Flatfilmsfredag – vecka nio

30 Aug

Fredag! Åh, aldrig känns fredagar så befriande som precis i början av en ny termin, när hjärnan jobbar dubbelt så intensivt och kroppen känns dubbelt så tung. Jag känner mig dock nöjd med veckan som varit och jag är väl värd belöning i form av flatfilmsfredag! Förra veckan körde jag en riktigt gammal klassiker (och tidigare nu i veckan hade vi för övrigt filmtema på terminens första after work, på vilken jag valde att vara karaktären Fräulein von Bernburg ur just den filmen) och tja, än en gång blir det en aningen äldre film. Jag lovar, nästa vecka blir det 2000-tal igen!1_midi Serving in silence, eller ”En officers dilemma” som den härliga svenska titeln lyder. Den här filmen har jag enbart på VHS någonstans djupt nere i någon låda och jag spelade in den för kanske 14 år sedan då den gick på tv. Att jag såg den första gången var en ren slump, jag tryckte igång tv:n inne i mitt tonårsrum och hamnade i scenen precis innan Glenn Closes och Judy Davis’ första kyss. Jag minns att jag direkt kände ”de lesbiska vibbarna” och att jag naturligtvis bara var tvungen att titta vidare, samtidigt som jag skämdes en aning och var livrädd att mamma skulle komma in i mitt rum – vilket hon dock gjorde. Konversationen som följde kommer jag inte exakt ihåg, mer än att det var aningen obekvämt och att mamma ställde en märklig fråga som implicit avslöjade hennes misstankar om att jag nog var lesbisk.

När jag hade sett ”Serving in silence” den där första gången så var jag ständigt på jakt i tv-tablån efter att filmen skulle visas igen, och när den väl dök upp en andra gång spelade jag förstås in den och såg den sedan gång på gång på gång… man tog vad man fick, liksom.

Så, vad handlar filmen om då? Den är baserad på en sann historia och huvudperson är officeren Margarethe Cammermeyer som kommer ut som lesbisk och därmed äventyrar både sin karriär (eftersom homosexualitet är olagligt inom militären, ni vet…) och relationen med sina barn. Det är en tv-film och kanske är det det som gör att den kan kännas aningen torr, men just det faktum att den är verklighetsbaserad och att Cammermeyer hela tiden är sann mot sig själv, ja, står upp för sig själv gör att jag gillar den. Eller, att jag gillade den . Den ligger som sagt gömd i någon låda och jag kom att tänka på den bara häromdagen, men nu känner jag att jag borde se den åtminstone en gång till; den är trots allt en del av flatfilmshistorien!

Trevlig helg! Nästa vecka blir det tioveckorsjubileum för flatfilmsfredagen!

Annonser

10 svar to “Flatfilmsfredag – vecka nio”

  1. Ellinor augusti 30, 2013 den 9:48 f m #

    Var olagligt då i alla fall. Numera har de tom en kvinnlig general som är öppet homo.

  2. Maria augusti 30, 2013 den 1:42 e m #

    Jamen se där, ytterligare en film jag så gott som glömt bort, dags att gräva lite i kartongerna med ”inspelade band” och sen hoppas att VHS-spelaren inte packat ihop och tackat för sig, är säkert sju år sen den användes senast.
    Trevlig film, jag gillar sanningsbaserade filmatiseringar. Glenn Close gör oftast bra roller och så är hon ju inte sååå tokig att se på heller.

    • 🙂 Det som göms… dyker upp på flatfilmsfredagen! Adrian har stoppat kaviarmackor och plastfigurer i vhs-spelaren men hoppas kunna få igång den ändå…

    • Ps. Glenn Close är väl tyvärr inte sitt snyggaste jag i just den här filmen och Judy Davis är jag kluven till. I vissa scener skitsnygg och i andra ser hon bara läskig ut.

      • Maria augusti 30, 2013 den 3:34 e m #

        Håller med, Glenn Close har sett mysigare ut i andra filmer, men av nån sjuk anledning tyckte jag (då) att hon var stilig i uniform. Judy Davis tycker jag har ett intressant utseende, inte direkt bildskön men jag har aldrig varit ett fan av bildskön ändå.
        Blev lite sugen på att se ”Even Cowgirls get the Blues” om jag ändå får igång videospelaren.
        Oops. Ska inte skriva nåt om den filmen, för det kanske du vill göra en annan fredag?

  3. Lisaeleonor augusti 31, 2013 den 7:34 e m #

    Var det inte så att Obama sa något förra året som tog bort regeln dont ask dont tell som fanns i amerikanska armen? Har för mig det.

    Jag har ett tips till flatfilmsfredagen: fingersmith. Det är ett brittiskt drama i två delar, är nog gjort för tv från början. Handlar om två kvinnor från väldigt olika bakgrunder som möts där den ena försöker lura den andra och sen blir det en massa förväxlingar och oväntade händelser.

    Jag tycker den är riktigt bra som film. Sedan tycker jag det är trevligt med en film som har homosexuella i där deras läggning inte är ett problem. Så jag rekomenderar.

    • Både Fingersmith och Tipping the velvet (båda av Sarah Waters) finns i min dvd-hylla 🙂 Jag gillar dock Tipping the velvet bättre tror jag… Har du läst böckerna? Rekommenderar!

      Och jo, den regeln tycks ha försvunnit. Men som sagt ovan, normerna är fortfarande starka – skulle jag gissa i alla fall.

Trackbacks/Pingbacks

  1. Flatfilmsfredag – tioveckorsjubileum! | mina Sanna ord - september 6, 2013

    […] of two girls in love Vecka 6: Kyss mig Vecka 7: Desert hearts Vecka 8: Mädchen in Uniform Vecka 9: Serving in silence Vecka 10: And then came […]

  2. Flatfilmsfredag – vecka fjorton | mina Sanna ord - oktober 4, 2013

    […] jag dock funderar över gällande filmer som dessa (tänker även på It’s in the water och Serving in silence) är lite hur man ska… förhålla sig till dem, eftersom de är så uppenbart daterade genom […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: