Om Sapfo, normvidgande undervisning och mitt eventuellt lesbiska utseende

11 Okt

Okej. Ni vet att jag avskyr att stoppa människor i fack och jag skulle definitivt aldrig stå på en föreläsning och tala om hur en flata ser ut. Eh, ganska uppenbart (och nej, flator ser inte ut på ett sätt – surprise!). För mig är det dock minst sagt en fin komplimang från min sida om jag tycker någon ser lesbisk ut, så atteee… för att komma till saken: Jag kom ut för ett gäng elever häromdagen. Och vet ni, det gick så himmelens bra, inga äckelutrop, inga lustiga frågor – inte ens några ”vaaaaa???”

Därav min fundering: Hade de redan satt en flatstämpel på mig eller? (Tackar!)

Nåväl.

Vi har läst Sapfos dikt ”Gudars like” under svensklektionerna – denna lesbiska propagandadikt från antiken – och särskilt den ena klassen kändes väldigt engagerad. De resonerade hit och dit kring könet på diktjaget samt föremålet för diktjagets kärlek, vissa använde uteslutande ”hen” och gav mig bannor när jag envisades med att säga ”hon”, andra var helt och fullt övertygade om att det verkligen rörde sig om lesbisk, olycklig kärlek och resonerade klokt och väl underbyggt kring varför det förhöll sig på det sättet.

Det var dock inte diskussionen om Sapfo som ledde fram till mitt ”stora” avslöjande, utan det började egentligen med att en elev uttryckte hur avundsjuk hen var på mitt efternamn och hen ifrågasatte samtidigt mitt påstående att jag är helsvensk. ”Men du kan inte vara det när du heter så!” och jag svarade att jag ju är gift. Då följde naturligtvis frågan om varifrån min man kommer, jag rättade och sa ”min fru” och… det var det.

Och förutom att tanken då genast slog mig att jag måste ha sänt ut lesbian vibes förut, så började jag grubbla över vad de egentligen tänkte om att vi läser Sapfo under svensklektionerna. ”Det är säkert bara för att hon är lesbisk!”, tänk om de tror det? Och nästa tanke borde förstås vara ”so what?”, men så är det inte riktigt.

…vilket osökt för mig in på heteronormen igen. Denna förbenade norm som gång på gång reproducerar heterosexualiteten som något neutralt, självklart, normaaalt – medan andra sexuella läggningar mystifieras, görs till något privat, särskilt, exotiskt, rentav lite snuskigt. Att läsa gamla myter om hur halvguden Perseus räddar prinsessan Andromeda från sjöodjuret och därmed får kungens tillåtelse att gifta sig med henne är det få som höjer ögonbrynen över – det är ju bara en saga! eller ett stycke historia! och har liksom ingenting med sexualitet att göra – men att läsa om flator i antikens Grekland… hmm, vilket är motivet då? Vad vill läraren säga med det? Det måste ju betyda något? Och visst, det är klart det betyder något – liksom det betyder något annat om jag aktivt väljer bort att läsa Sapfos dikt för mina elever. Grejen är ju bara att heteronormen gör läsningen av ”Gudars like” betydligt mer laddad än läsningen om Perseus och Andromeda i ”Hjältar och monster”. Och det finns definitivt såväl elever som föräldrar som motsätter sig det förra.

Faktum är dock att det var min kollega som påminde mig om ”Gudars like” för att hen skulle läsa den med sina elever, och faktum är att jag läste den med min svensklärare när jag gick i högstadiet – och faktum är att Sapfos verk och framför allt ”Gudars like” utgör en viktig del i den västerländska litteraturhistorien så därför är det inget konstigt över huvud taget att jag läser den med mina elever och därmed låter en kvinna och till och med en potentiellt lesbisk eller bisexuell kvinna stå i fokus när vi diskuterar lyrik, antiken, könsroller och synen på kärlek och sexualitet genom tiderna. Det är bara så himla ovanligt, och därför känns det – i synnerhet för mig då kanske – lite speciellt. Som om jag medvetet skyltar med min sexualitet och låter ”mina frågor och intressen” uppta elevernas tid. Är inte den tanken helt sjukt befängd?

Därför kära läsare, och främst ni lärare, skulle jag egentligen bara vilja uppmana er att än en gång fundera över på vilka sätt ni reproducerar heteronormen i ert möte med ungdomar. Hur ofta låter ni andra sexuella läggningar, uttryck och relationer få ta plats i er undervisning, sådär helt självklart, inte som en spännande krydda eller en tilläggskunskap? Om inte så ofta, kan ni ändra på det? Läs för all del om Sapfo, erbjud och läs själv böcker för eleverna där icke-heterosexuella par och familjer finns med, undvik löjligt hetero- och könsnormativa hörövningar och låt inte onödig heterosexualisering i läromedel få passera oberört. Visa att verkligheten är viktigare och sannare än normen, och hjälp därmed till att vidga normen. Ju fler vi är som hjälps åt desto bättre.

…och naturligtvis måste jag jobba lite med min egen inställning också, alltså släppa tanken om att ”mina” frågor är mindre viktiga och inte bör uppta den ack så dyrbara lektionstiden. Dessa tankar kommer dock någonstans ifrån och därför fortsätter jag tjata. Heteronormen krossas liksom inte av sig självt.

(Men jag antar att jag bidrar till förändring i det lilla bara genom att gå runt och se lesbisk ut, om inte annat.)

Annonser

12 svar to “Om Sapfo, normvidgande undervisning och mitt eventuellt lesbiska utseende”

  1. Lisa oktober 11, 2013 den 2:15 e m #

    Normen som vi tampas med dagligen… Och du hade så enkelt bara kunna svara att namnet kommer från din icke-svenska svärfar och därmed ducka. Tack för att du inte gjorde det!

  2. Erika oktober 11, 2013 den 4:34 e m #

    Måste säga att jag återigen blir avundsjuk på dina elever – jag hade varit överlycklig om min klass på högstadiet hade haft sådana diskussioner och den typen av uppgifter! Dessutom blir jag så himla glad över att en del av dem använder hen när de diskuterar kärlek, även om det bara är i en dikt, det kanske visar på att de inte gör skillnad på kärlek (utifrån vems kärlek det är och vem det riktar sig till, dvs. utifrån kön och sexualitet). Det är ju rätt vanligt (vet att du inte gör så) att killar och tjejer ska delas upp när det ska diskuteras kärlek tyvärr. Prova att säga till folk att du som tjej har snackat om ditt förhållande/din crush/kärlek överhuvudtaget med en killkompis (hatar egentligen uttrycket men ja..). Folk får panik! (så länge kompisen är hetero, att snacka med en homosexuell killkompis är tydligen som att snacka med en tjejkompis) Så jag hoppas att dina elevers reaktion är ett bevis på att de inte tänker så 🙂 Ps. Tror inte att de tycker att du går runt och ser lesbisk ut 😉

  3. genus SCHMENUS oktober 11, 2013 den 6:25 e m #

    Åh jag är en dålig människa, glömde ju gratta dig på fölsedan. :((((
    så extra mycket grattis i efterskott istället.

    KRAM!!

  4. Maax oktober 12, 2013 den 8:06 e m #

    Visst är det enormt svårt att bryta normer! Jag kommer ständigt på mig själv med att tänka heteronormativt, och normativt öht. För visst är det så, jag är ju vit, jag är hetero, jag är cis, och det är så sjukt svårt att hoppa utanför sin egna lilla box! Därför är jag så glad varje gång jag får ett mothugg när jag glömmer bort mig, någon som puttar till mig och säger ”varför tänker du så, varför förutsätter du det?”, och jag gör samma sak tillbaka, för någonstans tror jag att det går att förändra sitt tänk. Ju mer man övar, desto bättre går det.
    Nu är jag inte lärare, men likväl har jag kontakt med en hel del tonåringar och ungdomar, främst i mitt uppdrag som konfirmandledare, och jag hoppas verkligen att jag under året ska lyckas influera dem att i alla fall till viss del tänka lite öppnare och annorlunda. Många är väldigt fast i hur saker och ting ”ska” vara.

  5. Morrica oktober 13, 2013 den 12:27 e m #

    Ja, det normativa finns där hela tiden. Vi tar för givet att någon är ditt eller datt eftersom ett eller annat, eftersom det vid andra tillfällen förhållit sig så, eller vi föreställt oss att det förhållit sig så. Tänk om eleverna inte upplever sin lärares sexuella orientering som oväntad eller udda för att de i sina respektive föreställningsvärldar upplever det faktum att människor är olika även i den aspekten som som det normala?

    Jag ber om ursäkt om jag regnar på paraden, men jag ser i såväl text som kommentarer en normativ föreställning om att det här med i detta fallet homosexualitet självklart är något alla människor, unga som gamla, reagerar på som avvikande. Även denna norm behöver vi belysa och kritiskt granska.

    • Nej, självklart ser inte alla homosexualitet som något avvikande av hur många anledningar som helst. Det jag alltid vill belysa är ju dock att normen är att homosexualitet är något annorlunda, avvikande, spännande. I det här inlägget belyser jag ju dock också att jag, utifrån mina erfarenheter, har egna fördomar om hur andra ska reagera. Det är självklart något jag tampas med i vissa situationer (oftast inte, ändå) men generellt sett är heteronormen det vi måste kämpa mot – den är oändligt mycket starkare. (För att inte tala om cisnormen förstås, men den fick inte riktigt ta plats här.) Där jag jobbar nu har vissa gett uttryck för extremt stark homofobi, oron och frustrationen är därmed befogad 😉

      • Morrica oktober 13, 2013 den 2:25 e m #

        Nu är jag jättepetig här (mina elever skulle himla igenkännande med ögonen och byta menande blickar med dig bakom min rygg om de läste detta) men faktum är att trots att normen i de flesta sammanhang, i de flesta grupper, vid nästan alla tillfällen är att homosexualitet är något avvikande så är det inte alltid så. Oftast, tillräckligt ofta för att vi rent genraliserande skall kunna anta att det är så, men vill vi kalla oss normkritiska behöver vi vara medvetna om att även detta är en norm vi behöver vara kritiska mot. Det behövs bara en enda svart kanin för att bevisa att inte alla kaniner är vita, och det är fullt möjligt att du i just den här gruppen vid just det här tillfället träffade en svart kanin. En svart kanin gör inte alla andra mindre vita, så vi måste fortsätta förhålla oss till de vita, precis som du säger, men vi måste göra det medvetna om att den svarta också finns. Samtidigt. På samma ställe. I samma sammanhang.

        En evig balansgång, och du gör ett gott jobb när du lyser upp i mörka vrår.

      • Jag håller helt och hållet med dig och även om det kanske inte riktigt framgick (eventuellt störde min lätt ironiska ton i inlägget) så var det även detta jag ville belysa här – att heteronormen begränsar också oss ”avvikare” genom att vi lär oss att ”alla andra” tycker att vi är just avvikare. Jag räknar alltid med att mitt klassrum är fyllt av färger utifrån alla möjliga variabler och tycker inte att det är minsta jobbigt att belysa vare sig normen eller det avvikande och jag går gärna i debatt om så behövs – det är när det blir personligt som det börjar skava och ibland känns otäckt.

      • Morrica oktober 13, 2013 den 3:00 e m #

        Ja, heternormen ligger som ett raster över vårt sätt att se världen, över våra förväntningar och föreställningar om oss själva och andra, alldeles oavsett vem vi är, den får oss att förvänta oss att vi skall bli bemötta på ett speciellt sätt, gör oss lite på vår vakt och ibland är det just detta som triggar en reaktion – att vi är på vår vakt, spända, redo för något, och det syns och hörs och märks. I synnerhet när det blir personligt, när det kommer så nära att vi tycker oss känna det ända in i skinnet. Det är då det är som svårast att veta om det vi känner verkligen är där, eller känns för att vi förväntar oss att det skall vara där.

      • Därför också som jag valde att berätta för just de eleverna och just i den situationen, för att det inte kändes laddat. Under lektioner där det skrikits om jävla bögar och hälften av klassen redan varit uppskruvade (liksom jag själv) har det inte känts det minsta aktuellt.

        Bra beskrivet, förresten. Precis så är det ju.

      • Morrica oktober 13, 2013 den 7:50 e m #

        Tack *bockar fint*

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: