”Men klär DU dig könsneutralt då?” – ännu ett förtydligande om genusmedveten barnuppfostran

20 Apr

Det är egentligen så himla märkligt att allt kring genusmedveten barnuppfostran ska behöva förtydligas om och om igen, och att motståndarna alltid hänger upp sig på ”könlösheten” och ”den beiga kroppsstrumpan”… Men jag känner att – återigen – är en liten förklaring på sin plats.

Titt som tätt dyker, ofta med en rätt triumferande ton, frågan upp om hur det kommer sig att vi som uppfostrar barn genusmedvetet inte själva klär oss könsneutralt!? Dubbelmoral, eller hur? De stackars barnen ska användas i märkliga experiment medan vi vuxna lever på enligt biologin och heeelt normalt.

Alltså såhär är det ju. Genusmedveten barnuppfostran handlar som bekant inte om att skapa könlösa människor (vad det nu innebär?!) och framför allt inte några identitetslösa människor. Genustänket syftar till att barnen ska växa upp och utveckla och forma sin egen (köns-)identitet oberoende av biologiskt kön och samhällets normer kopplat till detta. Det kan till exempel handla om att klä barnet i alla möjliga färger, alla möjliga klädesplagg, att kalla barnet vid dess förnamn och inte dess kön, uppmuntra till alla möjliga sorters aktiviteter och lära barnet att det är okej för alla att visa känslor och gråta, att säga ifrån, ta plats och att det även förstås är viktigt att lyssna på andra och ge dem utrymme att synas och säga vad de tänker och tycker. Sedan blir barnet äldre och börjar själv alltmer välja hur hen vill klä sig, vilka färger och klädesplagg hen tycker är skönast, vilka fritidsaktiviteter hen vill syssla med och så vidare. Och tänk, vissa pojkar kommer då kanske välja mörkare färger, byxor, hockey, bli såna som tar mycket plats och som behöver hjälp för att motiveras och lyckas i skolan, och vissa flickor kommer eventuellt föredra ljusa färger, vilja ha långt hår, klänningar, gilla att läsa och ta stort ansvar för sitt skolarbete. Och sedan kommer det finnas många andra som ser ut på helt andra sätt och gillar helt andra saker – och det är liksom inget konstigt med det. Framför allt blir det förhoppningsvis så att pressen att passa in försvinner och att färre (ingen!) behöver utstå skit för att hen är ”annorlunda”.

Så nej, en genusmedveten mamma behöver inte totalt skippa klänningar och smink, klippa håret kort och sluta arbeta som förskollärare, och en genusmedveten pappa behöver inte raka av sig skägget, bära kjol ibland och sluta hänga i garaget. Vi har alla en identitet formad av vår bakgrund och den ska ingen ta ifrån oss. Däremot bör vi som vill ge våra barn fler möjligheter än två (eller fler än en egentligen) förstås se över hur bundna vi är till rådande könsnormer. Om vi mammor säger till våra barn att tjejer inte behöver sminka sig för att vara fina och att hårväxt på kvinnor är helt normalt, då är det lite märkligt om vi själva inte kan gå och handla utan mascara och alltid ser till att vara slätrakade inför bikinisäsongen. Samma sak med pappan som säger till barnet att pojkar absolut kan bära rosa och är precis lika duktiga på att läsa som flickor – om han själv totalvägrar rosa detaljer på sina kläder och aldrig någonsin läser några böcker, ens som godnattsaga. Vill man visa sina barn att båda föräldrarna kan och vill ta hand om dem bör man förstås även försöka dela på föräldraledighet, vab-dagar och liknande så jämnt man bara kan.

Men hur orkar ni?? brukar då nästa fråga bli: Det finns folk som svälter i världen, krig och ungdomar som smäller bomber under maratonlopp… Varför haka upp sig på något så obetydligt som kön? Jo, för det första är inte kön så obetydligt som det borde vara i vårt samhälle – tvärtom! – och det är det vi vill förändra. För det andra tar genusmedveten barnuppfostran inte längre tid än normreproducerande barnuppfostran – det är bara ett annat förhållningssätt. Och, för det tredje har jag tyvärr inte riktigt mandat att stoppa krig eller förhindra svält, mer än genom att jag röstar var fjärde år och skänker pengar till lite olika MR-organisationer. Om du som tycker att genus är onödigt känner att du har mandat, tid och ork att aktivt förhindra krig istället – bara gör’t!

Annonser

15 svar to “”Men klär DU dig könsneutralt då?” – ännu ett förtydligande om genusmedveten barnuppfostran”

  1. Sara Brännholm april 20, 2013 den 2:52 e m #

    Suck.
    Det värsta är att de flesta alltid tror de är så jävla smarta när de kommer på något sådant. Det ska gärna ske en dag också om er son är klädd i något extra hen-igt och du och din fru är extra ”feminina”. Det är så sjukt att personerna inte förstår att ett liv är dynamiskt och att de träffat er just vid ETT tillfälle osv.

    • SannaM april 20, 2013 den 4:21 e m #

      Precis! Och en genusmedveten person vill ju inte heller att alla ska vara lika, liksom. Det är ju en legitimering av olikheter som är ett av syftena! När ska de släppa detta med könlöshetsfixeringen??

      • Sara Brännholm april 20, 2013 den 4:29 e m #

        We are HEN…..och så kommer vi gåendes i en gråbeige kroppsstrumpa. Det är så de ser oss.

      • SannaM april 20, 2013 den 5:22 e m #

        Hehe, precis. Och jag och min fru har ju tagits för tvillingar då och då – lite hen-varning är det allt…

  2. Fråga Ugglan | Klok som en coffeetablebok april 20, 2013 den 3:37 e m #

    Jag är så trött på kravet på ”konsekvens” på alla plan i livet. Om det var så enkelt skulle vi knappast vara där vi är. Självklart är det viktigt att flytta sina egna gränser också, och det är självklart något att jobba med, men jag tycker inte att man ska vara så hård mot sig själv (eller andra) när det tar emot. Och framför allt – man ska inte se det som ett argument för att man borde ses som ‘mindre feministisk’ för att man inte känner för att typ sluta raka benen eller ändra sitt sätt att klä sig.

    • SannaM april 20, 2013 den 4:25 e m #

      Eller hur! Och målet är ju, som sagt, att alla ska få hitta sin egen identitet och sitt eget uttryck – om någon vill raka benen ska det vara lika okej som att inte göra det. Det är normen och synen på vilka som är ”fel” eller ”onormala” som måste förändras, inte varje enskild persons könsuttryck (även om de flesta av oss kanske behöver tänja lite på våra egna könsgränser).

  3. Linn april 20, 2013 den 3:50 e m #

    Varför kan inte alla fatta det du, jag och många fler har fattat? Jag blir så trött på alla puckon som inte förstår vad genusmedvetenhet handlar om och som inte heller vill lära sig det. Fler regnbågar åt folket!

    Läste precis ditt inlägg om hur ofta du ska blogga och hur du ska få din vilja att blogga ofta att gå ihop med ditt övriga liv, och jag vet precis hur du känner. Jag vill själv blogga massa intressanta saker flera gånger om dagen, men får typ prestationsångest och bloggar inte alls i långa perioder istället. Det är en extrem som är lika jobbig som att blogga för mycket, men jag tror att det viktigaste är att inte sätta onödig press på sig själv i alla fall. Bloggande ska vara roligt för bloggaren, punkt slut! 🙂

    För övrigt vill jag bara säga att det är väldigt roligt att läsa din blogg, och du skriver så kloka saker. Jag utbildar mig till svensklärare (och engelsk-) för de högre åldrarna (ska bli klar i juni hoppas jag) och uppskattar verkligen dina inlägg om skola, läsning och genus! Keep up the good work!

    Mvh, Linn

    • SannaM april 21, 2013 den 8:13 f m #

      Vad roligt att höra, tack så mycket! 🙂 Och skönt att höra att vi är fler med bloggångest… Dumt verkligen, skrivande ska förstås vara roligt i första hand – och man behöver faktiskt inte skriva om ALLT.

      Förhoppningsvis fattar fler och fler att genusmedvetenhet inte handlar om att förbjuda folk att vara sig själva, utan tvärtom… Ibland känns det rätt hopplöst, men så kommer en kommentar från någon som bara ”ahaa! Det är DET det betyder!” och då känns det bättre igen. Just i perioder när bloggandet känns slitigt fokuserar jag gärna på de positiva sidorna och framstegen, för såna ser man faktiskt hela tiden, bara man är lite extra uppmärksam..

      Ska kika in hos dig också!

  4. Sandra på Stökboet april 20, 2013 den 4:24 e m #

    Vi orkar för att det är kul!! Och viktigt i våra liv. För andra kanske det är morotsodling som gäller. Jag älskar att det finns fler än jag som vrider och vänder på genusbegreppen och försöker hitta sin plats… Du är en av dem som gör skillnad. Ha en fin lördagskväll Sanna 🙂

    • SannaM april 21, 2013 den 8:15 f m #

      Det är sant det också! Och tack så jättemycket – detsamma till er! Ha ett bra slut på helgen ni med!

  5. Intersexorwhat april 26, 2013 den 9:19 e m #

    Bra skrivet!

  6. Jessica oktober 15, 2013 den 10:58 f m #

    Min son fyller snart sju och han behövde nya strumpor! Jag hade kvar urvuxna strumpor efter storasyster, de var röda med blommor på, rosa Hello Kitty, oranga med rosettprydda hundar på. Frågade om han ville ha dessa strumpor. Det kom ett glädjetjut, jag har fått nya strumpor av storasyster. Han har också fått ärva hennes gamla pyjamas, den är rosa med stjärnor på, det är den bästa pyjamasen som han har för den är så skön. Vill också tillägga att han går till skolan med tofs i håret med rosa gummisnudd. Jag känner att har jag gett storasyster så måste jag ge honom också. Han väljer själv och det han vill ha det får han.

  7. Viktor oktober 16, 2013 den 7:57 e m #

    Superbra post! Att tvinga människor att bli könsneutrala skulle bara leda människor från en uppsättning destruktiva normer till en annan.

    Det är synd att kritikerna till genus inte ser att könsnormerna faktikst kan vara en av de bakomliggande orsakerna till större konflikter som krig och våld. Just för att i de flesta moderna kulturer idag så ska kvinnor vara fogliga och underlägsa medan männen förväntas hålla sina känslor inom sig, alltid ha kontroll på situationen och ta mycket plats. Detta gör oss, kvinnor som män, agressiva, neurotiska och olyckliga. Se bara på land som Saudiarabien, där dessa stereotyper dragits till det extrema, vilket resulterat i Sharia-lagar, förtryck och enorma splttringar mellan könen. Jag tycker man kan se ett mönster där destruktiva normer skapar neurotiska människor och våld.

    Nu finns det naturligtvis andra orsaker till världens elände också. Och det är väl på sätt och vis bra att det finns kritiker, för då diskuteras frågorna och båda sidor lär sig förhoppningsvis att få nya perspektiv, vilket leder till optimal utveckling.

Trackbacks/Pingbacks

  1. Små förändringar i vardagen leder på sikt till större förändringar på samhällsnivå | mina Sanna ord - juni 30, 2013

    […] jag har bloggat om hur vi tänker när vi köper kläder och leksaker till Adrian och varför vi tänker så, och när jag har skrivit om den onödiga […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: