Det kan bara finnas en mamma i en familj

30 Maj

Läste detta hos Schmenus nyss:

image

…och det är ju bara så typiskt. När man blir förälder haglar erbjudanden från olika föräldratidningar, bokklubbar och blöjmärken in och det kan ju förstås vara hemskt trevligt – men det lilla kruxet är att dessa kuvert alltid tycks adresseras till mamman. Och vad händer då i en familj med två mammor? Dubbla erbjudanden. Varje gång. Visst är det trevligt med dubbelt så många blöjkuponger, men inte lika trevligt med ihärdiga bokklubbar som vill pracka på en deras heteronormativa bokpaket gånger två.

Faktiskt gick jag på en av bokklubbarnas lockelser, Goboken närmare bestämt (ja, nu hänger jag ut dem här helt öppet, utan att skämmas). Massor av badleksaker och ett gäng böcker helt gratis, varför inte? Men sedan missade jag naturligtvis att avboka några paket och det damp ner böcker som inte alls passade i Adrians bokhylla, till exempel en bok om familjen (inklusive mamma och pappa) där man skulle klistra in en bild på barnet för att hen skulle känna igen sig själv under läsningen. Ironiskt här var att när vi anmälde att vi ville ha det första bokpaketet så ville de helst veta barnets kön ”för att paketet skulle kunna anpassas exklusivt just för detta barn”. Däremot måste inte familjeförhållanden anges, och inte heller barnets eller föräldrarnas hudfärg. (Och i slutändan får, vad jag förstår, både snoppbebisar och snippbebisar böcker med en liten pojke i huvudrollen – någon som alla kan relatera till, ni vet.)

Nåväl. Vi avanmälde oss efter ett par månaders irritation och jag skrev i utvärderingen hur missnöjda vi var med bokpaketen samt tipsade dem om att inte vara så vansinnigt heteronormativa (åtminstone inte utan att skriva det tydligt i informationen). Ett par veckor senare ringde Goboken och ville prata med min fru – för hon hade ju fått barn nyligen och kanske var intresserad av ett gratis bokpaket från dem? ”Nej, tack – vi har redan testat”, svarade hon, men det hade vi inte alls gjort enligt personen som ringde. Efter mycket om och men gick informationen i alla fall fram – men om de tagit åt sig av vår kritik vet jag inte.

Jag förstår att det kan ske missar och att samma familj kan få samma utskick flera gånger, men detta handlar ju inte om enstaka slumpmässiga misstag; det handlar om att en familj förväntas bestå av en mamma och en pappa och att en mamma som väntar barn alltid förväntas bära barnet i sin mage (min fru fick även mail från ett av blöjföretagen under graviditeten där de veckovis uppdaterade henne om hur barnet växte i hennes mage just).

Dags att tänka lite bredare – utanför den vita, heterosexuella kärnfamiljen?

Advertisements

28 svar to “Det kan bara finnas en mamma i en familj”

  1. Knyttet maj 31, 2013 den 7:00 f m #

    Än värre för homosexuella män som skaffar barn, får de ens erbjudanden om någonting alls?
    Är väldigt störande med alla dessa stereotyper, och håller mycket med dig om Goboken. Gick med där när Nico var liten för tyckte att de hade bra pedagogiskt material men gick ur snabbt då jag tröttnade på detta lilla vita gossebarn i sin blå värld med alla stereotyper och normer samlade på en plats.

  2. Helena maj 31, 2013 den 11:39 f m #

    Det är verkligen helt bedrövligt. Vi har en bok från Goboken, som är ett arv från kusinerna, och i en liten bebisblädderbok på typ sex sidor är hetero- och mansnormen så tydlig att jag häpnar lite. Det är mamma och pappa och bebisen är en pojke och djuren är också av manligt kön.

    Själv har jag retat mig en del på Mora Träsks sånger (när man hört dem 10 gånger börjar man liksom fundera över annat) och kan verkligen reta ihjäl mig på alla pojkar som träffar söta flickor och kvinnor som stryker tvätt och torkar snor. Har funderat på att skriva ett inlägg om det, men vet inte om det blir lite ensidigt om det bara handlar om Mora Träsk. Det var ju det där med prestationsångesten också…

    • Vi har aldrig lyssnat på Mora Träst med Adrian (minns bara svagt när jag själv såg dem när jag var typ 4 ;-)) men när jag läste ditt inlägg blev jag rätt bestört. Vilka texter! Men som du säger, rörelseglädje bjuder de ju definitivt på.

  3. En annan Anna juni 1, 2013 den 12:07 f m #

    Heh, själv har jag retat mig illa på Barbapapa jag. Har inte tänkt på det före jag själv fick barn men VARFÖR skall man använda något så ”formfritt” som barbasarna att befästa könsroller?

  4. Ankan juni 1, 2013 den 11:52 f m #

    Alltså… jag försöker verkligen men jag kan inte.
    Jag kan inte tycka att man kan ha mer än en mamma, förlåt!

    Jag har inga problem med att människor är homosexuella, det vill jag verkligen markera. Har inga problem heller med att människor fostrar sina barn i kärlek med en partner av samma kön. Men, nej… två mammor kan man inte ha. Inte två pappor heller för den delen.

    Jag tycker även att alla barn har rätt att veta vem deras biologiska pappa är, alltså de barn som kommit till via ”provrör”.
    Den där ”Danmarksmodellen” sågar jag utan en sekunds tvivel.

    Jag hatälskar din blogg då den ibland sätter supersnurr i mitt huvud. Det är mycket jag inte håller med dig om men jag läser och begrundar ändå. Alla har rätt till sina åsikter även om inte andra kan förstå eller hålla med.

    Så tycker jag som har fött två pojkar med två olika fäder, avlade inom äktenskapen som båda två slutade i skilsmässa. Mina pojkar har växt upp i sk pojkkläder och lekt med pojksaker och det skäms jag inte ett ögonblick för. Men, det innebär inte att jag sågar dem som väljer annorlunda även om jag ALDRIG skulle klä mina pojkar i rosa.

    • Jag vet inte om du själv förstår det, men det du uttrycker här är homofobi – och så vill du att jag ska ha förståelse för det?! Tycker du på samma sätt att par som adopterar barn inte är riktiga föräldrar? Att heteropar som använder sig av donerade spermier inte blir föräldrar båda två, eftersom barnet egentligen har en annan ”pappa”?

      Du måste förstå att heterosexualiteten inte är någon förutsättning för att bli förälder, det som behövs är ägg och spermier och för barnets skull en eller flera kärleksfulla föräldrar. Begreppen mamma och pappa är socialt skapade. Biologin går inte före sociala band, det är liksom inte så enkelt. Därför är inte heller en donator någon pappa, han är en donator – en man som lämnat spermier för att någon annan ville bli mamma eller pappa. Vårt barn kommer kunna ta reda på vem hans donator är om han vill, precis som alla andra barn som blivit till genom insemination eller IVF i Sverige – men inte för att få en pappa, för han har redan två föräldrar, båda lika mycket föräldrar juridiskt och båda lika mycket föräldrar socialt. En av oss födde honom, den andra höll i honom först och han säger mamma till oss båda två. Precis lika ”naturligt” som att dina barn kallar två olika män för pappa (eller vid namn?).

      Att du har valt att uppfostra dina söner enligt normen för hur pojkar ska vara och se ut är förstås upp till dig, men jag hoppas för deras skull att du inte för över dina rädslor på dem och att du kommer behandla dem respektfullt om de visar sig vara homosexuella eller om de väljer att klä sig på något sätt som bryter mot mansnormen.

      • Ankan juni 1, 2013 den 5:49 e m #

        Jag vet inte om du missförstår mig medvetet eller inte, du är smart och borde inte missförstå min text.

        Jag har inte bett dig om förståelse, inte alls. Jag förstår inte dina åsikter alla gånger men för den skull sätter jag inte en stämpel på dig. Som du gör på mig.

        Inte heller har jag sågat er familjekonstellation, tvärtom skrev jag ”Har inga problem heller med att människor fostrar sina barn i kärlek med en partner av samma kön.”

        Faktiskt har jag ett lesbiskt par i min umgängeskrets, där den ena kvinnan fött ett barn med donerade spermier. De är mina vänner och accepterar min åsikt och hör och häpna, de kallar sig för sina respektive förnamn i umgänge med sitt barn. För att barnet inte ska virra ihop allting med ”mamma och mamma”. Inte alls konstigt.

        Adopterade barn är just det, adopterade. Inte biologiska. Men kärleken och sammansvetsningen är inte sämre för det.
        Som sagt, du missförstår mig å det grövsta!

        Jag är inte rädd, inte det minsta. Att tycka är att ha ett levande intellekt och det har jag. Mina söner behöver du inte oroa dig för, de är båda självständiga individer och har inte lidit av att få vara pojkar utan rosa krusiduller.
        Nu är de så pass gamla och har sina flickvänner sedan x antal år men jag kan lova dig att hade de valt pojkvänner så hade jag accepterat det. Jag hade inte blivit överförtjust till en början men jag hade inte haft något val.

        Varför blir du så upprörd av mina åsikter? En sak till, biologin går före det sociala. Utan biologin, inget liv!

      • Det jag inte accepterar är att du skriver att min fru inte är mamma till vårt barn, för det är ju faktiskt det du skriver. Och då spelar det ingen roll att du även säger att du inte har något emot homosexuella eller att du har lesbiska vänner i din bekantskapskrets. Jag och min fru är precis lika mycket mammor till vårt barn, och jag blir sårad (eller vad man ska kalla det när det sker i skrift och jag inte vet vem du är) att du menar att så inte är fallet.

        Vårt barn kallar oss båda mamma och det sker inga missförstånd. Och även om biologin gjorde så att han kom till så är det sociala bandet starkast – att han växer upp med just oss två och ingen annan, det är ju det som kommer forma honom och ge honom en trygg uppväxt. Där spelar biologin ingen roll.

    • Ps. Jag kan lägga till också att jag har inga problem att människor är heterosexuella eller att människor väljer att uppfostra sina barn inom en olikkönad relation alternativt som ensamstående. Det är helt okej för mig, så länge de inte ser sitt sätt att leva som det enda rätta och alla andras sätt som lite sämre alternativt inte ens ”på riktigt”.

      • presens juni 1, 2013 den 6:03 e m #

        Alltså… Mitt barn kallar oss ofta vid förnamn båda två, men det står inte i motsatsförhållande till att vi båda är hennes mammor. Klart att man kan två mammor (inte två genetiska mammor eller två biologiska mammor – men väl en av varje – men självklart kan man ha två juridiska mammor, två sociala mammor, två känslomässiga mammor. Det är inte något man kan ha någon åsikt om, det är ett faktum.

      • Åh tack för att du uttrycker det så självklart och bra när jag bara blir irriterad!

      • Ankan juni 1, 2013 den 8:43 e m #

        Jag ger upp. Förlåt att jag tyckte ”fel”. Men för mig är det rätt.
        Jag ger upp som sagt.
        Vill man inte förstå så vill man inte.

        God Jul, aka Goddag yxskaft.

      • Erika juni 1, 2013 den 10:31 e m #

        Ankan: Det verkar som om du har väldigt svårt att sätta dig in i andras upplevelser, alla ser inte världen på samma sätt som du. Har du ingen i din bekantskapskrets som har växt upp med en ”låtsasförälder” som kom att betyda mer än en biologisk förälder? Jag känner flera stycken som har det så, och även om jag har växt upp med mina biologiska föräldrar så har jag förståelse för att deras upplevelse är annorlunda. Jag räknar min mosters före detta styvbarn som mina kusiner och värdesätter den relationen mer än den till vissa av mina biologiska kusiner, för i det fallet är det sociala starkare än det biologiska. Ang. att förvirra barn: när jag var liten blev andra barn förvirrade de första gångerna de hörde att jag kallar mina föräldrar för mamma & far, skulle jag slutat med det trots att det är så mina föräldrar vill ha det? Och jag och min bror blev förvirrade av att vår farmor & farfar var mormor & morfar till våra kusiner, men det är svårt att undvika faktum och vi förstod ju efter ett tag. Är inte det absolut viktigaste att barn växer upp omgivna av vuxna som älskar dem? Och i det här fallet så är det ju faktiskt Adrian som har två mammor och därför hans upplevelse/åsikt som är viktigaste, så om inte han blir förvirrad finns det ju inget problem!

      • presens juni 2, 2013 den 8:30 f m #

        Ankan: Det handlar inte om att du skulle tycka fel, eller ”fel”, som du uttrycker det, utan om att du tar dig friheter att tycka saker om våra familjer, saker som inte är åsiktsfrågor. Om du vill tycka att det är fel att barn får ha två vårdnadshavare av samma kön är det en sak. Det är en åsiktsfråga. Men du kan inte tycka att barn inte kan ha två mammor, för det finns det en hel del barn som har. Det är som att tycka att vår statsminister heter Stefan Löfven eller att himlen är grön.

      • Helena juni 3, 2013 den 7:21 f m #

        Jag känner att jag blir så upprörd att jag får hjärtklappning av det Ankan skriver… Så jag kan inte riktigt formulera mig vettigt heller, men jag undrar om även vårt barn, som kommit till genom donator, inte riktigt räknas som min sambos dotter bara för att han inte bidragit rent genetiskt. Och att kalla en donator för ”biologisk pappa” tycker jag blir lite missvisande, han är inte på något vis en pappa, vi brukar säga t.ex. ”biologiskt ursprung” om vi pratar om donatorn. Donatorn uppfyller inga som helst av de kriterier som finns för att kalla sig ”pappa”. Förälder blir man inte genom en biologisk koppling, förälder är man genom en social och känslomässig koppling.

      • Eller hur!!! Tack för ditt svar. Ska försöka hinna blogga om detta idag, har ett halvt utkast som måste bli klart… Nu: Elevens val hela dagen.

      • peachbeast juli 16, 2013 den 1:04 e m #

        Så jäkla bra svarat! Varför förväntar sig så många hetromänniskor (jag inkluderad omedvetet?) att de ska ”godkänna” andras familjer????

  5. Elin juni 1, 2013 den 4:50 e m #

    Håller med dig i det du skriver, att det är tragiskt att den är uppbyggd så heteronormativt. För min del låg irritationen att det bara är mamman som är hemma, som badar barnet, som matar barnet osv. Däremot så är det en flickbebis om man fyller i att man har en tjej. Finns Wilma och William om jag minns namnen rätt

    • Men vad intressant att det är olika kön! Vi angav nämligen inte Adrians kön, skrev bara namnet. Då drog de alltså egna slutsatser alternativt kollade personnumret?

      • Elin juni 1, 2013 den 6:17 e m #

        Troligen, mycket märkligt… Sen måste jag även tipsa om Totte angående ditt inlägg om böcker. Totte är väl från 70- talet? Men jag är imponerad över hur de vid tillfälle benämner doktorn för just doktorn och inte kvinnliga doktorn. Båda föräldrarna arbetar, och Totte har inga stereotypiska intressen utan utforskar ALLT precis som barn ska göra 🙂

  6. Elin juni 1, 2013 den 6:18 e m #

    Troligen, mycket märkligt… Sen måste jag även tipsa om Totte angående ditt inlägg om böcker. Totte är väl från 70- talet? Men jag är imponerad över hur de vid tillfälle benämner doktorn för just doktorn och inte kvinnliga doktorn. Båda föräldrarna arbetar, och Totte har inga stereotypiska intressen utan utforskar ALLT precis som barn ska göra 🙂

  7. presens juni 1, 2013 den 7:30 e m #

    I barnböcker verkar det vara mycket vanligare med kvinnliga läkare än med manliga…

Trackbacks/Pingbacks

  1. Det är klart som fan det går att ha två mammor! Om biologi, sociala band och varje människas rätt att definiera sig själv | mina Sanna ord - juni 3, 2013

    […] kommentarsfältet till det här inlägget dök åsikten upp att det inte går att ha två mammor eller två föräldrar av samma kön över […]

  2. Femmånadersjubileum! | mina Sanna ord - juni 28, 2013

    […] Det kan bara finnas en mamma i en familj […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: