Det sorgsna skrytinlägget

13 Jun

Jäklar vad jag har gråtit idag. Skolavslutning, snyftduktiga elever framförde snyftsånger i idrottshallen, jag sa hejdå till alla fina ungdomar och blev avtackad av ledningen. En elev sa att hen älskar mig och att jag är den bästa lärare hen haft och att nu förstår hen verkligen det här med svenska och grammatik. Andra hade tårar i ögonen och ville kramas flera gånger, även elever jag egentligen aldrig undervisat eller bara undervisat under en kort period. Föräldrar jag samarbetat med uttryckte sin tacksamhet och jag lipade ännu mer. Fy sjutton vad jag kommer sakna de här eleverna och jag håller verkligen tummarna för att det går extra bra för dem som jag oroat mig för.

Detta är verkligen nackdelen OCH fördelen med att vara lärare. Jobbet innebär relationer med så himla många människor, och att säga hejdå tär verkligen på själen. Samtidigt är det en ynnest att få så mycket tillbaka av så många, att se att man har påverkat dem och gjort ett avtryck på ett positivt sätt. Å ena sidan känner jag väl att jaja, de gillar nog alla lärare lika mycket – för alla lärare har ju sin charm och bidrar med något alldeles eget i elevernas liv. Men å andra sidan måste jag förstås suga åt mig, sträcka lite på mig och ta till mig att många faktiskt tycker att jag är bra. Och jag som ibland intalar mig att det där med relationer till ungdomar inte riktigt är min grej måste nog börja inse att så inte riktigt är fallet.

Visst, jag är inte alltid världsbäst på att fylla i alla rätta blanketter, dokument och uppföljningsmatriser angående elevernas utveckling – men jag visar att jag bryr mig i alla fall, och jag försöker hinna med att alltid återkoppla till föräldrar och andra berörda lärare när så behövs. Det har varit ett hektiskt år, ett uttröttande år och jag har helt säkert missat något som borde ha gjorts i formell pappersväg. Men jag har gjort mitt bästa, och av elevernas och kollegornas respons att döma så kan jag ändå känna mig… rätt nöjd.

Fast just nu är jag framför allt skitledsen. (Tur att jag inte behöver säga hejdå till kollegorna förrän på måndag…)

Advertisements

2 svar to “Det sorgsna skrytinlägget”

  1. presens juni 13, 2013 den 5:32 e m #

    Jag inser att det egentligen är helt fel tid för den här frågan, men svara om/när du känner för det och har tid.

    Hur ska egentligen sexusböjningen se ut för animata, men icke-definierade objekt? Och för specifika objekt i en generell kategori? Heter det ”den miljömedvetna konsumenten” eller den miljömedvetne konsumenten” när det handlar om miljömedvetna konsumenter i allmänhet, eller någon av dem vem som helst? Heter det ”den sjuke ska meddela…” eller ”den sjuka ska meddela”? Säger man ”Australiens nya premiärminister” eller ”Australiens nye premiärminister”? Och om man lägger till namnet, Julia Gillard?

  2. Helena juni 13, 2013 den 6:15 e m #

    Hu, så sorgligt det låter 😦 Men det låter också som att du faktiskt har gjort ett intryck på dina elever och det är ju positivt, det tycker jag du ska ta med dig. När jag slutade på mitt senaste jobb fällde jag inte så många tårar (de hade jag fällt på förhand), jag var mest glad att komma därifrån. Firade faktiskt med att bli riktigt aprak 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: