Flatfilmsfredag – vecka nitton

8 Nov

Idag väljer jag återigen att vända blicken bakåt, till dået, till tonårens inte alltid så glada dagar – och vad hittar jag väl där? GiaGia. Oj, vad jag älskade den här filmen (också)! Det var i den här filmen som jag upptäckte Angelina Jolie på riktigt kan man säga och tyckte att hon var sådär otroligt fantastisk som väl rätt många flator och säkert även heterokillar har tyckt under någon period av sitt liv… för att inte tala om den fascination som väcktes för Gia Marie Carangi, vars liv filmen handlar om.

För er som inte har sett denna film är det alltså en av de första riktiga supermodellernas liv vi får följa här, en karriär som börjar när Gia är 17 år gammal och avslutas när hon alltför djupt dras ner i drogträsket, insjuknar i aids och till slut dör endast 26 år gammal. Under sin korta karriär och liv har hon flera kärleks- och sexrelationer, men i filmen gestaltas bara relationen med sminkösen Linda, vilken går i kras på grund av Gias drogproblem. Som gymnasieungdom blev jag väldigt gripen av historien och som sagt även otroligt fascinerad av den verkliga Gia; jag köpte en bok om hennes liv och skrev till och med en större uppsats om henne i ettan på gymnasiet (min lärare tyckte att den var intressant och välskriven – men alldeles för omfattande…) och på något vis lyckades jag även få kontakt med en släkting till henne och mailväxlade med honom ett par rundor (vem vet om det verkligen var en släkting?!).

Senast jag såg hela filmen var för drygt två år sedan, som höggravid och superblödig, och jag vet inte om jag kommer orka se den fler gånger faktiskt – dels för att jag såg den så jäkla många gånger i tonåren och dels för att den är så otroligt tung. Men den finns i sin helhet på youtube tror jag bestämt, så om jag trots allt har lyckats sälja in den till någon som känner för att gråta en skvätt i afton: Varsågoda, en fredagsflatfilm!

Annonser

7 svar to “Flatfilmsfredag – vecka nitton”

  1. Maria T november 8, 2013 den 10:25 e m #

    Ska jag bli den första att kommentera denna vecka, också? 🙂
    Nå, detta är en film som jag sett två gånger; första gången uppfattade jag nog inte hur djup den faktiskt är, och andra gången bemödade jag mig om att ta in allt, och det är en svår film, dröjer nog innan jag kan, vill, se den igen. Vackert filmat, tragisk historia.
    Kommer ihåg att jag tyckte Faye Dunaway var så vacker! Ja, hon är fortfarande vacker,men kanske har lite_för_vita_tänder.

    Förresten, jag ska se ”Betty’s resa” nästa vecka, har fått helt undermålig kritik men jag ser den enbart för Catherine Deneuves skull.

  2. emilterran november 11, 2013 den 12:31 e m #

    Kan du hitta filmen på hemmakväll tro du?

  3. Calle november 12, 2013 den 9:18 f m #

    Har du några tips på filmer som passar för yngre barn?
    Är så less på alla stereotypa filmer som en tittar på ihop med barnen och även om jag försöker välja klokt så kan en ge sig den på att det är nåt i innehållet som ändå känns problematiskt och som jag efteråt känner att jag behöver ta upp till diskussion.

    Senast Crouching Tiger, Hidden Dragon. Välgjord film med starka kvinnliga karaktärer, tänkte jag. Men nejdå. Det ska smygas in ett budskap att även om du är en stark och självständig kvinna är det ändå kärleken till en man som är viktigast. Eller att det är helt i sin ordning att visa en man som kidnappar en kvinna, för ut henne i vildmarken så att hon inte kan fly, hämtar henne tillbaka när hon ändå försöker, inleder ett förhållande med henne, senare struntar i att hon säger att hon inte vill se honom mer med orden ”Hon är min” och att det slutar med att hon uppmuntras att springa efter honom för det är kärlek det. (Det här blev långt det här men det har inte blivit av att jag gjort ett eget inlägg om det så jag snyltar på ditt bloggutrymme i stället…)

    Jag vill bara se en vettig film som inte följer de där jäkla normerna hela tiden! Hjälp!

    • Ja hjääälp säger även jag… För det finns fan inte mycket. ”Tusen gånger starkare”, ”Tur och retur” och ”Fucking Åmål” tänker jag spontant. Skrev ju annars om frustrationen över bristen på icke-heteronormativ barnfilm här: https://minasannaord.wordpress.com/2013/10/15/men-alfons-ar-val-lite-queer-anda-om-valvilliga-tolkningar-och-avsaknaden-av-regnbagsfamiljer-i-barnfilmer/

      Men jag gillar verkligen ”Tur och retur” av Ella Lemhagen.

      • Calle november 12, 2013 den 9:30 f m #

        Åh, ”Tur och Retur” såg vi för ett tag sedan, den är underbar!
        ”Fucking Åmål” har jag sett själv men inte med barnen, det är dags nu.
        ”Tusen Gånger Starkare” har jag inte sett – det ska jag göra!
        Tänkte också ta med dem på bio och se ”Vi Är Bäst”, den verkar vara riktigt bra.
        Det är ett tufft jobb att vara normkritisk förälder!

      • Visst är den! Amanda Davin gör ett grymt jobb i den filmen, och den vänder på normer på så många plan. Helt underbar.
        ”Vi är bäst” vill jag också se, och ”Tusen gånger starkare” har väl sina brister men jag tyckte ändå den var bra.
        Haha, ja, det är sjukt slitigt. Bara detta att böcker sååå ofta endast har manliga karaktärer, där till och med djuren uteslutande omnämns som ”han” och illustrationerna är sprängfyllda av bifigurer som tolkas som män. Alltså?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: