Så mycket verklig vardag som det bara kan bli (och ett par bloggtips)

5 Maj

Den här helgen har jag inte direkt stått på några barrikader (vilket jag kanske borde har gjort för att kompensera för missad första maj, menar jag, då jag låg däckad i feber). Jobbhelg för min kära fru, vilket innebär Adrianhelg deluxe extra plus för mig. När jag tänker tillbaka på och ser framför mig tillbringad tid med vårt barn så ser jag ett svettigt kaos av småpryttlar och mat och kladd som liksom bara svischar förbi framför ögonen till tonerna av Pippi Långstrump alternativt Sunes jul-vinjetten – och den där svetten kan jag riktigt förnimma i armhålorna av blotta tanken, samt förstås den obligatoriska värken i axlar och rygg. Håhåjaja. Det är inte lätt att vara förälder i Sverige i 2000-talet, som en vän uttryckte sig på facebook.

Jag blev inspirerad av Sandra på Stökboet som funderade på hur bloggläsarna uppfattar henne, för det har jag också funderat på. Fast, hur mina läsare uppfattar mig då förstås (och framför allt ni som inte känner mig privat, för att förtydliga ytterligare). Jag försöker alltid hitta balansen mellan att skriva om skolan, om vardagen, om genus, om hbt, om normer, att vara arg, vara lite lättsam, vara djup, vara informativ. Jag gillar röda trådar, jag vill gärna att det ena inlägget ska haka i det andra, jag vill vara pedagogisk. Jag är ju lärare… Men jag har ingen aning om vad ni som läser tänker, för skrivna ord tagna ur ett större sammanhang (som är hela mitt liv och min världsbild, i det här fallet) täcker inte in allt som jag tycker och tänker. Ibland får jag för mig att jag verkar vara en förbannat sur och petig jävel, som navelskådar varje situation, vrider och vänder för att hitta problemen – fast det gör jag verkligen inte. ”Problemen”  dyker upp helt och hållet av sig själva, bara att ta sig an dem, liksom.

…och den här helgen har det, som sagt, varit allt annat än engagemang för omvärld och samhälle som stått på agendan. Rätt skönt det också, för det går inte att låta hjärnan gå på högvarv jämt. Särskilt nu när jag varit sjuk (men inte längre, ha!) så har både kropp och hjärna känts rätt utsugna. Jag har haft vansinnigt dåligt samvete och känt stress över att jag inte jobbat något under sjukdagarna eller under helgen, och nu funderar jag förstås på hur sjutton jag ska hinna ta igen det jag missade med eleverna under den gångna veckan…

Hur som helst. Tänkte försöka avrunda den här helgen – som har bestått av skoinköp till Adrian, promenad i stan med kollega och hennes sovande barn samt kosläpp ute på Björksättra gård idag – med lite samhällsengagemang ändå. Men själv tänkte jag inte producera något av värde alls, utan jag tänkte bara länka lite:

Här har ovan nämnda Sandra bloggat om massa viktigheter som vi alla behöver hjälpas åt att ta tag i och sakta men säkert förändra. Jag blir snarare inspirerad än irriterad av att läsa det här inlägget (förutom när jag tänker på alla idioter som menar att det bara är gnäll och offermentalitet att belysa ojämlikhet och ojämställdhet på just det sättet – då blir jag fullständigt tokig och matt på samma gång).

Här har jag själv bloggat om skolpolitiken och Jan Björklunds galna uttalanden och ständiga uppfattning om att fler prov och betyg får eleverna att lära sig mer. Ja, och nu tänker vissa av er att eh ja, jag har läst det redan?! men enligt statistiken var det tamejtusan på tok för få som läste detta inlägg – ren dumhet av mig att publicera sådana viktigheter en fredagseftermiddag. Nu är det dessutom strax dags för partiledardebatt på TV, bland annat om skolan om jag har förstått det rätt, så då passar det finfint att påminna er om att läsa det här! Själv vet jag inte om jag kommer se debatten i sin helhet faktiskt, är osäker på om min söndagshjärna klarar av det… och på söndagar har jag och Lisa dessutom våra deckarmyskvällar, så vi får se. Som den dedikerade lärare jag är borde jag väl, men det går alltid att titta på väl valda klipp i efterhand.

…och när jag ändå håller på och länkar. Tar ett tredje, lite humor också. Karins Konstgrepp har nämligen gjort det igen (och igen efter det). Läs om ni vill få er ett skratt (efter att ni läst Sandras OCH mitt inlägg, oui?).

(Och nej, inte en enda bild från dagens kosläpp och den exalterade Adrian kan jag bjuda på. Mitt barn låter sig sällan fångas på bild, och idag var jag dessutom tvungen att springa runt som en vilde för att hålla honom ifrån elstängslet, hagen och andras picknickfiltar.)

Annonser

6 svar to “Så mycket verklig vardag som det bara kan bli (och ett par bloggtips)”

  1. Louice maj 5, 2013 den 8:32 e m #

    Jag uppfattar dig som väldigt inspirerande, och känner att jag – som en tyskälskande bisexuell brud som delar de flesta av dina åsikter kring genus osv – kan spegla mig väldigt mycket i dig. Du verkar trevlig och dina åsikter är definitivt väldigt kloka och vettiga, och jag tycker om din blogg.

    Jag har fått ett väldigt positivt intryck av dig, helt enkelt (det här börjar låta desperat och pinsamt nu). Tschüss!

    • Vad roligt att höra! Och en tyskälskare och allt! Nu känner jag naturligtvis att jag måste läsa din blogg också… (att läsa-listan blir allt längre). Alltid trevligt att få höra att jag verkar vara en hyvens prick, även om jag samtidigt får någon slags märklig press på mig att jag inte får göra någon besviken, puh 😉 Tschüss!

  2. Mona maj 6, 2013 den 4:00 f m #

    Jag uppfattar dig som en väldigt liten person, ungefär som jag (det är kanske därför jag uppfattar dig som det), som tycker om att uttrycka sig. Någon som bryr sig otroligt mycket. När jag hör din röst i huvudet så är den ljus och du pratar snabbt.

    Är personligen mest förtjust i de inläggen där du är riktigt kritisk, där du liksom har en poäng som du vill framföra. Min hjärna letar alltid efter poängen och ser det inte ut som att det finns en poäng så skummar jag igenom inlägget. Det är sällan jag läser någons blogg ord för ord.

    I det här inlägget så uppfattar jag det som två inlägg: 1. Vad tycker ni om mig? 2. Bloggtips. Båda två är kul ämnen, men jag missade nästan första delen för jag hoppade direkt till länkarna. Det skulle vara lättare för mig (notera, MIG, jag vet inte om andra känner likadant) om det fanns rubriker skrivna i fetstil i inläggen för att dela upp det eller om det var separata inlägg.

    Men asså jag älskar din blogg oavsett. 🙂

    • Slutklämmen där gjorde mig lugn igen 😉 Nämen skämt åsido, jag är själv väldigt självkritisk och vill verkligen alltid ha en poäng med mina inlägg, att de ska kännas sådär tokgenomtänkta och smarta – men samtidigt sviker tiden och orken ibland och då försöker jag träna mig (= den självkritiska hjärnan) på att bara skriva bara för att jag vill och så håller jag tummarna för att folk kan tycka det är okej att läsa ändå. Är helt med dig att detta inlägg var två ihopbakade, och detta var just ett sånt där ”nu vill jag bara skriva lite såhär på söndagskvällen”-inlägg. Du får stå ut 😀

      Men haha, jag är faktiskt inte så himla liten. 172 cm lång faktiskt. Hrrrm!

  3. Stökboet maj 6, 2013 den 12:20 e m #

    Men gud vad lustigt, jag hade också föreställt mig att du skulle vara ”liten”. Men du är ju exakt lika lång och ståtlig som mig haha 😉 Jag och Johan älskar ju din blogg, jag känner att den verkligen tillför nya perspektiv till mycket av det som jag funderar på. Sjukt imponerad över hur mycket och välarbetad text du producerar! Tack för länkningen också! //Sandra

    • Märkligt! Nädå, jag är inte så pyttig – åtminstone inte på längden. Vad glad jag blir av att höra det!! Önskar att jag hade mer tid så jag verkligen kunde grotta ner mig ytterligare och bli KLAR med vissa resonemang. Plus att det vore skönt med ett aningen mindre mosigt huvud 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: