jag. Först då förstår man verkligen vilket problem detta är!

    • SannaM april 4, 2013 den 8:31 e m #

      Du har absolut rätt! Men med lite eftertanke borde nog de flesta kunna vaska någon erfarenhet, eller åtminstone en väns erfarenhet och utgå ifrån det. Det handlar ju egentligen bara om att se sig omkring, och att inse sina egna privilegier…

  2. Åsa april 4, 2013 den 5:50 e m #

    Det finns så många som borde läsa det här inlägget med lite eftertanke. Jag blir alltid lite ledsen då jag läser vissa personers okunniga kommentarer om vad hela genusdiskussionen handlar om. Men sen blir jag glad igen när det finns sådana som du som orkar fortsätta kämpa med att få fram budskapet.

    • SannaM april 5, 2013 den 9:08 f m #

      Tack, vad glad jag blir! Det kluriga är väl att just personer som borde läsa det och tänka till lite extra faktiskt inte har någon lust att läsa eller att förstå över huvud taget. De har liksom redan bestämt sig.

  3. Isa april 4, 2013 den 7:52 e m #

    Jag blir lite förvirrad av det du skriver om normer, kanske för att jag tycker du är liite slarvig med normbegreppet. Vad menar du egentligen med normer? När du skriver normkritik verkar du mena bara könsnormskritik? Eller menar du kritik mot alla sorts normer?
    Pluggat etnologi så är rätt intresserad av normer! 🙂

    • SannaM april 4, 2013 den 8:36 e m #

      Ja, i det här inlägget fokuserar jag på kön, det har du helt rätt i – och i inlägget från igår blandade jag ännu friskare men motiverade då också lite tydligare vad jag menar och varför jag blandar begreppen – läs gärna!

      Jag fokuserar oftast på kön och sexualitet i mina texter, men talar även om ”normkritik” i största allmänhet och syftar då egentligen på alla normer som skapar avvikare. Det är lite klurigt såhär i en blogg att blanda in teori och samtidigt skriva begripligt även för folk som inte pluggat något i den här riktningen. Ibland blir det lyckat, ibland mindre lyckat 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: