Jämställdhet och heteronorm – funderingarna fortsätter…

6 Apr

Jag har ju tidigare skrivit om jämställdhet och heteronormen, och sedan dess har jag av och till tänkt så det knakat på hur jag ska föra mitt resonemang vidare, skrivit flera utkast som blivit för långa eller för röriga. Igår skrev DN på sin ledarsida om individualiserad föräldraförsäkring och dess starka koppling till bilden av kärnfamiljen, och då kände jag liksom att den bollen måste jag ta! Men hur? Jag varnar härmed för ostrukturerade reflektioner utan slutgiltiga poänger… Men tankarna innehåller däremot poänger i sig själva – tror jag?

Jämställdhet. Hela begreppet inrymmer ju en självklarhet, att detta är något vi alla måste sträva efter hela tiden. Och väldigt ofta, eller egentligen alltid, används begreppet när vi talar om män och kvinnor och framför allt om män och kvinnor som lever tvåsamt med varandra. Statistiken vad gäller till exempel vem som tar ut föräldradagar, vem som jobbar flest timmar i veckan, vem som tjänar mest och vem som tar ansvar för det mesta av hushållsarbetet visas i två staplar – en för män och en för kvinnor – och bara det implicerar ju en grundtanke om att samhället enbart erkänner två kön, att dessa två ”bör” leva tillsammans och att jämställdhet i relationer alltså handlar om heterorelationer. Och alltså ja, de allra flesta är cispersoner, heterosexualitet är den vanligaste sexuella läggningen, olikkönad tvåsamhet är den vanligaste tvåsamheten och siffrorna angående till exempel vem som tar ut flest föräldradagar och vem som tjänar minst är så tydligt ”kvinnotunga” att det är relevant att diskutera ur detta perspektiv, det är självklart. Men jag önskar ändå att diskussionen kunde vidgas till att handla om mer och om fler – och att även andra sätt att organisera sina relationer på kunde synas i statistiken, både för att kunna analyseras och för att synliggöra och legitimera andra identiteter och familjebildningar i samhället.

Innan jag blir för långrandig igen eller öppnar upp för alltför många resonemang bjuder jag rakt upp och ner på exemplet ”min egen familj”:

Som en bekant uttryckte det när jag pratade om vår hetsiga vardag: ”Fy fan, och så är ni två kvinnor också – tjänar dåligt och allt det där!” – shit, så hade jag faktiskt aldrig sett på saken! Men visst hade hon en poäng, både jag och min fru har väl rätt typiska ”kvinnolöner”, ingen av oss tjänar 30 000 eller mer, så där får man väl se oss som hyfsat jämställda – fast inte direkt i positiv bemärkelse?! Nåväl. Efter att vi båda blivit klara med våra utbildningar (lärare respektive tandtekniker) blev jag gravid. Min fru jobbade då heltid och jag hade ett vick på 70% fram till tio veckor innan förlossningen. Den sista tiden gick jag alltså arbetslös utan ersättning och min fru drog in den så kallade storkovan på 24 000 i månaden före skatt.

Barnet föddes, och de första sju månaderna var jag hemma på heltid (halvkass föräldrapenning inser jag nu, men då var det vardag liksom) medan min fru gick ner till 80% och tog ut en föräldradag i veckan så att vi kunde vara hemma tillsammans fredag, lördag, söndag. När Adrian var sju månader dök ett nytt vick på 80% upp som jag kände mig tvungen att ta för att inte riskera bli arbetslös sedan, så vi bytte helt enkelt och upplägget blev detsamma som innan fast tvärtom. I höstas fick jag fast heltidstjänst och de sista fyra föräldralediga månaderna var min fru ensam hemma på heltid fram till förskolestarten i januari. Inskolningen gjorde vi hälften var, och eftersom jämställdhetsbonusen från Försäkringskassan droppat in med jämna mellanrum och eftersom vi själva har en relativt god räkneförmåga så kan vi konstatera att jo, föräldraledigheten delade vi nästan exakt fifty fifty på.

Sedan i januari jobbar min fru dock deltid och jag fortsätter på heltid plus har mina jobbigt långa restider, vilket gör att hon tar det största ansvaret för hemmet, för hämtning och lämning och så vidare. Oss gör det ingenting och till hösten kan premisserna ändras – för att inte tala om vid en ny graviditet, förhoppningsvis med min fru som bärare av barnet; då ställs saker och ting på ända igen.

Summan av detta tycker jag hur som helst är att jag lever i en jämställd relation. Vi vrider och vänder på möjligheter och ansvarsfördelning, vi delar lika på föräldraledigheten, vi tjänar ungefär lika mycket, vi strävar båda efter så mycket tid med varandra och med Adrian som möjligt och så vidare. Men, när jag nu har skrivit om allt detta så känner jag mig faktiskt lite irriterad på något vis. För vem tackar oss i denna jämställdhetssträvan? På vilket sätt bidrar det vi gör till ett bättre samhälle, och hur kommer det betala sig sedan? Inte särskilt mycket alls?

Alltså, det vi gör syns ju inte någon statistik, förutom att vi trots vår jämställda fördelning av föräldradagar bidrar till att kvinnostapeln blir ännu högre. Det faktum att kvinnor (i heterorelationer) generellt förlorar på att vara hemma med barn, både genom att de halkar efter lönemässigt och förlorar attraktionskraft på arbetsmarknaden och genom att hemmavarande och deltidsarbete leder till minskad pension, det drabbar liksom både mig och min fru, som i grunden har rätt dåliga löner (för att knyta an till det som min bekant sa i början…). Att samhället är ojämställt ur ett heteronorms- och ett tvåkönsnormsperspektiv påverkar alltså oss också, som inte lever i en heterorelation. Inte behöver du vara någon Einstein för att räkna ut det – jag vill som sagt bara belysa fler perspektiv.

Men, något som också blir tydligt i allt detta tycker jag är att det är rätt lätt att leva jämställt om man bara ger sig sjutton på det och ser det som en självklarhet. Jag tänkte först skriva ett inlägg med titeln ”Är samkönade par mer jämställda än olikkönade?” och det är förstås en fråga svår att svara på eftersom jag bara kan utgå ifrån mina egna erfarenheter och våra ”queera bekantskaper”, men tittar jag på dessa så ser det överlag rätt jämställt ut, i alla fall vad gäller fördelning av föräldradagar. Om det har med invanda könsmönster att göra, jämna inkomster inom relationen eller det faktum att ”vägen till att få ett barn” inte har varit helt enkel eller självklar, det vet jag inte – men oavsett vad så visar dessa exempel att jämställdhet är en inte särskilt svår möjlighet, det gäller bara att se och komma överens om vad som är viktigt.

För att slutligen också kort knyta an till frågan om individualiserad föräldraförsäkring: DN:s ledarskribent har flera poänger där (för en gångs skull!), till exempel när hen skriver att idén om individualiserad föräldraförsäkring ”saknar klassanalys och utgår från att alla barn har två stabila, skötsamma, sammanboende föräldrar.” (min kursivering) Själv är jag inte helt och hållet färdig i vad jag faktiskt tycker om en sådan lagstiftning, och någonstans önskar jag att samhället – vi alla – ska kunna ordna jämställdhet på egen hand istället för att behöva lagstifta om det och därmed tillintetgöra möjligheterna för (tillfälliga) variationer i enskilda familjer… Men! Jag är också medveten om att ett sådant resonemang lätt kan jämföras med att säga att kvinnor själva borde ta ansvar för att löneförhandla bättre, skaffa sig mer välbetalda jobb, helt enkelt tvinga sina män att ta halva föräldraledigheten eftersom ojämställdhet egentligen inte finns som strukturellt problem längre utan det-handlar-bara-om-individens-ansvaaar… och så enkelt är det ju som bekant inte.

Nu tänker jag inte skriva mer, men vad jag däremot verkligen önskar från er som läst ända hit är kommentarer, invändningar, medhåll och framför allt: följdfrågor! Utifrån detta, vad skulle ni vilja att jag skrev om? Förtydligade? Utvecklade? Bring it on, jag behöver idéer!

Annonser

2 svar to “Jämställdhet och heteronorm – funderingarna fortsätter…”

Trackbacks/Pingbacks

  1. Kvinnor borde flytta ihop! | Stökboet - april 7, 2013

    […] med en annan kvinna. (Eller kanske lite, Sanna skriver om hur hon och hennes fru har resonerat runt vardagens dilemman, läs det för att få en mer nyanserad bild). Jag vet inte om det finns någon jag träffat som […]

  2. Det här med föräldraledigheten och jämställdheten igen då… | mina Sanna ord - juni 13, 2013

    […] heteronorm tidigare, bland annat kopplat till förslagen om individualiserad föräldraförsäkring. Jämställdhet och heteronorm hette inlägget, som ni gärna får läsa om ni vill grotta ner er ännu mer i detta delikata […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: