Den som belyser normer och strukturer är inget offer

18 Apr

Hanne Kjöller. Som vanligt har hon vissa poänger, men det blir ändå fel i slutändan. I dagens ledare i DN blir summan av hennes resonemang för det första att enskilda individer faktiskt får räkna med att då och då få skulden utifrån övergripande samhällsnormer och -strukturer, och för det andra tycker hon att exempelvis Jonas Hassen Khemiri tog på sig offerkoftan när han i brevet till Beatrice Ask förmedlade hur han (och alla andra unga, framför allt killar, med mörkt hår och mörk hy) ofta blir dömda på förhand på olika arenor i samhället.

Hon drar en parallell till när hennes dotter nyligen fick börja åka tunnelbana själv och hur hon hade instruerat dottern att om hon gick vilse skulle hon be om hjälp av en kvinna, inte av en man. Hon frågar sig om hon är en del av ett förtryck då, om hon kan anses vara diskriminerande gentemot män? Förmodligen har många föräldrar gett sina barn, och kanske framför allt döttrar, samma instruktioner och förmaningar och självklart är detta i någon mån en handling som reproducerar normer. Men problemet i Kjöllers resonemang är, som vanligt, att hon saknar en slutgiltig och framåtsyftande poäng, för framför allt finns inga tankar om lösningar. Kanske är inte det en ledarskribents roll heller, men jag tycker att det är obehagligt att hon alltid indirekt (eller ganska direkt, egentligen) förmedlar en så taskig människosyn på ett eller annat vis, bland annat genom att dra rätt märkliga paralleller.

Såhär står det i ingressen:

image

Här blir det fel direkt, och slutsatsen hon drar är exakt samma som alla smygrasister hemma vid köksborden. För nej, jag tycker inte att fördomar och livserfarenhet är samma sak. Fördomar är när du drar alla människor över en kam; ”aha, där kommer en sån”. Har du livserfarenhet kan det (förhoppningsvis!) även innefatta att du vet att inte alla män och kvinnor är likadana och att du vet att du inte bör misstänkliggöra alla människor med en annan hudfärg än du själv. Samtidigt tvingas vi kanske i vissa situationer handla utifrån generella normer och strukturer – sådant som är en del av vårt livserfarenhet – och på det viset förstår jag naturligtvis varför Kjöller vill att hennes dotter i första hand ska vända sig till en kvinna om hon går vilse.

Men, det är här jag saknar en vidare analys, ett ifrågasättande: Hur kan vi förändra dessa strukturer då? För inte ska vi väl bara acceptera dem? Summan av Kjöllers text blir liksom att ”det är som det är”, och det stör mig.

Att Jonas Hassen Khemiri påtalar de tydliga normer och hierarkier som finns mellan svenskar och invandrare, personer med ljus hy och mörk hy, med typiskt svenska eller inte alls typiskt svenska namn – det handlar för sjutton inte om att vara ett offer? Lika lite som de kvinnor, som ställde upp i Uppdrag Granskning och berättade vilka fruktansvärda hot och kränkningar de blivit utsatta för, bör ses som offer (förutom då offer för brott, naturligtvis). Att påtala normer och strukturer som särskilt drabbar vissa grupper, vissa kategorier gång på gång på gång, det har ingenting med att vara ett offer eller inte att göra. Och nej, det är inte som det är.

Det är inte synd om Jonas Hassen Khemiri, det är inte det han säger – han vill väcka debatt för att kunna skapa förändring och han har faktiskt makten att göra det. Samma sak med kvinnorna i Uppdrag Granskning – de söker inte tröst och de vill heller inte svartmåla hela manssläktet; de vill och har möjligheten att verka för en förändring. Möjligheten till en konstruktiv och lösningsinriktad debatt försvinner dock om dessa uttalanden och diskussioner reduceras till att tolkas som enskilda personers önskan om tröst och medömkan, vilket väldigt ofta sker.

Om vi ska förändra strukturer så måste de belysas, och vi måste fundera på hur vi ska förändra dem. Förslagsvis lägger vi krutet på barn och ungdomar. Det är till exempel så att barn med invandrarbakgrund ofta hamnar på samma skolor – i vissa skolor finns det inga elever med svenska föräldrar eller ens några lärare med svenska som modersmål, och i de skolor som är mer blandade, där tenderar ”invandrareleverna” att hänga med varandra. Här kan det göras insatser. Samma sak vad gäller kön. När barnen börjar nå skolåldern, då delar de upp sig efter kön helt plötsligt. Varför? Här måste vi också göra en insats. Dessa ständiga uppdelningar, kategoriseringar skapar inte bara normer för hur man ska bete sig, tycka och se ut inom gruppen, det skapar som bekant även maktobalans och hierarkier.

Kjöller tycker att det är oklädsamt och meningslöst att en person som Jonas Hassen Khemiri, som besitter språk och makt, ska föra den svagare gruppens talan. Då tycker hon förstås detsamma angående de kända kvinnor som berättade sina historier i Uppdrag Granskning. Dessa personer är ju inte utsatta på riktigt, eller vadå? Den inställningen har säkert många människor hemma i sofforna också, och då syftar jag på de personer som tycker att feminism, anti-rasism och genusfrågor är nonsens, gnäll och ett hot mot ordningen. Men det jag undrar är vad de vill ska hända istället? Ingenting? Ska folk hålla käften? Hoppas att någon av de allra svagaste, allra mest utsatta och därmed de ”mest trovärdiga” reser på sig och berättar sin historia? Ja, då lär vi få vänta ett tag.

Livserfarenhet är ingenting vi kan skaka av oss, och vi kan inte sluta att ta in omvärlden, tolka, kategorisera och värdera det vi ser och upplever. Men vi måste kunna vidga perspektiven, se utanför vår lilla bubbla – för om vi har lärt oss att förstå världen på ett sätt måste vi naturligtvis kunna lära om, och om inte annat så kan vi lära våra barn att tänka på andra sätt. Jag vill inte behöva uppmana mitt barn att aldrig be en okänd man om hjälp, jag vill inte att mitt barn ska åtnjuta fördelar i samhället på grund av att han har snopp eller ljus hy, och jag räknar förstås med att han aldrig kommer bli en sådan man som kvinnor eller andra män ska behöva vara rädd för. Då är det väl för tusan min plikt att verka för att det inte ska bli så, även om den här världen förmodligen aldrig kommer bli fullt ut jämställd och det naturligtvis alltid kommer finnas människor som inte vill en gott.

Annonser

5 svar to “Den som belyser normer och strukturer är inget offer”

  1. Fråga Ugglan | Klok som en coffeetablebok april 18, 2013 den 10:03 e m #

    Jag läste precis Kjöllers text. Du har rätt, hon har ofta viktiga poänger i det hon skriver, och sen blir det liksom ‘fel’ ändå… Men för att fokusera på inledningsfrågan – ja, hon bidrar till att upprätthålla könsstrukturer när hon säger åt sin dotter att be en kvinna om hjälp istället för en man. Det är klart att det finns problem med det, men det betyder ju inte att hon borde låta bli att ge dottern det rådet. Däremot kan det ju finnas anledning att nyansera lite grann. Att förklara vad rådet grundar sig på och diskutera det. Är man stor nog att åka tunnelbana själv så är man stor nog att föra en diskussion kring normer, strukturer och så vidare. De effekter som det man säger har beror ju också på hur man säger det.

  2. Julia april 19, 2013 den 8:35 e m #

    Hej igen och kul att du kikade in hos mig! Just nu läser jag mig igenom ditt arkiv och är så glad att jag hittade hit! Jag lär mig mycket. Blir mer uppmärksam på heteronormen. VIKTIGT.
    Har mycket tankar kring detta inlägg och påtade ihop ett eget men kände att min ”fredags-kvälls-hjärna” inte pallade att knyta ihop allt så jag lade inlägget på is. Får se om jag tar tag i det imorgon. En tanke som slog mig när jag skrev är just hur orden Fördom och erfarenhet står i motsatts till varandra. Fördom – att man dömer i förväg, erfarenhet – något man erfarit. Att det skulle vara samma sak är en farlig väg att gå speciellt som, precis som du skriver, författaren inte tillhandahåller någon lösning utan liksom stannar vid ett konstaterande. Hennes råd skulle jag också ge min dotter baserat på både rädsla och statistik men sedan måste man ju ut och försöka förändra strukturerna. Ingen ber henne offra sin dotter på pk-altaret men framställ det inte som ett oföränderligt faktum.
    Hå och hej, nu blev jag långrandig igen 🙂
    Tack för din blogg!

    • SannaM april 20, 2013 den 12:20 e m #

      Tack så mycket för fina ord!! Hoppas du får ihop det där inlägget du funderade på!

      Ja, vi måste verkligen skilja på nuet och en potentiell framtid tycker jag, och aktivt fundera på hur vi ska kunna förändra strukturer som inte alls är nyttiga i nuläget. Jobba på två fronter helt enkelt. Saker som alltid har varit behöver inte alltid vara heller…

Trackbacks/Pingbacks

  1. Inte direkt någon skandalrubrik | mina Sanna ord - maj 7, 2013

    […] jag tyckte att det var lite roligt – särskilt med tanke på att det var Hanne Kjöller som för ett par veckor sedan ville jämställa fördomar med ”livserfarenhet” och tog upp exemplet att hon aldrig skulle uppmana sin dotter att be om hjälp av en man om hon […]

  2. När normen uttalar sig om normbrytarens situation krävs normkritik och empati, eller: DN, nu får ni ge er! | mina Sanna ord - augusti 13, 2013

    […] ni DN:s ledarsvar på Jonas Hassen Khemiris brev till Beatrice Ask (jag skrev om det här)? Där Khemiri anklagas för att ta på sig offerkoftan? Och minns ni när ledarskribenten skrev om […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: