När de egna fördomarna gör sig påminda

29 Maj

Jag lät mina elever välja en av fyra filmer att avsluta terminen med. Alla fyra på något vis kopplade till det vi pratat om under kärleksdagarna, alla fyra från min egen videohylla: ”Grabben i graven bredvid” (hetero så det förslår om kärlek, tja, kan man säga över klassgränser?), ”Hur många lingon finns det i världen?” (baserad på Glada Hudik-teaterns framgångsresa), ”Connie & Carla” (Toni Collette och Nia Vardalos klär ut sig till män som klär ut sig till kvinnor och gör karriär som dragqueens) och ”But I’m a cheerleader” (lesbisk tjej blir skickad på straight camp för att bli ”botad”).

Ena klassen valde den sistnämnda:

image

Och alltså, jag tycker mig vara jäkligt normkritisk, öppen och frispråkig, men när scenerna som jag glömt bort kommer: Huvudpersonen onanerar upptryckt mot en vägg medan hon ger sig själv elchocker (aversionsterapi) och ber till Gud att förlåta henne, och när hon sedan upptäcker två av killarna som ligger och hånglar passionerat på golvet… Då säger någonting i mitt huvud (jag tror det kallas HETERONORMEN) till mig att jag inte borde visa sådant för mina elever, att det är rätt opassande. Och då måste jag förstås föra en konversation med mig själv där jag talar om för mig själv att eleverna – även i skolan – har fått se filmer där heterosexuellt hångel och heterosexuellt sex förekommer, att de med absolut största sannolikhet har bevittnat killar som onanerat på film och att de förstås även har sett filmer där det förekommer våldtäkt, misshandel, krig, blod och död. Varför i hela friden skulle det vara fel på något sätt över huvud taget att visa en tjej som onanerar och två personer av samma kön som hånglar?

Så att istället för att sitta där och skämmas över att jag låter ”min” sexuella läggning ta plats i ett klassrum fyllt med 15-åringar försöker jag tänka att shit, vad härligt. De fick välja mellan fyra filmer, och de valde faktiskt den här – en film som många av dem aldrig skulle ha sett annars. Heterokärlek får de se hela tiden – och tjejer med ett alldeles eget sexuellt behov syns rätt sällan, så det är väl snarare på sin plats att skolan visar den bredden. Det vet jag ju egentligen, men visst är det galet hur starka de där normerna kring kön och sexualitet är…

Annonser

6 svar to “När de egna fördomarna gör sig påminda”

  1. Knyttet maj 29, 2013 den 6:13 e m #

    Tycker det är helt underbart att du ”vågade” låta dem se detta. Tror att vi ofta försöker ”skydda” unga från det vi tycker är lite tabu (eller överhuvudtaget sexuellt) och genom det skapar känslan hos många att de är udda, ensamma eller onormala när de själva känner lust och utforskar sin sexualitet.

  2. Erika maj 29, 2013 den 10:10 e m #

    Jag tycker att det var superbra att du visade/de valde den! Var tvungen att se den;) Tyckte att den var bra, kändes lite amerikansk och gammal bara (nu var jag iofs inte sådär jättegammal när den kom så det är kanske inte så konstigt). Dina elever har antagligen sett betydligt ”värre” när det gäller heterokärlek!

  3. Annica juni 27, 2013 den 2:28 e m #

    Längesen du postade inlägget nu så det blir en sjukt sen kommentar, men men. När du skrev det här inlägget så tänkte jag att jag var tvungen att se den här filmen, vilket jag gjorde för några dagar sen. Den var ju fantastiskt rolig! Jag är också (nyexad) lärare, och jag började direkt tänka i pedagogiska former om hur man kan använda denna filmen i undervisningen. Tänker mig att man kan prata om heteronormen och även genus då flickorna och pojkarna ska ägna sig åt könsstereotypiska aktiviteter. Man kan väl ta upp frågor så som tidsperspektivet och debatten kring sådana här läger i USA. För vad jag vet finns de fortfarande. Men det jag funderar på är vad klassen gjorde efter filmen, hade ni en diskussion om den? Vilka frågor? Är väldigt nyfiken på hur det var att visa upp den här filmen 🙂

    • Visst är den rolig! Tyvärr så blev jag sjuk senare den veckan och slutet av filmen fick någon vikarie visa (och sedan hade vi inga fler ordinarie lektioner), så jag vet inte hur de upplevde den faktiskt. Däremot var det intressant att se reaktionerna under början av filmen, när många inte fattade om det verkligen var en komedi eller om budskapet faktiskt var att det är fel att vara homosexuell. Sedan blev det alltmer skruvat och då var det några som pustade ut och tyckte att oj, vilken tur. Men jag grämer mig att jag blev sjuk och därmed missade chansen att diskutera den mer… Får testa att visa den i en annan klass så småningom!

Trackbacks/Pingbacks

  1. Flatfilmsfredag – vecka sexton | mina Sanna ord - oktober 18, 2013

    […] 2. But I’m a cheerleader, som jag faktiskt visade för mina gamla elever i våras och då skrev ett inlägg om. Och vet ni? I det inlägget finns det till och med en länk till filmens trailer, så jag tänker […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: