Argumentet att kvinnor bör ”ta för sig mer”…

28 Apr

…står mig ganska långt upp i halsen. Det är precis samma sak som det ständiga pratet om ”individens ansvar” som en (bort)förklaring till segregation eller ojämställdhet i största allmänhet, och att löneklyftorna mellan män och kvinnor därför borde kunna försvinna genom att kvinnorna just ”ta för sig lite mer” vid individuella lönesättande samtal till exempel. Jojo. Eller snarare: Riktigt så enkelt är det faktiskt inte.

Jag läste Svenska Dagbladet i morse under hotellfrukosten (här hemma har vi som bekant DN) och min uppmärksamhet fångades bland annat av en krönika om Facebookchefen Sheryl Sandberg som just nu skördar framgångar i USA med sin bok om hur kvinnor kan göra karriär bara de börjar bete sig mer som män.

image

image

Argumentationen är just den som Blondinbella, eller ska jag kanske börja kalla henne för hennes riktiga namn?, och andra ”starka” och inte särskilt feministiska kvinnor använder när de förkastar såväl feminism som genustänk, när de slår fast att kvinnor och män i grunden och av naturen är olika och att kvinnor därför helt enkelt måste lära sig med tiden att agera mer självsäkert, ta för sig, visa framfötterna. Då kommer vi äntligen uppnå jämställdhet mellan män och kvinnor, nämligen!

När jag nu under förmiddagen surfade runt lite bland mina favoritbloggar hamnade jag hos Fanny som skrev väldigt klokt (som vanligt) om just detta, men jag tänker att jag ändå vill få ner mina egna tankar kring det.

Jag förstår inte varför allt måste ses så svartvitt: Antingen handlar kön om biologi eller handlar det om miljö och social påverkan. Nej, så enkelt är det faktiskt inte, för självklart spelar båda delarna in när vi människor utvecklar vår personlighet. Det som vi genusförespråkare menar är att vi aktivt måste iaktta, synliggöra och fundera kring hur vi bemöter och behandlar flickor och pojkar, eftersom detta självklart har inverkan på dem – och som det ser ut just nu i samhället (här och i övriga världen, mer eller mindre på olika platser) så utgår man ifrån att män är på ett sätt och behandlar dem därefter, och att kvinnor är på ett sätt och behandlar dem därefter. Individer ges alltså inte ens en chans att utveckla intressen, beteenden, färdigheter och egenskaper utifrån vilka de är innerst inne, utan det stora könspådraget påbörjas precis i samma stund som barnet föds. Och med detta följer även den nedärvda hierarkin där män som grupp överordnas kvinnor som grupp.

Det jag dock främst vill belysa i det här inlägget är just den otroligt konstiga uppfattningen (som exempelvis Isabella Löwengrip och Sheryl Sandberg står för) att flickor och kvinnor å ena sidan ”av naturen” är tillbakadragna, försiktiga, känsliga och ursäktande – och att de å andra sidan (och just därför) måste lära sig kämpa mot dessa personlighetsdrag genom att ”bli lite mer som män”. För det är ju väldigt ”lätt” att uppnå när du som flicka först hela ditt liv växer upp och lär dig att ta ansvar för din omvärld, att behaga genom ditt utseende och din personlighet och att sitta tyst och snäll i klassrummet!?

Jag känner bara såhär:
1. Lite genuspedagogik på detta kanske?
2. …och varför inte ett ifrågasättande av vilka egenskaper och förmågor som premieras i samhället, när vi ändå håller på?

Till att börja med så handlar ju genuspedagogik just om att barn från början ska lära sig att specifika egenskaper, personlighetsdrag, beteenden, intressen och så vidare inte behöver vara kopplade till ett visst kön. Och för det andra så är det väldigt märkligt tycker jag att just de traditionellt ”manliga” egenskaperna är de som ständigt och jämt ska eftersträvas. Måste alla människor bli sådana som ”tar för sig mer”? Måste alla ”höras och synas” och ”armbåga sig fram”? Vad sägs om att istället uppmuntra till att backa ibland, att vara lyhörd, att fördela ordet till gruppen på ett bra sätt, att framhäva andra som gör ett bra jobb utan att synas så mycket? Är inte det egenskaper som också borde lyftas?

Det är rätt ofta man hör att flickor i skolan måste lära sig att säga ifrån, att de måste knuffa tillbaka, ge igen, säga nej och så vidare. Och visst, självklart ska alla blyga och tillbakadragna barn (barn!) och barn som har låg självkänsla uppmuntras till att ta lite mer plats, att tro på sig själva och att inte ta någon skit. Men! Alla barn (barn!) som redan har väldigt lätt för att ta mycket plats, som ständigt pratar högst, avbryter, tar täten i grupparbeten, sliter pennvässaren ur handen på bordskompisen och ställer sig före i matkön – bör inte de lära sig just att backa lite? Om dessa personer taggar ner en aning blir det ju dessutom lättare för de stillsamma, tillbakadragna att ta ett kliv fram.

Dessutom är det ju så, vilket Fanny belyser i sitt inlägg idag, att specifika beteenden och egenskaper i nuläget uppfattas olika om det är en man respektive en kvinna som innehar och uttrycker dem. En självsäker man med mycket attityd uppfattas av de flesta just som en självsäker man med mycket attityd, medan en självsäker kvinna med mycket attityd kanske uppfattas som en bitch och rätt jobbig. Och här är det just samhällets syn på så kallade manliga och kvinnliga egenskaper och vem som har rätten att besitta dem som spelar in – det handlar inte om ett individuellt ansvar att bete sig på ett visst sätt för att vinna fördelar.

Med Fannys ord:

Det skulle troligen inte fungera i något sammanhang att som kvinna klä sig som en man, agera som en man och så vidare och få makt på det sättet. Resultatet skulle enbart bli ett hårt socialt straff för att en går utanför vad som anses okej för ens kön. Det är en ständig balansgång mellan att inte vara ”för kvinnlig”, alltså känslig, irrationell och så vidare och att inte uppfattas som aggressiv och ”okvinnlig”.

Så, för tusende gången: Vi som tycker att det är viktigt att tänka på och agera utifrån att kön – och uppfattningar om kön – är något som skapas och formas genom social påverkan vill inte ha en värld där alla ser likadana ut och beter sig likadant, utan det vi vill åt är en värld där olika människor har möjlighet att bli den de vill bli, och där det ska vara okej att uttrycka sin (köns-)identitet på olika sätt. Men det måste liksom börja i barndomen – vi måste redan där uppmuntra barn både att ta för sig och att ta ett steg tillbaka, och att detta är något som gäller alla, oavsett kön.

Och förstås måste den generella synen på att kvinnor inte passar som chefer suddas ut, likaså synen på att kvinnor generellt är (för) känsliga, irrationella och tjafsiga, och nej, det händer inte enbart genom att enskilda kvinnor bestämmer sig för att ”visa framfötterna”. Detta handlar om strukturer på en övergripande nivå.

Kan inte alla anti-feminister och genusmotståndare förstå det?
(eller i och för sig… det är väl just detta de är emot?)

Annonser

15 svar to “Argumentet att kvinnor bör ”ta för sig mer”…”

  1. Jennifer, PK-femhenist april 28, 2013 den 3:23 e m #

    Kan inte annat än hålla med, väldigt välskrivet. Tycker om att dra exemplet med att män generellt sitter mer bredbent än kvinnor på tunnelbanan (typ http://machoikollektivtrafiken.se/), för visst, vi skulle kunna sitta mer bredbent vi också men hur skulle vi då alla få plats på tunnelbanan? Hur praktiskt det än är att bara skylla på att tjejer måste ta för sig så skulle nog ingen gilla den lösningen om det faktiskt hände.

    • SannaM april 28, 2013 den 4:48 e m #

      Bra parallell tycker jag!! För nej, jag tror verkligen inte heller att den lösningen fungerar om fler och fler kvinnor skulle anamma detta förhållningssätt. Ska fler kvinnor starta krig då också? Och hur skulle offentliga rum se ut om alla gjorde allt för att just deras röst skulle bli hörd hela tiden? Märkligt resonemang.

  2. Sandra på Stökboet april 28, 2013 den 6:11 e m #

    Ja men riktigt bra skrivet Sanna! Jag tror att vi skulle få ett vidrigt samhälle om alla började ”ta för sig mer”. Jag tror att vi måste börja omvärdera vilka värden i samhället som upphöjs till skyarna och faktiskt på ett teoretiskt plan inse att om alla valde den vägen skulle vårt samhälle kollapsa. Att välja relationer, att vårda andra och se något annat än enbart vår strävan efter individuell framgång tror jag är ett måste. Den traditionella kvinnorrollen måste tas fram och uppvärderas. Med tillägget att den rollen inte behöver vara knutet till ett kön.

    • SannaM april 29, 2013 den 5:43 f m #

      Så är det verkligen, och jag förstår inte att inte alla fattar det?! Säger ju sig självt egentligen…

  3. Tanja - rastlös april 28, 2013 den 6:27 e m #

    Ja! Men tack! Ta för sig i all ära men det är MINST lika viktigt att visa hänsyn och respektera varandra. Det är något alla behöver lära sig!

    • SannaM april 29, 2013 den 5:46 f m #

      Eller hur! Det blir så tydligt ibland i klassrummet tycker jag, hur vissa bara roffar åt sig av talutrymmet, och visst – de har jättemycket bra att säga, men en god talare bör också vara en god lyssnare…

  4. Calle april 29, 2013 den 7:17 f m #

    Du har alldeles rätt i det du skriver. Om det krävs att en ska vara manhaftig för att få ett bra jobb med schysst lön, då vet jag inte om jag vill vara med. Bättre att gubbarna slutar bresa och flyttar på sig lite.
    ”Manliga” egenskaper är väl inte heller de mest eftersträvansvärda. Om vi vill leva i en trevlig värld känns det som om de är de ”kvinlliga” egenskaperna som bör premieras. Den manliga könsrollen känns mer som Windows 3.1 – inte längre kompatibel med omvärlden.

    • SannaM april 29, 2013 den 11:03 f m #

      Nej, de sk. manliga egenskaperna är verkligen inte de mest eftersträvansvärda – det räcker ju att se sig om i världen för att konstatera att många av de sk. manliga egenskaperna har lett till rätt mycket strunt…

      • Calle april 29, 2013 den 11:20 f m #

        ”Män som grupp är något av ett riskprojekt.”

  5. Helena april 29, 2013 den 12:50 e m #

    Jag håller med helt. Är det inte lite lustigt att samtidigt som folk klagar på att samhället blir mer och mer egoistiskt och att alla bara tänker på sig själva så begär man också att alla ska bli sådana som tar för sig mer? Det säger ju sig själv att om alla ska ta för sig blir det per automatik mer egoistiskt. Därmed självklart inte sagt att alla ska bli undfallande och bara tänka på andra, men om alla går bredbent genom livet och tar plats kommer det bli jäkligt trångt i slutändan.

    • SannaM april 29, 2013 den 3:18 e m #

      Verkligen, väldigt trångt! Usch, det är obehagligt med utvecklingen att vi mer och mer ska fokusera på individen. Det är en sak att varje individ ska ha möjlighet att säga sitt, få den hjälp hen behöver för att lyckas i skolan och så vidare – men att varje individ dessutom ska sträva efter att så i centrum och nå längst, nä fy, det gillar jag inte.

      • Helena april 29, 2013 den 4:02 e m #

        Nä, verkligen inte. Alla kan ju faktiskt inte stå längst fram, men framför allt vill inte alla stå längst fram och det måste också vara okej.

  6. Erika april 29, 2013 den 7:36 e m #

    Jag hade precis samma uppfattning om Sheryl till att börja med, men efter att ha sett en av hennes föreläsningar (den här http://www.youtube.com/watch?v=d6xZRaITLgk) har jag ändrat åsikt lite. Hon har en del klockrena poänger, t.ex. om att flickor kallas för bossiga medan pojkar anses ha ledaregenskaper även fast de uppvisar samma beteende. Till viss del är hon mycket ”ta för dig mer” och amerikansk i sitt sätt, men jag tycker ändå att hon lägger betydligt mindre ansvar på kvinnorna själva och mer på samhället än t.ex. Blondinbella. I föreläsningen nämner hon även att äldre män måste våga vara mentorer åt yngre kvinnor och inte bara åt yngre män för att vi ska få in fler kvinnor på chefspositioner och i styrelser (eftersom mentorskap och kontaktnät är en så pass viktig del). Kanske är det för att jag själv känner igen mig i det hon tar upp som jag tycker att hon är ganska vettig….

    • SannaM april 30, 2013 den 6:29 f m #

      Intressant! Jag utgick verkligen bara från krönikan jag läste, och även där togs ett par bra poänger upp – men jag reagerade främst på detta med att ”vi kvinnor måste ta ansvar för att krossa samhällets glastak”. Överlag att särskilja och tala om könen som två grupper har jag väldigt svårt för… Naturligtvis behövs det också, men i det främjande arbetet för jämställdhet – till exempel med barn och ungdomar – tror jag vi måste strunta i att tala om kön hela jäkla tiden…

Trackbacks/Pingbacks

  1. Nej, jag tycker inte att manligheten bör hyllas som det bästa och mest eftersträvansvärda alternativet | mina Sanna ord - maj 14, 2013

    […] Argumentet att kvinnor bör ”ta för sig mer” …står mig ganska långt upp i halsen. Varför anses det generellt bättre att ”armbåga sig fram” och ”ta plats”, bör vi inte i större utsträckning hylla de stereotypt kvinnliga egenskaperna – som t.ex. lyhördhet, att ge andra plats att synas, empati – istället? […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: