Tänk om det vore okej att använda ”hen” i sandlådan

9 Maj

Jag och Adrian har varit i parken. Soligt, varmt, supermysigt, skönt att slippa bylsiga ytterkläder och Adrian blev omnämnd som ”hon” och ”tjejen” minst fem gånger. Inte gör det något – å ena sidan, för som bekant är det inget fel med att vara tjej. Men å andra sidan är det störande, för det gör normen så vansinnigt tydlig. Dels att ett barn i rosa direkt tolkas som tjej (ja, även spontant av min hjärna – jag är en del av normen), dels att det är en sådan självklarhet för människor att köna i tid och otid.

Tänk om vi kunde sluta köna oss själva, varandra och omvärlden hela tiden? Tänk om vi kunde referera till andra människor som just ”människor”, ”personer”, ”barn” eller, när det är möjligt, till personens namn. Tänk om det vore okej att använda ”hen” till personer som vi inte känner och vars kön vi inte känner till eller faktiskt inte behöver nämna, just i den stunden?

Många, ja kanske de flesta människor – inte bara uttalade genusmotståndare – tycker att det är så himla viktigt att män och kvinnor är olika, älskar att poängtera och uppmuntra skillnaderna samt det faktum att könen ju kompletterar varandra så bra, att det faktiskt finns en tydlig mening från evolutionens sida att vi är olika – som pusselbitar eller som magneter som dras till varandra (eftersom alla är hetero och så vidare). Men! Samtidigt är de allra flesta överens om att den snäva uppdelningen ofta skapar problem, både för enskilda individer och för grupper.

Att flickor och pojkar är så snävt uppdelade i skolan, vilket skapar konflikter och gör att barn går miste om potentiella kompisar av det ”motsatta” könet.
Att flickor inte alltid vågar räcka upp handen med rädsla för att pojkarna ska skratta åt dem.
Att  pojkar inte vill spela fotboll med flickorna för ”de är ju sämre”, och att flickor inte vill spela med pojkarna för ”de kör ju så hårt”.
Att det är svårt att hitta gemensam litteratur som tilltalar både flickor och pojkar i skolan.
Att tjejer och killar, kvinnor och män inte förstår varandra och att det därför ständigt blir missförstånd och konflikter i heterorelationer som dessutom väldigt ofta förklaras med att ”män och kvinnor kommer från olika planeter”.

…samt förstås pressen på hur man ska vara som tjej respektive kille och att vissa ohjälpligt, gång på gång faller utanför ramarna och ses som ”avvikare” – saker som jag har pratat om tusen gånger tidigare.

Hur folk på största allvar kan påstå att dessa problem helt och hållet är biologiska kan jag verkligen inte förstå, för självklart spelar språket och våra handlingar in. Både att vi benämner personer som ”killar” eller ”tjejer”, ”män” eller ”kvinnor” i tid och otid och därmed visar att kön är viktigtsjälvklart och att det är det finns två olika kategorier – och att vi dessutom markerar detta genom att klä killarna på ett sätt och tjejerna på ett annat, genom att uppmuntra och framhäva vissa beteenden hos killarna och andra beteenden hos tjejerna och förstås genom att vi vid många tillfällen delar in barn och ungdomar efter kön. Det är ju vi själva som skapar polariteten hela tiden, och de flesta är överens om att det inte är positivt med ascoola killar som hänger i gäng och hetsar varandra till dumheter, och att det inte heller är positivt med brudiga tjejer som jämför sig med varandra, eftersträvar osunda skönhetsideal, klär sig utmanande och gör allt för att få högsta poäng på killarnas listor.

Sluta slentrianköna, helt enkelt. Jag tror att det skulle hjälpa en hel del.

Och visst kommer skillnader mellan vissa män och vissa kvinnor, och framför allt mellan människor kvarstå ändå – allt är inte enbart socialt betingat (och fler sociala aspekter än genus påverkar förstås en persons identitetsskapande).

image

image

image

Annonser

6 svar to “Tänk om det vore okej att använda ”hen” i sandlådan”

  1. Erika maj 9, 2013 den 5:45 e m #

    ” gör att barn går miste om potentiella kompisar av det ”motsatta” könet.” Det där, precis det där. Jag tycker så otroligt synd om människor som inte inser att det går att vara vän med personer av som inte är av samma kön som en själv, tänk vad de missar. En av mina bästa vänner är kille och folk utgår ständigt från att vi i hemlighet är ett par och uppmanar oss att ”komma ut med vårt förhållande”. Dåligt av flera orsaker: 1. De tar för givet att vi båda är hetero (nu är vi det,men ändå). 2.De utgår från att alla män är attraherade av och intresserade av att ha en relation med alla kvinnor och vice versa. Otroligt dumt. 3. De förminskar vår vänskap något oerhört genom att säga så. Jag ser inte honom annorlunda än jag ser mina kvinnliga vänner, självklart är varje vänskap unik, men generellt sett är det samma sak. väldigt bra inlägg, konstigt att det är så svårt för många att förstå!

    • Ja visst är detta irriterande OCH otroligt synd! Ungdomar som missar potentiella goda vänner pga att de bara ser sig om i halva klassen och känner misslyckande om de inte hittar någon vän där.. Har en text på gång om detta… Tack för din kommentar, inspiration alltid bra!

  2. Imosa juni 9, 2014 den 6:08 f m #

    Jag märkte när min dotter var liten, upp till 1,5 år ungefär, att grönt kamouflagemönster renderar maskulina pronomen oavsett färg det kombineras med. Hon kunde ha en rosa tröja med puffärmar och mjukiscammo – och var då “han”. Visserligen fick hon då höra att hon var en “söt liten kille”. Nu (2,5 år) har hon en period där hon föredrar klänningar och jag hoppas att det också är för att “jag kan gömma fötterna i ett tält” när man sitter på huk och inte bara för alla kommentarer om hur ‘fin’ hon är.

Trackbacks/Pingbacks

  1. Tjejkompisar och pojkvänner: Om homosocialitet och heterosexualitet | mina Sanna ord - maj 11, 2013

    […] fick en kommentar från Erika på det här inlägget i torsdags, vilken gav mig inspiration att dyka ner specifikt i det här ämnet – […]

  2. Nej, jag tycker inte att manligheten bör hyllas som det bästa och mest eftersträvansvärda alternativet | mina Sanna ord - maj 14, 2013

    […] Tänk om det vore okej att använda ”hen” i sandlådan Nej, det går inte att skylla på normkritiken […]

  3. Varför vi borde sluta lära barn vem som är ”hon” och vem som är ”han” | mina Sanna ord - augusti 7, 2013

    […] skrev tidigare om hur skönt det vore att kunna använda ”hen” i sandlådan, att ”hen” liksom kunde få bli ett ”rumsrent” och socialt accepterat […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: