Facit: Det finns ingenting positivt med att vara kvinna i vårt samhälle

I morse diskuterade vi jämställdhet, manligt och kvinnligt i en av mina klasser. Först fick eleverna skriva i sina fria skrivningsböcker utifrån frågan:

Om du fick ikläda dig ett annat kön än ditt eget – på vilket sätt skulle det vara annorlunda, tror du?

De som ville fick efteråt delge vad de hade tänkt, och det som framför allt kom upp då var kläderna, hur det skulle kännas att ha högklackat eller kjol, att killar hade mer avslappnad stil. Det blir spännande att läsa allas texter sedan.

Efter skrivandet diskuterade vi. Först pratade vi om vilka skillnader det fanns mellan män och kvinnor i Afghanistan utifrån hur det skildrades i boken vi läser. Vad var kvinnor tvungna att göra? Vilka regler fanns för män? Kvinnospalten bestod av många ”får inte”, mansspalten med en hel del ”är tvungna att”. Regler och tvång fanns alltså för båda könen, men i kvinnornas fall handlade det om förbud på ett helt annat sätt än i männens fall (även om man språkligt naturligtvis kan vända på det också, något som de dock inte gjorde självmant).

Därefter förflyttade vi oss till Sverige och vi började med att konstatera att i Sverige har vi inte på samma sätt några lagar för saker som kvinnor respektive män får eller inte får göra – här handlar det mer om oskrivna lagar, om normer. Och vilka normer kunde då eleverna identifiera? Det var egentligen inget nytt, det konstaterades främst att män generellt har högre lön, att män lättare får högre positioner inom företag, oftare gör karriär, att herrsport har högre status än damsport och att alla skyltar (t.ex. skyltar vid övergångsställen och byggarbetsplatser) alltid avbildar en man. Den enda nackdelen de kom på var att killar generellt sett får sämre betyg – men de var noga med att poängtera att det bara är just generell statistik, och dessutom så får ju männen bättre jobb sedan ändå.

Men kvinnor då? Kvinnor har press på sig att vara snygga, vara duktiga i skolan, att vara smala, vackra. Fler kvinnor får anorexia. Kvinnor är bättre på relationer – fast å andra sidan blir de ovänner i flera veckor när de väl blir ovänner (killar blir vänner igen direkt, och senast dagen efter).

Sedan tog det slut.

Varifrån får de dessa uppfattningar? funderar jag på. Hur kommer det sig att de, som 12-åringar, ser detta som sanningar? Någon menade att doktorer alltid är män och sjuksköterskor alltid är kvinnor – och så är det ju inte ens!

Jag frågade om det positiva med att vara kvinna. Vilka fördelar det finns med att vara kvinna i vårt samhälle, vad som enligt normen anses bättre, något som män (enligt normen) inte har tillgång till. Tystnad. Sedan menade någon att tjejer faktiskt har rätt att bära alla möjliga kläder – de får ha både kjol och byxor. Men å andra sidan så ger större valmöjligheter ökad stress – för vad ska man välja då?

Jag frågade igen, och nu började lektionstiden rinna ut: Vilka fördelar finns det med att vara kvinna? Finns det något som anses ”kvinnligt” och som är riktigt bra och positivt?

De kunde inte komma på någonting. De kunde inte komma på någonting.

Sista ordet innan tiden tog slut blev att killar verkar vara så mycket modigare. Om de är ovänner, då slåss de. Det är modigt.

Och min enda känsla blev: Den här diskussionen få vi ta igen. Och igen. Och igen.

Ps. Kan tillägga att jag naturligtvis bemötte deras uppfattningar på olika sätt, vred och vände, ställde följdfrågor och försökte få dem att se från fler perspektiv. Ifall någon skulle tro något annat…