Snälla Stockholm Pride, är det inte dags att vidga perspektiven nu?

2 Aug

Ni går säkert alla runt och väntar ivrigt på en statusuppdatering från mitt pridande – eller hur? Men ni får hålla er lite till, för här kommer bara en rapport i miniformat eller, ja, egentligen ett irriterat litet utbrott. Såhär skrev jag igår på twitter:

”Pride var en helt annan grej förut, när jag inte såg några normer eller strukturer utan bara tänkte yeah, alla här är hbtq!”

För så var det verkligen. Förut bara njöt jag av min alldeles egen prideupplevelse, som nyinflyttad stockholmare, som singel, som student; när jag inte såg till helheten utan gjorde mitt eget Pride, liksom. Och visst, det skulle jag väl kunna göra nu också – men tyvärr, jag kan inte undgå att se alla de normer som onekligen råder inom hbtq-communityt och den utveckling som på många sätt tycks ha avstannat mer eller mindre.

Det ska sägas att jag i år inte har hunnit gå på så många seminarier och workshops som jag skulle vilja (inte i år heller, kanske jag skulle säga) och Pride House är definitivt en betydligt mer inkluderande, normkritisk och ögonöppnande plats än Pride Park.

Men. Den där bögnormen. Och att Pride än mer har blivit en plats för folk med pengar; en mer och mer kommersiell festival.

I år saknas skötbord inne i Pride Park. Arrangörerna hade glömt den lilla detaljen att familjer med barn kan behöva sådana faciliteter (trots årets slagord: We are family).
I år finns det ett tivoli på själva parkområdet. Karuseller som kostar pengar trots att inträdesbiljetten är riktigt saftig – 460 kronor för ett dagpass, 1200 kronor för ett veckopass. Och förstås riktigt dyrt att köpa mat och dryck.
I år inleddes – IGEN – invigningsgalan med att R.E.A.-gänget drog två klassiska bögskämt, sedan hölls ett tal av en bög, som sedan gav ordet till en annan bög, som sedan gav ordet till den manlige amerikanska ambassadören som talade om ”free love!” och ”gays and lesbians!” Och man bara: Bisexuals? Transgenders? Queers? Men nej nej, för den amerikanske ambassadören handlar Pride och hbtq-personers rättigheter helt uppenbart enbart om bögars och lesbiskas rättigheter att älska den de vill.

Det är sorgligt år 2013. Sorgligt att den festival som ska vara en fristad, en öppen plats, en inkluderande arena där vi alla för en gångs skull räknas, i allt för stor utsträckning glömmer bort både B, T och Q, glömmer bort familjerna med barn, glömmer bort att inte alla har pengar till inträde och definitivt inte till att åka karusell för 35 spänn åket utöver detta.

Ikväll är det Flatgala i parken. Jag blev så otroligt superpeppad när jag läste det, ville hoppa och studsa och ropa jaaa! men efter invigningsgalan i onsdags fastnade jublet i halsen: Just det, resten av veckan är det (bög)gala (som enbart benämns som gala, ni vet – på samma sätt som herrfotboll i alla tider benämnts fotboll) och på fredag kväll får flatorna sin beskärda del av pridekakan genom en flatgala med en massa kvinnliga och ”flatvänliga” artister. ”Första gången på Pride!” skriks det stolt ut på hemsidan och då känns det… lite sådär. Men men, likväl kommer det naturligtvis bli ett fantastiskt arrangemang tror jag – och självklart tänker jag gå på den där flatgalan, jag tänker ha det grymt trevligt, jag tänker jubla över att galan fått det fina, ärofyllda prefixet ”flat-” och så tänker jag att på något vänster ska vi nog alla se till att normerna även inom hbtq-communityt förändras inom en inte alldeles för avlägsen framtid. Det känns som att det är dags nu.

Annonser

21 svar to “Snälla Stockholm Pride, är det inte dags att vidga perspektiven nu?”

  1. Den andra mamman augusti 2, 2013 den 1:04 e m #

    Nämen fy faaan ,,,Skönt att slippa eländet.

  2. Sofi med e augusti 3, 2013 den 2:44 f m #

    F-ck vad dyrt! Nästan glad nu att jag missar det i år. Har vart där varje år nu sen 2008 tror jag (har dock inte vart i parken alla ggr) men D var ett tag sen det var så dyrt?!
    För mig som ursprungligen kommer från landet i en liten håla i Västergötland så har Pride varit så himla kul bara för att få se andra ” gayisar”. Men med tiden så har det blivit mindre intressant. Jag håller med dig om normen!
    Trots det lär jag stå där nästa år iallafall 😉

  3. Krister augusti 3, 2013 den 11:05 f m #

    Du har många kloka synpunkter.

    Jag tänkte ta upp några andra perspektiv.

    Är själv Bi.

    Har ofta undrat varför min grupp är så illa sedd i rörelsen.
    Frågade Mian Lodalen tex om detta och hon svarade att
    hon aldrig tänkt på de bisexuella under såna årtionden av
    sitt engagemang.

    Satt på T-banan i Prideveckan när två unga lesbiska tjejer
    satte sig mittemot mig. De började hångla och sa sen till mig:
    ”Blir du kåt nu heterogubbe”?
    Vad kunde de veta om min läggning?
    Vad är det för beteende och är de så ”utsatta” själva?

    För en hel del år sen arbetade jag i en bransch med många
    homosexuella. Jag skulle gifta mig med en kvinna och fick
    under många månader innan höra av mina homosexuella
    arbetskamrater hur äckligt det var, särskilt det som skulle ske
    på bröllopsnatten. Hade vi heteropar som visade sin kärlek
    mot varandra som kunder så stod mina kollegor ofta och
    gjorde fula miner och gav uttryck för sin avsky (inte så att de
    såg det men mellan oss andra).

    Jag har tagit upp dessa och andra ex på att HBT rörelsen själv
    har en hel del attitydproblem att ta tag i. Men det tycks inte
    vara så intressant. Faktiskt så har en manlig känd aktivist sagt
    att hetero och bi får stå ut med tråkningar efter som ”vi” fått
    göra det så länge. Men är man inte i så fall lika dåliga och fördomsfulla?

    Det är locket-på om debatt kring HBT frågor i media.
    Bara en åsikt tillåts och annars är man homofob.
    Det är mycket olyckligt.
    Det finns en icke tolerans mitt i kravet på tolerans.

    • Självklart måste även bisexualitet synliggöras i hbtq-communityt, och jag håller helt och fullt med om att det är dåligt att denna sexualitet så ofta osynliggörs. Jag tänker också att bisexualiteten gör så tydligt att sexualitet är något flytande och hur löjligt det är att både juridiken och sociala normer kategoriserar och sorterar in människor efter sexuell läggning och vem de lever tillsammans med.

    • Ann augusti 6, 2013 den 4:41 e m #

      Mycket bra skrivet. Det finns en intolerans bland de som kräver tolerans. Inte bara inom hbtq, utan inom alla grupper.

  4. den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny augusti 3, 2013 den 1:01 e m #

    Angående bögnormen: det finns ju en idé om att bögar skulle vara mer förtryckta än flator som florerar ganska flitigt och brukar motiveras bland annat med att män ger uttryck för bögskräck och liknande. Till exempel bland män som tycker att det är att ”acceptera” flator att objektifiera dem och göra deras sexualitet till något som finns till för deras egen skull. Nej, det är inte att acceptera någon, det är att objektifiera och exploatera någon. Och när flator markerar emot denna objektifiering så brukar reaktionerna inte vara nådiga.

    • Jag skrev lite om detta nyss (och visst finns mer att säga…) och vad många inte ser är ju just att lesbiska 1. blir sexualiserade och 2. ständigt osynliggörs. Visst, det finns säkert fler bögfobiker än flatfobiker – men detta rättfärdigar på intet sätt att cisbögar ska uppta mer än halva talutrymmet och uppmärksamheten under en hbtq-festival. Den uppmärksamhet de får handlar ju inte heller om att de är utsatta, det är helt enkelt bara det gamla vanliga: Cisbögar (och möjligtvis dragqueens) är roliga, sköna, härliga och ALLA älskar dem, ja, de är ju MÄN. Flator och transpersoner (exkl dragqueens) är krångliga, tråkiga, uppkäftiga och ointressanta, alternativt enbart till för en manlig blick.

  5. susitar augusti 3, 2013 den 6:56 e m #

    Jag var ju aldrig i parken, jag brukar inte trivas när det är fullt med folk, vissa fulla, etc. Vad gör man i Pride park egentligen? Har inte riktigt förstått mig på det.
    Så, jag spenderade tid på Pride house som vanligt (betydligt billgare också!). Men även där finns det saker som skaver. Om inte annat så är de flesta panelsamtal bara ordbajseri, inget vettigt sägs. Folk säger att man ska ”lyfta frågor”, eller ”vara medveten”, men aldrig pratar man rent konkret med hur man ska gå till väga med exempelvis rasism eller bögnorm.

    Själv känner jag mig mycket mer hemma hos BDSM-folket. Det var några bdsm-samtal också som jag gick på, och där var det mycket mer konkret, personligt och mindre hatiskt mot folk som inte är hbtq. De mer hbtq-specifika panelsamtalen kunde ju tycka det var helt okej att diskrimera pga kön och läggning, om det handlade om hetero cis-killar, helt okej att undvika att umgås med dem överhuvudtaget. Jag tyckte det verkade rätt hycklande, jag trodde pride handlade om att inte döma folk för sådana saker? Att skapa gemenskap?

    Sen är det ju så att jag ofta inte riktigt känner att jag kan vara mig själv på pride. Som bisexuell blir jag bortglömd. Som parafilist misstänkliggjord. Jag är hedning och vissa verkar då tro att jag är rasist. Teriantropi existerar inte. För mig är det faktum att jag kan bli kär i både killar och tjejer sådan ytterst liten del av mig, det blir märkligt att fokusera på det och tysta ner annat om mig.
    Skrev lite om det här: http://susitar.wordpress.com/2013/07/23/gnall-infor-pride/

    • Jag håller verkligen med dig om seminarierna! Jag hann som vanligt bara besöka en handfull, men jag är verkligen trött på det där eviga tugget utan konkretion och mål. Ett par seminarier var informativa och kändes matnyttiga, men vissa var verkligen sådär… resonerande och sen bara punkt. Jag vill ha något handfast, tips och råd, eller att seminariet ska resultera i att vi gör något tillsammans, uppvaktar en politiker, skapar en maillista… vad vet jag?

      Parken är mest fest och underhållning från scenen. Politiker och myndigheter samt en massa föreningar har tält där och så kan man cruisa runt och snacka med dem, vissa har små seminarier, samtal och liknande. Jag vill ändå ha helheten när jag besöker Pride så därför går jag in där! Men visst är det tärande med allt folk…

  6. snabbmakaroner augusti 5, 2013 den 2:10 e m #

    Jag har bara varit på CSD i Hamburg men där reagerade jag över att de som framförallt gick i paraden var biologiska män. Bögar, transgendare eller transvestiter. Jag har därifrån fått intrycket att biologiska kvinnor som inte passar in i heteronormen är mycket mindre benägna att showa (vet att jag generaliserar här). Sen har ju festivalen sitt ursprung bland homosexuella män om jag har förstått det rätt. Tydligen heter den ju ofta ”Gay Pride”. Så som du beskriver det tycker jag att det är dags för en egen festival faktiskt.

  7. Steel city anna augusti 11, 2013 den 2:44 e m #

    Väldigt bra skrivet. Jag har just hittat din blogg och kommer gärna tillbaka.

  8. Tova Linder mars 7, 2014 den 12:02 e m #

    Jag kommer att delta nästa år, maila mig gärna !

Trackbacks/Pingbacks

  1. Patriarkala Pride = Kuken i fokus än en gång | Lady Dahmer // Postpatriarkal Feministfitta | - augusti 3, 2013

    […] förpassas, på nåd, till ett eget litet hörn. (Flatgalan hölls igår.) (Läs gärna Lesbiska Svenssonmamman Sannas inlägg om […]

  2. Om heteropride, osynliga flator och den ofantliga postpride-tröttheten | mina Sanna ord - augusti 5, 2013

    […] Trots min kritik av årets Pridefestival (vilken även Lady Dahmer belyste) så är jag glad att jag deltog och självklart fick jag med mig […]

  3. Både ren ilska, sansad tydlighet och pepp behövs i kampen för ett jämlikt samhälle | mina Sanna ord - november 8, 2013

    […] som tätt i olika former när jag sätter ner foten angående exempelvis homofobiskt språkbruk, normer inom hbtq-communityt eller folks besatthet vid att barn behöver manliga förebilder. Det som dock gör att jag inte […]

  4. Tack för mig på ett tag! | mina Sanna ord - december 2, 2013

    […] Biologiska könsskillnader rättfärdigar inte barnkläder som dessa 2. Snälla Stockholm Pride, är det inte dags att vidga perspektiven nu? 3. Att klä sina barn enligt normen är också ett statement 4. Tycker du att jag ska vara tacksam […]

  5. Statuscheck, irritation och egopepp | mina Sanna ord - februari 15, 2014

    […] helt enkelt. Vilket inte är okej. Ni minns kanske vad jag skrev om Stockholm Pride i somras? (detta och […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: