Flickböcker och ungdomsböcker

10 Apr

För att fortsätta på gårdagens tema: genus och skönlitteratur. Att alla gynnas av att läsa skönlitteratur på ett eller annat sätt, det kan nog de allra flesta hålla med om, och de flesta fattar nog även logiken med att skolan inte ensam kan ansvara för att skapa läsintresse och läsvana hos barn – eller? Men så har jag en ytterligare fråga: Bör litteraturen vi erbjuder barn anpassas efter deras kön? Ja, ska vi i skolan köna litteraturen helt enkelt, som ett led i att få fler att läsa? I min värld är svaret rätt självklart (nej!), men ändå sker det hela tiden, och i de allra flesta fall för att gynna pojkar som grupp. Ur ett jämställdhetsperspektiv är det gott så, eftersom pojkar som grupp är mindre intresserade av läsning, halkar efter i skolan bland annat av detta skäl och så vidare. Men kommer vi förändra några strukturer genom att tänka att det finns ”pojklitteratur” och ”flicklitteratur” och handla därefter?

I höstas läste jag ”Alex Dogboy” av Monica Zak med mina elever. Huvudpersonen är en pojke som blir gatubarn och boken skildrar alla äventyr han råkar ut för under sitt liv i Honduras. Händelserna avlöser varandra, det är spännande, fartfyllt, tragiskt, verklighetstroget och då och då riktigt sorgligt. Eleverna var extremt engagerade, nästan allihop, och när vi läst färdigt boken slogs de om vem som skulle få läsa fortsättningen – både killar och tjejer. Och vi har haft diskussioner om detta på mitt jobb – om att vi måste hitta fler böcker som tilltalar även killar. Böcker med killar i huvudrollen, som är skrivna på ett sätt som passar killar, som är mer ”rakt på”, inte för mycket känslor och inte för komplicerat språk. Jag förstår och bejakar grundtanken, vilken ju är att få med alla på läståget, men samtidigt blir jag fundersam; vilka böcker ”passar killar”? Och hur kommer det sig att killar behöver en manlig huvudrollsinnehavare för att engageras? Är det så, eller är det bara något vi har hittat på och vant oss vid? Att tjejer (och nu menar jag läsvana tjejer, inte alla) utan problem kan läsa böcker som inte har flickor i huvudrollen och ändå kan identifiera sig vet vi, men varför fungerar inte det omvända? Och, återigen, genom att anpassa litteraturen för killar – kommer normerna någonsin ändras då?

Tanken förs osökt till de gamla klassiska röda och gröna ryggarna från Wahlströms: Röda ryggar för flickböcker och gröna för ungdomsböcker. Ja, precis så, inte pojkböcker – utan ungdomsböcker, vilket kan tolkas på två sätt: Å ena sidan att flickor har en bredare repertoar, medan pojkar bara klarar av att läsa en typ av böcker, å andra sidan att pojkar är normen och därför utgör gruppen ”ungdomar”, medan flickor är flickor helt enkelt. Båda synsätten är giltiga, skulle jag vilja påstå, men det senare är liksom utgångsläget, inte bara här, utan i hela samhället – då som nu: Mannen som norm. Tänker även på när jag såg den fasansfulla barnfilmen ”Alvin & gänget” med mina småsyskon, i vilken Alvin och hans ekorrkompisar plötsligt får konkurrens från ett annat gäng, varpå Alvin utbrister: ”Det är inte ekorrar! Det är tjejekorrar!!” Tja, lite samma grej som fotboll och dam-fotboll, litteraturhistoria och kvinnornas litteraturhistoria, vi har alla hört liknande förut. Om inget annat nämns handlar det om män, och om det handlar om kvinnor kommer det definitivt att nämnas. Jag skrev lite om detta här, för övrigt, fast utifrån det lite mindre allvarsamma temat Melodifestivalen.

Nåväl, detta är inga nyheter. Kvinnor som strävar ”uppåt”, det vill säga anpassar sig till mansnormen på olika sätt ses som okej och välkomnas (så länge de inte går för långt) – medan män som strävar ”nedåt”, det vill säga anpassar sig till kvinnonormen på olika sätt, direkt ses som feminina, löjliga, fjolliga och omanliga. På samma sätt blir det ”naturligt” att kvinnor lär sig uppskatta manliga författare, manliga komiker, manliga föreläsare, medan kvinnliga dito i första hand uppskattas av kvinnor, även om det definitivt sker en långsam förskjutning på detta område.

Och nu är detta något högst generellt, strukturellt – alltså inte något som gäller för alla, obs obs!

För att då återgå till litteraturläsning i förhållande till kön. Vi ska ha kärleksbokcirklar i åttan nu, i grupper om fyra kommer eleverna få läsa romaner som på ett eller annat sätt knyter an till temat kärlek – och därför blir dessa tankar extra aktuella hos mig. Vi har verkligen sökt med ljus och lykta efter olika typer av kärleksrelaterade böcker, skrivna på olika sätt, med olika huvudrollsinnehavare, av författare med olika kön, som skildrar olika typer av kärleksrelationer (framför allt: inte bara heterosexuell kärlek…). Men det är fasen inte lätt! De allra flesta böckerna vi hittar är skrivna av kvinnor för kvinnor, med rosa omslag och ett drömskt, romantiskt, känsloresonerande språk. Å ena sidan tänker jag: Strunt samma! Hur ofta i historien har inte litteraturlistorna varit till bredden fyllda av manliga författare, utan att någon höjt på ögonbrynen? Men å andra sidan: Jag vill gärna erbjuda en större bredd än så, jag tycker inte att det är rätt väg att istället för att läsa enbart manliga författare så läser vi nu enbart kvinnliga – jag vill blanda, och framför allt vill jag visa att temat kärlek angår fler än bara kvinnor!! Det är för övrigt ironiskt att i detta heteronormativa samhälle, som bygger på att kvinnor och män ska leva tillsammans, så skildras kärlek för ungdomar främst av kvinnor i böcker som handlar om kvinnor. Inte undra på att heterosexuella personer ständigt klagar på att de inte förstår sin partner – vi lär oss ju från start att inte förstå varandra.

Detta verkar vara sidospårens och utsvävningarnas dag – eller vad säger ni?

Om jag då ska försöka knyta ihop säcken här innan texten blir alltför lång och spretig. Jag har hur som helst valt ut fem-sex olika romaner som på ett eller annat sätt relaterar till temat ”kärlek”. Det är hetero, det är homo, utifrån en tjejs perspektiv, utifrån en killes perspektiv och jag struntar fullständigt i att böckerna i första hand ändå ”vänder sig till unga tjejer”. Jag tänker sälja in böckerna som bara den, jag tänker sälja in hela bokcirkelkonceptet och kärlekstemat så att min elever hoppar av glädje – det ska jag göra, och jag tänker förvänta mig att de flesta elever kommer att uppskatta både temat och böckerna, och att några få kommer att sucka och stöna – för så brukar det vara. Vilket kön mina elever har, vilket kön författarna har eller vilket kön personerna i böckerna har tänker jag fortsättningsvis ge blanka fan i.

Slutligen: Tips på bra ungdomsböcker som på ett eller annat vis bryter mot normer vad gäller till exempel kön och sexualitet mottages tacksamt!

Advertisements

21 svar to “Flickböcker och ungdomsböcker”

  1. Maax april 10, 2013 den 1:39 e m #

    Håller med om att detta med böcker (och även filmer många gånger för den delen) är svårt. Problemet ligger ju just i det du bland annat beskriver, att karaktärerna i sig är så stereotypa. En kille i en bok är alltid så typiskt kille, om han nu inte är mobbad, och då kan porträtteras som liten, mesig och feminin, för då är det ju förståeligt att han blir mobbad. Det är en ond cirkel, med böcker som försöker visa samhället, och samhället som påverkas av vad som läses i böcker. Och tyvärr blir ju även böcker med syfte att bryta normer tyvärr motsatta. Är en huvudkaraktär man och homosexuell så är han också feminin/fjollig, är en karaktär kristen som porträtteras denne som tråkig och strikt, osv.
    Tycker förövrigt att det kan vara en svår avvägning det där. Väljer man att tillexempel läsa en bok som ”Sandor slash Ida”, där det finns en manlig karaktär, som är heterosexuell, men dansar ballett, och blir en outsider pga detta, så kan det leda till att problem tas upp med mobbning, utanförskap, stereotyper, vad som är manligt eller inte, och massor av positiva saker. Men har man ett klimat i en grupp där detta inte förekommer kanske man riskerar att få en motsatt effekt, att någon börjar tänka att ”det kanske trots allt är fel oh konstigt att en kille dansar ballett, jag har inte tänkt så förut, men nu när vi läste boken/såg filmen så märkte jag att det är ett problem för andra, och då blir det också ett problem för mig”. Nu spånar jag lite fritt.
    Den stora förändringen jag tror att vi behöver är normalisering. Vi behöver kanske en ishokeyspelande bög i någon biroll, eller en mamma-mamma-barn-familj som nämns i förbigående, utan att det blir en stor sak av det.

    • SannaM april 10, 2013 den 3:15 e m #

      Åh vad glad jag blir av kommentarer som liksom fyller i och fortsätter mina resonemang, och dessutom gör det så bra! Det blir liksom så långt om jag skulle skriva och täcka alls själv 😀

      Visst är det så att det blir en ond cirkel! Vi vill identifiera oss, och därför vill vi läsa om vår egen verklighet och så sker liksom aldrig någon förändring… Men samtidigt är jag övertygad om att litteraturen verkligen KAN bidra till att skapa förändringar och förskjutningar, så de som skriver har onekligen makt på det viset. Och ja, vi lärare som väljer ut litteraturen till eleverna 😉

      Håller med dig om att det måste ske en normalisering, att det som nu anses ”avvikande” måste få vara med utan att det främst handlar om just det. Mer och mer dyker det upp små normbrytande inslag här och där, men det gäller att leta för att hitta dem… Och i skolan används ju ofta fortfarande gamla klassiker gång på gång på gång, kanske pga. tidsbrist eller ointresse hos lärarna. Jag är glad att vi har ett så litteraturintresserat gäng här på mitt jobb, alla är verkligen med på tåget att hitta NYA fräscha böcker. Kul!

  2. Helena april 10, 2013 den 2:12 e m #

    Nej, det är verkligen inte lätt att försöka hitta något som inte följer de gängse normerna vad gäller sexualitet och hur man ”ska” vara. Eftersom jag inte läst ungdomsböcker på evigheter har jag inga egentliga tips att komma med, men efter vad jag läst om Shoo Bre av Douglas Foley verkar den inte följa standardformulär 1A. För ett tag sedan läste jag i tidningen Språk om en annan bok som verkade intressant, fast jag kommer inte ihåg vad den hette. Jag ska se om jag kan hitta det numret.

    Och med tanke på Maax kommentar ovan om hockeyspelande bög såg jag en reklamfilm för Halebop (som jag annars tycker gör usel reklam) häromdagen som gjorde mig lite glad. Det är i ett hockeyomklädningsrum och en av killarna tar upp en annans telefon och läser ett sms som precis kommit in från typ Per och frågar sådär ”vem är det då?”. Killen som äger telefonen svarar tveksamt ”det är min pojkvän, vi firar ett år idag” och telefonnorparkillen svarar ”wow, ett år, det är fan inte lätt” 🙂

    • SannaM april 10, 2013 den 3:18 e m #

      Har själv inte sett den reklamfilmen, men ”ryktet har spridit sig” så jag har hört om den. Visst sker förändringar!! Håller på med ett sådant litet peppigt inlägg som jag hoppas blir klart i eftermiddag…

      Håll gärna ögonen öppna för normbrytande litteratur, det kan räcka med att det finns ett litet normbrytande inslag någonstans för att jag ska bli glad 😉 Shoo Bre har jag dumt nog inte läst, men det finns på min ”att läsa-lista”! Vi har köpt in en bok som heter ”Det händer nu” till skolan, förresten, handlar om två tjejer i högstadiet som blir kära och det är en glad och positiv kärlekshistoria. Tänk om den hade funnits när jag gick i högstadiet!!

  3. Helena april 10, 2013 den 3:27 e m #

    Filmen finns på Halebops Facebook-sida så jag, så du kan kolla in den där. Jag blev ännu gladare av den nu när jag såg den andra gången 🙂

    Nu letade jag upp rätt nummer av Språk och jag har ingen aning om hur normbrytande boken jag nämnde ovan är eller om den ens finns ute, så jag känner mig inte till så mycket hjälp här. Aaanyway… Den heter Inte nu, av Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck och det som är intressant med den är att den är ett projekt av två som skriver den tillsammans. Det finns en blogg om det hela: attskrivaintenu.blogspot.com.

    • SannaM april 10, 2013 den 4:15 e m #

      Ska kolla in!! Och tack för boktipset, båda författarna är bra och poppis bland eleverna, ja, tjejerna då främst… Men nog sjutton ska jag kunna väcka intresse hos fler 😀

  4. Elina april 10, 2013 den 3:46 e m #

    Hjärtans fröjd – Pär Nilsson

    • SannaM april 10, 2013 den 4:11 e m #

      Förstås! Den är en klassiker för niorna på mitt jobb. Har dock själv inte läst den än…

  5. presens april 10, 2013 den 3:49 e m #

    Jag har precis läst en ungdomsbok som kanske skulle kunna vara intressant – om den inte redan står på din lista, vill säga. Fast dina elever är kanske äldre, när jag tänker efter. http://www.bokus.com/bok/9789129669336/gabriela-stjarna-och-fienden/

    Annars kanske Madame Bovary? Det är ingen ungdomsbok, precis, och emellanåt lite seg, men har massor att säga och är intressant att diskutera.

    Denna har du förstås läst: http://www.bokus.com/bok/9789189680173/du-och-jag-marie-curie/
    Sen finns ju alltid gamla trogna Kram.

    • SannaM april 10, 2013 den 4:13 e m #

      Tack för tipsen! Kanske borde lägga till en lista över böckerna vi hittills hittat. Hmm, kanske i detta inlägg eller i ett eget. Har dock inte alla böcker i huvudet såhär på väg från jobbet…

  6. Lo april 10, 2013 den 4:23 e m #

    Har hört att ”Mannen som älskade Yngve” ska vara bra, men har inte själv läst den, sett filmen dock och varning för tragik och kärlek på avstånd. Sen finns ju Puss, Kram och Love Love Love från 70-talet med en kille i huvudrollen, vet dock inte hur bra de är ut ett genusperspektiv men det kanske kvittar? Upplevde aldrig killen i boken som väldigt grabbig när jag läste den som ung.

    I övrigt tror jag att svaret just ligger i att kvinnor tränas tidigt i att identifiera sig med män medan män får höra från tidiga barnår att de filmer/böcker/serier med kvinnlig huvudroll inte är för dem. Pojke i huvudroll = könsneutral, flicka i huvudroll = tjejbok/film. Men vi måste nog arbeta på två fronter, skapa intressanta karaktärer av bägge kön som bägge kön kan identifiera sig med samt inte undvika böcker och filmer med tjejkaraktärer när våra söner är små utan lära dem att identifiera sig med karaktärer av bägge kön.

    • SannaM april 11, 2013 den 6:16 f m #

      Jag håller fullständigt med dig, superbra formulerat. Dessa otroligt tjejanpassade ungdomsböcker kommer nog aldrig kunna fånga fler än enstaka killar, och dessutom är de ju rätt kass och väldigt konserverande/reproducerande. Fler andra typer av ungdomsböcker med olika kön i huvudrollerna behövs. Och samtidigt jobba för också att killar inte ska backa för att författaren har ett kvinnonamn eller en tjej i huvudrollen.

      Just det, Mannen som älskade Yngve. Den har jag också haft på att läsa-listan, men har befarat just att den är så sorglig…

  7. therese april 11, 2013 den 6:27 f m #

    det pratar om att läsa böcker på Morgonpasset i P3, de passade så bra efter att jag läst dit blogginlägg i går!

    • SannaM april 11, 2013 den 6:52 f m #

      Roligt! Har tyvärr aldrig själv möjlighet att lyssna på radio på morgnarna (eller nånsin…).

  8. Antonia Roos april 21, 2013 den 5:54 e m #

    Om du inte redan hört om den så finns ”Ibland bara måste man” av David Levithan. http://www.bokus.com/bok/9789185763016/ibland-bara-maste-man/
    Den heter ”Boy Meets Boy” på engelska och är riktad till ungdomar, och huvudpersonen är homosexuell men det läggs aldrig fokus på det. Han kommer inte ut utan lever i ett samhälle där alla bara accepterar det. Den är jättebra!
    David Levithan samarbetade med John Green och skrev ”Den andre Will Grayson”, (http://www.bokus.com/bok/9789129680720/den-andre-will-grayson/) som även den handlar om homosexualitet och ungdomar.
    Kram, du äger!♥

    • SannaM april 22, 2013 den 11:12 f m #

      Tack! Både för boktips och uppmuntran, blir jätteglad! 🙂 ”Ibland bara måste man” känner jag igen när du skriver det, men hade inte tänkt på den. Den andra har jag inte hört talas om. Toppen, tack!

  9. Maria Lidberg oktober 7, 2013 den 9:28 f m #

    Hej, nu är det ett tag sen du skrev det här blogginägget men jag tänkte att det kanske fortfarande kunde vara intressant med boktips. I skolan läste vi boken Hey Dolly av Amanda Svensson, väldigt bra bok som är normbrytande och står ut mot andra tonårsböcker. Rekomenderas.

Trackbacks/Pingbacks

  1. Dagens boktips – fortsättning på litteratursnacket | mina Sanna ord - april 11, 2013

    […] ett led i min lilla följetong om genus och skönlitteratur och framför allt efter gårdagens inlägg om bland annat den stundande kärleksbokcirkeln i mina klasser, är det på sin plats att faktiskt […]

  2. Om idoldyrkan, genus och jämställdhet | mina Sanna ord - maj 3, 2013

    […] frågan är bara hur. Allt jag pratat om nu är ju nämligen exakt samma sak som det jag skrev om ungdomar och läsning; att pojkar bara kan, vill och främst uppmuntras till att läsa om pojkar, medan flickor läser om […]

  3. Men’s night – årets roligaste killkväll? | mina Sanna ord - juni 11, 2013

    […] angår kvinnor, medan det manliga angår alla”, något som jag har skrivit lite om här, här och senast igår apropå att Lady Dahmer och Cissi Wallin ska sätta upp en show om att vara […]

  4. Om Shirley Clamp, tvåkönade programledarpar och det här med att kvinnor alltid är aningen sämre än män | mina Sanna ord - september 4, 2013

    […] övrigt skrivit om ”det kvinnliga” och ”det mänskliga” förr, bland annat här på tal om ungdomslitteratur och här på tal om idoldyrkan. Fast egentligen är jag väl bara […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: