Dags att väcka jobbhjärnan igen

8 Apr

Vi lärare är så fasligt bortskämda – lov hela tiden, mellan lektionerna dricker vi bara kaffe och eftersom eleverna inte lär sig något gör vi förmodligen ingenting under själva lektionerna heller… Så varför skulle jag klaga på att vara tillbaka på jobbet igen efter tio dagars ledighet? Men jo, jag erkänner villigt att jag längtar som sjutton till nästa (inarbetade) lov och mer tid för mig själv, med min fru, med mitt barn. Läraryrket är fint på många sätt, men efter att ha suttit hela morgonen och sett över elever med underkänt betyg, diskuterat åtgärder, bristande resurser och (igen) kommit fram till att allt allt allt till slut hamnar på vårt eget överfyllda bord – då blir man rätt matt faktiskt. Maila den föräldern, ha enskild handledning med den eleven också, försöka hinna få tid att prata med specialpedagogen om den och den och den, uppdatera åtgärdsprogram, klämma in uppföljningsmöten, hur mår den eleven nu egentligen? och så har ytterligare två plötsligt halkat efter i tre ämnen – pedagogisk utredning eller bara ett ”skärp till er”-samtal!?

Därför blev jag lite extra glad när jag kom ner i personalrummet och min kollega i Lärarförbundet hade satt upp så fint peppande lappar inför lönesamtalen, bland annat den här:

image

 

Eller alltså okej, ”peppande” kanske inte var ordet egentligen, men rätt skojigt och, tyvärr, jäkligt sant. Vad jag mest av allt önskar mig i present just nu är att vi lärare faktiskt får vara lärare, och att just det premieras mest i den stundande löneförhandlingen (och i resten av mitt yrkesliv). Publicitet, uppmärksamhet, gruppengagemang i all ära – men de lärare som väljer att helt och fullt fokusera på sina elever, på sin undervisning, befinner sig i sitt klassrum och i första hand skapar trygghet och kontinuitet på plats – visst fasen ska de också få belönas någon gång. Eller alltid.

Det ena behöver naturligtvis inte utesluta det andra, den som brinner för specifika frågor (till exempel likabehandling och normkritik, höhö) ska också kunna få lite cred, men inte för att hen sitter i någon häftig grupp, har varit iväg på fjorton kurser, gjort en skitsnygg hemsida eller skrivit fyra böcker på sin fritid, utan för att hen också är så otroligt bra på att integrera, använda och sprida alla sin kunskaper i undervisningen och därmed lyckas nå eleverna på ett ännu bättre sätt. Frågan är dock vem som har tid och ork att hålla på så i längden, så länge vår att göra-lista ser ut som den gör…

Annonser

Ett svar to “Dags att väcka jobbhjärnan igen”

  1. Dido april 8, 2013 den 8:53 e m #

    Den dära serierutan var kul!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: