Det här med att jag har börjat jobba och så vidare

14 Aug

Det känns aningen ruttet att inte ha skrivit en endaste liten rad om mitt jobb sedan terminen sparkade igång i måndags. Anledning? Söndertrasad hjärna och mosad kropp. ”Men du har ju publicerat värsta briljanta inläggen varje dag ju!” tänker någon (åh tackar tackar!) och ja jo, men dessa har jag krystat ur mig extremt långsamt och under många många timmar. Hjärnan går i slow motion, ögonen är tårfyllda av den vansinniga tröttheten och jag kan knappt redogöra för vad de tre arbetsdagarna har innehållit. Om jag inte tänker efter riktigt, riktigt noga förstås.

Några saker är dock säkert:
1. Jag har inte hunnit börja planera höstterminens undervisning än. Men det kommer, tänker jag. Jag har alltid varit sådär; haft svårt att börja med saker i på tok för god tid. Inför proven i högstadiet pluggade jag endast lite för att sedan plugga ”på riktigt” när jag satt med provet framför mig i klassrummet. Inför förlossningen gick vi profylaxkurs, men jag kände inte att jag ville börja träna andning på allvar förrän värkarna satte igång. Och, ja, samma sak i mitt yrke: De bästa lektionerna planeras ungefär i det ögonblick då eleverna står och stampar i väntan på att få komma in. Åtminstone ibland, för självklart måste en del material plockas fram och skrivas ihop i betydligt mer god tid än så. På det stora hela är jag dock privilegierad på det sättet att hjärnan (och kroppen) fungerar bäst i skarpt läge (även om detta också innebär att jag ofta är rätt stressad – jag litar inte på min egen förmåga). Dessutom har jag ju inte hunnit landa på nya jobbet än, jag har ingen överblick och det gör det extra svårt att vara kreativ. Hjärnan puttrar dock på hela tiden och helt plötsligt kommer nog den där terminsplaneringen som ett brev på posten… eller?

2. Jag önskar allra mest just nu att mitt klassrum har hunnit utrustas med möbler, tavla och projektor när det är dags att köra lektioner enligt schema om en vecka. Vad jag har förstått så är det jag själv som ska skruva ihop möblerna, och visst kan jag göra det – bara de anländer i tid. Eget klassrum, ett plus bara det.

3. Jag arbetar numera på en skola som på fullaste allvar genomsyras av engagemang. Detta kan anses vara ett rätt uttjatat och klyschigt ord, men i grund och botten ett otroligt viktigt och värdefullt sådant. Engagemang – för eleverna, för sina medmänniskor, för ämnena, för att lära sig… Med engagemang kommer man långt, och på den här skolan är detta ledordet – tillsammans med ett gäng andra viktiga ledord som vi diskuterade idag, och häftigast av alltihop är att det är på riktigt: All personal sätter eleven i fokus, strävar efter samsyn och det gemensamma målet är att skapa en fantastiskt god och trygg stämning på hela skolan – vilket borde gå att uppnå på en liten skola som denna. Eftersom jag är så slutkörd just nu så blir jag nästan lite provocerad av allt engagemang, men lik förbaskat var jag under förmiddagen en av dem som tog mest plats, hördes och sprutade idéer. För sån är jag när jag går igång på något. Och på den här arbetsplatsen får jag definitivt konkurrens, eller vad jag ska kalla det. Det är nog ganska skönt.

Och nu då. Tröttare än tröttast, måste blinka var tredje sekund och håller alla tummar för att Adrian sover till åtminstone klockan sex i morgon bitti. Det vore lyxigt.

Annonser

4 svar to “Det här med att jag har börjat jobba och så vidare”

  1. Sofi med e augusti 16, 2013 den 9:21 f m #

    Offtoppic men: http://www.qx.se/samhalle/24472/barn-till-hbtfamiljer-i-ryssland-riskerar-att-bli-omhandertagna-

    Jag får ont i magen. Detta är vidrigt! Det är obehagligt. Jag tänker bara på om fler länder kommer ta efter Ryssland och gå bakåt i tiden…

    • Åh nej… det är för mycket sånt här från alla möjliga olika håll nu. Man vill bara ta på skygglapparna och låtsas som att det inte händer.

      • Sofi med e augusti 16, 2013 den 9:47 e m #

        Jo jag har haft skygglappar i 28 år nu men detta berör mig så in i, antagligen eftersom det är så nära… Blir mer verkligt då.

        För första ggn i mitt liv känner jag riktigt obehag över att vara gay…

      • Jag håller med dig! Det är fruktansvärt obehagligt. Och så sitter Hanne Kjöller i morgonsoffan (och skriver i fasansfull ledare) att ”alla slag är vunna för homo- och bisexuella i Sverige”. Naivt, och farligt om fler har samma uppfattning. Tror jag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: