Ett kvitto på att kampen leder någonstans (och några boktips)

8 Okt

Igår avslutades en av mina absoluta favoritbloggar, Stökboet. Riktigt ledsen blev jag när jag läste Sandras sista inlägg, för jag kommer verkligen sakna den bloggen. Så otroligt välskrivna inlägg med viktiga, skarpa, kloka åsikter och tankar – och till råga på allt blandat med vackra foton. In fort och läs i arkivet, ni som mot förmodan har missat.

Grejen är ju den, dock, att jag fullt ut förstår varför Sandra (och Johan) väljer att lägga ner bloggen och själv har jag under hösten flera gånger haft seriösa tankar på att göra samma sak: Sluta blogga. Ja, även nu när jag sitter här och i all hast ”efter jobbet”-bloggar så gnager det bak i huvudet; om jag orkar fortsätta, om det är värt det, om jag kanske skulle minska min ständiga inre stress om jag bara la ner bloggandet helt enkelt. Men samtidigt känns det skitsorgligt.

I morse fick jag den här kommentaren till det inlägg jag skrev i söndags: wpid-Screenshot_2013-10-08-10-50-51.png…och då känns det ju bara så bra i hela kroppen, för jag får ett kvitto på att mitt skrivande ger något, att allt mitt och andras arbete för en mer jämlik och jämställd värld leder någonstans – om än bara i det lilla och på en enda plats.

Därför fortsätter jag en stund på pepp-linjen/förändra i det lilla-linjen och tipsar om några böcker, nämligen de nyaste tillskotten i Adrians bokhylla:wpid-20131008_064209.jpg
wpid-20131008_064219.jpg wpid-20131008_064254.jpg wpid-20131008_064400.jpg wpid-20131008_064428.jpg Mamman och havet” av Sara Stridsberg och Anna-Clara Tidholm, Fastna med rumpan-dagen av Cecilia Rihs och Pia Niemi och Vad vill du bli när du blir stor? av Pamela von Sabljar, vilket dessutom är en samlingvolym innehållande böckerna Vad gillar du att göra? och Vad är din favoritsak? 

Adrian blev alldeles överförtjust av alla böckerna, och jag blir toklycklig av bilder av barn med olika hudfärg, kön och funktionsförmåga som gör saker som barn gör, fritt från normer och förväntningar. Det som även slår mig är hur otroligt ovanligt det är att böcker bryter normer på det här sättet – för när jag bland illustrationerna ser tre eller fyra barn med annan/mörkare hudfärg än grisrosa på en och samma sida så tänker min invanda normhjärna ”men oj så många mörkhyade barn!”, för att nästa sekund inse att… nä, de är inte särskilt ”många” – bilden återspeglar bara verkligheten, vilken i de flesta fall är betydligt mer varierad och färgglad än i barnböckernas värld. Befriande läsupplevelser, helt enkelt.

Nu ska jag återhämta mig från dagens bravader; kvartsamtal (ja, kvartsamtal), cellprov (hua) och två stökiga, bökiga men ändock till sist hyfsat lyckade svensklektioner om Sapfo och lesbisk lyrik. Jag gissar att det blir två avsnitt ”Homeland”, efter att vi tagit oss igenom eftermiddagskaos och läggning av barn.

Och ni då, kära läsare, hur har er dag varit? Har ni rentav ytterligare boktips att dela med er av eller dylikt?

Annonser

14 svar to “Ett kvitto på att kampen leder någonstans (och några boktips)”

  1. Lisa - MondoCane oktober 8, 2013 den 7:04 e m #

    Samuel älskar Totte, Emma och alla de där gamla klassikerna. Det är typ det som gäller härhemma.

  2. Elin - tankar från draknästet oktober 8, 2013 den 7:15 e m #

    Jag visste inte att Sara Stridsberg skriver barnböcker. Kommer du ihåg när vi såg Solanas-pjäsen på Dramaten? 🙂

  3. Calle oktober 8, 2013 den 8:19 e m #

    Vad härligt att få sådan feedback och ett kvitto på att du faktiskt gör skillnad. Ger hopp om framtiden också, att det faktiskt går att förändra världen, om så med små myrsteg! Du är bäst! 🙂

    Vad gäller barnböcker har mina barn passerat det lite men Storebror läste just ut ”Flickornas Historia” och det känns ju rätt bra…

  4. susitar oktober 8, 2013 den 9:04 e m #

    En sak som kanske kan ta bort lite stress från bloggandet är väl att inte se på det som ett måste. Tänk inte att du måste skriva ett visst antal inlägg per vecka – hellre att du håller på länge men skriver sällan, än att du har en intensiv blogg som läggs ner när du tömt alla idéer, tänker jag.
    Jag har bloggat i tre år, och mitt uppdateringschema är inte regelbundet – ibland dröjer det en vecka eller mer tills nästa inlägg, ibland kommer två inlägg dagarna efter varandra. Jag har inte många följare, men jag minns varför jag började blogga – för att ingen annan fyllde min nisch.

  5. Jessica oktober 9, 2013 den 8:04 f m #

    En alldeles underbar kärlekhistoria är boken om Tango!

  6. presens oktober 9, 2013 den 1:39 e m #

    Jag köpte samlingsvolymen om Mormor och Morfar på bokmässan, och både jag och barnet är helt sålda! Mer! 🙂

  7. Ringens oktober 9, 2013 den 3:05 e m #

    Min sambos systerson fyller snart år och en bok vore ju toppen att ge bort i present! Vet du om jag kan hitta dessa i någon affär i Stockholm?

Trackbacks/Pingbacks

  1. ”Men Alfons är väl lite queer ändå?” Om välvilliga tolkningar och avsaknaden av regnbågsfamiljer i barnfilmer | mina Sanna ord - oktober 15, 2013

    […] det jag saknar är barnfilmer (filmer, inte böcker – det har vi redan, se till exempel här, här eller här) där det ingår familjer som tydligt frångår heteronormen, där det inte […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: