”Men Alfons är väl lite queer ändå?” Om välvilliga tolkningar och avsaknaden av regnbågsfamiljer i barnfilmer

15 Okt

Adrian är sjuk och igår när jag kommit hem från jobbet tog jag över soffmysarpositionen från mamma L. ”Se silm? Bajse?” tyckte Adrian, som vet att det finns en massa filmer i min mobil (Netflix, men det vet ju inte han). Så jag tryckte igång appen, men tänkte att vi kanske kunde titta på något nytt. Mina elever har talat varmt om filmen ”Trassel” och tycker att den är så himla annorlunda gentemot alla klassiska ”prinsen räddar prinsessan”-historier så jag hade rätt höga förväntningar faktiskt.

…vilka förstås föll pladask i golvet direkt. Ett ljushyat litet flickebarn föds med gyllene lockar (hej vithetsnorm!) och bara några minuter in i filmen är hon tonåring, med ännu längre gyllene hår, smal välsvarvad kropp, dockansikte och hon rör sig förföriskt lekfullt medan hon jagar sitt lilla husdjur. Nä fy, den stängde vi av direkt – och Adrian hade för övrigt redan börjat tjata om ”jobot!”

Nästa film blev således ”Robotar” och den här gången hade jag inga direkta förväntningar, men likväl blev överdosen av köns- och heteronormer så total när pappan i familjen började tala om att de väl ”vill ha en liten pojke va?”, när mamman uttryckte sig i termer av ”det är min modersinstinkt *blink blink*” – och när sonen var stor nog att ge sig ut att upptäcka världen var det förstås mamman som med tårar i ögonen kramade honom adjö medan pappan beskyddande klappade mamman lite på axeln i en ”såja, du blödiga lilla kvinna”-klapp. Tilläggas ska också att robotbarnet vid ett tillfälle fick ärva sina robotdelar från kusin Veronica och det var förstås ett mycket pinsamt och nu skrattar hela publiken-ögonblick när han under ett helt år tvingades bära rosa överkropp med spets.

Alltså suck. Och allt inom loppet av tio minuter.

Finns det en enda barnfilm som på något minsta vis frångår heteronormen? frågade jag mig själv, och jag droppade även frågan i facebookgruppen ”Regnbågsfamiljer” med 1600 medlemmar. Ganska fort ramlade svaren och förslagen in, av typen ”Lilla Anna har väl bara Långa Farbrorn?”, ”Alfons bor ju ensam med sin pappa!” och ”Rudolf med röda mulen är ju lite gay!” och jag menar absolut inte att håna förslagen (vi läser Alfons och har sett lilla Anna på bio), men jag ser inte på minsta vis hur dessa alternativ skulle vidga heteronormen?

Heterosexualiteten och den heterosexuella kärnfamiljen är som bekant norm och det som automatiskt förutsätts när inget annat nämns och eftersom det i de allra flesta filmer figurerar mammor och pappor alternativt någon annan form av heterosexuell kärlekshistoria i för- eller bakgrunden, ja, då tolkar barnen in heterosexualitet i berättelserna om Alfons också; för någonstans finns liksom den där mamman. Och visst, här kan vi föräldrar vara normkritiskt välvilliga och tala om för vårt barn att nej, Alfons pappa är bög och har adopterat Alfons/skaffat honom tillsammans med sin lesbiska kompis, men alltså… kom igen, att vi ens behöver se sådana hemmasnickrade lösningar som alternativ är ju helt galet (och sedan kommer barnet dessutom till förskolan och där kan jag lova att pedagogerna i 98% av fallen inte kommer spexa till berättelserna om Alfons på det viset).

Nej, det jag saknar är barnfilmer (filmer, inte böcker – det har vi redan, se till exempel här, här eller här) där det ingår familjer som tydligt frångår heteronormen, där det inte behövs några välvilliga tolkningar: Ett barn som lever ihop med sina två mammor eller pappor, ett barn vars förälder eller viktiga vuxen är transperson/vars könsidentitet inte röjs, ett barn som har fler än två föräldrar. Jag vill se filmer där dessa familjer får ta plats helt enkelt, som ett led i att bekämpa den där jäkla heteronormen och för att alla barn som lever i normbrytande familjer ska kunna känna igen sig, se sin familj i tv-rutan precis som barn i heterofamiljer gör exakt hela tiden utan att någon ens tänker på det.

Hur mycket begärt är det, liksom? Och: Vem känner sig manad att börja skriva manus?

Annonser

20 svar to “”Men Alfons är väl lite queer ändå?” Om välvilliga tolkningar och avsaknaden av regnbågsfamiljer i barnfilmer”

  1. presens oktober 15, 2013 den 9:19 f m #

    Jag tycker att Alfons är ett intressant exempel – jag skulle vilja föra en diskussion om honom och hans familj i en grupp med barn. Jag minns nämligen inte alls att jag någonsin funderade över den där mamman som inte fanns, och min egen treåring tycker att det är så fullständigt självklart att Alfons och hans pappa är en familj. Alfons har ingen mamma helt enkelt, oavsett. (Men när det gäller genus ska man hålla sig långt, långt borta från Alfons och Milla – filmen, inte personerna.)

    Vem-filmerna finns ju, och Kanin har ju två mammor, men det är det absolut enda exemplet jag kommer på…

    • Håller med om att Alfons är intressant, men har själv ett minne av att jag föreställde mig mamman som död. Adrian är överlag endast intresserad av pappor just nu, allt är pappor och alla har pappor så för tillfället köper han nog att Alfons inte har någon mamma 😉

    • Anna oktober 16, 2013 den 4:27 e m #

      I senaste Alfonsboken nämns väl att pappan brukar drömma om fru Åberg? Så en mamma har ju iaf funnits, men dött eller dragit. (Ja, förutom att de alla är påhittade förstås)

  2. Helena oktober 15, 2013 den 9:47 f m #

    Det där med barnfilmer är ju otroligt svårt! Jag kan inte komma på en enda barnfilm jag sett som inte har med heteropar som föräldrar på ett eller annat sätt. Sedan finns det ju filmer som bryter mot andra normer.

    Med reservation för att det var ett tag sedan jag såg följande så gillade jag Modig, för även om det är mycket heteronorm och som vanligt en faslig massa klyschor bryter ändå huvudpersonen mycket mot det, hon vill inte följa alla normerna utan vill gå sin egen väg. Upp är också en rätt mysig film om vänskapen mellan en gammal man och en liten pojke. Möjligtvis att båda dessa innehåller inslag som kan vara lite läskiga för ett mindre barn.

  3. Emelie oktober 15, 2013 den 11:36 f m #

    Det jag tänker spontant på när jag läser ditt inlägg är ”Vi på Saltkråkan” den är ju visserligen heteronormativ på många punkter (ex. farbror melker, Malin och Tjorvens föräldrar) men när det bara är barnen så handlar det ju väldigt sällan om pojke/flicka. Tänker både på Tjorven och Pelle, på Johan, Nicklas, Teddy & Freddy. Ja, det var en spontan tanke.

  4. Calle oktober 15, 2013 den 11:51 f m #

    Oops – jag som precis skrivit ett inlägg om varför barn ska titta på TV/valfri skärm överhuvudtaget?! http://calleism.wordpress.com/2013/10/15/varfor-ska-barn-titta-pa-tv/

    Jag provade i alla fall att leta på nätet om det finns något om normkritisk barnfilm men kammade noll… Jag vill att mina barn också ska få lite perspektiv på världen men det verkar inte vara helt enkelt… Hittade den här men den är ju för äldre barn (liksom ”Mitt Liv I Rosa”) http://www.sfi.se/sv/filmiskolan/Filmhandledningar/Filmhandledning/Tomboy/ Har inte sett den men ska försöka få tag på den (mina ungar är ju i den åldern).

    Tar gärna emot tips jag också. Tills dess har jag som mål att under höstlovet genusrensa i filmhyllan. Tänker att minst två tredjedelar av filmerna vi har hemma åtminstone ska klara Bechdeltestet. Ska bli spännande…

  5. Hannah Gånge oktober 15, 2013 den 3:25 e m #

    Minns en film från när jag var liten tecknad film, Robyn gör ena rösten.”resan till melonia” baseras på Shakespeares stormen ( inte mkt enligt mig, de har snott några karaktärer) där lever Miranda m sin pappa och några karaktärer till. Handlar mkt om miljöförstöring mm. Adrian kan vara lite för liten. Kolla gärna du på den. Använder den rätt mycket på svenskan i skolan faktiskt.

  6. Hmm jag tänker spontant att det är rätt vanligt att man ”dödar av” mamman i barnböcker och filmer och har en teori om att man har försökt kompensera pappornas frånvaro irl genom att låta dem vara ensamma fäder i böcker och på film. En ensam pappa är ju någonting lite ovanligt och exotiskt men en ensam mamma? No so much!

    Jag tänker också på problematiken i familjer där pappan är frånvarande mycket och lämnar mamman med att ta alla tråkiga vardagssaker/uppfostran/osv så att pappa kan komma hem och vara rolig lekfarbror på kvällar och helger.

    Så nej jag kan inte alls se det subversiva med ensamma pappor i barnkulturen – det dräller ju om dem. En ensam mamma skulle kännas mer normbrytande i mina ögon.

  7. Samuel oktober 15, 2013 den 8:24 e m #

    Nu var det länge sen jag såg den men räknas Timon och Pumbaa från Lejonkungen? De lever tillsammans, har inga romantiska relationer med kvinnliga karaktärer, adopterar och uppfostrar Simba och har dessutom en väldigt tydlig var-dig-själv filosofi i livet. De är ju inte uttalat i en relation, men de fungerar ju typ som två extra pappor till Simba.

    Sen vet jag att filmen ParaNorman från förra året uppmärksammades för att den innehöll en homosexuell karaktär som inte behandlades som en stereotyp. Jag har själv inte sett filmen så jag vet inte hur sant det är dock.

    • PetraPetra januari 24, 2014 den 10:08 e m #

      Då skulle ju Baghera och Baloo kunna funka som två pappor till Mowgli oxå i Djungelboken 🙂

  8. susitar oktober 15, 2013 den 9:20 e m #

    Totalt orelaterat, men jag vill gärna höra dina tankar om den här texten jag hittade: http://adjectivespecies.com/2013/10/14/furry-as-a-queer-identity/
    Den försöker sätta in furry fandom, en subkultur som förenas i sitt intresse för antropomorfa djur, i någotslags queer-perspektiv. Dels för att majoriteten av furries inte är straighta och cis, men författaren verkar framför allt mena att nästa norm att bryta är artnormen.
    Tankar?

  9. Emma oktober 17, 2013 den 9:29 f m #

    Jag tipsar om filmen Pirret. En svensk film som handlar om ett barn som får ett pirr i kroppen och kan flyga. Tycker det är en av få filmer om tuffa och orädda tjejer, min fyraåring älskar den! Finns att låna på biblioteket.

  10. jazzgossen oktober 17, 2013 den 8:32 e m #

    Om någon skulle känna sig manad att skriva ett kort manus (runt minuten), så är jag galet pepp på att animera en film! Alltså, för att det är en rolig grej mest 😉 Har haft funderingar på det tidigare, bara saknat ett okej manus.

  11. zuckerwatte oktober 25, 2013 den 7:59 e m #

    I senaste numret av Bamse för de yngsta handlar det om lille skutts son och hans kusin, (det handlar om att de äter häxkakor). Kusinen har två pappor!

    Annars vet jag ingenting.

  12. Marianne januari 24, 2014 den 11:48 f m #

    Det finns ett egenvärde i att Alfons ”bara” har en pappa helt enkelt därför att en massa barn som lever ensamma med sin pappa på heltid ser att andra barn har det på samma sätt. Många tusen barn växer upp med en ensamstående pappa på heltid av mängder av olika skäl. Oavsett om familjen ser ut på det sättet för att pappan är asexuell och har adopterat ett barn, homosexuell singel och har adopterat ett barn, heterosexuell singel som kanske adopterat ett syskonbarn efter att de biologiska föräldrarna dött i en trafikolycka, levt med en mamma som avlidit, tagit hela ansvaret från början för att kvinnan som födde barnet inte ville eller kunde ta hand om barnet eller av någon annan orsak så kan barn som växer upp på heltid med en ensam pappa identifiera sig med Alfons.

    Det finns en stor poäng i att vi aldrig får veta något om den kvinna som var gravid med Alfons och födde honom. Det gör nämligen att alla barn som lever ensamma med sin pappa på heltid, oavsett anledningen till att det är så får möjlighet att identifiera sig med Alfons.

    Varför Är du så säker på att barn överlag automatiskt tolkar in heterosexualitet i boken?
    Möjligtvis kan lite äldre barn, som har koll på hur fortplantning fungerar och hur barn blir till rent biologiskt börja fundera över var ”mamman” är eftersom de är medvetna om att än så länge kan inget foster utvecklas till barn någon annanstans än inne i livmodern på en levande kvinna.

    Men det tycker jag är någonting helt annat än att automatiskt läsa in heterosexualitet.

    • Marianne januari 24, 2014 den 6:24 e m #

      Jag kommer också att tänka på Tant Brun, Tant Grön och Tant Gredelin. Tre systrar som blir nya föräldrar åt de föräldralösa barnen Petter och Lotta.
      Det kanske också kan ses som en ”välvillig tolkning” men det är åtminstone ett exempel på det flera saker som du frågar efter: tre vuxna av samma kön tar hand om ett par barn tillsammans utan någon tillstymmelse till heterosexuell kärlekshistoria i bakgrunden. (Även om jag hört vuxna komma med snuskiga insinuationer om att tanterna säkert hade orgier med Farbror Blå så tycker jag att det får stå för dem)

      Vilka exempel på barnlitteratur och filmer man accepterar beror nog också på hur man egentligen definierar icke heteronormativa familjer. Om det man egentligen letar efter är skildringar där det mer eller mindre sägs rakt ut att barnets föräldrar / vårdnadshavare är eller har varit kära i eller gifta med någon av samma kön förstår jag att man blir besviken över det skrala utbudet. I den kontexten kan jag förstå om någon tycker att Tant-böckerna är ett skrattretande exempel.

      Men om man har en vidare definition på icke heteronormativa familjer och räknar in t.e.x alla exempel där två eller flera vuxna av samma kön tar hand om och uppfostrar barn tillsammans (vilket jag gör) så är Tant-böckerna ett bra exempel. Att man måste vara kär i och ha en sexuell relation med den man uppfostrar barn tillsammans med är ju en väldigt stark norm i sig. Bara att visa skildringar av att det kan vara på annat sätt tycker jag är positivt.
      Och mycket av de fördomar samkönade föräldrapar möter handlar ju inte om kritik mot kärleken mellan
      föräldrarna i sig utan om idéer som ”det måste vara en man och en kvinna eftersom de tillför barn olika saker bara genom att ha två olika
      kön” eller ”barn, särskilt pojkar måste ha en manlig förebild i hemmet”.
      Det hade säkert Tant Brun, Tant Grön och Tant Gredelin också fått höra om de hade levt idag.

    • Självklart finns det ett egenvärde i att Alfons pappa är ensamstående, det motsäger jag inte! Att han är en pappa som lagar mat, lägger Alfons, bryr sig som en förälder ska osv – självklart är det jätteviktigt! Det jag efterlyser är ju dock filmer där barn har TVÅ föräldrar av samma kön (eller flera föräldrar), för det saknas. Det detta inlägg handlar om är ju att vi är så blinda för heteronormen och så vana vid att, som samkönade föräldrapar/hbtq-familjer, inte finnas till och att vi därför nöjer oss eller väljer att läsa in att vi visst finns representerade, fast vi inte gör det.

      I den absoluta majoriteten av alla barnfilmer, vågar jag påstå utan att ha exakt statistik, finns mammor och pappor som lever tillsammans (eller är skilda) – men det finns NOLL filmer med samkönade föräldrapar (sammanboende eller skilda). Att Alfons lever med en ensamstående pappa förändrar inte riktigt detta 😉

Trackbacks/Pingbacks

  1. Flatfilmsfredag – vecka 21 | mina Sanna ord - november 23, 2013

    […] med lesbiska kärleksrelationer som bara är lesbiska. Punkt. Gärna i såväl vuxenfilm som i barnfilm, […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: