Hur öppen kan man vara? Lästips om ofrivillig barnlöshet.

17 Apr

Att vi som lever två kvinnor tillsammans har fått vårt barn genom spermadonation behöver man inte vara särskilt smart för att räkna ut, och det finns inte heller någon känsla av otillräcklighet eller skam i att vi inte kan skaffa barn på ”naturlig väg” – särskilt som det dessutom gick rätt fort för oss. Tre försök och jag var gravid.

Heterosexuella par som försöker och försöker och till slut tvingas ta hjälp utifrån är däremot något mycket mer tabubelagt, i synnerhet om det inte räcker med IVF av parets egna ägg och spermier, utan faktiskt krävs en donation. Jag läste i någon artikel för ett par år sedan (jag minns tyvärr inte var eller exakt vad det stod) att det är väldigt ovanligt att barn som blivit till genom spermadonation tar reda på vem donatorn är – och jag tror inte att det enbart handlar om att de inte är intresserade, utan också (eller: snarare) att de faktiskt inte vet om att de blivit till på det sättet.

Varför är det så?

Som kvinna ska du ha en livmoder och fungerande ägg, som man ska du ha fungerande spermier och som heteropar ska ni kunna få barn tillsammans. Det är normen, och avviker du från den normen… Ja, då skäms du förmodligen. Självklart bör det inte vara så, men som bekant präglas vi starkt av normer och just detta är ett område där bestraffningen blir så otroligt tydlig.

Helena skriver öppenhjärtigt och klokt om just detta tema här.

Läs!

Annonser

7 svar to “Hur öppen kan man vara? Lästips om ofrivillig barnlöshet.”

  1. Idun Skuggbarn april 18, 2013 den 12:02 f m #

    ”avviker du från den normen… Ja, då skäms du förmodligen” Usch, vad jag känner igen mig i detta. Jag har inte ens någon partner + är bara 20 bast men jag går redan runt och oroar mig för hur jag ska breaka för mina föräldrar att jag aldrig kommer skaffa några biologiska barn. Rent tekniskt sett har jag ju möjlighet ha bli gravid men lix, jag har ms, och jag orkar fan inte lägga 9 månaders pissig graviditet+förlossningssmärtor och gud vet vad som kan hända på vägen ovanpå den kakan. De flesta i min vänskapskrets verkar se barn alt. framtida barn som något självklart (en jämnårig kompis till mig har redan 4(!!) barn liksom), så en känner sig ju som en utomjording när en ba ”nä, tack aldrig”.

    • SannaM april 18, 2013 den 10:25 f m #

      Det är helt galet att du (och många andra) ska behöva känna sådär! Bara för att de allra flesta människor KAN föröka sig så betyder inte det att alla måste göra det (och att vissa faktiskt INTE kan är inte heller något någon ska behöva skämmas för…). Galet, som sagt.

      Det där med biologi tycker jag vi måste komma förbi snart. Att det liksom är grunden till allt. Både jag och min fru är lika mycket mammor till vårt barn, förstås – och som Helena skriver i sin text (som jag länkar till) är hon och hennes sambo lika mycket föräldrar till deras barn. Det sitter inte i ägget/spermien. Herregud.

      Hoppas att de visar förståelse för dig den dagen du berättar! 🙂 Och man vet aldrig, du kanske känner för att adoptera en dag eller liknande. Oavsett vad så måste det vara ditt beslut, inte samhällets eller familjens.

  2. Helena april 18, 2013 den 11:58 f m #

    Egentligen är det ju helt galet att man kan skämmas för något man inte kan rå för! Man kan ju t ex inte hjälpa att man är steril direkt. Min sambo blev det troligtvis av medicinsk behandling när han var barn.

    Och min blogg försöker hämta sig från all extratrafik den fått 😉

  3. Julia april 18, 2013 den 1:33 e m #

    Japp, du är helt rätt rätt ute. För oss tog det fem försök och omgivningens hanterande av detta hjälpte inte känslan av misslyckande. Lägg då till att jag blev fruktansvärt sjuk under graviditeten,nästan dog, och att twinsen föddes med akutsnitt och skammen är total. Jag har alltid vetat att jag inte SKA känna mig misslyckad men i praktiken är det svårt. Jag försökte vara öppen om det i min blogg när det begav sig. På gott och ont förstås. Men att som kvinna vara ”dålig” på att bli med barn, bära dem och föda dem tär aningen på självförtroendet. Omgivningen hade mkt svårt att bära sin egen ångest och på något sätt blev det så att jag tröstade dem istället för tvärtom.
    Det blev visst lite långrandigt det här men poängen är: Tack för ett bra inlägg! / Här för att stanna

    • SannaM april 18, 2013 den 8:02 e m #

      Tack själv för att du hittat hit och för att du delade med dig! Det är verkligen galet att pressen på fertilitet och barnafödande ska vara så stor. Människor har i alla tider varit olika fertila och graviditeten har knappast heller aldrig varit en dans på rosor för varenda kvinna genom historien, och det måste komma upp till ytan på något vis. Och visst, helt och hållet skulle förstås inte en normförskjutning förändra känslan av sorg för den som inte lyckas få barn eller som har svårigheter i samband med det, men någon skillnad borde det göra! Framför allt vad gäller den där känslan av skam och misslyckande, tänker jag..

  4. S april 19, 2013 den 5:49 e m #

    Hej hej! Det skulle inte kunna vara så att denna press en kan känna, eller normen som finns för den delen, har sin grund i att eventuella problem med att fortplanta sig faktiskt kan bero på just en (genetisk) defekt? Det är ju trots allt så att vi är djur som ofta drivs av att sprida våra gener vidare. Om vi av någon anledning har en defekt som försvårar detta skulle vi om vi var något annat än människor antingen inte få chansen att para oss, eller ha väldigt liten chans att få en avkomma om chansen uppstod.

    Är det enbart detta problem du vill belysa med ditt inlägg? Dvs att vi idag är så pass smarta att vi inte borde värdera människor efter deras förmåga att kunna reproducera sig eller inte. Eller handlar ditt inlägg dessutom om -att vi lägger för stor vikt på att människor inte kan reproducera sig naturligt, med tanken på hjälpen som finns att tillgå med- dagens teknik? Ja, jag tycker att det är viktigt att skilja på dessa diskussioner, för att det ena handlar rätt och slätt om normer som borde ändras och det andra om att dessutom lägga till hjälpmedel med mera i diskussionen. Det blir då en helt annan diskussion enligt mig. (Och det vore ju bra att veta vilket av det som är meningen att jag ska diskutera ;D) Intressant ämne! /S

    • SannaM april 20, 2013 den 5:21 e m #

      Jag tänker att det handlar om flera saker. Att inse att du inte kan bli gravid eller göra en annan människa gravid är naturligtvis en sorg, dels pga att vi drivs (många av oss) av att fortplanta oss och dels för att vi faktiskt ville ha det där barnet. Detta är förstås helt naturligt och kan nog inte förbises, det måste liksom bearbetas. Men många känner utöver sorgen även skam och skuld, att de inte är riktiga män och kvinnor, och det tror jag har med normen att göra – normen att vi människor ska KUNNA och VILJA fortplanta oss. (För där har vi ytterligare en aspekt – människor som av olika anledningar inte vill skaffa barn, vilka också ses som avvikare och får skämmas över detta). Och ännu en aspekt i skamkänslan är om du tar hjälp utifrån i form av ägg- eller spermadonation – ska du verkligen se dig själv som ”riktig” förälder då? Bör du tala om för omvärlden och ditt barn hur det faktiskt gått till? För mig är det självklart att öppenhet är bästa alternativet, men vi är inte där en – många väljer att inte prata om att de fått hjälp att bli gravida, många känner som sagt skam osv. Det måste vi komma bort ifrån på något vis… Men hur? En bov i dramat är förstås även normen att biologi är starkare än sociala band till exempel… Hur förändrar vi den? För mig är det självklart att mitt barn har två mammor som är precis lika mycket hans mammor socialt, någon pappa har han däremot inte – bara en donator som bidrog med spermier. Sociala band klart viktigare än biologiska, blir väldigt tydligt i ett fall som vårt.

      Nu kanske jag rörde till det ännu mer för dig 😉 Spinn gärna vidare och dela med dig av fler av dina tankar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: