Om rätten till fri abort och frågor som oundvikligen dyker upp i diskussionen

4 Jul

Inne hos Lady Dahmer pågår sedan några dagar diskussioner om rätten till fri abort (här och här). Detta är ett förbannat känsligt ämne, och det jag märker när jag läser och deltar i diskussionerna är att det gäller att väga sina ord mer än någonsin förr. En grundläggande debattfråga är huruvida diskussionen om abort är svartvit eller om det finns gråzoner, det vill säga: Är det okej att tycka att vissa aborter är mer giltiga än andra, eller är du i grund och botten faktiskt mot fri abort om du tycker så? Lady Dahmers och många kommentatorers ståndpunkt är att detta är en svartvit fråga: Antingen är du för eller är du emot, och du kan inte säga att du är för och sedan komma och skuldbelägga vissa kvinnor på grund av att de gjort abort av ett enligt dig ”ogiltigt” skäl.

Jag tänker att anledningen till att folk börjar se gråzoner är att man blandar in andra frågor än just själva aborträtten när man diskuterar. Och det är oundvikligt – för ämnet är, som sagt, känsligt, det är komplext och vi har alla våra egna historier i bagaget: Vissa av oss har varit gravida, andra har det inte, några har gjort abort, några inte, vissa blir gravida på ett kick, andra får kämpa i år och dar och lägga ut de sista sparade slantarna för den tionde IVF:en osv osv. Alla perspektiv måste få ta plats anser jag och det måste finnas en respektfullhet i olika människors sätt att se på saken (skuldbeläggning av individer är aldrig okej) – men det är också viktigt att sära på frågorna.

Först och främst har vi huvudfrågan om rätten till fri abort. Är du för eller emot? Jag är för. Helt och fullt för, och framför allt egentligen för barnets skull tror jag. Inget barn förtjänar att födas av en förälder som minst av allt vill eller har möjlighet bli förälder och ta hand om ett barn just då. Så tänker jag, och därmed har jag egentligen sagt mitt i huvudfrågan.

Men, så har någon ställt frågan i kommentarsfältet om det är okej att abortera på grund av att fostret visar sig ha Downs syndrom, någon annan undrar om det verkligen är okej att göra abort när det visar sig att barnet har ”fel” kön, en tredje tycker att kvinnor som blir gravida och gör abort flera gånger om året borde skämmas och själv tog jag upp själva samtalet om aborter utifrån perspektivet att inte alla har möjlighet att bli gravida/få barn och att den heterosexuella fertila kvinnan besitter ett privilegium gentemot den icke-heterosexuella och/eller infertila personen (detta har jag för övrigt under gårdagen och nu på morgonen författat ett helt eget inlägg om, men jag känner att detta måste skrivas först).

Alla dessa ovan nämnda frågor tycker jag är relevanta att diskutera på ett eller annat sätt – men jag anser inte att de per automatik bör eller behöver kopplas till diskussionen eller någons åsikt om rätten till fri abort.

  • Vi har frågan om det är okej att abortera på grund av funktionsnedsättningar, såsom Downs syndrom, och det tänker jag har att göra med normer kring vad vi anser ”friskt” respektive ”sjukt” och hur vi värderar detta, vem vi tycker har rätten att leva, hur vi ser på personer med funktionsnedsättningar och vad vi på generell nivå anser om de moderna möjligheterna att successivt kunna ”sortera ut” personer som inte är fullt fysiskt funktionella (enligt normen).
  • Vi har frågan om det är okej att aktivt välja kön på sitt barn och helt enkelt göra abort om krabaten i magen visar sig ha snopp fast jag verkligen hade önskat mig en liten dotter – och detta tänker jag har att göra med könsnormer i samhället, hur vi värderar kön och att vi alls värderar kön.
  • Vi har frågan om att vara ”för slarvig” och göra ”för många” aborter, vilket jag tänker har att göra dels med synen på kvinnan som den ytterst ansvariga för att inte bli gravid, dels synen på hur mycket en kvinna får ligga runt egentligen och dels kan det handla om kunskaper kring oönskade graviditeter, preventivmedel och liknande. Någon kommenterade hos Lady Dahmer att det inte är aborterna som är problemet, det är de oönskade graviditeterna – och det tyckte jag hen har en poäng med. Oönskade graviditeter är förstås inte alltid ett resultat av dålig koll, men det kan ha det och som visats i diverse rapporter har unga människor nu för tiden rätt dåliga kunskaper om preventivmedel och dylikt.
  • …så har vi då kopplingen till den ofrivilliga barnlösheten och sättet att tala om abort samt att se privilegiet att vara fertil och kunna bli gravid. Jag tror att jag ska våga publicera mitt inlägg om detta lite senare…

Summa summarum. Alla lyfta frågor ovan har relevans, de är intressanta, viktiga och tål att diskuteras – men enligt mig förändrar inte mina (eller någon annans) åsikter i dessa frågor min (eller någon annans) åsikt om aborträtten. Jag tycker att det är otroligt sorgligt, ja rent förjävligt, att det förekommer aborter på grund av fosters kön och bland mycket annat därför fortsätter jag debattera i frågor som rör synen på och värderingen av kön i vårt samhälle – men jag tänker likväl att det för barnets skull inte är särskilt positivt att födas av en förälder som egentligen inte alls vill ha barnet, oavsett anledning = bättre att det görs en abort.

Eller är jag helt ute och cyklar nu?

Annonser

46 svar to “Om rätten till fri abort och frågor som oundvikligen dyker upp i diskussionen”

  1. Nathalie Tapper (@NathalieTapper) juli 4, 2013 den 10:52 f m #

    Frågan om DS och andra kromosomfel kan ha precis samma utgångspunkt som frågan om fri abort öht – dvs. möjlighet att ta hand om barnet t.ex. I alla fall har jag mött mången tanke om det som inte alls handlar om friskt vs. sjukt utan helt enkelt om både fysisk/ekonomisk samt känslomässig möjlighet att ge ett adekvat liv, som man då menar VERKLIGEN förtjänar att leva, inte alls tvärtom.

    Bara en tanke om vad utgångspunkten kan vara, som ju då blir något mer i stil med funderingen ”vad är det att leva och vad är minsta möjliga för att jag ska anse det vara värdigt/okej/etc.?” Sen kommer ju problemet att saker kan hända vid födseln och senare i livet, men som på något vis rationaliseras bort i att matchen då i alla fall börjat.

    Det är jätteintressanta frågor och ämnen som man såklart funderar mycket på när man är gravida. Och t.ex. som vi, inte gjort KUB. 🙂

    • Ja, just det där med KUB-tester, fvp och liknande känner jag att jag går igång rätt hårt på. Själva grejen att människor allt oftare vill undersöka allt som går för att vara säkra på att få en frisk unge… det ger mig rysningar. Och det beror naturligtvis på att jag dels har en bror med ett syndrom och dels en annan nära släkting som förmodligen har ett syndrom, samt att jag genom hela mitt liv umgåtts och varit i kontakt med så otroligt många barn och vuxna med diverse olika funktionsnedsättningar, mer eller mindre grava. För mig blir det liksom en diskussion om: Ska dessa människor få leva eller inte?

      Sedan kan jag förstå att ett par som redan fått ett barn med något syndrom, hjärtfel, lungfel you name it gärna dubbelkollar nästa gång för att åtminstone känna sig något säkrare. Och ja, alltså jag skuldbelägger ingen annan heller som väljer att testa. Dock invaggar ju KUB-test osv också i falsk trygghet, för allt visas förstås inte där…

      Förresten, vet inte om jag läser in för mycket i din kommentar, men är ni gravida nu?

      • Nathalie Tapper (@NathalieTapper) juli 4, 2013 den 9:19 e m #

        Ja precis vi väntar barn nu 🙂

      • Aha! Men vänta nu, visste jag inte det – november typ? Sorry, mycket i skallen. Kul i alla fall 🙂

      • Anna juli 4, 2013 den 9:29 e m #

        Ser fram emot att läsa morgondagens inlägg! Apropå KUB-test gjorde jag det delvis för att försöka förbereda mig mer mentalt om risken varit hög. (Delvis gjorde jag det för att få bekräftat att jag fortfarande väntade tvillingar vilket tidigt ultraljud hade visat). Efter fem års kamp för att bli gravid skulle det ha krävts otroligt mycket för att jag skulle ha övervägt abort så för mig var det ett sätt att ta reda på sannolikheten för bland annat DS för att kunna känna mig mer förberedd när barnen kom. Nu visade sig chansen vara liten – och barnen föddes också friska.

      • Tvillingar, wow! Jag är livrädd för att vi ska få tvillingar nästa gång när planen är att min fru ska bära. Hon har massor av tvillingar i släkten… Blir det så blir det ju och jag antar att man fixar det också (man måste ju!), men med tanke på hur jobbigt jag tyckte det var med en bebis är jag rädd att gå in i väggen. Blir alltid lika imponerad av folk som har tvillingar, även om det liksom inte är något ni har valt 😉 Kan dock tänka mig att det efter så lång tids kämpande gärna får ploppa ut hur många bebisar som helst. Ja, nästan i alla fall.

      • Nathalie Tapper (@NathalieTapper) juli 4, 2013 den 9:54 e m #

        I december kommer barnet! Möjligen i januari precis, men då har vi gått länge över tiden (uff!) 🙂

      • Spännande! Och ja, det är frågan – yngst eller äldst i klassen? 🙂

  2. Helena juli 4, 2013 den 11:23 f m #

    Jag får erkänna att jag faktiskt inte orkat ge mig in i diskussionen hos LD, för jag har känt att tonen har varit lite hård där ibland i det här ämnet. Även om jag är helt för fri abort tycker jag nog ändå att det finns vissa gråzoner. En sådan är att göra abort pga ”fel” kön på barnet. Jag har ju tidigare skrivit om det där med att önska kön på sitt barn (http://etttigerliv.wordpress.com/2013/04/03/jag-skulle-vilja-bestalla-en-liten-pojke/ för den som är intresserad) och jag tycker att om man är så inställd på att man absolut vill ha ett visst kön på sitt barn att man är beredd att göra abort om det inte är det kön man har tänkt sig, ja då är man lite snett ute. Jag anser fortfarande att man har rätt att göra abort även då, jag tycker bara att det är något galet med att faktiskt vilja ha ett barn, bara inte just DET barnet. Vi här i väst har länge pratat om det hemska i att föräldrar i Kina lämnar bort eller på annat sätt gör sig av med sitt barn om det visar sig vara en flicka när det föds och vi fördömer ofta tanken på att kunna välja kön på sitt barn redan vid tillblivelsen, och jag tycker inte skillnaden är särskilt stor.

    Vad gäller funktionsnedsättningar är det också en svår fråga. Om det handlar om en skada som gör att fostret faktiskt inte kommer att överleva är det nog inget svårt val för de flesta, men om det är något som gör att barnet aldrig kommer att kunna klara sig på egen hand blir det nog svårare. Är man beredd på de uppoffringar som kommer att krävas? Men samtidigt, är man beredd att bestämma vem som har rätt att leva och vad som räknas som ett värdigt liv? Det är den svåra frågan och alla har rätt att välja som de vill. Fast bara för att man har rätt att välja betyder det inte att valet alltid är lätt. Vi gjorde inga tester när vi väntade barn, just för att vi verkligen ville ha ett barn och inte ville behöva ställas inför det valet.

    • Helena juli 4, 2013 den 11:34 f m #

      Glömde en sak: Det jag känner saknas också är en diskussion om riskerna med abort, för det är faktiskt inte riskfritt. Jag känner själv personer som fått komplikationer efter abort, så det är inte alltid ett jättelätt ingrepp.

      Och rent semantiskt, abort kan inte vara ett preventivmedel, eftersom de är till för att förhindra (preventiv=förebyggande) en graviditet. Språknörden i mig kände ett behov av att påpeka det. Så, nu är jag klar 🙂

      • Ja du, det där har jag också tänkt på!! Aborten förebygger inte graviditet, den städar upp efter en redan skedd sådan…

      • susitar juli 5, 2013 den 9:57 e m #

        Fast riskerna med abort måste väl ändå ställas mot riskerna med graviditet och förlossning? Det är ju inte precis ofarligt att föda barn heller…

      • Ja, såklart – och om du dessutom är säker på att du inte vill ha barn så är ju abort det vettigaste alternativet! I den formuleringen syftade jag inte på ett enskilt fall, utan på diskussionen om abort generellt där tonen drar åt hållet att ”en abort är väl ingen stor grej”, men det är klart det kan vara det.

    • Vi gjorde inga tester vi heller, av precis samma anledningar. Jag var dock rätt bergsäker på att vårt barn skulle få någon form av ”defekt”, för det är så vanligt förekommande i vår släkt 😉

      Och jag håller med dig om att tonen i kommentarsfältet där är hård. Antingen håller du med, eller så är du en hycklande fascist – och så enkelt är det naturligtvis inte. Men just därför tänker jag också att vi måste dela upp de olika frågorna. Allting vävs sedan samman i det som blir min åsikt, men tankarna har olika utgångspunkt, beroende på ens egna erfarenheter och liknande. Tänker jag i alla fall.

      Just det, minns inlägget om kön. Jag skrev ju också ett, eller två? Detta minns jag i alla fall: https://minasannaord.wordpress.com/2013/03/25/ar-det-okej-att-onska-kon-pa-sitt-barn/ Och japp, visst skaver det att det finns människor som på allvar gör abort av det skälet. Jag tänker fortfarande att okej, bättre för den stackars ungen att inte födas av den föräldern – men att någon ens har de åsikterna. Sorry, men det är obehagligt.

      • Helena juli 4, 2013 den 2:14 e m #

        Det är ju så med alla frågor egentligen, att det är ens egna erfarenheter som styr hur man ser på en sak. Vad gäller abort handlar det för mig också till stor del om människosyn, vad har man egentligen för människosyn om man anser att könet på det barn man får är så viktig att man väljer bort ett barn baserat på dess kön? Visst är det bättre för ett barn att inte födas i en familj där det inte är önskat, men om någon tänker så tänker jag förbehålla mig rätten att tycka att man har en ganska sned syn på vad som är viktigt här i livet.

      • Sofi med e juli 4, 2013 den 4:14 e m #

        Jag har läst och reflekterat hur mycket som helst dessa dagar och jag tycker faktiskt det är svart eller vitt…

        Antingen är man för fri abort eller inte?

        Gråzoner? Ja då tänker vi ju på det här med att man kan välja bort kön, DS mm. Tycker man inte att folk ska få göra bort pga det. Ja då är man inte för fri abort? Då finns det regler på vem som ska få gört eller inte? Då är det inte fritt.

        Istället för att svara ”Ja, men…” Så kan man ju säga ”Nej, inte om…”

        Det är en svår fråga absolut, men egentligen är det bara att svara ja eller nej?

      • Det är det jag försöker kommer åt med det här inlägget, att det dels handlar om rätten till abort – ja eller nej – men samtidigt är det inte konstigt att de andra perspektiven dyker upp, och dessa handlar egentligen inte (bara) till abortfrågan, utan om en massa andra saker, normer, i vårt samhälle som vi ständigt påverkas av och förhåller oss till.

        Om det var så att alla kvinnor var lika fertila, att alla kön var lika mycket värda, om det inte fanns några personer med funktionsnedsättningar alt. om det ansågs exakt lika bra att ha eller att inte ha en funktionsnedsättning, om abort inte kostade någonting, om abort inte innebar någon som helst risk för personen som genomgick den – utan om abortfrågan enbart handlade om 1. den gravidas rätt att bestämma över sin egen kropp och 2. tycker man att abort innebär ”mord” eller ej, DÅ kan jag köpa att inga andra perspektiv förs in i diskussionen. Men nu är det inte så, och då är det inte konstigt att frågorna kommer upp.

        Men, än en gång: Talar vi om rätten till abort enbart, ja eller nej, då säger jag ja. Jag bestämmer inte över någon annans kropp.

      • Helena juli 5, 2013 den 7:42 f m #

        Fast Sofi med e, så vitt jag kan se är det ingen här som sagt att man inte ska få göra abort, däremot har vi lyft fram saker som gör att frågan inte är helt enkel, på ett rent personligt plan. Som jag sagt innan, jag anser att man ska ha rätten att göra abort om man tycker att barnet har fel kön, men det förhindrar inte att jag tycker att man i så fall har en rätt konstig människosyn och syn på vad som är viktigt här i livet. Det är inte en regel som säger något om vad man får eller inte får göra, det är min personliga uppfattning om vad jag tycker är rimligt att värdera.

      • Sofi med e juli 5, 2013 den 9:31 f m #

        Helena
        Jag tänkte på den diskussionen som flera här tycker är lite väl hård hos bl.a LD. Folk blandar ju ihop två olika frågor? ”Rätten till fri abort” samt ”hur skulle jag personligen tänka vid min egen abort”.
        Det har varit så mkt snack nu så man är helt vimsig i bollen. Men iaf tyckte jag mig läsa en hel del kommentarer där många skriver typ ”jag är helt och hållet för fri abort men jag tycker inte det är ok: att ha det som preventivmedel/ ta bort foster som visar sig ha defekter etc”. Och efter detta säga att man tycker alla andra ska få bestämma över sin egna kropp och att de aldrig skulle på nåt sätt skuldbelägga/klanka ner på personer som gör abort pga div. orsaker… Hallå, det gjorde personen precis?

        Jag är helt för fri abort! Utan några men eller dock.
        Man ska inte blanda ihop frågan om aborträtt och beslutet över att personligen göra en abort. Det gör många i diskussionen.
        Frågan om aborträtt för mig är lätt. Men sen att jag personligen ska besluta över mitt val när jag står där. Inte längre lätt.

      • Helena juli 5, 2013 den 10:02 f m #

        Ok, då förstår jag hur du menar och jag håller med 🙂 Det jag upplevt i diskussionen hos LD är dock att så fort någon försökt lyfta fram det som kan vara svåra funderingar kring aborter har det direkt varit någon annan som dragit ”du skuldbelägger kvinnor som gjort abort”-kortet. Diskussionen där känns väldigt svartvit, men livet är inte svartvitt.

      • Sofi med e juli 5, 2013 den 11:22 f m #

        Ja det är ju skitsvårt att diskutera detta. För om jag nu säger att jag står för fri aborträtt och att kvinnor ska få bestämma över sina egna kroppar. Så kan jag ju inte sekunden efter stå och vifta med pekfingret och tycka att det är fel att använda abort vid vissa tillfällen. Då känns det som att jag har dubbelmoral? Jag kan ju bara säga att jag själv skulle inte göra abort pga av att fostret har ett visst kön. Att sen yttra mig om vad jag tycker om andras val känns fel… Då hade jag väl vart en hycklare?
        Så ja, väldigt viktigt att sära på dessa två diskussioner. Tyvärr klumpades det ihop inne hos LD.

  3. hundmorsan juli 4, 2013 den 11:51 f m #

    Jag är för abort. Anser att det är upp till var och en att bestämma. Vad som känns rätt för någon känns fel för någon annan. Så jag anser att visst kan man tycka saker, men i slutändan är det faktiskt var och ens ensak. Det finns liksom inget rätt och fel tycker jag. Omständigheter är olika för alla.

  4. Ghost juli 4, 2013 den 1:10 e m #

    Jag är för fri abort, tveklöst. Dock inte pga av att fostret har ”fel” kön. Det är så horribelt att barn väljs bort av den anledningen att jag blir mörkrädd!

    Själv har jag diagnosen Endometrios som gjort det svårare för mig att bli gravid. Barn ett kom som på beställning när jag bara var 19 år. Sedan när planerna på barn två satte fart, då fick vi minsann vänta.

    Det gjordes till sist en titthålsop där det konstaterades Endometrios, hela ”systemet” var igensatt av eländet så att jag inte blivit gravid var inte konstigt. Nåväl, läkaren spolade rent alltihop och fyra månader efteråt plussade vi och sedan kom det hett efterlängtade andra barnet.

    Eftersom jag var 35 fyllda erbjöds jag fostervattensprov för att utesluta Downs och ryggmärgsbråck men jag tackade nej.
    Tänkte att blir det så, då blir det så. Abort hade jag inte klarat att ens överväga, så varför göra testet som dessutom innebär förhöjd risk för missfall?

    Jag har däremot förståelse för dem som väljer bort ett barn med Downs. Har man lätt att bli gravid så kan man ha ”råd” med det. Har man kämpat och opererats för att nå dit… så nej, Så kände jag.

    Mitt andra barn föddes frisk och välskapt för övrigt och nu har jag gjort mitt i barnaskapandet.

    • Vi känner av förklarliga skäl inte heller att vi skulle vilja riskera missfall eller ens behöva överväga abort pga att vägen till graviditet inte direkt är superenkel. Nästa gång måste vi ju även betala rätt många tusen för varje försök – vilken unge som helst känns som högsta vinsten, även om jag förstås inte ska sticka under stol med att jag helst skulle önska mig ett friskt barn, för barnets och för vår skull. Det blir dock som det blir, och jag gillar inte tanken på att sortera bort vissa individer som ju också tillför en massa positivt till vårt samhälle.

      • Ghost juli 4, 2013 den 3:38 e m #

        Såklart tillför alla, oavsett vad, en massa positivt till samhället. Jag är inte FÖR bortsorterande av framtida människor, inte alls. Men, man ska orka ha ett livslångt vårdande också… eller lämna bort barnet och det var ju inte det man hade tänkt sig.

        Det är svårt det här, det är bra att vi kan göra våra egna val som vi känner att vi kan stå för.

        Jag har en släkting som är förståndshandikappad, en underbar människa! Jag har en väninna med ett svårt funktionsnedsatt barn, ett barn som inte kunde vara mer älskat.

        Några hade valt bort dem, andra inte… men nu när de finns skulle ingen i hela världen önska bort dem!
        (Hoppas jag innerligen. )

    • Helena juli 4, 2013 den 2:20 e m #

      Precis så kände vi också – varför göra en undersökning som ökar risken för missfall om vi ändå inte känner oss beredda att göra en abort om vi får ett besked om någon form av skada? Men som du säger är det nog skillnad om man har lätt för att bli gravid, för då tänker man antagligen att det kommer fler chanser. Om man däremot fått kämpa (vilket även vi fått) är man troligtvis mest bara tacksam att det blir ett barn alls, att det sedan är friskt blir mer som en bonus.

  5. Knyttet juli 4, 2013 den 6:18 e m #

    Jag är absolut för fri abort, oavsett skäl eftersom barnet antagligen inte har så bra förutsättningar om föräldern faktiskt inte vill ha det även om anledningen enligt andra inte är ”sjysst”. Dock blir jag irriterad av att man försöker göra frågan så enkel, som om det inte ens är något att diskutera – och ännu mer ilsk att man skall kallas olika öknamn och anklagas för det ena och det andra bara man lyfter åsikten att även om det inte finns gråzoner vad gäller OM man skall få göra det, så finns det faktiskt gråzoner kring hur moraliskt lätt man bör ta det.
    Jag har själv ett barn så kanske påverkar det att jag värderar liv och föräldraskap på ett visst sätt, men jag har också genomgått en abort på grund av slarv. En abort som inte var trevlig, innebar komplikationer såsom störtblödningar i månader, som jag inte ångrar men som jag anser att jag inte heller skall se lättvindigt på. Jag tycker att vem som helst skall få göra det, oavsett skäl, oavsett hur många gånger man gjort det innan och jag anser inte att någon annan skall ha rätt att peka finger och skuldbelägga men jag anser att man själv personligen kanske skall känna lite skuld (fast kanske det beror lite på hur man definierar skuld – kanske man borde använda ordet självrannsakan), tänka efter ordentligt och ta lärdom. För det är ingen enkel fråga och det finns många perspektiv.
    Och jag vill inte behöva ta att andra säger att jag i princip hatar kvinnor för att jag ens yppar mina tankar…. typ

    • Det där var riktigt bra sagt tycker jag! Usch, jag har känt de här dagarna att jag inte riktigt vågar yttra mig nästan – och minsta lilla otydliga ”fel”formulering så får man ett hugg direkt. Det är därför jag kände att jag ville lyfta alla dessa frågor som oundvikligen kommer upp när vi pratar om abort, fertilitet, graviditet, liv… Men jag vill inte att någon ska komma och kalla mig hycklare för det. Det är märkligt och oschysst, för det handlar ju inte att peka ut några enskilda personer och jag har trots allt (liksom du och alla andra) sina erfarenheter i bagaget som påverkar känslorna inför detta.

  6. Linn juli 4, 2013 den 7:02 e m #

    Än en gång slår du huvudet på spiken! Viktigt att lyfta att alla ”men om- scenarion” är andra frågor än själva rätten till fri abort även om de också kan vara viktiga att diskutera.

    Jag är ny läsare på din blogg och har plöjt igenom de senaste månadernas inlägg under den senaste veckan och tycker att du är grym!

    • Vad roligt! Välkommen hit!

      Det kändes lite lurigt att skriva om abort eftersom jag själv aldrig varit, och förmodligen aldrig kommer hamna, i det läget men likväl ville jag försöka få ner tankarna som väckts de senaste dagarna…

  7. Kliar och sticks juli 4, 2013 den 7:19 e m #

    Jag håller med dig och tycker inte att du är ute och cyklar.

    Jag stod inför att göra ett fostervattensprov och frågan väcktes givetvis vad vi skulle göra om det visade sig att barnet hade något kromosomfel. Det finns ju sånt som är mycket värre och mer svårhanterligt än ett barn med Downs och det kan man inte kolla. Jag hade förmodligen velat göra abort om barnet hade visat sig ha något ”fel”, men jag vet inte om jag hade kunnat genomföra det. Till slut blev det inget prov (vi vände i väntrummet) och det kändes oerhört skönt att slippa göra ett val.

    Ibland är abort ett för stort val.

  8. Fredrik juli 4, 2013 den 8:38 e m #

    Då jag känner att fosterdiagnostik fått sig ganska många slängar här i kommentarerna skulle jag vilja stötta den en smula eftersom vi gjorde kub-test på vår nuvarande graviditet. Dels medför det ju inte samma risk som fostervatten proverna och sen är testar det ju för allvarligare kromosomfel. Nu vet jag inte om det handlar om samma fel men min kusin gick igenom ett missfall i vecka 32 med ett foster som inte var levnadsdugligt p.g.a. Kromosomfel och jag tar hellre vetskapen om att det troligen blir så tidigt än att råka ut för det han gick igenom. Jag har dock inte gjort fostervattenprov vid någon av de tidigare graviditeterna och vi hade ingen plan på vad vi skulle göra med resultatet om det visat på större risker för kromosomfel.

    Sen skulle jag eftersom det är mitt första inlägg här vilja tacka för många kloka och tankeväckande blogginlägg.

    • Kul att du läser och kommenterar 🙂
      Ja, alltså självklart finns det poänger med att göra KUB-test (och även fvp, även om det medför större risker) och jag har förståelse för att man väljer att göra det – även om det inte kändes aktuellt för oss. Det problematiska kan ju vara om man får ett resultat som är sådär ”mittemellan” och därmed snarare blir oroligare än tvärtom. Jag vet några som hade fått höra att chansen/risken för ett Downs-barn var 1 på 60 eller något sådant, och det är förstås en rätt olustig siffra. Samt att ett ”bra” resultat eller vad jag ska kalla det kan invagga i falsk säkerhet. Men absolut, att det går att upptäcka/utesluta så allvarliga kromosomfel att barnet inte skulle klara av att leva utanför magen är förstås bra. Så – definitivt för- och nackdelar.

      • Fredrik juli 5, 2013 den 10:24 f m #

        Ville bara klargöra att det inte var Ds som vi var oroliga för utan att behöva gå vidare med en graviditet som i bästa fall skulle leda till ett liv som varade något år där barnet skulle behöva leva under konstant vård och smärta. Där känner jag att man nog gör alla en tjänst att avbryta det tidigt. Men igen blir det massa bekymmer med sannolikheterna.

        Sen en annan grej som kanske inte är helt relaterar till fri abort frågan men som kanske skulle kunna vara en utväg för vissa som är oroliga för komplikationer och eller etiska bekymmer med abort. Jag har aldrig förstått varför vi inte tillåter att föräldrar adopterar bort nyfödda som man inte kan eller vill ta hand om. Det finns massor av människor här i landet som inte skulle vilja något hellre än att ta hand om och älska någon annans oönskade barn. Det får givetvis aldrig ses som en ersättning av fri abort men borde kunna finnas där som ett alternativ för dem som blir oönskat gravida.

  9. presens juli 4, 2013 den 9:50 e m #

    Fan. Jag skrev en som vanligt helt briljant kommentar, men tappade bort tiden och stängde ner datorn i all hast för att hinna till förskolan. Och jag orkar bara inte skriva om. Men tack för ett bra inlägg.

  10. Mycket bra sammanfattande inlägg och jag tror verkligen att det är som du säger att frågorna måste behandlas separat och inte kopplas samman med rätten till fri abort.

    Fosterdiagnostik har jag så svårt att ha en åsikt om eftersom jag inte ens tänkte tanken att jag skulle testa mig när jag varit gravid och jag ska inte ha fler barn så jag kommer inte hamna i den situationen heller.

    Jag läste en krönika i någon läkartidning på jobbet som handlade om hur det kan komma bli så att barn med DS inte kommer finnas i framtiden eftersom fosterdiagnostiken går framåt. Jag minns inte exakt vad hen skrev men hen frågade sig typ ”varför ska vi föda sjuka barn?” och till en början tyckte jag att det lät rimligt. Sen började hen skriva något i stil med ”att det såklart i en övergångsperiod kommer bli väldigt jobbigt för de ´som lever med DS här och nu” (typ innan alla har dött ut!) och då bara vred det sig i magen på mig och jag tänkte NEJ! ALDRIG! Fan vad hemskt – kan du ens föreställa dig att gå runt på den här jorden som den sista människan med DS och veta att du blivit utrotad? Fan alltså…

    *ostrukturerade tankar mitt i natten*

    • Jag tycker att det där är en väldigt otäck tanke, att vi ska utrota människor som trots allt sprider så mycket glädje i vår värld. Om det är någon som ska få leva så är det väl de, tänker jag. Visst, många personer med DS har hjärtfel och annan problematik, men det finns hur många ”normalstörda” som helst med diverse sjukdomar och fysiska åkommor som diabetes, reumatism, hjärtfel osv osv, så att någon använder det argumentet när de talar om DS tycker jag bara är vidrigt. Självklart är väl målet att alla människor ska må så bra som möjligt under sin livstid, men vi är komplexa varelser och att det ska bli 100% ”rätt” varje gång en människa skapas känns rätt långt borta. Och vill vi ha ett samhälle där alla är på ett sätt! Nej. Det är olikheterna som berikar och lär oss medmänsklighet tror jag.

  11. Morrica juli 5, 2013 den 2:06 f m #

    Alternativet till fri abort är bakgårdsaborter, utförda under ohygieniska förhållanden, utan eftervård, utan möjlighet till kuratorssamtal, med hög risk för komplikationer av många slag, med risk för kvinnas liv. Alternativet till fri abort är hemmaaborter, med strumpstickor, med kökssaxar, med andra långa, vassa föremål. Alterntivet till fri abort är änglamakerskor. Alternativet är desperata kvinnor som tar livet av sig eftersom de inte kan leva med skammen av att bära fram ett barn som visar att de varit otrogna/lösaktiga.
    Alternativet till fri abort är en syn på kvinnors sexualitet som allmän egendom, eller som mannens egendom, eller familjens egendom.

    Alternativen till fri abort är så hederslösa att det bär mig emot att ens sätta ord på det. Men jag gör det ändå, ty somliga saker måste man göra fast det bär en emot, annars är man ingen människa utan bara en liten lort.

  12. svalin juli 8, 2013 den 12:03 e m #

    Jag blir seriöst irriterad på diskussionen om funktionsnedsättning och abort. Funktionsnedsättning är inte automatiskt en tragedi och många av oss lever bra och mer eller mindre självständiga liv som vuxna, beroende på funktionsnedsättning. Funktionsnedsättningarna är inte det största problemet utan folks fördomsfulla föreställningar och attityder. Med rätt kunskap, med styrka och tålamod går det att uppfostra funktionsnedsatta barn.

    • Jag tänker också att den där diskussionen nog oftast förs av personer som själva inte har funktionsnedsättning och som inte har funktionsnedsatt person i sin närhet. Bara tanken på att någon skulle tycka att min bror borde ha aborterats känns vansinnigt obehaglig. Men som du säger handlar det om normer och folks fördomar i första hand. Och ja, rädslor förstås.

  13. Marianne april 9, 2014 den 6:02 e m #

    Jag tycker det är konstigt att så många inne hos Lady Dahmer inte kan förstå att man kan försvara aborträtten och stödja den nuvarande abortlagen fullt ut SAMTIDIGT som man tycker att vissa ovanliga skäl till abort, som ”fel” kön på barnet eller beräknad förlossning i ”fel” månad , ofta december är totalt moraligt förkastliga och att den som gör abort av de anledningarna inte borde ha barn överhuvudtaget.

    Till att börja med så utgår ju den svartvita inställningen från att man måste vilja förbjuda allt man tycker är fel eller moraliskt förkastligt. Och så är det inte alls.

    Jag vill absolut inte, under några som helst omständigheter ha någon lag mot otrohet.
    Jag ryser av bara tanken och om man betänker att majoriteten av de länder som har lagar mot otrohet är teokratier och rejält odemokratiska överlag blir tanken ännu obehagligare.
    Dessutom tycker jag att medier ska vara ytterst restriktiva med att publicera uppgifter om offentliga personers otrohet.

    Men det innebär inte att jag tycker att otrohet är något positivt, bra eller oproblematiskt.
    Jag tycker kraftigt illa om otrohet och anser att det är moraliskt fel.
    (och nu pratar jag inte om människor som valt att leva polyamoröst , eller i tresamhet o.s.v, det är något helt annat än otrohet)

    På samma sätt kan man självklart tänka om folk som gör abort för att de har beräknad förlossning i december och tycker att det är ”fel” månad och om folk som gör abort p.g.a ”fel” kön på barnet. Jag står för att jag tycker att det är för djävligt rent ut sagt , men det innebär absolut inte att jag vill att det ska förbjudas i lag.

    För övrigt skulle en lagstiftning, bortsett från att det vore fel i sig med en sådan självklart inte komma åt problemet. Personerna i fråga skulle ju bara uppge ett annat, juridiskt och socialt accepterat skäl till att de vill göra abort.

Trackbacks/Pingbacks

  1. Mina tankar kring diskussionen om aborter | Ett tigerliv - juli 5, 2013

    […] veckan har det pågått en diskussion hos Lady Dahmer om rätten till abort och flera andra, t.ex. SannaM, har också tagit upp detta ämne till följd av det. Efter att ha följt diskussionen känner jag […]

  2. Om privilegiet att kunna bli gravid och föda ett barn | mina Sanna ord - juli 5, 2013

    […] i sitt svar fick räkna med att få stämpeln som hycklare, fascist eller skuldbeläggare. Som jag belyste i mitt inlägg igår är det dock oundvikligt att relaterade frågor rörande graviditet, fertilitet, sortering av […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: