Kan inte den som vill få vara lite hårig?

11 Apr

Att skriva om rakning och hår är inte riktigt min grej egentligen, det är liksom ingen hjärtefråga eller vad man ska säga, men nu har det på kort tid dykt upp två situationer som fått mig att känna okej, dags att skriva något litet om det i alla fall.

Situation nummer 1:

Min kollega berättade om hur hennes son, 12 år, plötsligt fick syn på att hon hade lite stubb i armhålan, varpå han utbrast:
”Men usch, mamma, vad äckligt! Du måste raka dig!”

Situation nummer 2:

Jag hade besök av en tioåring som står mig nära i helgen. Jag hade inte rakat mig under armarna på kanske, ja, en månad och hade därför en liten buske där, och efter en stunds lek får barnet syn på detta och säger:
”Sanna, du har glömt att raka dig under armarna! Du måste raka dig!”

Alltså, vad är detta? Hur ska man tänka och agera kring det här? Två barn, inte ens tonåringar, som för det första vet att tjejer borde vara hårfria och som för det andra känner att det är deras rätt att säga till vuxna kvinnor att raka sig under armarna. Är inte det helt vansinnigt tragiskt? Och kanske det mest tragiska: Jag kände mig faktiskt lite äcklig efter att ha fått det där påpekat för mig. Jag kände att jag var tvungen att dölja min armhåla för att inte få fler kommentarer, och på jobbet dagen efter – när jag tog av mig koftan i mitt varma klassrum – kom jag på mig själv med att göra detsamma. Skämmas, dölja.

Grejen är att jag brukar raka mig under armarna. Jag gör det visserligen rätt sporadiskt, kanske varannan månad eller när andan plötsligt faller på, men jag gör det. Det blir rätt blött efter ett tag tycker jag och känns inte helt bekvämt fysiskt. Benen rakar jag däremot aldrig (nej, inte heller på min bröllopsdag), eftersom jag inte gillar känslan av att ha barbieben, och jag rakar inte särskilt ofta ”någon annanstans” heller. Sammantaget har jag alltså en rätt avslappnad inställning till hår på kroppen, eller vad man ska säga (dock uppskattas inte hår i ansiktet – obs obs! Men det har väl att göra med att jag är lesbian?!). Med denna inställning som utgångsläge så borde jag inte skämmas för att då och då gå runt med lite hår under armarna. Jag har lett spinningpass med hår under armarna, suttit mitt i rampljuset och flashat armhålan när det varit dags att sträcka på sig, och det har känts helt okej. Så hur tusan kan något som ett litet barn säger plötsligt påverka mig så?

Någonstans kanske det handlar om att denna utveckling i samhället är så… sjuk, så ohälsosam. Det rapporterades för ett tag sedan att det numera är vanligare att unga tjejer rakar sitt kön än att de inte gör det. Tänk, när jag var 12 längtade man efter att få det där håret, att bli vuxen, att se vuxen ut! Vad tusan är det som händer som gör att yngre och yngre människor börjar skämmas för och aktivt känner sig tvungna att påverka hur deras kroppar ser ut i ”normaltillstånd”? Och kommer vi kunna stoppa det?

Annonser

22 svar to “Kan inte den som vill få vara lite hårig?”

  1. Sara Brännholm april 11, 2013 den 2:06 e m #

    Tja, när jag bodde ihop med mitt ex, som hade barn undrade bonusdottern vid ett tillfälle varför jag hade hår på snippan, för det hade hon aldrig sett på någon…..eh, helloooooooo hon var fyra när hon frågade detta…..

    • SannaM april 11, 2013 den 7:02 e m #

      Kan ju hoppas att hon bara hade sett barnsnippor och att det berodde på det… meeen, kanske inte var så enkelt? Uscha 😦

      • Sara Brännholm april 11, 2013 den 8:26 e m #

        Det var det INTE…

      • SannaM april 11, 2013 den 8:37 e m #

        😦 Sorgligt.

  2. astrid april 11, 2013 den 2:14 e m #

    så bra! jag känner igen mig. För det mesta brukar jag raka mig under armarna ganska ofta eftersom jag själv upplever att det lättare börjar lukta svett när jag inte gör det och det blir väldigt långt (men det kan absolut vara en fix idé) men jag är inte heller sådär väldigt regelbunden i det hela. Så ibland är det lite längre hår och då skäms jag när jag räcker upp handen i klassrummet. Men framför allt så skäms jag över att jag skäms för att jag inte tycker att det borde vara så att man ska behöva skämmas för sånt!

    • SannaM april 11, 2013 den 7:02 e m #

      Eller hur! Lite hår liksom, hur kan det bli en så vansinnigt stor grej??

  3. Helena april 11, 2013 den 2:52 e m #

    Det är inte lätt det där med hår. Så här vintertid blir rakningen mer sporadisk, särskilt faktiskt efter att jag börjat tänka att det är nyttigt för vårt barn att se lite hår ibland 🙂 På sommaren rakar jag mig desto oftare och jag är väl medveten om att det till väldigt stor utsträckning beror på att jag inte vill utsätta mig för andras dömande blickar (även om jag önskar att jag inte kände så). Eftersom jag dessutom har en hyfsat stor tatuering på underbenet känner jag dels att jag vill att den ska synas så bra som möjligt, dels att den drar till sig blickar nog utan att jag dessutom är hårig.

    Men just det där när andra påpekar ens behåring, det är känsligt, vilket såklart har med samhällets normer att göra. När jag gick på dagis var det en dag ett annat barn som tittade på mina armar och sa ”Helena har håriga armar!” och jag kan ju säga att jag ända sedan dess har varit extremt besvärad av mitt armhår (dvs på underarmarna). Och jag gick alltså på DAGIS. Nu är jag lite mer avslappnad med just det, endast sisådär 30 år senare.

    • SannaM april 11, 2013 den 7:05 e m #

      Jo, det har du nog rätt i – jag är nog också flitigare med armhålshyveln under sommaren… tror jag i alla fall, ska undersöka saken i sommar 😉 Benen däremot, näe, fast det kan säkert bero på att jag inte är så värst luden. Det syns ju, fast håret är ljust och blir aldrig superlångt heller. Och ja tänk vad saker man får höra när man är liten (och även förstås när man är äldre) sitter i! Det räcker att EN säger något, så fastnar det. Hopplöst.

      • Helena april 12, 2013 den 7:18 f m #

        Hopplöst var ordet…

        Men jag tänkte på det där att man skäms så om någon påpekar att man har hår, jag tror det har att göra med att man för det mesta tycker det är jobbigt att få utpekat för sig att ”du följer inte normen, du avviker”, för vi vill ju så gärna vara en del av flocken. Och när många dessutom reagerar med att det är äckligt med hår gör ju det inte saken bättre.

  4. ellengrrr april 11, 2013 den 4:46 e m #

    Hår på kroppen tycker jag är snyggt. Kanske dumt att göra även det till ett ideal, och ens prata om utseende då det inte alls borde spela roll. Men hursomhelst, så tycker jag personligen att det är mycket snyggare, på både tjejer och killar. Många tjejer har ansiktshår, jag med. Det har jag tyckt varit jobbigt men jag bryr mig mindre och mindre. Det spelar faktiskt inte så stor roll.

    • SannaM april 11, 2013 den 7:06 e m #

      Bra! Jag tycker att det är skönare också att ta på ett hårigt ben än på ett läskigt blankt barbieben… men min fru rakar benen ibland ändå, jag får stå ut 😉 Och jo, alltså ansiktshår är ju en sak, men SKÄGG, det pallar jag inte med. Vasst.

  5. Calle april 11, 2013 den 4:56 e m #

    Jag är förfärligt håröm på benen och förut rakade jag dem ibland därför. Nu orkar jag inte längre hålla på, det finns viktigare saker här i livet och jag vill också försöka vara en motkraft till all denna utseendepanik.
    Jag är hårig för att det är meningen att en ska vara det, inget konstigt med det? Och det är väl inget konstigt att en förmedlar den känslan till barnen heller? Så kommer (förhoppningsvis) de inte att tycka att det är konstigt heller?
    Vi vuxna förväntas vara goda ledare och förebilder för barnen, det är ett gediget ansvar att axla vare sig vi vill det eller inte.

    • SannaM april 11, 2013 den 7:06 e m #

      Så sant så sant!

  6. Klara april 11, 2013 den 7:36 e m #

    Jag var och simmade i måndag. Gick upp på morgonen och kom på att jag inte rakat mig under armarna/på benen. Jag orkade inte raka benen,så det förblev håriga! Men under armarna rakade jag mig, tanken vara då, jag kan ju inte gå och simma med hår under armarna!

    • SannaM april 14, 2013 den 6:02 f m #

      Fullt förståelig tanke – men skit att det ska vara så!

  7. Matilda // Flatbloggen april 13, 2013 den 7:14 e m #

    Jag blir så ledsen när jag läser/hör sånt! :C Min fästis är sjukt fixerad vid sitt kroppshår och epilerar sig varje vecka för att det inte ska synas att hon är hårig. Så sorgligt. Nog får hon göra som hon vill, jag bryr mig såklart inte. Men sen då, när vi får barn? Kommer hon säga ”nää, jag har inte epilerat mig, jag VÄGRAR gå till badhuset hårig” osv. Det är nog min största skräck. Hon är ju vuxen så hon kommer väl inte ”växa ifrån det”… 8)

    • SannaM april 14, 2013 den 6:05 f m #

      Kanske förändras det ändå om ni får barn? Då blir det mer aktuellt att börja prata om sina värderingar och ideal liksom. Eller så är det ju bara att inte göra någon grej av det; en hårig mamma och en ohårig – människor är och tycker lite olika, men inget är sämre än det andra…

  8. Matilda april 14, 2013 den 3:19 f m #

    Min son (8,5år) kan säga saker som: ”Men varför rakar du inte bort håret?” eller ”du ser ut som en man ju” osv. Han säger inte något alls om min mans hårväxt, oavsett om han är skäggig som en tomte. Tragiskt ja, men det ger mig ännu större anledning att visa att det går att låta bli. Men i vissa sammanhang skäms jag över min hårväxt, och jag skäms över mig själv att jag skäms över detta.

    (Kul att du har en blogg föressten, såg det i bf-tråden på FL först nu.)

    • SannaM april 14, 2013 den 6:09 f m #

      Roligt att du hittade hit! Ska titta in hos dig också.

      Helt otroligt när så små barn redan vet hur det ”ska” vara! Men visst, de ser ju reklamaffischer och på TV… Framför allt är det nog bra som förälder att vara avslappnad kring det, och det ska aldrig finnas något tvång kring rakning.

  9. Emma april 16, 2013 den 2:23 e m #

    Åh det där med håret är så konstigt svårt. Framförallt i relation till barnen. 2-åriga dottern älskar att leka att hon rakar sitt skägg likt sin pappa, avdramatiserad och kul lek. Jag rakar ben och armhålor lite sporadiskt när jag har lust, håret är frodigt lika ofta som bortrakat, precis som barnets pappas skägg. Ändå fick jag en stor klump i magen när hon vid ett tillfälle lekte att hon rakade benen. Varför kan det inte bara få vara hår liksom, det är ju ångestladdat hur jag än gör. Skam när jag tar bort det och skam när jag har det kvar på någotsätt. Än så länge är hår ibland ”fastlimmat” och ibland bortrakat och kroppen är bara allmänt härlig enligt 2 åringen. Önskar det kan få förbli så!

Trackbacks/Pingbacks

  1. Tremånadersjubileum! | mina Sanna ord - april 28, 2013

    […] Mest kommenterade Kan inte den som vill få vara lite hårig? […]

  2. Amma offentligt: En god anledning att föda fler barn | mina Sanna ord - maj 9, 2013

    […] skriva något om amning, för det är ingen stor fråga för mig – precis som det där med att vara hårig. Av bloggar och kommentarsfält och ståhej i media så har jag ju förstått mer än väl att […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: