Egentligen borde jag försöka peppa mig själv, men…

25 Aug

Att vara lärare innebär att jobba skiten ur sig själv varje dag. Så skrev jag på väg hem från jobbet en trött, mörk februaridag i vintras när allting kändes precis sådär övermäktigt som det gör nu. Och hela det inlägget gäller fortfarande, varenda stavelse. Ibland frågar jag mig om det är värt det; om det är värt all denna stress, prestationsångest, rädsla över att inte få ihop det, att vissa elever inte ska nå E, att de inte ska tycka om mig, att jag inte ska räcka till. För, precis som jag skrev i februari, jag överarbetar sällan. Jag gör mitt jobb, jag är engagerad i mitt jobb och det är fanimej betydligt mer än vad min kropp klarar av ibland. Och jag vet att jag inte är ensam.

Nu har höstterminen precis rullat igång och jag känner förstås till att de första veckorna efter sommarlovet är värst. Den egna hjärnan har gått in i viloläge och det tar ett tag att få igång den, eleverna har haft ett långt sommarlov och de allra flesta är inte ett dugg sugna på att återgå till rutiner och skolarbete. Till råga på allt befinner jag mig för andra året i rad på en nygammal arbetsplats, jag har en ny tjänst, nya elever och nya kollegor. Rutinerna ser helt annorlunda ut, eleverna är helt annorlunda och jag har inte landat ett endaste dugg. Så känns det faktiskt. Det är heeelt normaaalt, skriver kollegor till mig på facebook, såhär mår vi allihop efter sommarlovet! Men återigen: Är det värt det? Ska vi bara gapa, svälja och acceptera att vår lärarvardag ser ut såhär? Att så många lärare lever med ständiga sömnproblem, stressymptom, prestationsångest..? Att det liksom är heeelt normaaalt att känna så?

Jag hoppas att ni som läser det här, ni som känner mig, ni som eventuellt har undervisats av mig eller som arbetar med mig förstår att jag inte tänker lägga mig på marken, skita i alltihop och sura, och jag hoppas ni fattar att jag har det där engagemanget glödande längst där inuti. Jag är helt enkelt bara… trött. Trött och arg på mig själv att jag inte har stenkoll på den kommande veckan (eller åtminstone på morgondagen) och att det mesta just nu känns så vansinnigt tungt. När ska hjärnan vakna och gå i spinn på det där sättet den gör i vanliga fall? När kommer alla smarta lektionsupplägg och ämnesidéer flygande till mig?

Puh.

Många har sagt till mig att jag ska sänka ambitionerna. Alla elever kommer inte nå högsta betyg – eller ens lägsta betyg – och flera i varje klass kommer aldrig känna det där glödande engagemanget för just mina ämnen. Det köper jag, utan problem. Och mitt mål är inte heller att alla elever ska nå absolut högsta resultat eller att de ska älska precis allt det vi jobbar med, just för att det är rätt ouppnåeligt i de flesta klasser. Men jag tycker inte att det är för mycket begärt att önska att de flesta elever lämnar grundskolan med en starkare självkänsla än de kanske hade tidigare, ett gott (eller åtminstone ett hyfsat gott) självförtroende och en lust att lära sig mer, att satsa på något som de brinner för. Att de som kanske inte hade det tidigare nu har fått modet att våga (och vilja!) uttrycka sig i tal och skrift, och att de till och med tycker att det är rätt kul – i alla fall ibland. Att de som tidigare inte alls förstod tjusningen med läsning faktiskt har läst en eller till och med två romaner i stort sett av egen vilja. Ni vet, att vi tillsammans gör ett försök att närma oss trädtopparna om inte annat och ja, att eleverna får lust att senare verkligen nå dem – fast helt på egen hand.

Ja, nu svamlar jag.

Sammanfattningsvis kan man väl säga att jag har svindel just nu. Det känns skitläskigt att kasta sig ut i en ny termin, med allt detta vansinnigt stora ansvar som vilar på mina axlar. I stunden, under varje enskild lektion, känns det förstås inte så (bara ibland) men då och då går det inte att låta bli att tänka på det.

Det går inte att göra mer än sitt bästa. Men när det bästa inte räcker till? Eller när jag inte är säker på om jag faktiskt gör mitt bästa? När jag inte riktigt hinner..?

(Då vill jag bli föreläsare istället. Eller författare. Eller både och. Ha kakan och äta den, liksom. Gräva ner sig i intressanta ämnen, föreläsa om dem – men sedan slippa tänka på åhörarnas måluppfyllelse. Fast jag vet inte… jag antar att detta bara är den sedvanliga, heeelt normaaala höstterminsångesten.)

Annonser

7 svar to “Egentligen borde jag försöka peppa mig själv, men…”

  1. peachbeast augusti 25, 2013 den 8:07 e m #

    Det är helt sjukt att det klassas som normalt att hela tiden vara stressad och känna sig överhopad som lärare. Att känna så ibland kan jag förstå men inte jämt! Jag hoppas att du hittar din inre styrka igen för om du undervisar hälften så bra som du skriver här på bloggen så är du en kanonbra lärare! Jag hade älskat att ha dig som lärare i vilket ämne som helst! Det är jag fullständigt övertygad om.
    Krama på frugan och lillkillen – det kanske hjälper lite :-). Kram

    • Wow, pepp! Tack för det! Och visst är det sjukt, det gjordes en undersökning av lärares arbetsmiljö som bl.a. visade att 84% har sömnproblem – galet. Men jag sover åtminstone som en stock till 5, är så trött 😉

  2. Elin - tankar från draknästet augusti 25, 2013 den 8:41 e m #

    Jag tänker så här: Att vara på ett nytt jobb är skitjobbigt för vem som helst. Att vara på ett nytt jobb och träffa en massa nya elever (vet inte hur många du har, men som ridlärare hade jag drygt 100/vecka…) kan ta knäcken på vem som helst. Det är det första, den delen kommer att bli bättre med tiden. Det andra är att jag undrar lite över vilket stöd som du har på jobbet, från kollegor och chefer? För du är säkerligen inte ensam med dina tankar. Ni är ju flera som ska dela bördan/uppgiften/förmånen (beroende på hur det känns just för tillfället) att få eleverna just så inspirerade och fyllda med självkänsla som du önskar. Är det något som ni pratar om, eller skulle kunna prata om i personalgruppen?
    Stor kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: