Nu slutar vi dalta med manligheten!

19 Nov

Idag är det internationella mansdagen. Det tycker jag vi firar med att granska och problematisera den normativa mansrollen en smula – istället för att, vilket gärna görs stora delar av av året, ifrågasätta och diskutera alla ”problem” som kvinnligheten skapar för samhället och för enskilda kvinnor.

Det är så vansinnigt lätt att ständigt landa i att diskutera avvikaren, undantaget, den med färre privilegier. Att tala om hur invandraren ska bete sig för att ”anpassas” till det ”svenska” samhället och därigenom på sikt bli accepterad och sedd som åtminstone nästan lika värdefull svensk som ”vi”. Att tala om hur homosexuella faktiskt inte behöver hålla på och sticka ut hela tiden, att det är bra att det finns ”goda” exempel i form av svenssonhomosar som jag, som gifter sig och skaffar barn och lever typ i heteronormen fast tvärtom liksom.
Att diskutera flickrollen och det kvinnliga som ett problem, sååå begränsande för stackars flickor och kvinnor.
Att prata om hur skadligt det är med smink och hur flickor borde lära sig ta mer plats.
Att problematisera flickors svårigheter att leka tre och att tjejer är så himla känsliga.
Att lära flickor att säga nej och tala om för dem att undvika opålitliga killar och ödsliga platser.

Det är så lätt att hamna där, så otroligt bekvämt. Och utanför hela diskussionen står normen oberörd: Svenskheten, heterosexualiteten, manligheten (och så vidare). Normen förblir neutral och förvandlas indirekt och ibland uttalat till det eftersträvansvärda, oproblematiska alternativet (ni minns väl Frida Boisens krönika om BH:ar och småflickor?). Tänk om alla invandrare betedde sig mer svenskt, va? Tänk om alla hbtq-personer bara smälte in lite mer i mängden och inte skrek om sin sexualitet hela tiden! (Könsidentitet? Könsuttr…va, vad menar du?!) Tänk om alla kvinnor var lite mer som män! Raka rör, tog mer plats, inte var så jävla mjäkiga, slutade bry sig så mycket om sitt utseende, slutade utmana med sin klädsel! Gud vilket trevligt samhälle vi skulle ha! Så enkelt för alla inblandade!

Fast nä. Så enkelt är det förstås inte, och särskilt trevligt skulle det inte direkt bli heller…

Jag är så in i bänken trött på diskussioner som fokuserar på och ifrågasätter undantaget och syftar till att undantaget ska förändras och bli mer lik normen. Jag är så vansinnigt less på att det normativt kvinnliga av många anses så himla problematiskt – ja, till och med perverst, enligt vissa. Exakt vari ligger det problematiska med att vara omhändertagande? Empatisk? Känslosam? Att bry sig om hemmet, sin familj, sina vänner? Att engagera sig i skolarbetet? Att vara tyst när läraren ber om det och låta andra komma till tals i klassrummet? Att läsa skönlitteratur? Att gråta när man är ledsen och trösta och krama den kompis som gråter? Nej, precis. Det finns inget direkt problematiskt med detta. Tvärtom. Dessa egenskaper och beteenden borde snarare uppmuntras hos alla, oavsett biologiskt kön.

Självklart tycker jag att vi måste arbeta med att stärka flickors och tjejers självkänsla, tron på att de duger, att deras utseende är helt okej, att kroppsstorleken inte är av så jäkla stor betydelse, att de inte behöver behaga någon annan med hur de ser ut eller beter sig. Men jag tycker också vi behöver arbeta med att stärka alla ungdomars självkänsla. Pojkar och killar – hur mår de egentligen? Att det generellt sett går allt sämre för dem i skolan vet vi ju redan, att deras läsförmåga sjunker i än raskare takt än flickornas och att det fortfarande är vanligare att pojkar stör och har svårt att koncentrera sig på lektioner. Samtidigt kryllar det av manliga förebilder på betydelsefulla positioner ute i samhället, och högstadieelever ”vet” redan att det är mycket ”bättre” att vara man än att vara kvinna i den här världen; att manliga idrottare är bättre, att män tjänar mer, att män oftare blir chefer, att mansfilmer är intressantare än kvinnofilmer, att det är rätt soft att vara kille. Alltså hur går detta ihop ens? Och vad blir resultatet av den här märkliga ekvationen?

Vill vi att våra pojkar växer upp till självgoda, känslokalla, icke-läskunniga män som inte har koll på vilken dag de har tvättid eller när mormor fyller år? Som inte kan prata om känslor utan istället tar till hårda ord, våld, droger eller drar sig undan? Som ser kvinnor som objekt och tar sig friheten att använda kvinnors kroppar enbart för sin egen njutning? Som överlåter allt ansvar för hem och barn till sina fruar och nöjt klappar sig själva på axeln när de tagit ut sina sextio ”pappadagar” i anslutning till helg och semestrar? Som inte gråter när de är ledsna, men innerst inne mår skitdåligt för att de absolut inte får bryta mot den där mansnormen som lär dem att män gråter inte, män slänger problemen över axeln och ser framåt!!

Den mannen vill inte jag att mitt barn växer upp till.

Vi måste i betydligt större utsträckning ifrågasätta och problematisera just normen, den privilegierade positionen.
Sluta svälja och rycka på axlarna åt all den plats män och manlighet tar på bekostnad av kvinnor och kvinnlighet.
Sluta se det normativt manliga som något eftersträvansvärt och så mycket bättre än det normativt kvinnliga.
För kvinnors skull, men också väldigt mycket för mäns skull. 

Och naturligtvis måste fler också göras medvetna om att det normativt manliga inte alltid hänger ihop med att vara född i en manskropp och att det normativt kvinnliga inte alltid hänger ihop med att vara född i en kvinnokropp. Det finns så många nyanser av att vara man, kvinna, människa – så har det alltid varit och så kommer det alltid att vara.

Nej. Jag är sjukt trött på normen. På manligheten. Och på att så många inte ens inser att den är ett problem. Boys will be boys och så vidare, ni vet.

Till sist, på tal om perversiteter. Dessa rader avslutar en krönika i gårdagens DN, apropå könsneutrala leksakskataloger:

En pojke som badar en bebisdocka är alltså perverst, medan en pojke med krigsleksak i handen är business as usual. Kanske är det dags att vi släpper fokus på den rosafärgade reklamen och börjar intressera oss lite mer för den slentrianmässiga våldsprogrammering som våra söner utsätts för i parti och minut. Den är faktiskt pervers om något.

Annonser

15 svar to “Nu slutar vi dalta med manligheten!”

  1. oxhen november 19, 2013 den 9:33 e m #

    Fantastiskt fint skrivet Sanna, håller med om vartenda ord ❤

  2. Emelie Hjerth november 19, 2013 den 9:58 e m #

    Tack, och Amen och alla andra bekräftande ord jag bara kan komma på. Du skriver det så otroligt bra. (Och jag är så förbannat otroligt trött på att vara lite bättre för att vara lika bra som en man). Det här inlägget tänker jag dela åt alla håll och kanter. Tack för att du sätter ord på det jag liksom ”känner”.

  3. Nina Ruthström (@Ninaruthstrom) november 19, 2013 den 10:43 e m #

    Bravo!

    Nina Ruthström – skjuter från spinnsidan
    http://ninaruthstrom.se

  4. peachbeast november 20, 2013 den 12:00 f m #

    Underbart! Du lyckas alltid formulera dig så otroligt bra! Jag är glad att du är lärare! Att du får möjlighet att färga av dig på nästa generation. Ett stort tack till dig för allt jobb du lägger net.

  5. Amande (@hedumsvatten) november 20, 2013 den 11:29 f m #

    Word! Verkligen viktigt att granska vålds- och krigsnormen också. Väl skrivet!!!

  6. Bara Vara november 20, 2013 den 11:39 f m #

    Jättebra och tänkvärt, men mansekvationen tycker jag är tämligen enkel. Varför lägga manken till när man inte behöver? Det ordnar sig ändå. Minsta motståndets lag råder hos de flesta.

  7. Erika november 20, 2013 den 1:28 e m #

    Så himla sant! Mansrollen verkar inte så rolig, snarare väldigt kvävande och snäv. Eftersom fler män än kvinnor begår självmord finns det ju uppenbarligen problem. Många män bär antagligen en massa saker inom sig. Avskyr ”boys will be boys” och liknande uttryck!

  8. certatio november 20, 2013 den 2:54 e m #

    Det var en sida av saken. Som man, jämställdhetsivrare, och genusintresserad icke-feminist, tycker jag att dessa texter kan vara bra för att balansera/komplettera bilden något:

    http://certatio.wordpress.com/2013/11/07/mansrollen-1-0-1/

    http://certatio.wordpress.com/2013/11/01/bra-om-rigida-konsroller-samre-om-patriarkatet/

    http://certatio.wordpress.com/2012/03/15/positiv-manlighet-finns-det/

    http://certatio.wordpress.com/2013/10/01/poetry-slam/

    Som du (förhoppningsvis) noterar är jag precis som du för att bredda könsrollerna (för bägge könen) men menar att det är vanskligt (rent av farligt, eftersom det riskerar att legitimera misandri) att så ensidigt avfärda mansrollen som ”dålig”.

    Ha en fortsatt trevlig dag! 🙂
    // Certatio

  9. sofia november 21, 2013 den 12:13 e m #

    Skarpt skarpt skarpt! Helt brilliant. Men förtryckaren (mannen/mansrollen) kommer inte be om ursäkt och ”ojoj ursäkta för att vi är as det skall vi sluta med” så vi behöver se till verkligheten. Vi förtryckta måste tyvärr vara de som problematiserar normen, för normen kommer inte göra det.

  10. Calle november 21, 2013 den 10:18 e m #

    Jahadu, finns inte mer att tillägga där, du får ihop det på bästa vis som vanligt!

    Däremot tycker jag att det är intressant hur den där Certatio får ihop det. Är en jämställdhetsivrare och genusintresserad är en väl feminist?!
    Att påstå sig vara ickefeminist i den meningen är ungefär som att äga en bil, köra den varje dag men kalla sig för cyklist?! Eller har jag missat något här?

Trackbacks/Pingbacks

  1. Inlägg om inlägg | WTF? - november 20, 2013

    […] Den andra är Mina sanna ord. […]

  2. Tänk om vi skulle ha inställningen att mammor och söner aldrig kan bygga upp en riktigt nära relation? | mina Sanna ord - november 28, 2013

    […] att det är det hon menar och jag tänker osökt på det inlägg som jag skrev häromveckan om att det är mansnormen som behöver problematiseras, inte kvinnonormen. För om vi inte ser upp så är det, på sikt, pojkarna, killarna och männen som kommer bli de […]

  3. Tack för mig på ett tag! | mina Sanna ord - december 2, 2013

    […] att samhället ”accepterar” mig? 5. Just nu är jag extra glad att jag är lesbisk 6. Nu slutar vi dalta med manligheten! 7. Hur vet jag vad som är en dum fråga? 8. Potentiell konversation med så kallad […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: