Jag tror att vi genusföräldrar gör samhället en stor jävla tjänst

26 Jun

Det pågår tydligen nåt slags blogg- och feministbråk här på the Internetz. Jag tycks ha missat en hel del under vår vecka i Tyskland, men jag har surfat runt lite hos Kvinnopartaj, Lady Dahmer, Fanny, burgschki, genus Schmenus och några till och jojo, nåt lurt är på gång. Egentligen är det väl inget nytt under solen, utan mycket tycks handla om det här med vilken nivå vi lägger oss på när vi skriver och debatterar, vilka perspektiv vi inkluderar och så vidare. Jag skrev om det tidigare i vår, just apropå att tala så att folk begriper kontra att hålla ”hög nivå”. Men i det senaste har diskussionerna även handlat om feminismen och vithetsnormen, samt huruvida folk (kvinnor) inom feminismen bör hålla ihop (systraskapet!) eller om det är okej, eller rentav bättre, att vi kritiserar varandra och inte alls håller ihop alla gånger. (Lite om detta med feminism på (o)lika villkor och genustänk vs vithetsnorm skrev jag för övrigt om här och här.)

Men för att komma till saken. Jag känner inte riktigt att jag vill lägga mig i ”bråket”, eller vad jag ska kalla det (och ärligt talat har jag ju inte heller hängt med i alla vändor och kanske därför har missförstått ett och annat), men däremot sätter jag gärna än en gång ner foten angående det här med vilka feministiska och norm-/maktrelaterade frågor som bör ges mer eller mindre tyngd och vilka som anses hålla ”rätt” nivå (och därmed bidrar till något vettigt på samhällsnivå) kontra ”vardagsnivå” (och därmed enbart skapar klubbar för inbördes beundran, enligt de föregående). En och annan menar att det här med genuspedagogik i förskolan, könsneutrala barnkläder, kritik av leksaks- och barnklädersbutikers könsuppdelning och liknande bara är tjafs och inte leder någonstans i verkligheten – men det, mina vänner, håller jag definitivt inte med om.

Att vara genusmedveten och normkritisk förälder handlar inte bara om att klä sin unge i flerfärgat och köpa hem både dockor och bilar, vilket jag förstås har skrivit om tusen gånger tidigare. Bakom dessa kläd- och leksaksval, sätt att förhålla sig till och prata med barn och om andra människor finns förstås ett ifrågasättande av samhällsnormer som skapar hierarkier mellan individer och grupper – och jag är helt övertygad om att genom att vi uppfostrar vårt barn genusmedvetet och med en normkritisk utgångspunkt, genom att vi försöker se både våra egna privilegier och på vilka plan vi inte är privilegierade, då kommer han växa upp och bli en tryggare individ som förhåller sig till samhället på ett annat, ja, ett bättre sätt.

I det lilla handlar det om vilka kläder vårt barn väljer att klä sig i, vilka lekar han väljer att leka och hur han ser på sig själv, i det större handlar det om hur han ser på andra människor han möter, hur han värderar (eller inte värderar) och bemöter dem och i det stora handlar det om vilka val han gör i livet (studier, yrkesval, vem han väljer att arbeta med), vilka vänner han skaffar sig, hur och om han väljer att bilda familj och så vidare. Och nu pratar jag inte enbart om maktfaktorn kön, utan även om hudfärg, etniskt ursprung, funktionsförmåga och så vidare.

Kort sagt: Jag är fullständigt övertygad om att vi genusmedvetna och normkritiska föräldrar gör samhället en stor jävla tjänst.

Annonser

15 svar to “Jag tror att vi genusföräldrar gör samhället en stor jävla tjänst”

  1. enfeminista juni 26, 2013 den 10:27 f m #

    Håller med! Förändringen behöver komma från alla håll!

  2. Helena juni 26, 2013 den 10:41 f m #

    Jag är också helt övertygad om att genusföräldrar verkligen kan göra skillnad inför framtiden. För någonstans måste man börja och det bästa stället måste rimligtvis vara genom att förändra för nästa generation. Den mer avancerade teorin har såklart sitt värde också, men som jag ser det måste ändå det viktigaste vara vad människor enkelt kan göra i sin vardag för att åstadkomma en förändring.

    Och poängen är ju också att en människa som vill förändra de små sakerna gör det för att hen är intresserad av att förändra de stora. Om någon blir medveten om en ”liten” sak som extremt könsuppdelade barnkläder, kanske det kan leda till ett intresse och en medvetenhet om de större bakomliggande strukturer som finns. Man kan inte förvänta sig att alla ska börja med eller ens kunna ta till sig de stora och svåra teoretiska resonemangen – det är betydligt lättare att förstå det sneda i att samma storlek i barnkläder är olika stor beroende på om den är avsedd för pojkar eller flickor.

  3. Calle juni 26, 2013 den 10:43 f m #

    Visst är det så. Barnen är grunden till allt i vårt samhälle och det är där som det också är lättast att förändra.
    Det går väl också att prata i abstrakta termer på ”hög” nivå men frågan är väl om det förändrar så mycket i praktiken.
    Och – allra lättast är det att förändra sig själv – och det sprider sig som ringar på vattnet.
    (Du förändrar ingenting genom att VILJA att det var annorlunda. Du förändrar saker och ting genom att BETE dig annorlunda!)

    Ps – Att stänga ute människor som arbetar åt samma håll om än med olika metoder verkar en smula kontraproduktivt…

  4. hundmorsan juni 26, 2013 den 11:17 f m #

    Det tror jag med!

  5. Lena i Umeå juni 26, 2013 den 1:15 e m #

    Jag håller med dig (och feg som jag är kommenterar jag inte där jag inte håller med). Varje gång jag hör detta om att vissa ”frågor” är för små och obetydliga tänker jag på titeln till en bok jag en gång höll i mina händer, men tyvärr inte har läst. Titeln var ”Lifting a ton of feathers”. Det den titeln säger mig är att varje liten detalj som vi stöter på är kanske inte världens grej, men när man ser detta ”småtjafs” överallt och hela tiden blir det ganska tungt. Och att gå omkring och bära på detta ton, även om det består av lätta fjädrar blir i slutänden väldigt tröttsamt.

  6. postdbt juni 26, 2013 den 6:21 e m #

    Jag har blivit kallad elitfeminist ett par gånger (inte så mycket på senare år dock), antagligen för att jag gillar att diskutera halvknöliga teorier och även om jag tycker att normkritik, jämlikhet och genusfrågor är debatter som rör alla så kan jag ibland bli irriterad när det förenklas till den grad att det vattnas ur. Men, med det sagt så ser jag verkligen inte att det inte kan föras debatter på fera nivåer samtidigt. Egentligen är det ju inte konstigare än att debatter om politik rör sig mellan rapportering om regeringens förehavanden till politisk filosofi i universitetsvärlden. Flera nivåer kan existera samtidigt.

    Som jag ser det så är genuspedagogik och färger på barnkläder fortfarande viktigt, även om jag personligen är rätt less på att debattera det så blir jag glad när andra gör det. För mig just nu så handlar det mycket mer om att vara normkritisk för att stötta mitt barn, som inte alls lever upp till stereotypen av sitt kön utan är verbal och väldigt känslig trots att han är snoppförsedd. Just nu handlar det mycket om att omgivningens förutfattade idéer om pojkar ska slippa prackas på honom och att ha en viss vana vid att dissikera normer är väldigt användbart för mig som förälder.

    • Ja, alltså jag är också extremt trött på att genusdebatter om barnkläder så ofta landar i att diskutera huruvida pojkar ska kunna ha rosa klänning eller inte – men att vi hamnar där brukar inte vara den genusmedvetnes förtjänst utan snarare motståndarens som TROR att det enda vi vill är att killar ska ha rosa och tjejer blått (alternativt att alla ska bära beige kroppsstrumpa). Där säger även jag suck och stön, för jag vill precis som du komma åt normkritiken på ett djupare plan, och belysa att alla faktiskt inte är likadana – men att en viss sorts människor hela tiden får fördelar medan andra inte får det, ja, de osynliggörs eller utsätts för hån och kränkningar, eller bestraffas på andra sätt. Där ligger problematiken, och barnkläderna är förstås bara en liten beståndsdel i detta.

  7. Telle juni 27, 2013 den 2:54 e m #

    Jag håller helt klart med! Dock så anser jag det bra med flerfärgat, men att barnen(t) senare får välja själv vilka kläder denne vill ha. Och att även alla klädstilar värderas lika, dvs ytlighet=borta. För om man lägger tyngd på kläder visar man ändå att det har någon betydelse, utöver komfort.

  8. Helena juli 1, 2013 den 9:59 f m #

    Jag tror som du! Helt rätt!

Trackbacks/Pingbacks

  1. Femmånadersjubileum! | mina Sanna ord - juni 28, 2013

    […] Jag tror att vi genusföräldrar gör samhället en stor jävla tjänst […]

  2. Små förändringar i vardagen leder på sikt till större förändringar på samhällsnivå | mina Sanna ord - juni 30, 2013

    […] kring och i arbetet med feministiska frågor. Ja, jag skrev ju om att jag är övertygad om att vi genusföräldrar gör samhället ett stor tjänst häromdagen och vill bara förtydliga med ännu ett par […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: