Hjältar, monster och den äldsta bögen

24 Sep

Ibland blir det bara för tokigt.

Till sista lektionen (då jag redan kokade inombords efter en tidigare misslyckad lektion) släpade ett gäng elever med sig ett rejält dåligt humör och två av dem var mitt inne i en olöst konflikt, vilken resulterade i att de hejdlöst skrek ”fotbollsbög”, ”din jävla gay” och ”fotboll är så jävla bögigt” till varandra i klassrummet. Det bubblar inom mig när jag hör sånt där och jag frågade naturligtvis vad de menade när de sa att fotboll var bögigt samt fastställde att ja, det finns bögar som spelar fotboll, men det är ingenting att göra en grej av och så vidare.
”Bögigt betyder fjantigt!” ropade en elev då, varpå jag sa att det inte var okej och så fortsatte diskussionen en liten stund.

Jag tänker förstås inte redogöra för varenda ord här, men en sak var intressant; nämligen den att en av eleverna slog fast att ”bög” för dem var ett skällsord, men att ”homosexuell” inte var det. Hen uttryckte alltså explicit att de egentligen inte menar ”killar som gillar killar” när de kallade saker ”bög” i negativ bemärkelse utan det är ”bara ett skällsord” just. Inte acceptabelt för det, invände jag, och la även till att fitta, kuk och hora inte heller är okej att använda som skällsord (utöver det självklara faktum att man inte bör kalla någon för skällsord över huvud taget).

Så. Bra med det. Lektionen rullade igång, jag plockade fram högläsningsboken – ”Hjältar och monster på himlavalvet” – och började läsa. Någonstans hade jag kvar den där diskussionen i huvudet medan jag läste (definitivt en nackdel med att vara en hejare på att göra flera saker samtidigt) och när jag läst nästan en hel sida skedde så det oväntade, eller kanske det oundvikliga:

”När han till sist var färdigsmyckad, tog några av dem fram sina flöjter och började spela.
– Nu ska vi dansa till din ära, Tauros, sa den äldsta BÖGEN hö…”

Ridå.
Och därefter gapskratt.
Jag skrattade, eleverna skrattade så att de kiknade och när vi alla återfått andan en aning fick jag förklara att de efterföljande orden ”högtidlig” och ”började” hade spelat min hjärna ett spratt efter den där bögdiskussionen. För nej, det stod inte ”bögen” i boken – det stod ”systern”.

Puh. Nu åker jag hem. Fortfarande på hyfsat dåligt humör och det lär inte vara sista gången någon ropar ”jävla bög” på den här skolan – men ett skratt lättar upp en aning. Definitivt.

(Som tillägg åt den som fnissade förtjust åt den här historien kan jag berätta att det på sidan efter förekom en hare vid namn ”Lepus”, vilket en annan elev icke oväntat lyckades tolka som ”lesbus” och ja… ni fattar. Jag tror det är dags för mig att komma ut snart. Och på tal om det, ni läser väl Sara Lövestams blogg om hbtq och skola på Lärarnas Riksförbunds hemsida? Inlägget om att komma ut för elever är mycket läsvärt, och jag kan känna igen mig i varenda ord.)

Annonser

9 svar to “Hjältar, monster och den äldsta bögen”

  1. Flugan september 24, 2013 den 5:15 e m #

    Hej Sanna! Jag uppskattar din blogg mycket, du vidgar mina vyer lite mer och du lockar fram ett och annat skratt (är lärarstudent, -vikarie och bonusförälder till en 2½-åring bland annat, så en del igenkänning är det!). Jag har inte kommenterat tidigare, men nu är det dags för jag har en liten undran 🙂

    Hur ”ska” man reagera när någon säger att den är homosexuell/bisexuell/? Vad säger man? Fattar att det såklart är individuellt men jag skulle uppskatta dina tankar kring det!

    Jag sa ett enkelt ”jaha” när en kollega kom ut och fortsatte sedan prata om vårt arbete efter en kort tystnad, men kollegan verkade lite stött över mitt ointresse. Och vad skulle jag sagt mer? Grattis, eller?

    • Agnes september 24, 2013 den 11:30 e m #

      Nu är jag inte Sanna, men jag känner ändå för att ge mitt svar på din fråga, hoppas att det är okej! 🙂

      Jag skulle säga att det handlar mycket om _hur_ själva komma-ut-situationen ser ut. Personligen kommer jag väldigt sällan ut på det ”klassiska” sättet: ”Jo, jag har en sak att berätta: det är så att jag har bisexuell och har en flickvän.” Om jag formulerar mig på det sättet tycker jag förmodligen att det är en ganska jobbig situation överlag, och i så fall kan ett ”tack för förtroendet (och att du kände dig bekväm med att prata med mig)!” fungera väldigt bra. Jag vill inte ha ett: ”jag är helt okej med det”, ”åh gud vad intressant” eller något sådant. Jag vill ha ett erkännande av att jag sagt någonting som kan vara personligt jobbigt och att personen har hört vad jag har sagt och faktiskt lyssnat.

      Men oftast kommer jag ju inte ut på det här sättet. Oftast består mina komma-ut-situationer över att någon frågar ”har du pojkvän, vad gör han?” eller ännu mer löst ”vad har du gjort i helgen? – jag har umgåtts med min tjej” eller att jag vill berätta om varför jag vill flytta till södra sidan stan (hände idag, t.ex.) och liknande situationer. I alla fallen är det enda jag verkligen kräver att personen i fråga i fortsättningen använder rätt pronomen om min partner (oavsett om det blir en följdfråga om ”jaha, vad gör hon för någonting?” eller ”gjorde ni något speciellt?” eller ”vad heter hon?” eller ingen följdfråga alls). I övrigt vill jag inte ha något ”ojdå” eller någon ursäktande förklaring om att ”jag trodde, eftersom…” – det blir bara värre då (eller för den delen någon av responserna som avråtts i fallet här ovanför heller). Bara acceptera och gå vidare, men visa mig den respekten att lyssna på vad jag säger.

      Känner du personen närmre så kan ju samtalet fortsätta mer detaljerat om det känns okej, men de flesta icke-straighta jag känner (inklusive mig själv) vill inte förklara hela ”hur kom du på att du var…”/”men hur funkar det”/etc för bekanta, när man egentligen tänkt prata om något annat. Där får man helt enkelt vara lyhörd och avgöra om personen faktiskt vill prata vidare om det 🙂

      Det här är som sagt mina funderingar, men jag hoppas att det gav några idéer i alla fall!

    • Tack för det!

      Jag tycker att Agnes svarade bra ovan, om någon kommer ut i förbifarten är det såklart inget som behöver kommenteras alls men om någon gör det i förtroende och mer sådär ”jag är homosexuell!”, då beror det väl lite på. Någon kanske berättar för att få bekräftelse och stöttning, någon annan för att du ska känna till det av någon annan anledning och då… är väl ett ”jaha” eller ”tack för förtroendet” helt okej.

  2. Kliar och sticks september 24, 2013 den 5:47 e m #

    Tack för dagens skratt! 😀

  3. Josefine september 25, 2013 den 5:54 e m #

    Tack för ett roligt och intressant inlägg. Har arbetat en månad nu och har hört ordet ”bög” användas några gånger, men inte riktigt vetat hur jag ska hantera det… Kan hädanefter dra lärdom av detta inlägg.

    Undrar också i vilken årskurs du läser boken?
    Tack för en intressant blogg som väcker många tankar!

    • Tack 🙂 Ja, framför allt brukar jag markera att bög (liksom fitta osv) är ett fint ord och därmed inte bör användas i kränkande syfte.

      Vi läser faktiskt boken i sjuan som en del i ett tema om antiken, myter och även ett ”sidospår” om mod och hjältemod där vi läser nyheter, en novell och har diskussioner om vad mod är tex.

  4. Martin september 25, 2013 den 10:06 e m #

    Varför får man inte använda könsord som invektiv? Egentligen också ordet bög? Jag är fullt seriös. Blir faktiskt lite irriterad och hade tagit upp detta med dig om det gällde mina barn.

    Jag är dessutom osäker på hur mycket av det här som ingår i läroplanen. Det verkar ta upp mycket av din lektionstid?

    Väl mött.

    • Kära nån, vad är det för märklig uppfattning? För det första är kränkningar aldrig okej över huvud taget i skolan, detta står i lagen och i läroplanens värdegrund. För det andra är varken fitta, bög eller kuk några fula ord utan namn på könsorgan samt en persons sexuella läggning och därför passar det extra illa att använda dessa i negativ bemärkelse i en skola eller på vilken arbetsplats som helst. Hur ofta har du hört någon ropa ”hetero” som skällsord? Inte så ofta va? Nej, och det beror på att homosexuella har det betydligt mer utsatt än heterosexuella i vårt samhälle. Varför då använda synonymer till homosexualitet i syfte att kränka någon?

      Och för det tredje: Konfliktlösning är en del av läraryrket, och när elever kommer inspringande i ett klassrum och är fullständiga ovänner är det en självklarhet att jag har skyldighet att använda en liten snutt av lektionstiden till att lösa denna, dels för att alls kunna genomföra lektionen och dels för att alla elever ska känna sig trygga i skolan och veta att vi vuxna bryr oss.

      Allt detta är självklarheter, och i övrigt har du inte den blekaste aning om vad mina lektioner fylls med. Att jag skriver ett par blogginlägg i veckan som handlar om likabehandling är inte direkt något som talar om vad jag för tillfället undervisar om i samtliga klasser. Dock är värdegrundsarbete enormt viktigt för att elever ska må bra och kunna lära sig något på riktigt och tack och lov arbetar jag på en skola som förstår detta.

Trackbacks/Pingbacks

  1. Hej, alla ni som tycker att värdegrundsarbete och likabehandling är trams! | mina Sanna ord - september 26, 2013

    […] senast, det kändes onekligen väldigt länge sedan – och som ett brev på posten låg sedan en ifrågasättande kommentar och inväntade sitt godkännande i wordpress-appen när jag vaknade. Jag måste vara […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: