Eller är det tvärtom?
Jag pratade med en vän från skoltiden igår som berättade om när hennes två barn, som är i förskoleåldern, hade besök av en kompis i samma ålder. När hon tog på sonen en lila jacka inför att de skulle gå ut utbrast kompisen:
”Men han har ju en tjejjacka!!”
”Vad menar du?” sa min vän, ”vem har sagt att det är en tjejjacka?”
”Affären!” svarade barnet bestämt.
Jojo, flickor vill ha lila jackor, det är därför de tillverkas och placeras på flickavdelningen… Eller så är det, som sagt, precis tvärtom: Barnen har ingen aning om vad som är flickigt eller pojkigt eller vad kön spelar för roll över huvud taget – men de lär sig jäkligt fort, ”tack” vare utbudet i butikerna, och tack vare sånt här:
Ps. Och har du, mot all förmodan antar jag, inte läst detta inlägg från i lördags än – gör gärna det.
”Det är det här kunderna efterfrågar” är världens sämsta ursäkt för att inte vilja ta ansvar.
Vi lever i en djungel av skapade behov som ingen har efterfrågat från början utan endast finns till för att någon ska tjäna pengar på det och för att upprätthålla en ekonomisk tillväxt som i språngmarsch tar oss in i en framtid som ingen vill ha.
”Varje sedel är en röstsedel” och det är dags att rösta nu.
Jamen visst är det! Som att jag säger ”Nä, vi läser ingen skönlitteratur på den här skolan – det är efterfrågan som styr och eleverna hatar att läsa!”
Underbar liknelse!