Sanna, var är du?

22 Aug

Jag förstår att ni undrar. Att ni längtar och framför allt att ni vill veta vad jag sysslar med egentligen. Eller är jag bara självgod nu igen, ni kanske inte alls har saknat mig? Sedan jag började blogga den där aftonen i januari så har jag bloggat i stort sett varje dag, ett inlägg minst, ofta två – ibland till och med tre – och detta är första gången hittills som jag inte har skrivit en endaste rad på hela fyra dygn. Puh, det känns jättekonstigt, aningen stressande och väldigt tråkigt.

Men. Jag har verkligen inte hunnit. Inte orkat. Inte kunnat formulera mig. (Och den pyttelilla lediga tid jag tagit mig har gått åt till att plöja igenom ”Orange is the new black”… Det är en stor sorg att vi nu måste vänta till 2014 för att få se säsong två…)

I måndags började terminen på riktigt. Upprop för alla nya sjuor och därefter några timmars försök till terminsplanering, bo in sig i nytt klassrum, prata ihop sig med kollegor. Tisdag och onsdag hade jag inskolningssamtal med hela min klass; elever och föräldrar betades av på löpande band fram till klockan 17 på eftermiddagarna och japp, det är en anspänning att möta och få kläm på så många nya människor på en och samma gång. Och idag körde vi igång med ordinarie schema: Tyska, svenska, klasstid, konferens till 17.30… och allt är nytt nytt nytt. Nytt sätt att ha konferens på, nya rutiner kring alltifrån elevvård till kopiering, ett helt eget klassrum som ännu inte är fullt utrustat. Det går verkligen runt i mitt huvud och då och då hisnar jag av alla nya intryck, allt nytt ansvar (för ja, det känns utan tvekan nytt!). Tack och lov gör utmattningen att jag sover som en sten om nätterna åtminstone.

…och mitt i allt detta pågår inskolningen av Adrian på nya förskolan. Det är den andra mamman som sköter den, men även jag var med på det allmänna informationsmötet om vår nya förskoleenhet (bestående av sju förskolor) i måndags kväll. Trevligt initiativ, och särskilt trevligt att en annan förälder i publiken var den som räckte upp handen och frågade efter genusarbete och likabehandlingsplan (= vi slapp vara de jobbiga). Mindre positivt dock att såväl genusmedvetenheten som likabehandlingsarbetet tycks vara typ noll på hela enheten, och att förskolechefen utan undantag pratade om ”mamma och pappa” när hon informerade om inskolning och allt annat som rörde ”barnet”. Exakt hur svårt är det att säga förälder? Vårdnadshavare? Viktig vuxen? Jag vill verkligen uppmana alla som arbetar med barn och ungdomar att prompt sluta upp med att slentrianmässigt prata om ”mamma och pappa” som en självklar enhet. Barn växer upp med ensamstående föräldrar, med bonusföräldrar, med två av det ena eller det andra könet, med tre eller fyra föräldrar, med mormödrar och farbröder och gud vet allt. Och även om man vet att i just den här klassen finns bara heterosexuella kärnfamiljer så skadar det inte att tala om ”föräldrar” i största allmänhet. Gör det till en vana. Det är vansinnigt tröttsamt att ständigt och jämt förbises, osynliggöras och exkluderas – även när det sker omedvetet.

Nåväl. Jag lärde mig under min hyfsat gedigna research i bloggens begynnelse att man inte bör skriva om flera olika saker i ett och samma inlägg, att rubriken ska stämma överens med innehållet und so weiter – men vet ni? Just nu kände jag bara att jag måste skriva något! och då gjorde jag det. Helt prestigelöst. Nästan. För nu ska jag fortsätta landa på min nya arbetsplats (just nu dock: i soffan), lära känna mina nya elever, få till de första veckornas planeringar och sedan är jag övertygad om att de smartare texterna kommer börja bubbla i huvudet på mig igen. Och i morgon: Flatfilmsfredag förstås. Missa för all del inte det.

Annonser

15 svar to “Sanna, var är du?”

  1. Emma - hörselresan augusti 22, 2013 den 7:46 e m #

    Jag började undra om bloglovin hade tappat bort din blogg, så ja, lite saknad har du allt varit 🙂

  2. Chiaki augusti 22, 2013 den 7:53 e m #

    Jag har uppdaterat din blogg flera gånger per dag för att se om det kommit nåt nytt, så nej, du är inte ”bara självgod” 😉

    Det är intressant det där med ”mamma och pappa”. Och ja, det är svårt. Dels, gissar jag, för att det handlar om en väldigt språklig vana (”mamma och pappa” hör liksom ihop språkligt, precis som t.ex. ”salt och peppar”. Det ena ger direkt associationer till det andra för man har hört det så många gånger.), dels såklart pga hetero- och kärnfamiljsnormen.
    Här måste man väl nog bara om och om igen påminna sig själv och andra tills det kommer automatiskt.

  3. hundmorsan augusti 22, 2013 den 7:58 e m #

    Åååå 🙂 Äntligen! Som jag har väntat! Har saknat dig!

  4. Anna augusti 22, 2013 den 9:36 e m #

    Alltså allvarligt, när det nu har blivit förskola istället för dagis, de anställda är pedagoger, många har mångårig utbildning… Varför är de ointresserade av att läsa om/lära sig/undersöka/förbättra tex hur barn bemöts och bedöms? Och hur kan de inte ha mer erfarenhet av barn eller familjer som på olika sätt avviker från normen? Jag känner barn som har en frivilligt ensamstående mamma, är fosterhemsplacerade, är ensamkommande flyktingar, har två pappor och en mamma, kom till genom äggdonation, har downs syndrom, tillhör adeln etc. Förskolepersonal borde ju ha ännu mer erfarenhet av olika barn/familjer än jag.

    (Vår första dag fick sonen en korg för vantar o mössa i hallen, förskolläraren bad om ursäkt flera gånger och förklarade att eftersom vår son började lite senare på terminen så var alla andra korgar redan upptagna. Men han kunde säkert få byta längre fram. Trodde att hon menade att problemet var att han fick en liten korg. Men det handlade om att han fått en rosa korg!)

    • Majas bekännelser augusti 23, 2013 den 8:02 f m #

      Måste bara säga att du har ju helt rätt i detta Anna, att dessa pedagoger borde veta bättre ibland. Om det nu är så viktigt att deras yrke ”uppgraderas” till att vara förskola och att deras profession inte är fröken, så borde de väl också kunna hänga med i genusarbetet! Vi lever ju 2013 och vanliga Svenssonfamiljer behöver inte innebära mamma och pappa. Det borde de, om några, verkligen vara pålästa om. (Jag är väldigt nöjd med vårt dagis (ja jag kallar det fortfarande så) och har inte märkt några problem men så har ju barnen en mamma och en pappa och alla korgar är vita.)
      Sanna – njut av helgen som kommer, ta in alla intryck med långa djupa andetag och njut av din familj!

    • Johanna augusti 23, 2013 den 9:42 e m #

      Jag håller med dig Anna! Hur svårt kan det vara? Plus att det ju faktiskt ligger inom deras uppdrag.

    • Det där har du verkligen rätt i! Dagis handlar om barnpassning, förskola handlar om pedagogik – och då borde man kunna kräva ett och annat. Det tar jag med mig. Och fy vilken historia med korgen… Adrian tycker jättemycket om rosa, nåde den som lär honom att det är en löjlig tjejfärg! (för ja, löjlig och tjej tenderar ju höra ihop..)

  5. Sandra på Stökboet augusti 23, 2013 den 7:10 f m #

    Ja men självklart har vi funderat över ditt låååånga uppehåll, men visste ju att nya jobbet kört igång så var inte orolig på riktigt 🙂

  6. Helena augusti 23, 2013 den 7:36 f m #

    Visst har jag undrat lite vart du tagit vägen, fast egentligen inte eftersom jag visste att det var nya veckan på jobbet 🙂 Börja på ett nytt jobb tar ju enormt mycket kraft.

  7. susitar augusti 23, 2013 den 8:51 f m #

    Jag brukar tänka såhär: hellre kvalitet än kvantitet, och ibland kan det ta ett tag innan man kommer något vettigt att skriva om.

    Hm, jag håller med dig om att orden ”förälder” och ”syskon” är underskattade. Jag minns när några hade roligt åt ordet ”hen” och skrev ”Jaha, ska man sluta säga mamma och pappa nu? Bara säga mappa?”, vilket fick någon att svara ”eller det alldeles utmärkta FÖRÄLDER ;)”.Familjeliv i ett nötskal alltså.

    • Ja men visst är det så! Och precis det säger jag ju alltid till mina elever också: Det är kvaliteten som räknas. Svårt att följa själv bara 😉

      Åh härliga Familjeliv… verkligen fascinerande att folk är så totalt omedvetna om hur olika familjer kan se ut.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: