Tvååriga pojkar är ju så bredaxlade, ni vet

21 Apr

På tal om vår lilla shoppingrunda på Åhléns igår: Jag måste bara dela med mig pyttelite till angående det ständiga frågetecknet kring att flick- och pojkstorlekar är olika stora. För ja: Varför? Var finns logiken? Vi är många som har undrat och förundrats över att 86 pojkcentilong är bredare och längre än 86 flickcentilong, och igår fick jag än en gång anledning att tappa hakan en aning (trots att jag kanske inte borde, har ju som sagt sett det förr).

Förutom att vi plockade på oss en Pippitröja till Adrian så ville vi köpa några t-shirts och ett par tights i olika sommarfärger, och som vanligt letade vi på hela barnavdelningen, det vill säga inte bara den som kallas ”pojk”. Titta vad vi hittade:

image

Bilden är inte av höjdarkvalitet, men visst syns det att den vänstra tröjan med en ”pojkig” husbil på bröstet är betydligt bredare och vidare än ”flicktröjan” till höger? Storlekarna är desamma, 98-104, det vill säga ämnade för 3-4-åringar. Adrian är 19 månader och den högra tröjan fick vi köpa i just 98, medan den vänstra fick köpas i 86-92.

Och det må väl vara hänt, strunt samma att det står olika siffror i nacken på tröjorna… Men det är ju själva grejen att pojkar anses vara längre och bredare än flickor, och framför allt att de enligt klädtillverkaren är så jävla mycket mer BREDAXLADE än sina små flickiga motsatser. Nästan två centimeter bredare på varje axel är pojktröjan och kom igen, vem har sett en så bredaxlad liten tvååring?

Men det är ju här det börjar – myten om den stora, starka, muskulösa mannen. ”Män är större och starkare än kvinnor!” och jag svarar som vanligt: Nej, det är de inte. Många män är längre (och även starkare) än många kvinnor, men alla män är inte längre (eller starkare) än alla kvinnor. Bland små barn är skillnaderna dessutom så pass marginella även på generell nivå, så jag förstår heller inte alls varför BVC exempelvis använder olika vikt- och längdkurvor för bebisar. Allt detta visar bara hur viktigt det är att aktivt skapa de där bilderna av ”flickkroppen” och ”pojkkroppen”, ”kvinnokroppen” och ”manskroppen” – och tyvärr leder det inte till något särskilt vettigt. Små korta pojkar kommer känna sig ännu kortare, eftersom de ”borde” vara längre, och många korta män kommer genom hela sina liv få känna och säkert även höra hur små de är. Tjejer som drar ifrån på längden tidigt känner sig stora och klumpiga (om de inte är pinnsmala förstås, då kan de ju bli modeller…), och kvinnor som blir över 180 centimeter långa kommer i många fall känna sig okvinnliga.

Och mitt i allt detta tillkommer heteronormen. Ni vet, ”killen ska vara längre än tjejen”.

En tjej som jag brukade umgås mycket med tidigare var över 180 centimeter lång, hon hade ständiga komplex och hade framför allt jättesvårt att hitta en kille, just för att hon absolut inte ville vara ihop med någon kortare än hon själv.

Så. Varför istället inte bara tillverka bredare kläder, smalare kläder, långa tröjor och korta tröjor och låta storlekslappen visa hur stort plagget är? En centimeter kan väl få betyda en centimeter oberoende av barnets könsorgan? Vi som har barn som är längre och tyngre än genomsnittet köper stora storlekar och till kortare och spädare barn köps mindre storlekar. Lätt som en plätt egentligen, och så slipper vi reproducera normer för hur den manliga och den kvinnliga kroppen bör se ut.

Ps. Känner någon förresten att hen gick igång på ämnet ”fysisk styrka som norm” – läs då dessa gamla inlägg:
Spelet om könet – om könsuppdelning inom idrotten
Alla män är starkare än alla kvinnor – eller hur var det nu?

Här ska det nu icke bloggas mer i afton kan jag lova, för nu är det dags för söndagens heliga tv-afton…

Annonser

21 svar to “Tvååriga pojkar är ju så bredaxlade, ni vet”

  1. Fråga Ugglan | Klok som en coffeetablebok april 21, 2013 den 7:57 e m #

    Vår tvååring är väldigt smal och fullkomligt drunknar i de flesta kläder (fast han behöver dem på längden). Han kan bara ha ‘skinny jeans’ till exempel, allt annat ramlar bokstavligen av. Så jag brukar fråga efter slim fit på byxor när jag ska handla till honom, så slipper jag leta igenom allt han ändå inte kan ha liksom. Och sist skakade de beklagande på huvudet, de hade tyvärr inget sånt. Men medan jag tittade efter andra saker hittade jag flera sådana byxor… fast på ‘tjejavdelningen’. Jag frågade aldrig efter ‘pojkbyxor’, jag frågade bara efter byxor. Och det var så självklart för personalen att en pojke bara kunde ha ‘pojkbyxor’ att de inte ens kom på tanken att visa mig de här andra byxorna. Jag kommenterade ‘ni hade ju visst, kolla’, och sen bestämde jag mig för att aldrig handla där mer.

    • SannaM april 22, 2013 den 4:49 f m #

      Låter precis som min 13-åriga lillebror, det är hopplöst att hitta byxor till honom. Han vill gärna ha jeans, men det går liksom inte och jag tror inte att ”tjejbyxor” är något alternativ för honom tyvärr… Fasen vad svårt klädskaparna gör det för barnen alltså! Och för vissa vuxna för den delen… Hoppas din son fortsätter tycka det är okej att handla byxor på den avdelning där de passar honom!

  2. Lisa - MondoCane april 21, 2013 den 8:07 e m #

    Jag avskyr detta att man måste välja mellan komfort eller färg så ofta. Väljer man något i lekvänlig storlek – alltså inte tajts som en andra hud eller tröjor som åker upp över lilla magen – så finns det nästan bara i blått eller svart, och då med en stor plastteckning av en ilsket grimaserande seriefigur. Jag grät av glädje när jag hittade en superloppis för ett tag sedan – bås efter bås täckt av PoP-kläder i rätt storlek för en femma styck, om det bara kunde hända så ofta som man behöver.

    • SannaM april 22, 2013 den 4:51 f m #

      Håller med! Adrian får iofs ha tights rätt ofta, tycker att det är rätt praktiskt, men ibland när vi köpt ett par på Zaras ”tjejavdelning” blir det verkligen, som du säger, ett extra hudlager… Loppis är bra! Har även lyckats fynda på Emmaus och Myrorna ibland.

  3. adoras april 21, 2013 den 9:09 e m #

    Ja, det där känner jag igen… Min femåring älskar My little pony och jag köper kläder med pony tryck så fort jag får syn på nåt (på flickavdelningen, så klart, för pojkar ska ju inte vara söta och gulliga, gilla rosa och sånt) och det är alltid ett problem att hitta rätt storlek.

    Jag vill bara säga att jag har följt din blogg i några veckor nu och din har blivit en av de få bloggar som jag verkligen läser. Du skriver så otroligt intressanta och tänkvärda inlägg, något jag verkligen uppskattar. Jag blev genusmedveten genom Lady Dahmer för ett bra antal år sen nu, men dina inlägg nyanserar och inspirerar mig ytterligare.

    Sen är det väl också att jag kan relatera till dig, är 25 år och studerar andra terminen inom ämneslärarprogrammet nu på SU. 🙂 Med tanke på att jag velar fram och tillbaka och ofta tvivlar över mitt yrkesval, så känns det bra att ha hittat till din blogg…

    Om jag får ställa en mer personlig fråga… Jag har nyss ”kommit ut ur garderoben” på riktigt, åtminstone för mina närmaste… Men nu när jag gjort det så känns det otroligt jobbigt att bli antagen för att vara hetero, (vilket jag ofta blir om inte av nån annan anledning så för att jag har ett barn…) men jag känner samtidigt inte att jag orkar eller våga ropa ut min identitet hela tiden. Har du någonsin upplevt det problemet? Hur hanterar du det?

    Det har tagit mig en lång tid att faktiskt erkänna den här delen av mig själv, jag har mest levt på att förneka och ha misslyckade förhållanden med män. Jag upptäckte min attraktion till kvinnor först i de senare åren, trots att jag alltid haft en stark känsla av att ”vara annorlunda” förstod jag aldrig vad de berodde på. Mycket har väl att göra med att mina föräldrar är katoliker från Polen och har varit väldigt noga med att uppfostra mig till kvinnorollen. Ärligt talat så visste jag inte ens om att det homosexualitet ens existerade, hur konstigt det än låter.

    Nu har jag skrivit en lång kommentar misstänker jag… men jag vill i alla fall säga det igen att jag verkligen gillar din blogg och ditt sätt att skriva, hoppas verkligen att fler läsare hittar hit.

    Ha en trevlig kväll! 🙂

    • SannaM april 22, 2013 den 1:28 e m #

      Tack så jättemycket för fina ord, till att börja med! Roligt att du uppskattar det jag skriver!! 🙂

      Alltså det där med att folk tar en för hetero… Det får man räkna med, tyvärr. Vissa har ju kommit så pass långt att de inte antar något alls, använder könsneutrala begrepp som ”partner” och liknande, men visst tänker folk att man är hetero tills motsatsen bevisas. Det är enklare nu när jag är gift, tycker jag, för då är det bara att rätta och säga ”min fru” istället. Det var jobbigare som singel, när någon frågade om jag hade ”pojkvän”, för då var det enda passande svaret ”nej”, men visst hade jag gärna lagt till ”…och hade jag haft någon så hade det varit en flickvän”, men det kändes liksom överdrivet. Så jag vet inte, du får stå ut 😉

      Fint ändå att du hittat ”dig själv”, eller vad jag ska säga utan att låta klyschig. Det är viktigt!! Hoppas dina föräldrar accepterar och respekterar det också. Ibland behövs en normbrott för att få vissa att förstå hur ofarligt det som är annorlunda är… Hoppas det är så i ditt fall!

      …och kul att du läser till lärare! Det är ett tufft yrke, men det ger mycket också. Och vi är VIKTIGA, så byt i bana för tusan!

  4. Calle april 21, 2013 den 9:27 e m #

    Vår Storebror är tanigt byggd med pilsnerflaskaxlar medan Syster Yster är kraftigt byggd med breda axlar. Han har alltså fått ha ”flickkläder” och hon ”pojkkläder” till omgivningens fasa. Jag förstår inte heller varför kläder ska vara könade, det är väl den mest meningslösa aktivitet klädskapare kan hålla på med.

    • SannaM april 22, 2013 den 7:26 f m #

      Ja herregud stackars BARN! Hur tänkte ni när ni gav barnen sådana kroppsbyggnader?!
      Och det där var riktigt bra uttryckt tycker jag: meningslös aktivitet, för ja, det är precis vad det handlar om. Det är för övrigt intressant ibland också om man noggrant spanar in de könade avdelningarna i OLIKA butiker, för då händer det att en tröja i den ena butiken hängs under ”flick” och i den andra hänger den under ”pojk”. Förvirring!!! Skit i uppdelningen istället…

      • Calle april 22, 2013 den 8:01 f m #

        Nästan absurt blev det när vi reafyndade häromsistens. Vi handlar mest på halva-rea-priset och då är oftast kläderna ihoppackade i ett hörn av butiken. Hittade två par till synes likadana byxor men på prislapparna stod det ”girl” på det ena och ”boy” på det andra paret. Vi vred och vände och kollade ÖVERALLT men de såg likadana ut, endast nyansen på blåfärgen skilde dem åt. Så jag sa till barnen att det är ju tur att en blir informerad om hur det ska vara så att en absolut inte kan göra fel och gav sedan ”flick”byxorna till sonen och ”pojk”byxorna till dottern… 🙂

      • SannaM april 22, 2013 den 1:18 e m #

        Haha, underbart! Jag blir också förvånad ibland när jag ser kvittot till något jag köpt, att det står ”baby flick” på den och jag undrar lite ”eh, var då?!” Puh.

  5. presens april 22, 2013 den 8:25 f m #

    Jag är så jävla trött på kläder. Det är skitsvårt att hitta något som både vi föräldrar och treåringen tycker är fint och bekvämt. Omgivningen försöker fortfarande trycka på henne kjolar och leggings, hon vägrar fortfarande (klänning på sommaren kan gå an). Vi vägrar stora plasttryck och plottriga mönster, hon vill helst bara ha gult och djurtryck.

    Hon rätt ”normal” i kroppen – alltså varken lång och smal eller kort och stadig. Ändå är det så svårt att hitta bra kläder.

    Jag gillar Cubus – materialen och färgerna – men vi kan knappt handla där. Sist köpte jag tröjor i storlek 98 på pojkavdelningen (nu är de lite korta i ärmarna och fladdriga runt magen) och i storlek 110 på flickavdelningen (fortfarande för långa i ärmarna och tajta över magen). Droppen kom när jag behövde en svart tröja, och frågade personalen, som givetvis sa ”till en pojke eller en flicka”. Jag svarade ”skitsamma, en enkel, svart tröja utan något tryck”. Då tittade hon på mig som om jag kom från Mars, och jag gick till en annan affär i stället.

    På Lindex är det rätt intressant. Min unge älskar deras mjukisbyxor, och vi har säkert köpt 100 par vid det här laget. De är uppdelade på ”pojk” och ”flick”, men det är inte helt självklart vilka färger som är vad. Rosa är alltid flick och mörkblå alltid pojk. Finns det två gröna nyanser samma år är nästan alltid den mörka pojk och den ljusa flick. Finns det bara en grön är det olika vilken avdelningen den hänger på. Rött är oftast flick, men inte alltid. Svart och brunt verkar vara varannan säsong. Jag fattar inte varför inte alla byxorna kan hänga ihop, så man slipper kuta runt i affären.

    För övrigt är det ganska störigt till vuxna ibland också. Jag hittade joggingskor jag gillade. I storlek 36-40 fanns de i vitt och ljusgrått, i storlek 40-46 i svart och mörkgrått. Jag ville ha mörkgrå, och började leta efter rätt storlek, men nix. Och det är inte enda gången.

    Det måste finnas bättre sätt att organisera affärerna på. Jag fattar inte varför detta system är så poppis. Det måste ju vara för att folk är rädda att välja ”fel”.

    • SannaM april 22, 2013 den 1:20 e m #

      Ja det blir fasen svårare nu ju äldre de blir! Babykläder är inga problem att hitta färgglatt, okönat, men nu när det är 98 och uppåt som börjar gälla… Har också hakat upp mig lite på Lindex, att till och med de sk. basplaggen MÅSTE könas. Fullständigt onödigt.

      Känner igen skoproblematiken också… Nästan alla damskor har rosa detaljer, men bland herrstorlekarna finns det då aldrig rosa detaljer.

      Fler borde säga till, kanske händer det något till slut? Butikerna menar ju att det är konsumenterna som styr, och vi verkar ändå vara hyfsat många som uppskattar okönat…

  6. Calle april 22, 2013 den 1:52 e m #

    När jag ändå är i farten måste jag ju ändå berätta om sonens kommentar angående könsuppdelningen i affärerna i det här inlägget:
    http://calleism.wordpress.com/2012/10/22/sondag-eftermiddag/
    ” -Undrar om de på Toys R us har tänkt på att pojkarna måste gå igenom det rosa tjejområdet för att komma till det blå killområdet i butiken?”
    (Han är underbar!)

    • SannaM april 23, 2013 den 7:53 f m #

      Åh underbart! Ska läsa ditt inlägg om det så fort jag får en extra sekund över! Önskar bloggläsning ingick i mina arbetsuppgifter…

  7. presens april 22, 2013 den 2:18 e m #

    Och just det – hur störigt är det inte att de flesta pojkkläder kan tvättas i 60 grader och torktumlas, medan flickkläderna oftast bara tål 40 grader och hängtorkning?

  8. BAMBI april 22, 2013 den 5:36 e m #

    Jag köper enbart ”tjejjeans” eller jeans på Po.P. till min 4½-åring, för han är spinkig och tappar bara jeansen om jag köper på killavdelningen. Helt sjukt egentligen!

    • SannaM april 23, 2013 den 7:54 f m #

      Ja visst är det sjukt! Mer logiskt att dela upp kläder efter storlek och möjligen färger. Vi alla som stör oss på detta borde säga ifrån!!

  9. susitar april 29, 2013 den 7:11 e m #

    Det här med kläders olika stryktålighet mellan män och kvinnar har jag också lagt märke till. Vanlig jävlig lång-ärmad t-shirt från H&M: De som jag har står det 40 grader på och min killes står det 60 grader på. Hade ju förstått om det varit olika material, men när det är samma?!

Trackbacks/Pingbacks

  1. Men hörni, ska vi inte säga ifrån då? | mina Sanna ord - april 23, 2013

    […] de allra flesta klädbutiker könar barnkläderna, det kan jag konstatera efter alla kommentarer i det här inlägget, och även efter otaliga inlägg hos exempelvis Lady Dahmer om samma ämne samt i trådarna som jag […]

  2. Är det bättre om en pojke är ”fin”? | mina Sanna ord - april 29, 2013

    […] på eftermiddagens tvättid). Detta innebar den nya ”tjej”tröjan som jag visade i det här inlägget; ljusblå med fjädrar i olika färger, smalt skuren för en liten ”flick”kropp, och […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: