Från pepp till depp till pepp: Fler sanningar om skolan!

15 Apr

Jag tänkte börja dagen och veckan med att skriva ett peppigt inlägg om att diskutera kön, genus och makt med eleverna utifrån Genusfotografens briljanta inlägg som delats flitigt på facebook under helgen. 40 samlade bilder ur reklam, artiklar och reportage som på olika sätt och ibland med väldigt små medel befäster könsroller och framför allt maktbalansen mellan män och kvinnor. Här finns massor av uppslag för diskussion och reflektion i klassrummet!

Men. Så plockar jag upp DN när jag sitter på tunnelbanan, och där återfinns igen en katastrofrubrik rörande skolan. ”Undervisar utan utbildning”! skriker framsidan ut och jag känner bara suck. Jag menar inte att detta inte är ett problem, att lärare tvingas undervisa i ämnen de inte har behörighet i på grund av diskrepansen mellan lärarutbildningen, antalet utbildade lärare och ämnenas uppbyggnad ute i skolorna – för det är ett problem. Jag irriteras nog mest över att ingressen är formulerad såhär:

image

”Då får jag gissa”, säger den intervjuade läraren och jag bestämmer mig för att det där är ett framtvingat eller åtminstone lite vinklat svar. Jag tror nämligen inte att så värst många utbildade skulle gissa hej vilt utan att låtsas om något för eleverna. Denna replik implicerar ju dessutom att läraren faktiskt alltid kan svara på alla frågor han får i de ämnen han är utbildad i, och där känner jag mig rätt skeptisk faktiskt. Väldigt få lärare kan ärligt säga att de aldrig har fått en fråga de inte kunde svara på, och varför skulle vi behöva låtsas som om vi alltid har svar på allt? Jag har suttit hos läkare många gånger som sökt efter mina symptom i FASS eller till och med på Vårdguiden (det senare gjorde mig dock aningen osäker på läkarens kompetens faktiskt, och framför allt kände jag: Varför betala 150 spänn för något jag kunde göra själv? Utbildade läkare får gärna protestera mot min skepsis här).

Nåväl. Jag har 90 högskolepoäng i tyska, jag har skrivit en kandidatuppsats på felfri tyska i vilken jag slänger mig med alla möjliga termer och formuleringar rörande queerteori och normkritik och jag har spenderat lång tid i Tyskland, bland annat som au pair. Men inte fasen kan jag svara på alla elevernas frågor om enskilda glosor och uttryck! Och inte gissar jag heller, det kan jag lova. Samma sak i svenskan. En elev frågade om jag hade läst alla böcker – och helt utan att skämmas svarade jag nej. Kära nån, utbildningen är 5,5 år – vad förväntar de sig? Precis som i de flesta andra yrken tar vi lärare examen utan att vara fullärda, och för att använda en sann klyscha: Fullärd blir du aldrig.

Att vara lärare handlar som bekant inte enbart om att ha gedigna kunskaper i ett ämne, det handlar också – och nästan ännu mer – om att ha ett stort engagemang för både ämnet och eleverna och samtidigt förstås en förmåga att kunna förmedla engagemanget, väcka nyfikenhet och organisera undervisningen så att eleverna vill lära sig och också lär sig. En lärare som står halvt med ryggen mot klassen och kluddrar tavlan full med viktiga fakta lär inte nå någon, tyvärr, inte ens om hen faktiskt kan svara på varje liten fråga – och som jag har skrivit tidigare kan just den lärare som har kämpat sig igenom sin egen skolgång och även lärarutbildningen vara den lärare som i slutändan når högst resultat, utan att kunna svara på varje detaljfråga. Skolan handlar dessutom inte om detaljkunskaper längre, det handlar om förmågor. Något som är väldigt klokt, för detaljkunskaperna inom alla ämnen du läser kommer du med största sannolikhet glömma, medan förmågorna du utvecklat – att reflektera, analysera, interagera, diskutera, ifrågasätta, söka information och kritiskt granska den och så vidare – det är något du bär med dig och har nytta av resten av livet, oavsett vad du senare väljer att fördjupa dig inom.

Naturligtvis ska lärare inte tvingas undervisa i ämnen de inte har behörighet i, för det blir om inte annat en stor extra börda för dem att läsa in sig på allt som de förmodligen inte har en aning om, och i många fall kan det förstås även innebära att undervisningen blir märkbart sämre. Det är också viktigt för läraryrkets och skolans trovärdighet och status att lärare faktiskt är fullt behöriga.

Nu ska jag, fullt behörig och engagerad svensk- och tysklärare, ta mig an dagens fyra lektionspass.

Annonser

2 svar to “Från pepp till depp till pepp: Fler sanningar om skolan!”

  1. Helena april 15, 2013 den 12:01 e m #

    Jag håller med om att det var ett ovanligt dåligt sätt att inleda en artikel. Det förstår väl alla (eller?) att bara för att man är lärare inom ett ämne så kan man inte svara på precis alla frågor om det. Jag märker att bara för att jag är översättare är det en del som tror att jag kan alla ord i hela ordboken och även om jag har ett stort ordförråd lovar jag att jag behöver slå upp ibland 🙂 Jag har även två gånger fått kommentaren ”Jaha, du översätter. Från alla språk då?”. Då vill man liksom bara fråga hur personen tänkte egentligen.

    • SannaM april 15, 2013 den 12:46 e m #

      Haha, vad roligt! Men tänk vilka höga tankar den personen måste ha haft om dig – ta det som en komplimang 🙂

      Det känns lite som att hela syftet med den där artikelserien är att grotta ner sig i hur dålig skolan är. Jag vet inte om jag är väldigt avigt inställd och därför inte kan se så många fördelar med den, men… Jag tror i alla fall inte artiklarna hjälper till att höja skolans status.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: