Det här med föräldraledigheten och jämställdheten igen då…

13 Jun

Jag tycker egentligen att jag var rätt övertydlig och täcker det mesta i mitt förra inlägg, men så kom jag på att jag faktiskt har skrivit om jämställdhetsarbete och heteronorm tidigare, bland annat kopplat till förslagen om individualiserad föräldraförsäkring. Jämställdhet och heteronorm hette inlägget, som ni gärna får läsa om ni vill grotta ner er ännu mer i detta delikata ämne. Detta inlägg är till viss del identiskt med dagens inlägg, men med vissa andra perspektiv – och det avslutas såhär:

För att slutligen också kort knyta an till frågan om individualiserad föräldraförsäkring: DN:s ledarskribent har flera poänger där (för en gångs skull!), till exempel när hen skriver att idén om individualiserad föräldraförsäkring ”saknar klassanalys och utgår från att alla barn har två stabila, skötsamma, sammanboende föräldrar.” (min kursivering) Själv är jag inte helt och hållet färdig i vad jag faktiskt tycker om en sådan lagstiftning, och någonstans önskar jag att samhället – vi alla – ska kunna ordna jämställdhet på egen hand istället för att behöva lagstifta om det och därmed tillintetgöra möjligheterna för (tillfälliga) variationer i enskilda familjer… Men! Jag är också medveten om att ett sådant resonemang lätt kan jämföras med att säga att kvinnor själva borde ta ansvar för att löneförhandla bättre, skaffa sig mer välbetalda jobb, helt enkelt tvinga sina män att ta halva föräldraledigheten eftersom ojämställdhet egentligen inte finns som strukturellt problem längre utan det-handlar-bara-om-individens-ansvaaar… och så enkelt är det ju som bekant inte.

Alltså: Som en person kommenterade i mitt förra inlägg så ska jag (och andra) förstås ge blanka fan i hur andra människor lever om de mår bra och det funkar för dem. Men, om detta innebär att de allra flesta fortsätter vandra i samma gamla hjulspår och folk överlag fortfarande inte är nöjda, om kvinnor fortsätter särbehandlas på arbetsmarknaden och så vidare – då måste vi väl för tusan kunna prata om det och hjälpas åt att byta riktning, oavsett om det till sist lagstiftas om saken eller inte? För vi är väl överens om att en del i att nå jämställdhet handlar om att både mamman och pappan i en heterosexuell kärnfamilj ska ta ett lika stort och ett någorlunda likvärdigt ansvar för föräldraskapet – både av sociala och ekonomiska skäl? Visst kan detta göras på olika sätt – en delad föräldraledighet innebär inte per automatik att familjen är jämställd/att båda föräldrarna har en lika nära relation till barnet, och tvärtom förstås: Också i en familj där en förälder tagit ut all föräldraledighet och är huvudansvarig för VAB, så kan båda föräldrarna naturligtvis tillsammans se till att skapa lika starka band till sina barn. Dock tror jag spontant att det i det senare exemplet inte är lika självklart att så blir fallet (kom gärna med exempel som motsäger detta!).

Och, följande faktum kvarstår: I nuläget tas endast dryga 20% av föräldraledigheten ut av män och även om det är bättre än förr så speglar det en olik syn på mammans respektive pappans roll i barnets liv, och i som en följd av detta en olik och ojämlik syn på mammor och pappor i samhället. Vem tycker att det är bra?

Spana gärna in kommentarerna till förra inlägget och kommentera själva, flera intressanta synpunkter och tankegångar har dykt upp där!

Annonser

6 svar to “Det här med föräldraledigheten och jämställdheten igen då…”

  1. Lisa - MondoCane juni 13, 2013 den 1:28 e m #

    Jaaaa, det är ju svårt det här med att diskutera känsliga frågor… Alla gör ju det de tror är bäst för barnen. Igen tycker jag att det är intressant att det mest ses som en kvinnofråga.

  2. Caranlachiel juni 13, 2013 den 2:33 e m #

    Min svåger är professionell basketspelare = tränar 2-3 ggr per dag men är i gengäld hemma återstående tid. Därför tog hans fru ut typ all föräldraledighet, eftersom hon just då stod arbetslös. Summa summarum: de var hemma i princip lika mycket med barnet men i statistiken är de ett sådant där sorgligt par där pappan aldrig varit ledig…

  3. AnnaCarin juni 13, 2013 den 7:37 e m #

    Jag är ensamstående och fick hela föräldraledigheten själv. Det är ju jättesvårt att säga hur det skulle vara annars, bland mina vänner tror jag att männen överlag tar ut lite mer pappaledighet än genomsnittet – inte för att det för den skull delas lika, men de finns med. En glädjande sak är hur som att det verkar som om de flesta män i min bekantskapskrets är engagerade pappor, så på något vis kanske det börjar bli bättre ändå. Det känns inte som om den där ”bara roliga pappan” är norm, iaf inte bland mina vänner.
    Min åsikt om delad föräldraledighet är att den ska delas så långt det går. Självklart är inte världen svart-vit och det kanske inte funkar i alla lägen. Men jag tror absolut att det är asbra för alla små kottar att hänga med både mamma och pappa. Eller mamma och mamma etc.

  4. Andrea juni 14, 2013 den 6:55 e m #

    Jag tror att delad föräldraförsäkring behövs för pappornas skull. Jag känner tyvärr flera familjer där kvinnorna är väldigt bossiga och männen knappt får byta blöja. I andra sammanhang skulle nog dessa män våga säga ifrån, men när det handlar om riktiga barn är det nog många pappor som backar undan av rädsla för att skada barnet. Om det blir tvång på att dela föräldraledigheten får papporna chansen att bli självständiga och självsäkra föräldrar, vilket är bra för hela familjen. Min mamma dog när jag fortfarande var barn, så jag är väldigt tacksam för att jag då hade en pappa jag kände mig lika trygg med och för att han kände sig trygg i föräldrarollen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: