Flatfilmsfredag – vecka sex

9 Aug

”Gillar flator filmen Kyss mig?” hade någon bloggbesökare googlat och landat hos mig häromdagen, och då kände jag att det var dags att skriva ett par ord om just den filmen – ”den svenska flatfilmen” även kallad, eftersom vi är rätt svältfödda på just svenskproducerad flatfilm (eller har jag missat någon utöver Fucking Åmål?):
kyss_mig-14295115-frntlKyss mig, alltså. Den otroligt hypade filmen som dök upp i biosalongerna sommaren 2011 och som alla (ja, jag vågar säga alla – säkert med något enstaka undantag) flator längtat efter. Själv var jag höggravid och jag och Lisa gick tillsammans på premiären på biograf Victoria på Söder. Publiken bestod av… flator, och över hela salongen låg ett bubblande täcke av förväntan när filmen rullade igång. Varje gång något roligt sades (som under konversationen om vegetarisk kebab – vebab, den enda roliga sekvensen som jag minns) skrattades det extra högt och under varje kyss, under varje sexscen blev det extra tyst, liksom sådär andlöst tyst. Det kändes som att hela publiken tillsammans ville skapa den perfekta, högtidliga biokänslan denna film till ära.

”Åh vad bra den var!!” utropades det i foajén efteråt, och kritikerna rosade filmen till max. Jag minns att min då 13-åriga lillasyster pratade om hur bra den var, och en massa andra heteropersoner som jag känner eller är bekant med likaså. Och visst vann den priset ”Årets film” på QX-galan?

Nåväl. Själv kände jag mig hela tiden lite kluven. Både jag och Lisa såg aningen skeptiskt på varandra när vi lämnade biosalongen den där premiärkvällen, var väl överens om att ja, jooo… den var väl helt okej – fast hur trovärdigt var det där kärleksparet, gestaltat av Liv Mjönes och Ruth Vega Fernandez, egentligen? Det kändes som att de bara såg på varandra en enda gång och smack var de dödsförälskade och hånglade/gav varandra djupa blickar/låg med varandra filmen ut, utan att publiken gavs någon hint om vad det var som gjorde att de faktiskt blev förälskade. Den ena karaktären, den spelad av Ruth har jag för mig (nej, jag har faktiskt inte sett filmen sedan dess – den finns inte ens i min dvd-hylla), var dessutom så otroligt knepig och inte särskilt älskvärd alls. Vad såg Livs karaktär i henne? Och vad hade de gemensamt förutom passionen?

Nej, jag vet inte. På det stora hela kändes den här filmen inte som en wow-film, och om det beror på att vi var för kräsna i största allmänhet, om det var för att vi missade filmens ”kärna” eller om det helt enkelt har att göra med att ”Kyss mig” faktiskt inte är en så fantastiskt underbar film utan rätt vanligt medioker… det kan jag förstås inte svara på.

Däremot skulle jag hemskt gärna vilja veta vad ni som har sett den tycker om den? Rekommenderar ni den till andra och varför i så fall? Tycker ni att jag borde se den igen? Jag skaffade faktiskt Netflix igår för att kunna se ”Orange is the new black” som alla talar om, så visst skulle jag kunna kosta på mig att ge ”Kyss mig” en ny chans…

Förra veckans flatfilmsfredag hittas här.

Annonser

26 svar to “Flatfilmsfredag – vecka sex”

  1. Lo augusti 9, 2013 den 11:09 f m #

    Har inte sett ”kyss mig” men vet precis vad du menar med att kärleken inte känns trovärdig. Tycker mig se det i många filmer. Twilight är ett bra exempel på det. Förstod aldrig varför de föll för varandra mer än av ytliga orsaker.

  2. Maria augusti 9, 2013 den 2:41 e m #

    Ja, suck, vad ska jag säga? Tycker den här filmen är som många andra svenska filmer – platt. Bara en snygg fasad utan innehåll som dessutom kom till för att det är *harkel* politiskt korrekt. Så slänger man in två tunga skådespelare – Endre och Henriksson – för då ”blir” filmen bra.

    Sverige är ingen stor sandlåda att skopa ur när det kommer till skådespelare som kan göra trovärdiga icke-stereotypa roller och få det att låta som om de inte läser innantill. Kanhända manuset verkar riktigt bra när det läses, men då gör det sig ändå bättre som en novell.

    Eftersom jag endast kan minnas ett litet antal filmer som är vad jag vill kalla bra relationsdramer, oavsett om de är producerade i Sverige eller ej, så är de bästa filmerna i min smak de som skippar relationsdravlet och istället visar nån nyans av åtrå, intresse, det kan vara nog så spännande än en explicit akt.
    För att motsäga mig själv (!) kan jag rekommendera filmerna ”Monster” och ”Bound” – relation, kyssar, sex finns allt där, men är av underordnad betydelse för själva storyn. Monster var nominerad till flera filmpriser, och fick en Oscar.

  3. Sara J augusti 9, 2013 den 3:26 e m #

    Kan då tipsa om att om du vill se The Incredibly True Adventure of Two Girls in Love igen så finns det på Netflix. Om du inte redan upptäckt det. Dessutom tips till alla andra som vill se den.

  4. Emelie augusti 9, 2013 den 3:47 e m #

    Jag håller helt med dig, Sanna. Problemet med filmen var att kärlekshistorien inte var speciellt trovärdig. Redan i första scenen kastar de långa blickar på varandra, och från att ha behandlat varandra mer än styvmoderligt sker plötsligt en alldeles himlastormande kyss. Och så blir det passion och kärlek utan att man egentligen förstår vad det är de ser hos varandra. Men förutom lite trovärdighetsproblem och replikskiften som till minst 20 % består av ”Hur är det?” eller ”Vad är det?” eller ”Är det nåt?” så tyckte jag ändå om filmen. Särskilt den första sexscenen. Det blir en speciell effekt i att karaktären Mia inte vill, men ändå vill så himla mycket. Annars minns jag att jag tyckte att Lena Endre, som vanligt, kanske var den enda som lyckades göra något naturligt av det annars lite kantigt skrivna manuset.

  5. Koruso augusti 9, 2013 den 4:22 e m #

    Jag såg den när den gick på tv nu förra helgen för första gången. Jag tyckte den var riktigt bra. En vacker film där tystnaden talade och man hade skalat ner på repliker. Den var verkligen vackert gjord och väckte starka känslor. Tyckte jag. Men jag är sucker för filmromantik och ser filmen på just det sättet och inte på ett dokumentärt vis. För nej då är det inte troligt. Men vilken film är det? Det är en saga.

  6. Pernilla augusti 9, 2013 den 4:28 e m #

    Min favoritdag! 😀

  7. emma augusti 9, 2013 den 6:50 e m #

    Äsch, hoppa kyss mig och hoppa istället på och se Orange is the new black! Nam nam när det kommer till mörka snyggingen. Haha!
    Det är en serie som vi mellan blöjbyten mer eller mindre strecksett. Fantastiska dialoger och skämt. Den är kul och schysst gjord! Se ärd till skillnad mot Kyss mig!

  8. presenskonjunktiv augusti 9, 2013 den 6:56 e m #

    Jag gillade inte den. Som Maria säger – svensk film är ofta ganska platt och likriktad. Och alltid dränks dialogen i alltför högt bakgrundsljud.

    Fast Ruth Vega Fernandez är snygg.

  9. Lisa augusti 9, 2013 den 7:10 e m #

    Åh, jag tyckte på riktigt att den var väldigt bra! Jag minns att jag tycker att den var äkta och som livet kan vara. Det var kanske obegripligt varför de föll för varandra, men är det inte så på riktigt ibland? Jag grät floder och gillade att den inte var så glättig. Har inte sett den sedan dess, så det kanske är dags att se om och göra en ny värdering?

    • Jo visst kan det vara så, och jag tänker att för min del hade det räckt om de bara lagt in åtminstone EN scen där de konverserade och där man fick se deras beröringspunkter. Måste nog också se den igen hur som helst. Lite skam att inte äga dvd:n i min gedigna samling oavsett…

  10. Natalia augusti 9, 2013 den 7:45 e m #

    Jag blev tokbesviken på den här filmen. Gillade att det var en film som handlar om annat än heterokärlek och dessutom en film som handlar om kvinnors kärlek. MEN det känns som om handlingen å karaktärerna inte var så välarbetade. Lite som att man tänkte ”två schyssta brudar som ligger med varandra å saken är biff” å jag gillar inte när det blir så, känns lite objektifierat än en gång… Å det gillar inte jag. Ett bra försök, en bra tanke men filmen gjorde mig besviken…

  11. Elin augusti 9, 2013 den 9:41 e m #

    Hej. Första kommentaren här (trots att jag följt bloggen ett tag)!
    Jag hade också kanske alldeles för höga förväntningar på den här filmen. Men jag gillade den inte, blev besviken på att den inte berörde tillräckligt. Jag fattade inte varför de föll för varann, gillade inte karaktären som Ruth spelade. Nä. Och så råkade jag se halva filmen förra veckan då den gick på tv. Lika trist då.

  12. Sofi med e augusti 10, 2013 den 9:48 f m #

    Mm, jag vart också lite besviken tror jag… Men inte på att den inte är trovärdig, mer att det är samma gamla visa när det gäller handlingen i en flatfilm.
    Att bli intresserad/förälskad av någon bara efter en blick är väl inte helt otroligt eller? Det blev jag av min nuvarande flicka och igår firade vi 5 år ihop…

    Jag tycker att filmen är en helt ok kärleksfilm ändå. Om man jämför med hur många likgiltiga hetero-kärleksfilmer det släpps varje dag så står den sig bra 🙂 Ibland är samtalande överskattat, tyckte de fångade blickarna på ett bra sätt, och väldigt fina kärleksscener.
    Den finns i min dvd-hylla och jag har väl sett den 3-4 ggr nu. Lär se den fler gånger 😛

  13. sofia augusti 10, 2013 den 2:19 e m #

    jag tyckte filmen var super! uppvuxen med en superreligiös mamma(släkt i allmänhet) har gjort att jag fått en liten sned syn på annat än tvåsamma heteroförhållanden :/ så ja filmen fick mig lite grann att öppna upp ögonen att det FINNS faktiskt, och det är inget konstigt med det!

  14. Marceline september 5, 2013 den 8:57 e m #

    Nej gud, jag tyckte att ”Kyss mig” var tråkig och kändes rätt oangelägen. Som att hela tanken var att ”ja, nu gör vi väl en vanlig romantisk film fast om två kvinnor, på svenska”, och utöver det hade den egentligen inget att säga. Inte alls jämförbar med Fucking Åmål, som är en fantastisk tonårsångestfilm som handlar om så himla mycket, lika mycket om rädslan att inte bli något/aldrig komma loss som om kärleksdelen. (Dock gör den sig ju antagligen bäst om en tittar på den som osäker lesbisk fjortonåring, den är knappast menad för vuxna personer att identifiera sig med, liksom, så det fanns ju verkligen ett hål i svensk film för Kyss mig att fylla.)

Trackbacks/Pingbacks

  1. Flatfilmsfredag – vecka sju | mina Sanna ord - augusti 16, 2013

    […] (mer om detta kommer…) så är det skönt att ha något bekant att falla tillbaka på. Förra veckan diskuterades huruvida filmen ”Kyss mig” är värd all den goda kritiken de…, och utifrån era kommentarer på det inlägget kan jag konstatera att det var något fler som blev […]

  2. Flatfilmsfredag – tioveckorsjubileum! | mina Sanna ord - september 6, 2013

    […] Vecka 4: It’s in the water Vecka 5: The incredibly true adventures of two girls in love Vecka 6: Kyss mig Vecka 7: Desert hearts Vecka 8: Mädchen in Uniform Vecka 9: Serving in silence Vecka 10: And then […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: