Vad är viktigast – att tala så att folk begriper eller att hålla ”hög nivå”?

30 Apr

Okej då, jag gör ett försök. Mina tankar om resonemang och analys på ”hög nivå” respektive ”vardagsnivå”, som rätt tvärt avbröts igår när husläkaren tvingade oss åka till akuten med barnet, måste ju försöka sättas på pränt trots allt.

(Och för den som undrar så slutade akutenbesöket med ordinationen ”alvedon” och ”bada lite extra de närmaste dagarna” så kommer infektionen gå över av sig självt. Som väntat alltså. Lisa och Adrian var hemma tio över ett i natt, jag smet ”redan” kvart över tio.)

Jag ska erkänna att jag inte så väl har satt mig in i det som Kvinnopartaj skriver och det som föranledde det här (nej, jag hinner inte läsa alla bloggar), men jag känner till diskussionen om att vissa bloggare liksom ses som mer intellektuella och därmed ”bättre” än andra, och att andra – såsom Lady Dahmer – av dessa ibland avfärdas som lättvindiga, att de rör sig inom bekvämlighetszonen genom att alltid prata ”vardagsgenus”, barnkläder och rakning. Vissa menar att vi liksom måste ta oss bortom det, att vi inte kan tjata och gnata om färger och leksaker och hår dagarna i ända – vi måste få upp analysen, ifrågasätta strukturer på en högre och en djupare nivå samt iaktta våra egna fel och brister.

Och jag både håller med och inte, för jag tror inte att det ena måste utesluta det andra. Själv räknar jag mig till ”de rätt så insatta”, framför allt när det kommer till kön- och sexualitetsfrågor och normer kring detta, och särskilt mycket har jag att säga om föräldraskap och skolan. Jag har både i min kandidatuppsats och i mitt examensarbete under lärarutbildningen fokuserat just på kön/genus och sexualitet, jag har varit engagerad i två olika organisationer (Sveriges Förenade HBTQ-studenter och Rfsl Stockholm) som arbetar just med dessa frågor, jag är själv lesbisk och mamma och jag är verksam lärare. Därför är det inte så konstigt att jag gärna bidrar med mina kunskaper och erfarenheter just kring detta – jag tycker faktiskt att det är mitt ansvar, eller vad man ska säga. Och dessutom vet jag, för jag ser ju dagligen hur skolan ser ut och jag har även föreläst för lärarstudenter och högskolepersonal, att verkligheten ”här ute” inte riktigt är densamma som den ”där inne”, till exempel under en Rfsl-kongress, ett årsmöte med SFQ eller under ett samkväm med en massa andra genusförespråkande föräldrar.

I de sammanhangen är det ofta självklart att göra en pronomenrunda i början för att alla ska omnämnas med rätt pronomen, alla har stenkoll på vad heteronormativitet betyder, de känner förmodligen till den heterosexuella matrisen och använder begrepp som ”cisperson” och ”queer” lika självklart som vilket annat ord som helst. Dessutom har många rätt bra kunskaper om lagstiftning och förfarande kring att skaffa barn utanför den heterosexuella kärnfamiljen.

…men så ser det inte ut här ute i verkligheten! Här ute vet inte ”folk”, det vill säga de flesta människor, vad heteronormativitet eller cisperson betyder – de kanske inte ens kan läsa ut förkortningen ”hbt” – och det är en självklarhet för dem att alla är ”han” eller ”hon” och att det är lätt att avgöra vem som är vem utifrån klädsel, frisyr och röst. Hur barn blir till i en lesbisk relation till exempel, eller hur lagstiftningen ser ut kring detta – det har folk ingen aning om. Många missuppfattar dessutom innebörden av ”hen” och ”genus” och tror att ”vi genusfanatiker” vill att alla ska gå runt i beiga kroppsstrumpor. Så ser verkligheten ut!

Är det så dåligt då att gång på gång tjata om samma saker? Nej, det är det inte: Det är en nödvändighet.

När jag under min tid som aktiv i dåvarande Gaystudenterna vid Lärarhögskolan i Stockholm (innan den slogs ihop med Stockholms Universitet) planerade föreläsningar för lärarstudenter tillsammans med en föreningskollega, poängterade vi alltid att vi i första hand måste försöka nå alla de personer som faktiskt inte hade en aning om vad ”hbt” var, för fattade de inte det – hur skulle de då kunna förstå och ta till sig resten? Att börja med att måla upp en heterosexuell matris, eller att börja slänga sig med termer som ”heteronormativitet” och ”queer” utan att sätta det i något konkret sammanhang innebar liksom att hälften slutade lyssna direkt – och alltid just de personer som faktiskt behövde lyssna. Självklart var målet med våra små utbildningar att de skulle få syn på normerna kring kön och sexualitet, och att detta faktiskt var något som gällde alla, inte bara de så kallade ”avvikarna”. Vi ville inte skapa ett ”vi och dem”, där vi var ”de” som kom och berättade om ”hur det var att vara bög och lesbisk i det här samhället”. Men, för vissa av åhörarna var homosexualitet någonting så otroligt främmande och exotiskt (faktiskt!) och då behövdes den där lilla inblicken i den 14-åriga lesbiska tjejens vardag innan de kunde börja ta till sig syftet med att vi kom på besök.

Vad jag alltså vill komma fram till med allt detta är att jag tror stenhårt på att det är skitviktigt att tala så att den stora massan begriper. Att vara tjatig och upprepande, att vara (över)tydlig och pedagogisk är ett måste; för ser vi oss omkring i leksaksbutiker, barnklädesaffärer, reklamannonser och så vidare och så vidare så syns det ju att det behövs! Sedan utesluter inte detta eviga tjatande att vi ”redan invigda” funderar vidare, analyserar strukturer inom den egna gruppen, på ”en högre nivå” och utanför vår egen bekvämlighetszon. Men det är ju upp till var och en.

Oavsett vad så tror jag att det är bland barn och ungdomar vi måste börja. Att vi vuxna diskuterar och analyserar och resonerar kan definitivt leda någon vart (ja, vi ser ju vart feminismen trots allt har tagit oss de senaste decennierna), men om barnen inte får med sig nya perspektiv på samhället, på varandra och på sig själva så hamnar vi ändå i samma problematik igen om tjugo år.

Annonser

9 svar to “Vad är viktigast – att tala så att folk begriper eller att hålla ”hög nivå”?”

  1. Calle april 30, 2013 den 10:09 f m #

    En går från där en står.
    Därför behövs alla nivåer i alla sammanhang. Vare sig det gäller genus, matematik eller något annat. Vi behöver alla nivåer och vi behöver också anpassa oss till de vi pratar med. Att prata över huvudet på andra leder ju ingenstans, precis som du skriver.
    Jag tycker om det jordnära, att relatera till människors verklighet. Det är det som är basen, det är därifrån vi alla går och det är där de flesta befinner sig. Sedan behövs förstås utmaningar och tillfälle att gå vidare hela tiden också.
    Det ska finnas möjlighet för alla att gå från där de står, att få tillfälle att utvecklas utifrån sig själv och berika sig själv. Utan att få höra att en är banal eller ingenting fattar.

    Jag håller med dig, alltså. 🙂

    • SannaM april 30, 2013 den 2:19 e m #

      Bra att du håller med mig, för jag har nämligen rätt 😀 Nämen, precis. Vardagen är trots allt grunden till allt, och sedan gillar jag utöver det att ibland förlora mig i resonemang som inte vem som helst skulle förstå – men det behöver inte heller betyda att jag är ”smartare” än någon annan, bara lite mer nördig inom just detta område…

      • Calle april 30, 2013 den 3:39 e m #

        Just precis!
        Då har vi rätt båda två, det känns ju fint! 🙂

  2. Helena april 30, 2013 den 11:08 f m #

    Precis som du tror jag att båda delarna behövs. För de insatta är de fördjupade och mer avancerade diskussionerna viktiga, men eftersom de allra flesta inte befinner sig på den nivån måste man även kunna diskutera på ett enkelt sätt. Jag tror det är lättare att åstadkomma verkliga förändringar om man börjar från grunden med de enkla sakerna som människor kan förstå. Om man förstår de små sakerna, t.ex. hur vissa kläder påverkar bemötandet av barn, blir det lättare att förstå de större frågorna som hur detta påverkar barnet längre fram i livet, och sedan även hur detta återspeglas i stort i samhället.

    Som man har kunnat konstatera innan, alla kan inte kunna allt, så om vi vill att alla ska förstå poängen och fördelarna med t.ex. genustänk måste det finnas personer som förklarar det på ett enkelt sätt för att man ska kunna nå de människor som inte kan något om genus.

    • SannaM april 30, 2013 den 2:20 e m #

      Ja! Annars lägger de, som sagt, locket på och slutar lyssna. Helt meningslöst.

  3. Fråga Ugglan | Klok som en coffeetablebok april 30, 2013 den 4:05 e m #

    Det är ju egentligen två aspekter i det där: vad man pratar om och hur man gör det. Och som jag ser det så finns det en poäng både att prata om vardagssaker som folk kan relatera till och att prata så att folk förstår vad man säger. Som akademiker så har jag lätt för att bli lite för abstrakt, men jag försöker verkligen att hålla mig undan det. Och om man tycker att vi borde sluta prata om vardagen om det ska börja hända något, då blir åtminstone jag lite fundersam på vad man egentligen utgår från för teoretisk analysmodell.

    • SannaM april 30, 2013 den 7:43 e m #

      Ja precis, det funderar jag också på. Visst behöver saker förändras på ett mer övergripande plan, men vardagen är ju ändå basen på något vis, och något som alla kan relatera till utan att behöva tänka så långt.

Trackbacks/Pingbacks

  1. Även när vi stampar runt på samma ställe för vi utvecklingen framåt | mina Sanna ord - maj 13, 2013

    […] om att tala så att folk begriper har jag skrivit här, bland annat. Mycket sägs onekligen om och om igen i den här bloggen, fast på lite olika sätt […]

  2. Jag tror att vi genusföräldrar gör samhället en stor jävla tjänst | mina Sanna ord - juni 26, 2013

    […] vilka perspektiv vi inkluderar och så vidare. Jag skrev om det tidigare i vår, just apropå att tala så att folk begriper kontra att hålla ”hög nivå”. Men i det senaste har diskussionerna även handlat om feminismen och vithetsnormen, samt huruvida […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: