Jag är för att träna elever i att ta eget ansvar – men självklart ska läxor aldrig ersätta undervisningen

17 Sep

Okej. När man bloggar sällan hopar sig ämnena när tiden väl finns, och därför har jag nu tre blogginlägg som jag skulle vilja färdigställa: Ett om det fantastiska med förskolan (apropå Alex Schulmans irriterande krönika i Aftonbladet för någon vecka sedan), ett om surrogatmödraskap och ett om läxornas vara eller icke vara, apropå ett inlägg jag läste nu alldeles nyss men också apropå Moderaternas obehagliga reklam i tunnelbanan om ”lexhjälp åt alla”.

Så, var ska jag börja? Eftersom jag egentligen har mängder av lektioner att planera så passar det väl bra att skriva om skolan = läxor. Och för att inte hålla er på halster för länge så kan jag direkt meddela att jo, jag är faktiskt för läxor – rimligt stora läxor, med ett tydligt syfte och utformade på ett sätt så att eleven utan större problem kan klara av att göra dem själv, utan stöd av en vuxen (utöver mig då, förstås). Varför? Det kommer jag till nedan.

Det här blogginlägget av Pernilla Alm dök upp i mitt facebookflöde och jag tänker inte motsätta mig att texten är välskriven och innehåller många bra argument mot läxor. Likväl tänker jag inte fullt ut hålla med henne. Eller, såhär: Jag blir irriterad när lärare tycks tro att deras ämne är det enda som eleverna har på schemat och därmed delar ut enorma läxor med kort varsel. Jag blir även irriterad när läxor består i att eleverna ska lära sig nya saker, göra nya upptäckter och befästa kunskaper som aldrig behandlats under lektionstid. Det är självklart inte okej, för undervisningen ska ske i skolan, av utbildade lärare. Men som sagt: Som företeelse är läxor trots allt något jag förespråkar – inom rimliga gränser.

Anledningen till att jag aldrig någonsin (tror jag) kommer sluta dela ut läxor då och då är dels att jag vill träna eleverna i att ta eget ansvar, dels att de själva ska få möjlighet att upptäcka vilken studieteknik som passar dem bäst (som ett led i att rusta dem för framtida studier) och dels för att alla kunskaper omöjligen kan läras in och befästas enbart under lektionstid. Ta mitt ena ämne till exempel, tyska. Under två sextiominuterspass i veckan går det inte att lära sig tyska, särskilt inte om du ena veckan är sjuk en av dagarna och nästa förlorar du ytterligare en timme på grund av en friluftsdag. Sänka kraven? Nej, det tänker jag inte göra (och det är ju inte ens upp till mig, för övrigt, jag följer kursplanen). Att läsa om eller lyssna på en text som vi har jobbat med under lektionstid, att träna ord och uttryck som eleven under lektionen har skrivit upp i sitt häfte eller som jag har lagt in på den interaktiva lärplattformen glosor.eu – det kan elever göra utan stöd av någon vuxen, och det kan till och med ske på skolan, direkt i anslutning till skoldagens slut eller under någon rast. Med små medel hålls då språket vid liv och du befäster nya ord, och under nästa lektion behöver vi inte börja om från noll utan kan fortsätta där vi slutade senast.

Och så har vi mitt andra ämne, svenska. Just nu får mina sjuor ordkunskapsläxa, 12 svenska ord varje vecka. Vi går tillsammans igenom orden (som är plockade ur den gemensamma boken vi läser) och så ska eleverna i första hand träna på ordens betydelse och att kunna använda dem, och i andra hand även träna på stavningen. Då och då har jag även delat ut läsläxor, för ja, det behövs faktiskt. Ungdomar läser allt mindre; jag skulle säga att över hälften av eleverna i mina klasser aldrig läser en skönlitterär bok på egen hand. De har inte tid, de tycker att läsning är tråkigt – och det blir inte direkt roligare av att deras läshastighet och läsförståelse aldrig utvecklas. Den här artikeln av Gunilla Molloy har jag tidigare länkat till, likaså den här av författaren Johan Unenge och i övrigt behöver jag inte säga så mycket mer om det: Läsning är superviktigt, och tio minuter om dagen hinner alla läsa.

Men. Och jag trycker verkligen på ordet men: Läxor ska aldrig, aldrig någonsin ersätta undervisningen, och elevens modersmål (eller föräldrarnas modersmål) eller för den delen föräldrarnas akademiska bakgrund ska aldrig, aldrig verka begränsande för elevens möjligheter att göra läxorna.

Moderaterna skriver på sina reklamaffischer (valaffischer?) att de vill ge ”lexhjälp åt alla!” och utan närmare eftertanke vill jag naturligtvis nicka och hålla med. Ja, jag tycker att läxhjälp i skolan är toppen. Där jag jobbar nu har vi läxhjälpstimmar insprängda i schemat, en timme i veckan för varje klass, och vi försöker hitta ytterligare timmar för att kunna stötta extra i kärnämnena. Men – ändå blir jag så otroligt provocerad av den där texten, just för att den är signerad Moderaterna och den borgerliga regeringen; den regering som skurit ner på resurser inom skolan och som därmed gjort att skolan just nu befinner sig i kris. För tack vare vår sittande regering behövs verkligen den där läxhjälpen som de så fint förespråkar – för jag hinner inte ge mina elever det de behöver under lektionstid (och det gäller både på mitt nuvarande och på mina tidigare jobb). Om jag kunde skulle jag undervisa många elever (t.ex. elever med annat modersmål än svenska, elever med koncentrationssvårigheter och elever som på andra sätt har svårt med det svenska språket) i mindre grupper för att verkligen ha möjlighet att individanpassa. Ett annat alternativ vore att ha tillgång till en specialpedagog eller en svenska som andraspråks-lärare under samtliga svensktimmar. För då skulle det inte behövas någon läxhjälp, tror jag. Om alla elever kunde tillgodogöra sig det absolut viktigaste under lektionstid och fick hjälp att hitta sina bästa studiestrategier, då kunde de själva klara av en mindre mängd läxor utan vuxnas inblandning. (Jag spränger med andra ord in ett litet försynt önskemål såhär mitt i texten: Please, regeringen, ge oss de resurser vi behöver i skolan istället – läxhjälpsbehovet är inte det mest akuta. Inte egentligen.)

Men okej. Jag är alltså för läxor, samtidigt som jag kan se problemen med dem. Innan jag avrundar vill jag dock säga några ord till om ett av mina argument för läxor ovan, nämligen det om eget ansvar: Som det ser ut i skolan just nu tar de flesta lärare med sig en bunt pennor till varje lektion – eftersom eleverna inte klarar av att ta ansvar för en egen penna. Dessutom, om vi har planerat en övning i datorn, skriver vi även ut några ex av uppgiften – eftersom det alltid är några elever som har glömt datorn hemma alternativt har glömt/tappat bort laddaren. Jag samlar även in elevernas extranycklar till skåpen och får rycka ut som skåpsöppnare ungefär varje dag, eftersom de har glömt nyckeln hemma. Och dessutom undviker alltfler lärare att ge eleverna läxor – eftersom de inte klarar av att ta ansvar för att göra läxor (okej, inte enbart därför – men det är en anledning). Med risk för att låta som en bakåtsträvande surkärring så vill jag säga såhär: Jag tycker inte att den här utvecklingen känns okej. Och jag tycker definitivt inte heller att vi gör eleverna en tjänst genom att frånta dem alla möjligheter till eget ansvar. Däremot, vilket jag ju redan har sagt ovan på en massa olika sätt, så tycker jag självklart att vi måste guida dem i att kunna ta det där ansvaret. Vi måste ge dem goda möjligheter att lyckas, vi måste ge dem tydlighet, vi måste sträva efter att ge alla elever det stöd de behöver – och vi måste även ha höga förväntningar på dem: Vi måste se dem som kompetenta nog att genomföra mindre uppgifter på egen hand. När ska de annars lära sig? undrar jag.

Advertisements

9 svar to “Jag är för att träna elever i att ta eget ansvar – men självklart ska läxor aldrig ersätta undervisningen”

  1. Hmm jo, jag också se poängen med läxor så som du beskriver det men jag har själv problem med min sin äldsta son och hur han kämpar med läxorna. Det är väldigt enkla uppgifter han får och de har han fått ända sedan första klass men han fullkomligt AVSKYR läxorna och det förstör varje kväll hemma hos oss.

    Grejen är att det är en massa annat strul i hans klass som gör att han inte trivs så bra i skolan överlag så jag förstår att han blir arg och ledsen när han måste ”ta med sig skolan hem”. Många av barnen i hans klass tyckte redan från början att det här med läxor var jätteroligt. De kände sig stora och att de verkligen gick i skolan nu men för min son har läxorna bara blivit pest och pina. Och så ska det ju inte riktigt vara i första klass…

    • Jag förstår verkligen din frustration och framför allt din sons frustration, och det där är svårt… för samtidigt visar ju ditt exempel tydligt att problemet snarare handlar om trivsel i skolan, och ofta handlar det ju också om att elever som inte klarar av läxor inte heller klarar av eller hänger med i skolarbetet under lektionerna. Och där måste förstås det främsta krutet läggas.

  2. Helena september 17, 2013 den 3:08 e m #

    Jag tycker läxor är ett utmärkt hjälpmedel för repetition av sådant man gått igenom under lektionerna. Däremot blir det fel om läxorna innehåller nya saker eller saker som är för svåra, så att både föräldrar och barn sitter och sliter sitt hår och inte förstår.

    Och som du säger är det en bra träning i att ta ansvar. Jag kan inte minnas från min egen skoltid att det var så som du beskriver med att både det ena och det andra glömdes bort. Det är klart att vem som helst kan glömma, men jag misstänker att du som lärare rätt snart ser mönster i vilka som gör det. I vissa fall kan det säkert hos en del finnas andra allvarligare orsaker bakom det som upplevs som slarv, men ofta tror jag det handlar om att de helt enkelt aldrig lärt sig att få ta ansvar själva.

    Många föräldrar sköter nog mycket av det barnen själva skulle kunna klara av redan från en ganska tidig ålder, t ex att hålla reda på sina saker och vad som behövs för en viss aktivitet. Att exempelvis låta barnet själv packa gympaväskan och att man sedan som vuxen kontrollerar att allt som finns behövs tror jag är genomförbart rätt tidigt. Jag är dessutom övertygad om att det stärker barnets självkänsla att få göra saker själv.

  3. Johanna september 17, 2013 den 4:51 e m #

    Äuhm … Ni har extra pennor, extra nycklar, skriver ut övningar på papper för saknade laddare? Det klingar inte bra med att du/ni försöker få eleverna att ta bättre ansvar. Glömmer man ständigt penna eller skåpsnyckel gör du den eleven en björntjänst som har det i katedern omutifallatt. När jag gick i skolan fick jag minsann ta ansvar för att jag hade block, penna och nyckel till mitt skåp.

    • Jo, många lärare tycker att det är enklare än att det varje lektion går 15-20 minuter till att få alla att skaffa fram pennor och annat material. Jag tycker inte att det är okej, långt ifrån, och jag kontaktar föräldrarna i de klasser där 15 av 20 inte tar med penna osv till lektionen – men mer än så kan jag inte göra (och hjälper gör det inte alltid heller). Och till syvende och sist är det vi lärare som drabbas: När vi förlorar 15 minuter per lektion vecka ut och vecka in når inte eleverna så långt som de borde och måluppfyllelsen blir sämre. Tyvärr. Jag förespråkar dock ALLTID eget ansvar, men ibland är det inte värt det… tro mig. Jag är evigt trött på tjatet om pennor, datorer och material… hade varit fint att ägna sig åt undervisning istället.

    • (och som det står i inlägget så gillar jag INTE den utvecklingen, jag beskrev bara verkligheten)

  4. sprakkarringen september 18, 2013 den 5:12 e m #

    Jag jobbar på gymnasiet, men känner ändå igen mig i precis allt du skriver om elevernas bristande förmåga att ta ansvar. När det gäller att ta med pennor, nycklar osv handlar det väl mycket om att välja sina strider, och att spara in på tid och irritation. Jag håller också med dig i frågan om läxorna; de är väldigt viktiga när det gäller nötande och befästandet av kunskap. Eleverna hade heller aldrig tagit sig igenom en enda skönlitterär bok om de inte hade läst hemma också (däremot kan man hjälpa eleverna igång med läsning genom att t.ex. skapa förförståelse för texten). Och vem hade tyckt att det var ok?

Trackbacks/Pingbacks

  1. Flatfilmsfredag – vecka tolv | mina Sanna ord - september 20, 2013

    […] behövs = under lektionstid, i den ordinarie undervisningen (vilket jag ju också skrev om tidigare i veckan). Skärpning, […]

  2. Okej, vi tar det här med läxor igen | mina Sanna ord - september 27, 2013

    […] Här skrev jag ganska utförligt om vilken sorts läxor jag delar ut då och då och att jag självklart anser att läxor ska kunna göras utan en vuxens hjälp alternativt med en vuxen som inte är lärare eller har några specialkunskaper i skolämnena. Undervisningen ska självklart ske under lektionstid, det är vi lärare som ansvarar för den och de hemuppgifter vi eventuellt delar ut ska enbart handla om att befästa kunskaper, att repetera och att öka elevers nyfikenhet, ansvarsförmåga, läslust och -förståelse. […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: